Inlägget innehåller annonslänkar
Tänkte visa lite mer av Jolies rum. Har ju hänt lite smått där inne (mest detaljer) sedan jag visade det senast (se bilder här) och jag tänkte också dela med mig av lite inspiration till barnrummet i form av kollagen nedan. Hoppas att ni gillar. KRAM!
Igår: Jason somnade mitt på dagen igår när vi åkte bil. Det händer så sällan och han kändes rätt förkyld så vi tänkte att det var okej. Vi fick dock en väldigt sen kväll och satt uppe med båda barnen till strax innan 22.00. Det är aldrig en lugn stund med Jason så vi hade att göra hela kvällen om man säger så, haha.
Idag: Kommer Alexandra från Trygg Hansa hit efter lunch och barnsäkrar här hemma hos oss! Hon barnsäkrade vår lägenhet när Jason var bebis också så det känns roligt att hon kommer hit. En sådan härlig människa som faktiskt ursprungligen kommer här uppifrån Umeå. Jättekul =)
Måste: Vi måste dra presenningen över möblerna på altanen nu! Snön smälte bort igår så det känns som ett perfekt tillfälle att göra det nu.
Middag: Min bror kommer hit på middag ikväll. Känns jättetrevligt. Vet inte vad vi ska äta men jag tänker mig hemgjord pizza eller tacos. Eller så gör vi det enkelt för oss och beställer pizza bara. Vi får se! Igår åt vi pytt i panna. Vi kokade rödbetor till också men det tog en eeeevighet för dom att bli klara så vi bestämde oss för att inte vänta och äta ändå.
Nytt i garderoben: Jag beställde två par byxor i början av veckan och dom har landat här hemma nu! ÄLSKAR dom! Nya favoriter. Jag är så kräsen med byxor och har svårt att hitta sådana som jag verkligen fastnar för.
Sötaste: Jason vill köra sin syster i vagnen hela tiden nu. Alltså älskade, fina Jason. Mitt hjärta smälter över hur fin han är. Världens bästa kille har vi.
Ett fint bud: Fick ett paket från Maria Nila igår. Detta är alltså inget samarbete utan en överraskning som kom i brevlådan. Vill nu beställa något och göra en god gärning för djuren i samma veva så har ni en rabattkod här nedan.
Helgen: Ser fram emot denna helg. Vi har mycket plugg och jobb framför oss men också mycket kul! Vi ska umgås med vänner både lördag och söndag så det blir jättekul. Och F har ju sin tenta på måndag som han måste plugga till.
Önskar er en underbar fredag! Stor kram! <3
Jag hoppas så innerligt (som en som följt dg länge och faktiskt, ja, bryr mig om dig hur det än låter) att du kommer in på din utbildning och verkligen fullföljer den hur lockande det än kan kännas att ta den enkla vägen och fortsätta leva det ytliga, tomma influencerlivet. Inte för att jag placerar DIG <3 där då du är annorlunda men det är vad det är, tror du förstår vad jag menar. En del bloggare har påbörjat något men avslutat det för att fortstta sitta och ta bilder, göra samarbeten och blogga hela dagarna. Men vad ger det? Vad blir man för en människa? I nästan allas ögon är det mycket mer beundransvärt att investera i en utbildning, att sträva efter något, att bli något. Det är så imponerande. Skulle beundra dig till tusen och känna att du verkligen ÅSTADKOMMER något på riktigt om du fullföljer din utbildning. Och jag tror många är med mig där, Självklart är inte dina läsare några att ”kräva” något av dig, hoppas du förstår min kommentar rätt, Du ska göra det som är rätt. Men jag VET att en utbildning är värt så mycket, också i andras ögon. Det är så respektabelt också, tänk att ha en mamma som varit disciplinerad och hängiven åt något! Som verkligen gjort något vettigt! Så stolt man blir som barn. Även om kärlek givetvis är nr 1. Hur som helst tror jag stenhårt på dig. Särskilt som socionom, du känns som gjord för det. Åren går så snabbt när man pluggar och helt plötsligt är man klar och står där med sitt examensbevis och man verkligen gör ett jobb med nytta, ett jobb som hjälper människor. Finns det något mer meningsfullt efter att vara förälder? <3 Go go go!
