Hej på er <3

Hoppas att ni mår bra! Känns som att jag lever lite i en bubbla nu. Har noll energi så vilar bara i sängen och väntar på vår bebis. Är så trött, känner mig magsjuk och bara allmänt less. Igår fick jag en hinnsvepning hos min barnmorska och vi konstaterade också att tappen fortfarande är supermjuk och att man nu fick in två fingrar i tappen. Förra veckan fick man bara in ett finger. Så jag hade öppnat mig lite mer. Efter hinnsvepningen fick jag kraftiga värkar och dom blev tätare och tätare mot kvällen. Till slut hade jag så pass täta värkar att vi åkte in till förlossningen. Innan det passade vi på att äta ordentligt just för att det ändå fanns en chans att vi skulle få stanna kvar där.

När vi väl kom in så avtog värkarna lite och plötsligt hade jag bara en värk var tionde minut. Hur typiskt och klassiskt!? Dom kände hur öppen jag var och baserat på det MVC hade skrivit tidigare under dagen så hade värkarna som kommit efter hinnsvepningen varit till nytta. Hade öppnat mig ännu lite till och tappen hade blivit kortare. Jag har ju en extremt lång tapp (den var sju cm EFTER en konisering under en graviditet) så tar ju nog lite längre tid för den att bli helt utplånad, haha..

Efter besöket på förlossningen så åkte vi hem och åt bullar framför en serie innan vi somnade. Vaknade flera gånger inatt av onda värkar men inget regelbundet så somnade om däremellan. Och imorse när jag satte mig på toa så kom slemproppen i flera omgångar till blandat med både färskt och gammalt blod. Har haft lite värkar nu på förmiddagen med men inte särskikt regelbundna.

Slungas tillbaka till när jag väntade Jolie och hade onda värkar i en månad. Till slut var jag öppen sex cm och dom tog hål på hinnorna. Då kom hon i raketfart! Men jag drogs verkligen med dessa värkar under så lång tid! Sedan gjorde dom ju nytta i det fallet då förlossningen gick superfort när det väl var igång ”på riktigt” och det verkar ju vara samma sak nu. Att dom faktiskt gör att tappen öppnar sig och försvinner allt mer. Men väntan känns evig och så dryg just nu. Är jobbigt när förloppet blir så utdraget med.

Min man tyckte det var gulligt med mina UGGs igår på förlossningen, haha.

Nu sitter jag och dricker varm choklad och ska typ sova och vila hela dagen. Orkar inget annat. Har däremot funderat på om jag ska ta en tur till gymmet och gå i trappmaskinen (för det ska väl ändå kanske hjälpa liiiite!?) men har så ont i magen så kommer typ inte att kunna. Känner mig så svullen, trött och bara extremt redo att föda nu. Kanske blir en liten julaftonsbebis ändå!? Eller så har jag turen att han kommer redan ikväll. Vore en dröm!

Köpte denna men har inte hunnit använda den ännu. Har ni testat? Man smörjer sig alltså där nere med den för att huden ska bli mer elastisk. Kanske kladdar på den precis innan krystvärkarna om det drar igång nu inom det närmsta ;p Vet att man kan be om olja på förlossningen också och jag har annars skrivit att jag vill ha varma handdukar i mitt förlossningsbrev. Med Jason fick jag en liten bristning som fick sys av estetiska skäl (grad 1) och med Jolie fick jag ingen bristning alls trots att det gick så himla fort. Har hört så olika om det där med att krysta. Vissa säger att det är bra att trycka på som tusan när man väl ska göra det och att det minimerar risken för bristningar där nere. Andra säger att man ska ta det lugnt och försiktigt. Hur som helst så räknar jag med att få någon bristning trots att jag är omföderska. Är ju ändå fem år sedan jag födde barn sist. Eller det kanske inte spelar någon större roll?

Saknar barnen SÅÅÅÅ mycket!! Känns så tråkigt att dom mest troligt inte kommer att fira jul här. Men jag vet att dom kommer att ha det bäst hos sin pappa med så får vi ta revansch nästa år istället. Bilden är tagen av Yurika Photography för längesedan men hittade den på mobilen nyss.

Min favoritaktivitet just nu =)

Vi beställde en marmorskiva till barnens tvbänk och den är på plats nu! Blev himla bra.

