Kan inte du skriva om hur du gör för att samsova på ett säkert sätt med bebis? Jag samsover med min son och det har fungerat bra men det har hänt ett par gånger att min sambo vaknat på natten och sätt att min son har täcket över halva ansiktet.. trots att jag sätter fast täcket under mig osv. Sover ni utan täcke eller hur sover ni? Att sluta samsova ger mig ångest men jag blir rädd över att jag själv inte vaknar under natten och märker att täcket åkt upp.. 
Åh, jag förstår verkligen dilemmat. Kan börja med att skriva att jag samsovit med mina stora barn sedan dag ett och jag har också vaknat flera nätter i panik av att dom har haft täcket över halva ansiktet. Du är INTE ensam. Och man är långt ifrån perfekt som förälder och mamma. Denna gång är jag mycket, mycket mer orolig för plötslig spädbarnsdöd av någon anledning. Tror att det är för att jag är äldre och mer medveten om risker och saker som kan hända.
Jag kan börja med att skriva att jag ALDRIG har varit orolig att rulla över mina barn då jag alltid sovit helt nykter (dricker alkohol någon gång per år som ni redan vet) och alltid vaknat av minsta lilla knorrande från barnen. Jag har aldrig varit rädd att jag själv ska orsaka att dom plötsligt dör. Däremot så har jag varit rädd att dom plötsligt ska sluta andas och det är jag SÅ extremt rädd för nu med bebis nummer tre. Är nästan överdrivet orolig och det tar typ över mitt liv ibland. Kör jag bil med honom ensam i baksätet så måste jag stanna hela tiden för att se så att han andas. Sjukt jobbig oro att ha och jag längtar tills han är lite, lite äldre så att den successivt kan släppa.
Hur som helst! Samsovning tycker jag är helt, helt fantastiskt. Jag har lyckats sova mig genom alla småbarnsår och faktiskt fått bra med sömn (om jag själv inte valt att lägga mig typ 03, haha) alltid. Jag har med andra ord aldrig varit en mamma som har varit trött för att barnen inte sover på nätterna. Klart att det har hänt vid tandsprickning, sjukdom eller liknande men inte i ”vanliga” livet. Är sjukt tacksam för det! Vet inte hur ni föräldrar som inte får sova orkar. All eloge till er, ni gör det så bra! Jag har oavsett samsovning och liggamning att tacka för bra sömn. Jag sover mig genom matstunderna och vaknar bara till korta stunder för att byta sida eller lägga till bröstet. Och barnen har knorrat lite (och med andra ord aldrig vaknat) för att sedan äta i sömnen.
Om man googlar på ”säker samsovning” så finns det otroligt många bra råd som man kan följa. Sedan måste man ju hitta sina egna vägar. Det viktigaste är ju att alla får sova och att alla mår bra.
Jag gör såhär:
– Sover i c-position (googla c-position samsovning eller bröstsovning) med bebis så att min arm och kropp fungerar lite som ett babynest. Min arm skyddar då även mot pappan när jag ammar liggandes på vänster sida och bebis hamnar mellan oss föräldrar. När jag ammar på höger sida så ligger bebis mot sängkanten men återigen med min arm runt sig.
– Jag har fäst täcket nere vid fotändan. Eller ja, jag har inte fäst det men har dragit ner det så att det sitter fast hårt. På så vis kan inte täcket åka upp över bebis ansikte. Vi har ett stort dubbeltäcke som vi alla delar men det sitter fast i rätt ”höjd” så att bebis har det precis under armarna när det är som mest utsträckt. Han kan alltså inte ens nästan få täcket över ansiktet eller ens en del av ansiktet.
