Hej på er <3
Hoppas allt är bra med er. Jag skriver från värmen och befinner mig just nu på Kreta. Jag har tänkt uppdatera men först var det påsk och påsklov med barnen och så blev sjuk förra lördagen med hög feber och har haft sjuk bebis också. Och sen har resdagar och att landa lite här tagit all tid från mig + att jag har försökt vila lite och återhämta mig. Har kopplat bort mobilen och datorn och sociala medier i största möjliga mån.
Jag har inte mått jättebra på slutet då det plötsligt damp ner ett brev i brevlådan gällande Jolie och vi fick tid för sövning och MR på hjärtat. Så den ligger bara ett par dagar bort och efter den vet ni ju vad som väntar runt hörnet för henne och vår familj. Det känns bara jättetungt och jag slungas tillbaka till 2020-2021 när denna resa med magnetröntgen och resan till, under och efter hjärtoperation var. Jag vet inte ens vad jag ska skriva mer men det känns som ett tungt moln som följer efter mig överallt där jag går. Jag var hos tandläkaren precis innan resan hit till Kreta och började storgråta i väntrummet från ingenstans för att tankarna kom över mig. Och det gör dom hela tiden. Jag tror att det är svårt för människor som inte har varit eller är i samma sits att förstå. Man tänker nog ”men vadå, tänk bara såhär?” eller ”vadå, vården i Sverige är ju jättebra, man behöver inte oroa sig så mycket”. Jag förstår att många tänker så och det gjorde jag nog själv med innan jag satt i en sits där jag hade ett hjärtebarn. Det är så mycket större och djupare än så. Traumat man vet att HON behöver gå igenom.. Som stor tjej dessutom och inte som liten och relativt oförstående för vad som händer. Traumat som man själv behöver gå igenom som förälder i det hela på det. Det är inte ”bara”. Och jag vet att ni som på något vis har ett barn med mer ”allvarlig” sjukdom kan känna mina känslor precis.
I samma veva som detta så fick jag också veta att jag har nya cellförändringar som måste undersökas vidare och den resan har ni ju också följt med mig på under min graviditet med Kenzo. Detta är ju ingenting jämfört med ovanstående men ni vet ju min resa där med och det satte sig hårt i mig. Förhoppningsvis är det absolut ingen fara på den fronten heller. Jag håller er uppdaterade och ska till kvinnokliniken någon gång ju i maj för att göra kolposkopi.
Nu ska jag försöka ha en fin dag här på Kreta och jag ska försöka kika in här då och då i den mån som jag har möjlighet. Vi har för övrigt haft det jättebra! Önskar er en underbar söndag. Stor kram/G
Någon frågade om vädret och jag skulle säga att det är precis som svensk sommar. Varmt på dagarna men lite kyligare så att man behöver en kofta morgon och kväll. Om ni undrar varför det är moln på många bilder är för att vi passar på att fota NÄR det är just moln. När solen skiner så är vi vi solstolar mestadels och passar på när barnen ger möjlighet. När vi skulle landa här så var prognosen extrem storm och åska men som tur var så slapp vi det helt och det har bara regnat litegrann någon timme här och där. Men inget som stört alls då solen också har varit framme massor. Känns som en trygg och lagom temperatur för små barn att vara i när det är mer ”svensk sommar” och inte världens hetta.
