Hej! Tycker du har en jätte bra blogg.
Bar en tanke jag har, inget påhopp utan bara ett annat sätt att se på saken.
Ser att många skriver att dom inte tillämpat just exakt 5 minutersmetoden utan typ lagt ner gått ut, gått in o så ofta för de inte haft val och barnet varken velat samsova, vaggas osv.
Det var samma för oss ingenting funkade. Förutom att lägga ner och efter 15 minuter av att gå in o ut och bekräfta så somnade min första dotter själv efter 9 månaders 4 timmars matningar och ständiga uppvak.
Tänkte bara på att säga att man är helt emot metoden och skriva att det är en hemskt metod osv kan ge stor ångest för många föräldrar som kanske har provat allt men inte funkat. Och kanske gjort en variant av den.
Alla barn är ju olika och vissa kanske inte funkar med att bara lägga ner eller ens samsova.
Vissa gråter konstant och föräldrar kan känna sig maktlösa och må dåligt.
Känner bara att inlägget kan få många att må dåligt för man kanske har använt metoden pga av man inte ”har val”
Förespråkar inte femmenutersmetoden för att ”man vill ha egen tid”. Kanske lite luddig kommentar men jag hoppas tanken kom fram.

Vi har kört en variant av den metoden, har lagt ner vår son i sängen med snuttefilt och bäddat om honom och sen gått utanför dörren och suttit precis utanför, sen om han grinade så väntade jag kanske en halv minut och sen gick hag in bäddade ner och gick ut och så har vi hållt på. Men grejen är att vi hade ingen fungerande nattning innan, det har alltid varit mkt skrik på kvällarna och han har inte velat ligga brevid mig, har bara försökt kravla sig ur sängen, jag tycker det låter så mysigt att samsova så hade gärna gjort det, men det har aldrig funkat för oss, jag har testat många gånger på natten när han gråter att bära över honom till vår säng men han skriker lika mkt och kan peka på sitt rum, sen tar jag honom dit och då pekar han ut, så inget är bra. Ville bara berätta att alla som testar den metoden kanske inte har en fungerande nattning som alternativ, man får prova sig fram och lita på magkänslan.

Vi har alltid legat med barnen till de somnat. Gör ännu så med minsta, han är nio år. Jag ser det inte som jobbigt utan som en mysig stund ihop. När de var små ammades de i sängen, sen var det välling och nu läser vi, pratar om allt och inget. Det är rätt för oss. Har ju två stora barn (utflyttade) och vet ju att tiden går fort och vi har tagit tillvara på den så gott vi kunnat. Äldsta kom till mig varje natt tills han var 11, dotten sov i egen säng hela nätter från fyra månader å minsta (nio år) sover ännu med mig. Jag har gjort vad som passat barnen bäst. Tänker att gällande sömn/närhet har dom fått styra. Lägger inte heller nån värdering i hur andra gör men kan ibland bli ”trött” när vissa har åsikter att ”det är dags” att han ska sova i egen säng. Har blivit två bra unga vuxna av de andra så det här blir nog bra det med😊

Vi har aldrig kört någon metod med våra barn men vi har gått lite efter hur skriken låter. Ibland hör man när det bara är lite smågnäll och det har vi ej brytt oss om, men när de på riktigt behöver oss har vi självklart funnits där.
Båda våra barn älskar att gå och lägga sig och de kan ligga och mysa ganska länge i deras sängar innan de till slut somnar. De är trygga där. Detta får mig att tro att vi gjort helt rätt.

Fruktansvärd metod!! Tänk bara den ångesten som barnet känner av att bli övergiven… som en fånge i sin egen kropp för dom kan ju inte precis göra något åt saken.. Det är som du säger att det tar tid att vara förälder. Ibland tar nattningen 5 minuter och ibland 2 timmar. Men vi är ALLTID i rummet hela tiden. Dottern somnar i eget rum i egen säng sedan 2-årsdagen men kommer alltid in till oss mitt i natten och får alltid sova vidare med oss. Visst att varje familj gör vad som passar dem bäst men att gråta sig själv till sömns övergiven och ensam måste ändå klassas som vidrigt!

Åh vad jag är avundsjuk på er som har bebisar som man kan smyga ifrån när de somnat! 😜 Vi samsover och min dotter vaknar oftast med 30 min intervaller för att ”leta” efter mig, ibland hinner jag in i sovrummet innan hon vaknar, ibland inte. Då somnar hon inte om så då får hon vara uppe med oss tills det är läggdags för mig eller tills hon blir trött igen. Vissa dagar kan jag inte smyga upp alls. I början gick jag och la mig med henne vid 19-20 tiden varje dag för det har varit hopplöst att smyga ifrån henne så det har blivit bättre. Trots detta skulle jag aldrig tillämpa någon 5 minutersmetod. Jag har gråtit, brutit ihop, accepterat att det är en kort tid av mitt liv och gått vidare ( fler än en gång haha!) men har förståelse för att vissa föräldrar blir desperata. Såg en kommentar för någon månad sen där situationen var liknande och jag finner mycket tröst i att höra att man inte är ensam så det är därför jag skriver detta. I början hade jag dåligt samvete för ”rutiner är så viktigt” men jag har gjort den bedömningen att mitt barn prioriterar att vara nära mig än att sova 20-08 varje dag. Funderar mycket på om jag gjort något ”fel” men landat i att barn helt enkelt är olika.