Och även denna att skruva fast på husets utsida. Blir enklare för Foodora att hitta hit då tänkte vi 😉

Beställde denna idag som jag ska hämta ut senare! Älskar ju allt i teddy så kunde inte motstå nu när den var nedsatt och jag alltid är i behov av en necessär.

Barnen målade dessa gulliga innan dom åkte till sin pappa! Köpte dessa kit på Flying Tiger och dom fick det som adventspresent i en julstrumpa.

Önskar er en fin eftermiddag. Stor kram/G

Hej på er!

(Kan lägga in här att jag ber om ursäkt för att jag inte har svarat på alla era kommentarer! Jag läser allt och uppskattar att ni tar er tiden att skriva! Jag kommer så småningom att som vanligt svara på ALLT igen. Men just nu har inte orken funnits. Har inte varit inne på datorn eller instagram så mycket över huvud taget utan försöker hålla det till typ max fem timmar i veckan. Kan dock tillägga att jag såg att det var en diskussion huruvida jag borde ”knipa” fram till januari för att det vore synd om mitt barn om han föds i december och jag håller verkligen iiiinte med. Jag känner så många som är födda i december och det verkar inte spela någon roll alls för dom. Det viktigaste för mig och det jag hoppas på är att mitt barn är friskt. Det vore en ren lyx! Han får gärna komma på självaste julafton till och med, det kvittar för mig. Med Jolie ville jag ju inte föda i december men hon var ju faktiskt beräknad i mitten av januari så det är ju en annan sak. Så ja, jag vill bara ha ett friskt barn och han får komma när han vill nu!).

Hoppas att allt är bra med er. Jag mår faktiskt rätt bra idag både psykiskt och fysiskt och det är så härligt. Igår var det raka motsatsen och jag låg i soffan på övervåningen hela dagen med huvudvärk och illamående. Plus massor med jobbiga tankar. Bröt ihop på kvällen och var till och med tvungen att googla ”höggravid och jätteledsen” och fick som tur är upp att det är helt normalt med enorma känslopåslag såhär i slutet på grund av alla hormoner ;p Var inte ledsen över något eller så utan bara allmänt nedstämd och orolig/stressad över att behöva gå igenom en förlossning snart.

Tror att mitt peppade mående just nu beror mycket på dagens lyckade besök hos både läkare och barnmorska på specialistmödravården. Måste faktiskt skriva att jag tycker att vården har varit helt fantastisk längs hela min graviditet, med min operation av livmodertappen och allt kring det, all min oro, alla besök hos barnmorskan på MVC osv. Känner att jag blir tagen på allvar hela tiden, får så bra bemötande och hjälp. Vi har haft en jättebra barnmorska på MVC hela tiden, bara fått träffa snälla och inlyssnande läkare.. Alltså jag är så nöjd med hela vårdupplevelsen denna graviditet! Tycker förlossningen här i Umeå har varit SÅ bra när jag har sökt för blödningar och minskade fosterrörelser med. Dom har nästan pushat till att jag SKA komma in när jag själv har sagt att jag känner mig lite fjantig men ändå är smått orolig. Nej, jag har inget ont att säga utan verkligen helt tvärtom. Wow, så bra alla har varit! Och idag blev det inte värre då vi fick träffa en barnmorska som jag har känt mig så trygg med hela graviditeten! Jag och mannen satt och babblade om hur fantastisk hon är när när lämnade rummet och jag var uppkopplad för att lyssna på bebisens hjärta.

Vi fick också träffa en läkare idag som kände på tappen som tydligen nu är ”mjuk som smör”, haha. Hon fick in ett finger i tappen och kunde känna bebisens huvud. Och så fick vi göra en extra koll på bebben med hjälp av ultraljud där fostervatten, moderkaka, bebis, flödet i navelsträngen osv såg jättebra ut. Läkaren tog min oro att gå över tiden på jättestort allvar och sa att det mest troligt går att sätta igång redan i mellandagarna om bebis inte har kikat ut. Att det är helt upp till mig baserat på hur jag mår rent psykiskt. Så himla fint bemötande och man känner sig i så otroligt trygga händer. Nästa koll hos MVC är inbokad i början av nästan vecka och i mellandagarna så har vi fått ett besök inbokat hos specialistmödravården för nytt ultraljud och kontroll samt planering av eventuell igångsättning. Vill ju helst inte sättas igång då jag har läst så mycket av (bland annat) era skräckhistorier om det men hon sa att jag som omföderska har väldigt låg risk att behöva möta ett ex. akut snitt då jag har fött två barn vaginalt tidigare.

