La upp en bild i bikini igår på instagram och jag VET att det alltid provocerar många. Fick en så elak kommentar igår om att jag inte borde visa mig i bikini och underkläder, att jag skapar en falsk bild av hur man borde se ut som mamma och att jag borde hylla den verkliga mammakroppen istället. ”Varför kan du inte visa lite bristningar istället”?, ”Du får bara andra att må dåligt när du lägger upp bikinibilder?”, ”Du är en sådan självupptagen förälder som bara lägger upp bilder på din kropp”, ”Förstår att du är nöjd med dina träningsresultat men du skapar en ohälsosam bild av hur en mamma borde se ut”. Vill egentligen lägga upp hela kommentaren och personens namn då det var rätt kränkande ord med bland allt annat hon skrev men jag väljer att låta bli. Tänker inte sjunka till samma nivå.Det värsta är att den här personen är cirka 10 år äldre än mig och också mamma. Till fyra barn. Detta göra mig så himla arg och ledsen.

Alla våra kroppar ser olika ut. Alla är vi olika. Varför måste jag visa bristningar för att jag är mamma? Måste jag se ut på ett visst vis för att jag är mamma? Vad spelar det för roll om jag är mamma eller inte? Jag såg själv typ 84 bikinibilder igår på min egna instagram. Alla helt olika. Vissa större, andra mindre. Vissa mammor, andra inte. Och vet ni – ALLA är vi så vackra och fina precis som vi är. Och vi ska alla vara stolta över våra kroppar oavsett hur vi ser ut. Jag kommer aldrig att gömma min kropp bara för att jag faktiskt även är ”mamma”. Ja, jag är mamma men jag är också så mycket mer än mamma. Och varför är det så fel med en mamma i bikini?

Jag följer en annan influenser som har fött barn och när hon la upp en bild på sin mage efter förlossningen så fick hon kommentarer om att hon ”hetsade” då det knappt syntes att hon hade varit gravid för bara några dagar sedan. Hade någon lagt upp en bild där det faktiskt gick att se så hade denna person hyllats för att den visade ”sanningen” och ”mammakroppen”. Jag tycker att detta är så skevt. Varför är det okej för vissa kroppstyper att visa sig halvnakna medan vissa andra ska ”passa sig” för att andra kanske mår dåligt av att se deras kroppar. Vi är alla olika och våra mammakroppar se olika ut.

Jag är stolt över min kropp och den kropp som just jag har är ju MIN mammakropp. Jag har inte fått några bristningar från mina graviditeter men har såklart (precis som ALLA andra) lite bristningar på min kropp här och där från tonåren. Dom är jättetunna och syns knappt men jag har dom. Jag är precis som vem som helst. Jag är långt ifrån perfekt. Men vet ni? Man är perfekt precis som man är egentligen. Perfekt i allt sitt operfekta. Vi har alla bristningar, finnar, ärr och allt möjligt annat på kroppen. Man är fin precis som man är och alla märken bär på sin egna historia. Och vi är alla SÅ himla olika.

Jag har ju som ni vet alltid tränat mycket. Jag älskar det! Och jag är stolt över mina resultat och att jag faktiskt orkat med träningen trots två barn, hus och företag. Jag vill inte behöva skyla mig för att det ger någon annan en ”falsk bild” av hur mammakroppen ska se ut. Jag vill snarare inspirera till att verkligen vem som helst, mamma eller inte, ska känna att dom kan bygga sin kropp precis som dom önskar – för det kan man. Och samma sak här, vill man träna så ska man träna. Vill man inte så ska man inte. Min mening är inte att hetsa någon till någonting. Jag visar upp mitt liv, min träning, mina barn, min mat, hur jag lever, vad jag gör och hur jag ser ut. Och jag tänker inte gömma min kropp bara för att jag faktiskt har fött två barn.

Det sjuka är att jag vet att jag säkert hade fått hat om jag inte hade fött barn också. Då hade jag varit mer ”horig” och ”bekräftelsesökande”. Det har jag fått höra förut då jag faktiskt alltid har lagt upp bilder på mig i bikini – genom alla år. Nu är jag mamma och då blir det såklart alltid mycket värre. Men så är det och så har det alltid varit. Jag tror att jag lärde mig det under min första graviditet. Direkt du är gravid eller har barn så ska allt vara på ett speciellt vis, man ska bete sig på ett visst sätt, klä sig på ett visst sätt, leva på ett visst sätt osv. Direkt du går in i rollen som mamma så får du en regelbok av alla andra mammor där det står precis hur du ska vara. Och passar du inte in där så är det fel och du är en dålig mamma. Jag har lärt mig att skaka av mig och leva mitt liv som det passar mig och mina barn. Jag skriker på mina barn ibland när jag tappar tålamodet, jag ger dom glass på tisdagar ibland. Ibland får dom sitta uppe till 21 bara för att vi har en så mysig kväll tillsammans. Vi samsover fortfarande (det är ju verkligen inte okej enligt vissa), jag ammade mina barn i 24 månader per barn (och ni ska veta hur mycket skit jag fick för det från många håll för det är ju så ”äckligt”) och jag svär framför barnen ibland. Jag är inte perfekt. Men vet ni vad jag däremot är? Jag är så fruktansvärt lycklig. Jag är lycklig i min roll som mamma, jag är glad att jag alltid har gått min egna väg och jag är stark i den människan jag är och har blivit. Jag är stolt över mig själv och jag är stolt över mina barn som är så otroligt fina små personer som visar omtanke, kärlek och glädje varje dag. Dom är så genuint lyckliga i livet och det hoppas jag att dom ska få vara hela sitt liv. Jag har inte följt någon regelbok och jag har gjort långt ifrån allt ”som man ska”. Jag gör fel varje dag men jag gör också så himla mycket rätt.