Tack för en trevlig blogg Gabriella! Tycker du verkar vara så fin mot dina barn. ❤

Kunde inte läsa klart dikten för blev så ledsen av den 😢 första sonen var tydlig med att han behövde mycket närhet och vi samsover fortfarande ibland och han är 5 år, andra sonen kunde man lägga ner i sin säng vaken och han somnade själv utan att ens gny det minsta lilla, ibland somnade han av amningen också. Helt otroligt olika det kan vara men jag tycker barnets behov ska gå först ❤

Vi använde väl oss av en version av den metoden kan man säga, vår son sov bredvid mig i vårt rum första sju månaderna ungefär men vaknade väldigt ofta på natten. Vi flyttade in honom till eget rum efter det och han sov bättre men vaknade fortfarande. Jag nattade honom i famnen men när han blev 10 månader så provade jag att lägga ner honom i sängen själv med snuttefilt och white noise. Han var ganska nöjd själv i sängen och kunde ligga och små-gnälla lite, så fort fort han började gråta så gick jag in till honom. Fortsatte så i någon vecka och till slut var han supernöjd att somna själv i sängen.

Ville bara skriva hur vi gjorde för att visa att det inte nödvändigtvis är så att folk låter sina barn ligga och skrika sig till sömns. Jag skulle aldrig låta mitt barn ligga och skrika och vara ledsen i sin ensamhet. Så den metoden tycker inte jag stämmer överens om hur du beskriver den i ditt inlägg, Det finns såklart föräldrar som gör sådär också men säkerligen inte lika många som nattar sina barn utan att låta dom ligga och gråta själva.

Tack för en härlig och inspirerande blogg 🙂

Håller med dig till 100%! <3 Skulle aldrig heller kunna köra på någon sån metod, usch!! Förstår verkligen inte vitsen 🙁 🙁 Ammar också min till sömns och vissa kvällar somnar han direkt, vissa tar det längre tid för att han vill ligga och snutta länge- men det får ta den tid det tar 🙂 De är ju bara såhär små en gång och jag tycker bara att det är såå mysigt. Han och hans behov kommer alltid i första hand!

Jag tror starkt på efter två barn ich erfarenhet från olika vänners barn, att vi alla är olika. Allas barn är olika genblandningar hehe, så hur mkt man än älskar sina barn, så får vissa jobbigare barn än andra, oavsett inställning. Vissas barn sover inte vad man än gör, och hurvida syskon går ihop är också en personlighets fråga. Vissa personligheter krockar o de gör att de flyger gnistor hehe, och de är inget man kan göra så mkt åt. Jag tror det viktigaste är att man fortsätter vara ödmjuk, och inser att alla är olika, så man inte blir för stolt i sitt föräldraskap. Och att man fortsätter visa kärlek, anpassa sig efter sitt barn, istället för nån norm hur det borde vara, och vara så konsekvent det går, men också försöka se saker med humor när det är jobbigt..så gott de går, men också tillåta sig tycka att det är jobbigt o va förälder, att man inte är en sämre förälder bara för man kämpar. 🙂
Jag älskar pinterest o sociala medier som inspiration, beroende hur insiktsfull man har som person, ser jag ändå ansvar hos läsarna själva hurvida man väljer och ta till sig och uppfatta saker. 😍Inte hos själva bloggarna, de är ju deras liv, och vi har våra egna

Är gravid i vecka 38 och är redan SÅ trött på att jämt höra ”vänta du bara” gällande allt som ska komma med jobbig förlossning,sömn,egentid, bråk och stökiga hem 😧 de är som att alla känner ett behov av att trycka till hur jobbigt allt kommer bli med barn istället för att peppa till hur underbart det kommer vara att äntligen få träffa sitt barn man längtat efter. Förstår inte riktigt varför alla känner att dom ska ”skrämma upp” en innan när man troligtvis är nervös så det räcker till utan alla kommentarer.
Älskar att få läsa din blogg och om er vardag när man får se hur mycket ni älskar livet med barn!