Tack för din kommentar och för att du delade med dig <3 jag hoppas mina barn ska vara stolta över mig oavsett om jag har en utbildning eller inte. Håller inte med dig om att det är enbart ytligt och tomt att arbeta som influenser. Man kan påverka mycket och göra mycket gott för andra. Stor kram till dig och tack för din pepp!! <3
Åh vilken kärlek det är mellan Jason och Jolie man smälter inombords när man ser deras kärlek <3
Testar igen, förra kommentaren verkar inte ha gått fram. Hur ser du på användningen av mikroplaster? Speciellt i relation till dina barn och då främst Jolie som är hjärtebarn? Håller du plastanvändningen låg eller hur tänker du? Hur mycket plaster konsumerar du själv? Hade varit intressant att höra dina åsikter kring detta enorma världsproblem!
Fick en fråga igår som jag tycker känns lite intressant att lyfta. Skulle vi kunna hålla ihop för barnens skull ifall kärleken mellan oss dog?
Mitt spontana svar på frågan är NEJ. Jag är 23 år gammal och skulle vi tappa känslorna för varandra så skulle jag tycka att det var värt att söka lyckan på annat håll.. Sedan är tanken egentligen väldigt skrämmande och långt bort. Man har ju ingen garanti på kärlek men tanken på ett liv där jag bara får ha mina barn på halvtid gör ont i mig. Frågade faktiskt F nu vad han tyckte och han sa att han lätt kunde tänka sig att hålla ihop enbart för barnen så länge dom är så små. Ifall vi inte bråkade och kunde hålla god ton och visa ömsesidig respekt. Jag vet inte om det stämmer men jag har läst någonstans att barn alltid mår bäst av att ha föräldrar som lever ihop OM dom kan ha en fungerande relation och vara vänner. Stämmer det?
Nej fy.. Det är en svår fråga. Våra barn är ju verkligen vårt allt. Och för dom så gör vi ALLT. Värsta mardrömmen för oss båda är helt klart att något ont ska hända barnen eller att vi inte skulle få se dom varje dag. Därför känns det så viktigt att aldrig glömma vår kärlek och vad vi faktiskt känner för varandra. För det är ju trots allt det som är anledningen till att barnen existerar över huvud taget.
Sedan vet vi ju båda att vi är mitt uppe i småbarnsåren. Det är väl lite av dom ”värsta” åren när det kommer till att barnen kan klara sig själva. För det kan dom ju inte. Dom behöver oss varje sekund och då blir det ju såklart väldigt intensivt och ibland rätt tuffa dagar. Jag tror att vi båda någonstans har förstått och accepterat att det är såhär det är just nu. Det ÄR jobbigt många gånger men det är också livets mening och vi älskar familjelivet. Båda vill ha det här och vi kämpar för det vi har varje dag.
Men ja.. Så himla viktigt att inte glömma varandra mitt i allt detta.. Det är svårt ibland och då får man prata ut och komma på nya strategier. Jag tänkte faktiskt föreslå nu i veckan (om inte F hinner läsa detta nu innan då, haha) att vi kanske ska köra lite varannan-vecka-date. Vi är ju bra på att få till en middag efter att barnen har somnat då och då och liknande.. Men att vi kanske kan ha varannan vecka och att den som är ansvarig för veckan förbereder en ”överraskning”. Behöver inte vara något stort men att man avsätter en kväll i veckan för detta. Och så kanske den personen som har veckan har handlat ingredienser till någon god maträtt man lagar ihop, man kanske köper någon ny massageolja och kör massagekväll, tar ett bad tillsammans, hyr en film och köper hem lite gotta.. Ja, man får styra upp något helt enkelt =)
Jag tror att man med enkla medel kan vårda sin relation och ta hand om varandra och kärleken. Sedan får man nog räkna med mer tjafs på grund av för lite sömn, ett inte lika aktivt sexliv, att man inte hinner med varandra som förut.. Det hör till att ha små barn för dom allra flesta. Man får bara ta emot det med öppna armar och tänka att det är okej för nu. Småbarnslivet är som sagt underbart men också väldigt krävande.