Nu ligger jag i soffan och dricker varm choklad då jag både har fått en liten blödning + ”mensvärk” efter läkarens kontroll av hur öppen jag nu är. Så det blir soffläge och vila framför Bonde Söker Fru vid brasan och massor med tända ljus. Imorgon går vi in i vecka 40!! Och idag är det sju dagar kvar till BF. Jag är så nervös, taggad och glad över att snart få möta vår älskade, lilla bebis. Känns så overkligt att jag ska få barn med min drömman och att vi ska få en liten blandning av oss två. Det är så häftigt!

Från dagens besök! Stora magen i (snart) vecka 40.

Läkaren tyckte att foten var så gullig och vi fick med oss en liten bild på den. Bebisen låg och sög på sina tår, haha. Det är sjukt att dom är så viga!

Min fina svärfar som är på besök har köpt julklappar till alla barnen och Jason och Jolie blev överlyckliga. Han är så snäll som alltid ägnar en tanke åt mina barn! Och så är faktiskt mannens mamma med. Tycker att det är ett så stort bevis på hur stora hjärtan dom har allihop och jag förstår verkligen varför mannen jag älskar är så familjär och varför han har haft så lätt att ta mina barn till sig. Älskar verkligen hans familj och för mig som inte har någon egen riktigt (mer än barnen och min lillebror) så är det så fint att få ingå i en nu. Känns som att jag alltid har känt dom! <3 Och att veta att vår son kommer att ha många andra vuxna i sitt liv som älskar honom är världens bästa känsla.

Har köpt dessa ljus på Dollarstore efter att ha sett dom överallt på instagram! Doftar så gott!

Och har gjort saffransgröt! 2 dl havregryn, 4 dl iKaffe, lite vaniljpulver, lite agavesirap och lite salt. Och så saffran efter smak såklart! Toppade med drottningsylt, kanel och mjölk. Sååå gott och juligt!

Har haft världens mysigaste vecka med barnen! Bakat pepparkakor, ätit tomtegröt, läst böcker, kramats i soffan och bara tagit det lugnt.

Och detta är det bästa jag vet just nu! Skulle kunna dricka 10 koppar om dagen.

Och jag får mycket frågor på instagram om vilken varm choklad jag dricker och jag värmer bara på denna! Orkar absolut inte göra någon egen nu men har tidigare gjort på spisen med havremjölk, kakao och agavesirap. Denna kan man bara värma i mikron och köra sprutgrädde på, haha. Har valt denna för att den är helt fri från tillsatt socker och laktosfri. Verkligen toppen! Och vill man ha den sötare kan man ju tillsätta rörsocker, agavesirap, honung eller vad man nu önskar. Supertips!

Önskar er en fin eftermiddag. Stor kram/G

Hej fina ni!

Hoppas att allt är bra med er <3 Tio dagar till BF och jag är tröttare än någonsin. Känner mig verkligen helt slutkörd. Det hör ju till att vara såhär höggravid såklart men jag hoppas varje dag på att det ska vara sista dagen som jag faktiskt är gravid med denna bebis.

Igår var jag hos barnmorskan på MVC och pratade om läget just nu, tog prover, lyssnade på bebisens hjärtljud och kände hur öppen jag var. En liten uppdatering:

– Hade högre blodtryck än vanligt, dock fortfarande inom det normala. Låg på 130/? och annars har jag legat rätt lågt vid varje kontroll. Har vanligtvis väldigt lågt blodtryck oavsett graviditet eller inte. Ska tillbaka nästa vecka igen just för att det var högre för säkerhets skull. Eller ja, förhoppningsvis har jag ju fött innan det men om bebis fortfarande är i magen så känns det tryggt med en extra koll.

– Jag hade ingen havandeskapsförgiftning då vi som sagt kollade både blodtryck och gjorde urinprov. Har misstänkt att jag kanske har fått det då jag har blivit så svullen och vätskefylld nu dom senaste dagarna + haft allmän sjukdomskänsla (trots mängder med vila och sömn) och rätt mycket huvudvärk. Detta kom typ från ingenstans under förra veckan!