Så himla bra och fint skrivet! Fick verkligen tankarna att snurra såhär innan läggdags haha. Jag tänker precis som du även om sociala medier mer pressar mig än inspirerar mig, dock händer det sistnämnda ibland men det beror på hur jag själv mår! Som du sa att andra har sagt om dig och att de har fått lust att skaffa barn efter att ha följt dig, så känner jag med!! Är väldigt barnkär i grunden men längtar ännu mer när jag ser vilka fina och fantastiska barn du har ❤️ Angående pressen på sociala medier att allt ska vara perfekt så tror jag inte generellt att man pressas av när du ärliga bilder/inlägg utan det är just den fejkade ytan som folk pressas av. Har t.ex en kompis som la upp en bild på en middagsbjudning och skrev att det var en underbar kväll. Dagen efter berättar hon för mig hur katastrof middagen var, hur alla bråkade och ingen åt av maten i princip. Det fåe mig att bli så ledsen, när människor måste fejka sitt liv på sociala medier istället för att vara ärlig. Kram fina du ❤️❤️

Jag följer både konton med fina drömiga bilder och konton som typ hejhejvardag, jag gillar att få lite av båda och så din blogg som är lite mitt emellan. Det beror lite på vilken sida av ”sanningen” jag vill tanka för stunden. Vissa dagar flyter ju allt ändå på och då är det mysigt att inspireras lite av någon annan med fina bilder som speglar hur jag upplever nuet och ibland slår man sönder en tallrik när lillebror kommer krypande och stora tjejen ropar från toa att hon är klar klar och jag blänger på kaffebryggaren som varit klar i 45 minuter utan att jag fått en droppe.

Sen gillar jag din positiva ton, kanske just för att du också skriver om det tuffa ibland utan att det väger över. Det får mig att tänka på en nyförebild för mig, lilla poppy från filmen Trolls, som säger ”jag vet att livet inte bara består av muffins och regnbågar men jag tänker att det för det mesta är det ändå”. Jag gillar det sättet att tänka, det gör det lättare att möta det svåra för förr eller senare kommer ju ännu en vacker regnbåge eller en smarrig muffin.

Du har en fin blogg med en härlig balans och alldeles underbart mycket muffins och regnbågar.

Ja för min del tycker jag att mina barn är det mest fantastiska som hänt mig och försöker njuta av tiden med dom! Men jag ljuger om jag säger att livet som mamma enbart är lätt. För andra kanske det bara är lätt men för dom flesta tror jag att speciellt småbarnsåren är underbara men samtidigt påfrestande. Tror ändå vissa saker spelar in som hur pass krävande barn man har, åldern på barnen, hur mycket barnen sover, hur mycket avlastning man har, hur stort behov av egentid man har och vilka förutsättningar man har. I mitt fall har jag också en sjukdom som har tagit mycket ork och energi vilket påverkar mycket.Sen tror jag att det spelar stor roll för er att ni kunnat vara hemma med barnen båda två. Har varit själv långa dagar med mina två barn och det har varit ljuvligt samtidigt som jag stundtals velat gråta av trötthet för att jag känt mig otillräcklig. Tycker det låter härligt att det varit så enkelt för dig/er med barn. Njut av det, ni kanske aldrig kommer få det tufft heller. Det är så olika! Barn är olika! Men värt att säga att det är helt naturligt att dom kommer in i ”trotsåldrar” om någon därute nu skulle känna sig dålig på grund av att ens barn inte alltid är små änglar☺️

Tycker och tänker precis som dig Gabriella! Har skrivit om detta jag med. Det gjorde mig nästan ledsen när jag framstod dom falsk pga att jag verkligen är sjukt glad och positiv person och aldrig känt så hårda känslor mot min dotter. Visst hon är jobbig ibland men de är en så liten bråkdel av livet. Lägger med energi på allt positivt och älskar älskar älskar glada fina inspirerande bilder! Ditt konto är mitt absoluta favorit av alla på hela insta tillsammans med Joanna Johansson tror jag. Men blir glad! Om du kände som jag att du fick lite nedstämd känsla så upp med ditt glada positiva humör igen för du är fantastik.

Kram

Du är en varm, klok, underbar människa. Men framförallt en kärleksfull och duktig MAMMA till dina söta barn. Stå alltid på dig !!! Kram Katarina

Du har så rätt, vi umgicks vårt första år med ett föräldrapar som var och är väldigt negativt inställda till föräldraskapet. Det bråkas och tjafsas och klagas. Sedan vi bröt med dem har vi blivit så mycket bättre föräldrar, glada, lugna och nu förstår jag inte hur vi orkade vara så negativa. Inställning är en stor del av hur man ser på livet och därför även hur livet blir. Sedan kommer man såklart i olika perioder. Kanske mycket på jobbet eller något annat men med en bra grundinställning kan man förhoppningsvis älska och skratta sig igenom det mesta av vardagen ändå ❤️