Men tillbaka till frågan.. Rent spontant känner jag som sagt nej men med tanke på att jag och F har en sjukt bra och tight vänskapsrelation i grunden så tror jag nog att vi ändå hade fortsatt tillsammans ett bra tag om vår kärlek dog. För att vi vill ha barnen på heltid båda två. Men jag har så svårt att se att det vi har någonsin kommer att dö. Vi har varit igenom så mycket tillsammans och varit ett par sedan tidiga tonår. Men man vet ju aldrig.. Den borde typ redan ha dött om den nu skulle göra det känner jag väl på något sätt.. =) Ja, ja..
Vad har ni för tankar och erfarenheter kring detta? Dela gärna med er! Så kul att läsa eran sida av det!
Vi har hållt ihop sen vi var 18 och 20 år, firar femton år snart! Har två barn ihop och ärligt talat har vi haft det kämpigt stundtals det här första året med två barn. Vissa stunder har jag inte känt kärlekskänslor och till och med tänkt tanken att vi ska gå isär, varit så trött på allt! Men ändå bestämt att bara sitta lugnt i båten. Och faktiskt så har det helt vänt sedan ett bra tag tillbaka och jag är glad att jag/vi inte tog förhastade beslut för att kärleken fanns där hela tiden men ibland är det kämpigt för att man sover lite, påfrestande bebistid, egen sjukdom etc. För min del var det ändå tanken på barnen som gjorde att jag dom dåliga stunderna valde att vänta och låta tiden gå.Självklart ska man skilja sig om man är olycklig men för min egen del skulle jag aldrig skilja mig första taget utan att kämpa rejält för barnens skull. Jag är själv skilsmässobarn och värdesätter enormt min lilla familj och att få dela varje dag med mina barn. I ett längre förhållande går det upp och ner,nöd och lust. Det ska mycket till för att jag skulle ta det beslutet.Respekterar att vi alla känner och tycker olika.
Åh förstår verkligen. Vad fint och ärligt skrivet. Ja, det är ju inte alltid så att man går runt och är superkär under småbarnsåren.. Man får liksom acceptera att det kommer att vara sjukdom, sämre sömn, mindre tid för varandra. Du har så rätt i det du skriver. Eller ja, jag håller med dig och jag respekterar samtidigt allas tankar och känslor, KRAM <3
Jag gjorde precis slut med min sons pappa för tre veckor sedan. Han var helt oförberedd på mitt val, medan jag hade gått och bearbetat detta i över ett år. Vi hade ett bra förhållande, småbråkade lite som alla gör ibland. Men mina känslor för honom stämde inte överens med hans känslor för mig. Jag var inte lycklig. Man ska inte gå varje dag och tänka ”är det såhär jag ska behöva känna i resten av mitt liv nu?” Ignorerat min brist på kärlek och levt vidare som ”vanligt” just för vår sons skull. Han fyller tre i januari, och mitt ex anser nu att jag har förstört hela sonens liv, men jag vill ju bara vara lycklig. Vilket jag anser att jag är på egen hand, och skulle aldrig kunna klara av att bo under samma tak utan den kärlek som bör finnas mellan föräldrar som lever ihop. Ibland kan man bara inte rå för hur man känner.
skulle inte klara av att vara tillsammans för barnens skull jag o mina stora barns pappa vi försökte men det slutade med massa bråk istället så jag skulle säga barn mår bäst med två lyckliga föräldrar på varsitt håll än under samma tak o må dåligt
Vi valde att skilja oss. Våra barn var 1 och 2 1/2. Vi hade varit tillsammans 6 år gifta 3.
Men vi fungerade inte och vi båda dog lite inombords av att leva i ett kärlekslöst förhållande.
Men vi valde att vi ska vara vänner. Och vi är verkligen det, har en sådan fin relation till ex maken.
Vi verkligen respekterar varandra och varandras nya liv. Barnen tycker det är jättehärligt att vi är vänner, dom är 3 och snart 5 nu,
Vi håller ihop genom att våra respektive familjer möts på mitten för barnen utan att vara ett par men väldigt goda vänner.
Svårt att leva utan barnen halva tiden? Fruktansvärt man vänjer sig aldrig. Men vetskapen att dom halva tiden är lyckliga med sin fantastiska pappa gör det lättare.