Mitt främsta mål i livet när det kommer till mitt föräldraskap är att lära mina barn att vi alla är olika. Vissa är mörka, andra är ljusa. Vissa är större, andra är mindre. Man får älska vem man vill, man får klä sig som man vill. Allt är lika rätt och vi är perfekta precis som vi är. Man ska våga vara sig själv och det viktigaste är att man är en omtänksam person med hjärtat på rätt plats. Jason älskar rosa, nagellack och klänning och samtidigt älskar han keps, adidasskor och fotboll. Jag hyllar honom i allt han är och jag hoppas att han för alltid vågar gå sin egna väg och vara sin egna person. För han är helt fantastisk. Och att våga gå sin egna väg och vara sig själv är nog det som faktiskt kanske är svårast i vårt samhälle just för att det ser ut som det gör med alla pekpinnar och regelböcker. Är det något jag vill så är det att mina barn ska känna sig fria att leva precis som dom önskar, så länge det inte skadar någon annan.

Och tillbaka till ämnet.. Att visa mig i bikini kommer jag aldrig att sluta göra. Det är sommar och varmt och jag delar med mig av mitt liv, min kropp, mina värderingar, tankar, åsikter, mammaroll.. Allt i mitt liv. Och min kropp i bikini säger absolut ingenting om mig som förälder. Det har ingenting med min mammaroll att göra. Det är bara min kropp i bikini precis som jag på vintern står i jacka och kängor ute på bron redo för en promenad med vagnen. Jag visar alla delar av mitt liv och jag kommer att fortsätta att göra det.

Livet är för kort för att skriva taskiga kommentarer till andra. Jag är trygg i mig själv och jag blir mest bara ledsen över att mammor faktiskt sänker andra mammor bara för att man på ett eller annat vis inte passar in i ”regelboken”, oavsett om det är kroppsligt eller något man gör. Jag är så trött på det.

Önskar er en fin dag. Kram.

Hade en så mysig dag igår. Fick låna barnen lite trots pappadag och jag och Jolie planterade massor i krukor på altanen. Mest murgröna och lavendel! Ska visa er lite annat vi planterat sen i veckan med. Åt spontant grillat, barnen lekte med grannbarnen heeeeela dagen.. Så underbart. Nu är sommaren här.

Och hej fina ni!

Sitter och pluggar just nu. Känns som att jag inte har något annat livet för stunden, haha. Men så är det iallafall. Börjar förstå mer och mer och det känns bra! Hade egentligen planer ikväll men blir hemma med mina böcker hela kvällen istället. Ska köpa choklad och bara gå igenom alla kapitel + föreläsningen (som finns inspelad) igen. Har verkligen inte tid att misslyckas med någon tenta så ska verkligen göra allt jag kan för att klara det mesta på första försöket.

Kram på er, ha en fin fredag!

Fortfarande kär i min fina spegel här uppe i allrummet. Så fin!

Inte lika kär i mina böcker men vi börjar bli bättre och bättre vänner =)

– Jag har varit helt säker på att det heter gitarr med G hela mitt liv. Har aldrig sagt ”jittar” som man ska och alla skrattar alltid jättemycket åt att jag säger ”gitarr”.

– Jag har pyttesmå öron. Alltså verkligen jättesmå. Gör alltid ont efter att jag har haft i airpods. Tror typ att mina barn har större öron än vad jag har. Okej, kanske inte Jolie men Jason har garanterat större…

– När jag var nio år så hade jag fjun på benen och min lillebror sa att jag hade håriga ben. Då fick jag panik och gick och rakade dom och sedan dess har jag rakat benen, haha. Sjukt ändå. Han la ju inte direkt någon värdering i det han sa utan det var mer ett konstaterande. Och mina barn var ju verkligen inte håriga utan bara små, tunna fjun typ.

– Jag har armar som går att böja in och ut typ. Är sjukt överrörlig i mina leder över huvud taget. Kan typ trycka in min armbåge in i armen så att det ser ut som att den kommer ut på andra sidan. F tyckte alltid att det var skitäckligt och skrek rakt ut när jag gjorde det typ, haha.

– Jag skorrade tills jag var typ åtta/nio år. Kunde inte säga R med andra ord. Skulle gå till logoped men det gick plötsligt över bara sådär.

– Jag mår jätteilla när jag åker karuseller som snurrar runt, runt. Kan må illa en hel dag efter att jag har åkt en sådan.

– Jag torkar av handfat, dörrhandtag, alla köksluckor + dammsuger varje dag. Ibland flera gånger om dagen. Börjar fundera på om något inte står rätt till i mitt lilla huvud, haha. Är helt manisk med vissa städgrejer verkligen.

– När jag var liten så drömde jag alltid mardrömmar om att jag hade mördarsniglar i sängen. Var typ fyra år gammal. Detta efter att jag hade varit på besök i Göteborg hos våra vänner där det kröp runt stora, svarta sniglar på nätterna. Vi hade ett rum på övervåningen där det inte var neddragna gardiner och jag brukade ta med mig mitt täcke och lägga mig i soffan där istället då det var mindre läskigt att sova när det var ljust.

Här var jag typ i Jasons ålder.

Och här var jag jättefull klockan 05 på morgonen på ett toalettgolv på en av Barcelonas största klubbar, haha.

Här fick jag hålla i lilla Minna för typ andra gången i mitt liv.

Extremt nybliven mamma. Känns som en evighet sedan!

Så liten! Redo för fest med kollegorna i Göteborg. Detta är liksom SEX år sedan nu.

En sen kväll i Göteborg.

När jag var 18 år gammal och hängde på gymmet, haha.

Och det här var ganska precis ett år sedan.

//Hoppas ni har en fin kväll <3