– Jag har Owlet sock till bebis. Sjukt dyrt men det enda larmet som mäter syresättning och hjärtfrekvens. Detta larm är det som trycker bort min oro lite nattetid och gör att jag kan sova tryggt. Har 100% förtroende för larmet och att det kommer att tjuta om han får ett andningsuppehåll och behöver väckas för att komma ihåg att andas igen. Det är just detta jag är mest rädd för. Att Kenzo ska få ett andningsuppehåll, ”glömma bort” att andas och ja, ni förstår. Den typen av PSD är den som skrämmer mig mest. Är som sagt inte rädd att jag ska lägga mig på honom eller att jag på något vis ska göra så att han inte kan andas.
– Ingen alkohol eller droger. Ja, droger är väl kanske självklart. Har aldrig gjort något sådant. Men har noll tolerans när det kommer till alkohol och mig själv + sovande bebis. Hans pappa har druckit en gång och sovit i sängen och den gången lät jag inte bebbe ligga mellan oss även fast min arm låg mellan bebbe och pappa. Då låg jag i mitten hela natten.
– Har bara en tunn, platt kudde under mitt huvud och den hamnar liksom ovanför min axel så att den inte kan komma åt bebis på något vis. Inga andra kuddar är i närheten av honom heller.
Har ni några tips när det kommer till samsovning? Hur har ni sovit med era barn? Dela gärna med er. Kram!
Känns sorgligt men jag kommer nog aldrig kunna samsova med mina barn (har inga ännu.) Sover så sjukt djupt, vaknar inte ens av brandlarmet…. Rör mig konstant och sparkas i sömnen. Hemskt att sova med enligt min sambo. Så skulle aldrig kunna riskera det… Orolig för den dagen då vi skaffar barn och jag är mammaledig själv, kommer jag ens vakna när bebis skriker? Tja, kanske får jag mamma hormoner och blir lättväckt. Hoppas… Känner mig rätt ensam med det motsatta problemet, att man är så otroligt svårväcky och sover så djupt 🙁
Samsovit med mina båda barn också och sover fortfarande med minsta som är 2,5 år. Är det bästa som finns, maken flyttade dock ut från sovrummet då våra barn sovit väldigt dåligt första året och ammat mycket på nätterna. Sov också väldigt ytligt och vaknade lätt när barnen var små så var aldrig orolig att jag skulle rulla på dem eller något i sömnen. Samsovning och liggamning var räddningen för mig med barn som ammade massor på nätterna första året.
Vår son har sovit i eget rum sen bb men han har aldrig ätit på natten heller. Första natten på bb sov han 8 h utan uppvak. Tanken är att lillebror ska sova i eget rum från start med. Vi har aldrig haft honom i vår säng och är inget vi någonsin tänkt. Min man har sömnapné och blir i princip medvetslös i sömnen ibland så skulle vara livsfarligt för oss att han en bebis/barn där.
Måste fråga: har du något någon HLR-kurs nyligen? Det kanske inte lugnar all din oro men kanske kan hjälpa lite då du vet och är säker på hur du ska hantera om olyckan skulle vara framme. Gäller ju inte bara bebbe utan dina större barn och andra i din omgivning. Vore obligatoriskt för varenda människa att gå en sån och hålla kunskaperna uppdaterade då det faktiskt räddar liv <3
Jag har på mig en stickad kofta/tröja som är lätt att amma i och håller mig varm när vi samsover. Täcket ligger bara över benen och jag brukar inte dra täcket över mig för det blir för svettigt.
Åh så skönt att läsa! Jag sover också bara med en kudde så han inte ska fastna mellan något, ska börja sätta fast täcket i madrassen istället för under mig så ingen av oss kan dra upp täcket i sömnen!
Kanske också ska beställa hem ett sådant larm, jag sover inte särskilt oroligt konstigt nog, trodde jag skulle vakna flera gånger per natt och kolla så han andas men det har typ inte hänt en enda gång att jag gjort det, kanske är för att jag håller om honom och sover i C-position så som du, och vaknar oftast av minsta lilla rörelse. Men det larmet kan nog ändå få mig lite lugnare!
Tack för du tog tiden och skrev ett inlägg om detta! 😍