Sen firar vi jul, födelsedagar och så ihop, med nya respektive och allt. Vi är verkligen vänner genuint.
Men hade vi levt som gifta på ”låtsas” hade vi båda dött som människorna vi är. Nu kan vi leva fullt ut och lyckligt och det gör vår vänskap möjlig.
Vi båda förtjänar att leva fullt ut och våra barn hade inte mått bra av att leva ett liv med två olyckliga föräldrar, för jag tror att det hade lyst igenom att man inte trivs.
Men tror inte det finns ett rätt eller fel, jag tror att alla behöver hitta en väg som fungerar bäst efter deras förutsättningar.
Ibland kanske det är att hitta tillbaka till varandra, leva ihop utan att vara ett par, separera och vara vänner och ibland tyvärr kanske det till och med är bäst att inte ha kontakt alls efter separation om det inte fungerar.
Det är nog som man allt annat, personerna i förhållandet, föräldrarna, varje enskild familj måste fatta det beslut som fungerar bäst efter deras förutsättningar.
Jag hoppas att du och F får fortsätta leva lyckliga men skulle det otänkbara hända tror jag att ni skulle hitta den bästa lösningen för er och era fina barn.
Tack för en bra blogg!
Alltså Gabriella jag älskar verkligen din blogg, att på kvällarna innan man går och lägger sig bara kunna klicka in på din blogg och läsa dina fina och bra inlägg är så kul. Det bästa är när man har missat några dagars läsning och kan ta ifatt och få läsa mycket, det är verkligen inte dumt. Ni verkar vara en så himla fin familj, du är så klok och jag håller med dig om dina tankar och känslor kring saker och ting. Du verkar vara så genuint snäll och en så himla bra mamma, du och F gör verkligen ett kanonjobb båda två. Måste också tillägga att jag älskar din klädstil och dina smink/hudvårdstips, man blir så inspirerad till att testa nya saker. Ville bara skriva det, brukar aldrig kommentera dina inlägg men jag kände verkligen att jag ville göra det nu för att du förtjänar att få fina kommentarer och feedback. Tack för att du har en sån bra blogg, tack för att du inspirerar och TACK för att du är så ärlig. Kram!
Jag och sambon har valt att hålla ihop trots att våra känslor är borta. Vi är lyckliga tillsammans men utan kärlekskänslor. Just nu är det bästa lösningen för oss men skulle någon av oss känna att det påverkar våran relation på något sätt så är det bäst att flytta isär. Dock värker det i mitt hjärta bara jag tänker på att vara ifrån min fina 3åring, vill aldrig vara utan honom ❤
Tänker spontant att jag skulle göra allt för vara kvar i förhållandet framför allt när man satt barn till världen. Alla gånger. Förstår att de finns relationer med våld, brottslighet el dylikt där man måste bort för skydda sig själv och framför allt barnen. Men om man sätter sig ett eget ego åt sidan ett tag å tänker på barnen så får man nog ett annat perspektiv på det. Jag tycker inte som alla andra är medveten om det. Men prata om det med din man & försök hålla ut….. typ gör slut… noll fysisk kontakt osv men vara trevliga ihop framför barnen. Om Man då lever isär men ändå ” ihop” så kanske man inser hur mycket man saknar varandra. Själv smälter jag typ när jag ser min man leka med våra barn Alltså å vad såna små egenskaper får hjärtat att slå volter….. Vi är gifta och snart 30 blev ihop när vi va 18.
Jag tycker inte man ska hålla ihop. Man ska vara ärliga mot sina barn om allt i livet. Mina föräldrar skilde inte sig snyggt och jag som 6 åring förstod detta, min pappa var väldigt ärlig om hur sårad han blev /var och hellre veta den sidan, att livet inte alltid blir som man vill. Att vara sårad är okej, att han dela med sig av den sidan har fått mig att visa mig väldigt sårbar, väldigt öppet och aldrig skämmas över att vara ledsen då och då. Jag är stark som glad och jag är stark som ledsen.
Nej det är inte bra att hålla ihop för barnens skull om kärleken dör. Detta gäller även om man håller sams. Barn är inte dumma, de märker att föräldrarna inte visar sådana känslor för varandra som andra gör. Det skapar en oro hos barnen att leva så. Bättre två lyckliga föräldrar på varsitt håll, än två föräldrar som lever ihop bara för ”barnens skull” – alltid!
Jag har en dotter som är 11 månader och valde att separera med hennes pappa när hon var 8 månader. Vårt förhållande hade varit upp och ner ( mest ner) över ett år. Vi (mest jag) små bråkade i princip dagligen och till slut fanns inga känslor kvar. Någonstans kände jag att ”nä, du är värd mer, du är värd att vara lycklig på riktigt”. Och samtidigt som det känns sorgligt att vi inte var ”the happy family” och stundtals asjobbigt (bla med tanke på allt jobb med att vara ensamstående) så är det ändå det som jag, han och vår dotter mår bäst av i slutändan!
Nej, jag skulle inte kunna vara tillsammans bara för barnens skull..skulle inte funka från min sida för jag tror mycket på att jag skulle vara olycklig och vara en sämre mamma till mina barn och inte säkert en bra sambo heller dvs uppstå för mycket bråk även om man inte ville det om vi var tillsammans bara för deras skull.
Även om jag mycket möjligt tror på att om våra känslor skulle ta slut en dag så skulle vi lätt kunna vara vänner och hålla sams på ett bättre sätt ändå fast på olika håll i livet trots att vi har barn tillsammans.
Mina föräldrar var tillsammans för min skull men som barn märkte man fort att deras kärlek hade dött för länge sen. Var väldigt tacksam över sen att dom tillslut gick isär istället, dom blev mycket lyckligare så.
Fast det jag upplevde var ju mycket bråk osv vilket jag inte önskar något barn skulle få vara med om men man önskar att dom hade gått isär när dom insåg att känslorna inte fanns där längre än att hålla på att försöka när det inte fanns mer än ännu mer hat kvar till varandra och vem vet om dom hade gjort det tidigare så kanske hade dom hittar tillbaka till varandra igen sen, men som sagt vem vet.
Jag är ”en sån” som håller ihop för barnen. Det sista av vårt förhållande dog när jag var höggravid med vårt andra barn när jag kom på honom med otrohet, precis innan vår första bröllopsdag. Jag kommer aldrig komma över det eller förlåta honom, jag har varit ensamstående innan och vet att jag skulle klara det utmärkt men är ändå en smidighet att vars två i barnens vardag, då mitt arbete är oregelbundet. Saknar jag kärlek? Ja. Saknar jag bekräftelse? Ja, men mina barn går alltid först, även om jag vet att jag egentligen är värd mer.
Fast nej, nej, nej! Du gör dina barn en sån otjänst genom att bära ihop för lätthetens skull! Det skär i mitt hjärta att höra hur du resonerar! Kvinna! Du förtjänar det bästa, fina barn förtjänar det bästa, en mamma som är lycklig och mår bra. Skrota karlfan, och skapa dig ett eget liv med dina barn. Allt löser sig!
Usch det gör ont i hela mig att läsa att han var otrogen mot dig när du har gravid! Fy fan! Förstår att det trots det inte är helt lätt att lämna. Men ibland kanske man måste tänka på vad man förmedlar till sina barn? Vill man att de ska acceptera att vara i en kärlekslös relation? Eller vill man visa att självrespekt alltid är viktigast även om man måste ha en lägre levnadsstandard? Hoppas att du väljer att sätta värde på dig själv, du är värd lycka!
Du gör såklart ditt eget val. Men jag vill bara att du ska veta att du är värdefull och värd att få leva lycklig. Även om ni inte bråkar eller osams så ser ju era barn hur ni är mot varandra. Vill du (eller någon annan) att dina barn ska tro att det är sådär kärlek är? Leva tillsammans utan att.. leva? Älska? Vara kär, glad och må bra. Att du saknar kärlek och bekräftelse är något dina barn snart kommer inse. Skulle du råda dina egna barn till att stanna i en relation utan kärlek? Där den ena partnern har svikit, varit otrogen? Önskar man sina barn ett kärlekslöst liv? Nej. Och inget barn önskar sina föräldrar ett kärlekslöst liv. Det värsta vore ju om ena barn ser att man är olycklig och skulle tro att det beror på en själv. Nu kanske ni vill jobba på er relation, det är såklart en annan sak än det jag syftar på.
Sen kan jag tycka att det känns så orättvist om partner gör allt för att familjen och livet ska hålla ihop, att alla ska må bra. Så kommer den ena partnern och sviker den andra, något så fruktansvärt. Och då får den som kämpade inte längre dela varenda vardag med sina barn? Det är verkligen orättvist. Alla barn ska givitvis ha rätt till sina föräldrar (utgår från bra föräldrar nu då) men personligen anser jag att en otrohet är ett svek mot familjen som helhet. Är det dåligt försöker man lösa det. Går det inte att lösa, då gör man slut och gör det bästa för familjens alla medlemmar. Man sviker inte den ena och är otrogen. Usch.
Lilla My, du gör som du vill. Men du ÄR värd mer än såhär. Personligen anser jag också att alla barn är värda att leva i ett hem med bra förebilder, även när det kommer till kärlek ❤️. Önskar dig all lycka.
Jag har kunnat leva på mina sociala medier sedan 2015 nu. För mig är det en evighet medan det finns folk som har varit i denna bransch i säkert över 10 år.. Jag är så glad över att jag är där jag är och över att jag vågade dela med mig och bjuda in andra i mitt liv. Lite mer om mitt bloggande:
– Kvällstid! Det är då det händer. När barnen somnar så sätter jag igång och knappar på tangenterna. Här börjar jag också redigera bilder. Det tar ju sin lilla tid men det är så värt det. Jag tycker att det gör så mycket för en bild att bli redigerad. Den kan vara ful och mörk och plötsligt bli fin och ljus, haha. Det gör verkligen ALLT med hur man redigerar sina bilder. Jag tycker att jag har hittat min stil allt med med årens gång. Minns ni i början när jag bara körde filtret ”valencia” på instagram?
– Fika! Alla dessa sena kvällar med datorn i famnen. Vad hade jag gjort utan fika!? Det finns alltid lite snacks nära mig när jag redigerar bilder och skriver på datorn om kvällarna. Just nu är te, macka med ost och marmelad eller satsumas favoriterna. Igår kväll vid 21 blev jag plötsligt sugen på ”kött”bullar och pasta så F åkte och handlade det. En påse chips blev det också, haha..
– Om dagarna försöker jag att vara så o-uppkopplad som möjligt. Svarar lite på mail, tar lite bilder snabbt men huvudfokuset ligget alltid på barnen. Ibland kan jag behöva ta mig tid mitt på dagen till jobb men det är sällan. Jag hinner på kvällarna om jag är fokuserad och bara kör på.
– Allt som är taskigt och elakt hör inte hemma här. Det raderas. Och vet ni? I början fick jag nog precis lika mycket hat som dom flesta andra bloggare får.. Men jag tror att dom som hatar förstår allt mer att sådant inte släpps igenom här vilket leder till att dom ger upp och slutar skriva skit. Jag läser inte ens taskiga kommentarer. Läser första orden och man märker rätt snabbt om någon vill illa. Om fallet är så blir det sopkorgen direkt. Varför ska man läsa sådant som gör en ledsen?
– Min inspiration hittade jag främst från andra bloggar förut. Idag har jag inte samma tid för att läsa andra bloggar men försöker hålla mig uppdaterad några gånger i veckan iallafall. Man får inspiration av andras inlägg och tankar. Det är lätt att skapa eget innehåll utifrån det. Annars finner jag det mesta att skriva om i min egna vardag faktiskt. Egna tankar som dyker upp, saker som händer mig och oss, känslor som jag bär på..
– Många menar att vi så kallade influensers har ett riktigt slappt jobb. Att vi bara tar det lugnt och inte gör särskilt mycket. Jag tycker att det är ett riktigt lyxjobb. Det är fantastiskt att kunna få jobba med det man älskar, styra sina arbetstider själv, inspireras av andra och inspirera tillbaka.. MEN det är en tuff bransch. Och det kräver extremt mycket av en + att det tar tid. Man är ofta stressad, man ska leverera innehåll och hålla god statistik. Det tar rätt mycket kraft psykiskt också. Men ett lyxigt jobb är det, ja!
– Mitt intresse för att skriva har jag haft så länge. Ibland när det känns svårt att sätta ord på känslor så har skrivandet varit min räddning. Jag var väldigt tidig med att både läsa och skriva och skrev dagböcker redan i tidig ålder. Älskar att få ner tankar i text. Det känns som att man tar ut tankarna ur huvudet så att det blir helt tomt. Istället hamnar allt på pappret eller på dokumentet i datorn. Jag rensar tankarna i skrift.
– Jag tycker att det roligaste med att blogga är kontakten i kommentarsfältet. Har skrivit detta så många gånger men vi känns som ett stort tjejgäng här inne! Många av er ”känner” jag nästan då vi hängt med varandra i flera år och pratat om allt möjligt bland kommentarerna. Ni är guld värda. Jag älskar er alla och ni betyder så mycket för mig! Tack för all pepp, stöd, erfarenheter.. Ni betyder mycket mer än vad ni kanske kan tro!
– För att bli större med sina kanaler och få dom att växa så tror jag att det är viktigt att man syns. Kommentera konton och bloggar som du själv följer, tipsa om andra konton och be dom tipsa tillbaka.. Uppdatera ofta, ha en tydlig målgrupp som du vill nå ut till, följ en röd tråd med dina inlägg och bilder, var engagerad i dina följare och läsare och svara på kommentarer. Våga bjuda in och dela med dig.
Det bästa med bloggen är all tid med dessa två! Och såklart att få prata med er i kommentarsfältet. Älskar det!
Jag älskar din blogg,jag är kanske gammal som följer dig och har en dotter nära din ålder men gillar din blogg och dina bilder.
Jag vill bara göra om mitt hem mer o mer efter jag läst här😍
Jag försöker få min blogg större men har jättesvårt.
Får man fråga vilket program i datan du använder?
Skulle vilja hitta min stil oxå😊
Hej Gabriella.
Jag ställde en fråga för en tag sedan angående f’s
namn och vart det kommer ifrån. Har aldrig hört varken fjodor eller joss innan. Jag kommer dock inte ihåg vilket inlägg det var jag skrev kommentaren. Men jag har letat som en galning och har inte hittat något svar. Jag ville bara fråga om du vet med dig att du svarat på den kommentaren? Har du valt att inte svara är det såklart okej men då kan jag sluta leta haha! Kram kram
Kram
Jag önskar verkligen att jag vågade starta en blogg och dela med mig på Instagram, men jag är väldigt introvert och vill heller inte få elaka kommentarer. Är oerhört rädd att folk skulle illa om mig på något sätt. Kännde du någonsin så? Har du något tipps hur man kanske kan komma över detta? Det ser ju så kul ut att kunna lägga upp sina bilder, dela med sig, få bra respons. Men den negativa sidan tar över just nu och jag vågar inte 🙁 kram
Förstår verkligen.. Det är inte lätt att skaka av sig. Det är nu mot senare år som jag blivit mer hårdhudad och genuint inte bryr mig om vad folk skriver om mig.. Man kan inte vara omtyckt av alla 🙁 inte okej att skriva taskiga saker för det men vissa gör det ändå.. Brukar tänka att det bara visar vilket tragiskt liv dom har. Tänk att ha tiden att sitta och kasta skit på andra!? KRAM <3 kör på din dröm!!<3
Jag tror exakt som du gällande troll
”Men jag tror att dom som hatar förstår allt mer att sådant inte släpps igenom här vilket leder till att dom ger upp och slutar skriva skit.”
Exakt det är vad jag säger till alla som gör inlägg då och då om troll. Ge de inte uppmärksamhet, låt det va, radera, de slutar, det blir inte roligt. De vill synas, de vill få plats, de vill påverka. Låt det va, radera och så försvinner det.
Gabriella, jag tycker så mycket om att läsa din blogg för man mår bra av den. Du känns genuin och uppriktig i det du skriver och det är inte så ängsligt och inte bara yta. Det tycker jag behövs! Dessutom skriver du bra och känns ansvarsfull och mogen. Det uppskattas! Jag gillar att du verkar vara en normal person som vill vara snäll och det blir jag inspirerad av för så försöker jag också leva mitt liv. Jag kommer att följa dig så länge du bloggar och önskar dig lycka till med vad du än tar dig för. Kram!
Hej fina <3
Torsdag redan! Gud vad dagarna går snabbt.. Vi är inne i november nu och det är ju snart jul! Haha, så känns det iallafall. Igår smälte lite av all snö vi fått bort och det är så tråkigt med regn och slask.
Igår hann vi med massor av måsten här hemma och på kvällen så gick F och barnen på en ”bus eller godis”runda med grannarna. Jag passade på att storstäda, tvätta och jobba lite. När barnen hade somnat drog mannen till gymmet och jag fortsatte med jobb. Min mobil strular och allt tar ungefär 193838 gånger så lång tid då.. Är lite sugen på att faktiskt köpa mig senaste modellen av iPhone nu.. Om den finns i butik så ska jag nog.
Igår fick jag förresten in en förfrågan om samarbete från ett företag som sköter resor till Dubai! Hade ju varit SÅ kul! Dock så tror jag nog inte att det blir av på grund av olika anledningar men hur häftigt hade inte det varit!? Ett av mina drömresmål är helt klart Dubai! Men men.. Vi kommer säkert iväg dit någon gång i framtiden ändå. Just nu siktar vi mer på Grekland mot nästa sommar/höst (om Jolie mår bra). Tanken var ju att åka iväg nu i vinter med men vi sparar nog hellre pengar och lägger på huset till våren. Är så mycket att fixa ute.
Önskar er en underbar dag! Kram!
Vaniljkvarg till frukost!
På dagen läste vi bok om dinosar!
Vi har också dinosaurier i plast här hemma så vi sitter och jämför deras utseende med dom i boken. Så spännande tycker barnen (framförallt Jason då, hehe).
Puss på min prinsessa!
Lillasyster Jolie!
Svårt att få till en bild på Jason nu för tiden. Han sitter aldrig stilla, haha!
Det blev pannkakor till lunch. Med bär och grädde, mmm.
Älskling! Han var sminkad till en björn och pappa F hade på sig en läskig björnmask som han hade på någon halloweenfest för ett par år sedan.
Jag och F fick hem skorna som vi hade beställt igår förresten!
Jason hade ju likadana skor redan här hemma så han ville genast ta på sig sina med och ha samma som pappa.
<3 <3 <3
Hur brukar du redigera dina bilder till bloggen och instagram? Tycker du har så fina bilder 😍
jag har också velat dit ,men inte efter att jag läste hur man sprängde bort ett stort korallrev för att bygga the palm. katastrof att man får göra så 🙁 Grekland är mycket bättre ur miljösynpunkt 🙂
Läs gärna denna artikeln: http://www.kristianstadsbladet.se/kultur/lyxriket-dubai-har-byggts-av-slavarbetare/
Kram 🙂
Så snygga skor 👌🏻 ska ni på underbara barn mässan?
Hej på dig och vad kul att du har hittat till min blogg! Jag är 25 år, lycklig i livet och mamma till två underbara barn. Bor i mitt drömhus som byggdes 2017/2018, jobbar som mäklarkordinator och driver en av Sveriges största bloggar. Hoppas att du ska tycka att det är kul att hänga med i både med och motgång, ta del av min träning, goda recept, livet med barn och att bolla allt samtidigt som mamma och egen företagare. Kram!
SAMARBETSFÖRFRÅGNINGAR
[email protected]
INSTAGRAM:
@gabriellajpossler
Policies
Cookie- och integritetspolicy
BANNERANNONSERING
Kontakta Stylewish
Jätteinspirerande!! Du är så duktig!
Vi håller just nu på att bygga en stuga i fjällen med Anderstam Fjällhus https://anderstam.com/
Min fru älskar din blogg!!
Men vad roligt 😀 glad jag blir! Lycka till med stugan, kram
Wow wow wow!!!! Det är sååå himla fint ❤️
Men ååh tack finaste <3 <3 kram kram
Hej! Har du koden på väggfärgen? Jättefin! 😊
Kika i arkivet ”VÅRT DRÖMHUS” så har jag delat det där flera gånger 🙂 minns inte på rak arm, kram<3