– Bebis hjärta lät fint och låg mellan 129-135 när vi fick lyssna. 

– Mitt SF-mått låg på 33 nu i vecka 39 och har alltså blivit lite större sen sist. Dock fortfarande rätt liten mage men känner ju att det är ett stort innehåll, haha. Väger också 80 kg nu vilket är typ 15 kg mer än när jag skrev in mig hos barnmorskan. Det mesta har ju satt sig på magen och brösten. Känner mig så otroligt tung åt alla håll nu trots att jag inte har allt för mycket muskler kvar. Längtar så mycket till att kunna träna som vanligt igen! Inte för att komma i form utan för mitt psykes skull. Jag är ju hypokondriker och har alltid 1000 tankar i huvudet samtidigt och det förvärras när jag inte får röra på mig alls. Träningen har verkligen varit terapi för mig och fått mig så mycket mer välmående, stabil och glad under dom åren som jag lagt en timme på gymmet varje dag. Har haft långa perioder där jag inte mått psykiskt dåligt eller tänkt en enda negativ tanke just tack vare bra kost och träning. Gud, vad jag längtar!! Sen skulle jag ljuga om jag sa att jag inte bryr mig om hur jag ser ut och mår i kroppen så ser fram emot att bygga muskler och bli stark igen med. Däremot kan jag också tillägga att jag under min tid som ammande (under totalt fyra år) alltid har rasat i vikt mot min vilja och gått ner så sjukt mycket mer än vad jag faktiskt har önskat. Kikade på lite bilder från när barnen var under året och jag var så otroligt smal.. Åt hela tiden och stora portioner men lyckades ändå inte hålla vikten. Så vi får se hur det går denna gång. Vill så gärna inte tappa för mycket vikt då jag mår bättre när jag väger runt 60-65 än 50 liksom.

– Jag var bara öppen 1 cm vilket gjorde mig så ledsen och besviken. Trodde verkligen att förvärkarna som jag har haft skulle ha gett lite mer. Barnmorskan kände bebisens huvud med fingrarna också, haha. Han är för övrigt fortfarande inte helt fixerad.

– Pratade en del om hur jag mår psykiskt och att jag absolut inte vill gå över tiden. Mitt psyke kommer inte palla det för fem öre då jag redan har panikångest varje kväll typ. Får tryck för bröstet, svårt att andas osv då jag är så orolig för att något ska hända med bebisen, förlossningen osv. Det är sjukt hur ”sjuk” man kan bli av sina egna tankar och sedan en kombination av hormoner på det. Det har varit en så jobbig graviditet på många plan både fysiskt och psykiskt och så har jag ju mitt bagage med sjukt barn, en nära till oss förlorade sitt barn strax innan förlossning osv. Så det påverkar ju alla tankar och känslor otroligt mycket med och speciellt såhär i slutet. Önskar ibland att jag var 19 år igen och gravid för första gången. Var så problemfritt i mitt huvud då jämfört med nu! Allt man är med om formar ju en till den man är och blir och tråkigt nog har jag ju inte haft den lättaste resan när det kommer till graviditeter och barn. Sedan vet jag att många andra har haft det otroligt mycket värre men jag jämför bara med mig själv just nu.

– På fredag fick vi en tid till läkare på specialistmödravården för att lägga en plan för tiden framåt och eventuell igångsättning om den lille inte vill kika ut till sitt beräknade förlossningsdatum. Jag hoppas verkligen att han gör det då det hade varit en dröm med en förlossning som startar naturligt. I Umeå hade man enligt rutin haft ett möte med mig 2/1 om bebisen inte har fötts än och därifrån hade igångsättning planerats. Det känns aaaalldeles för långt bort för mig. Och jag vill inte gå över tiden då jag vet att det inte är bra för varken mamma eller bebis. Fattar inte hur det kan vara så olika rutiner på olika ställen i samma land. Läste lite dm:s från er om detta igår och vissa har fått igångsättning redan i vecka 38+0 ”bara” på grund av mycket foglossning eller problem med måendet + en jobbig graviditet i allmänhet.

– Och på tal om punkten ovan! Jag börjar fundera på om min kropp ens kan sätta igång naturligt. Läste lite om mina tidigare förlossning då man glömmer så lätt! Med Jason gick slemproppen dagen efter beräknat datum och sedan pågick latensfasen i tre dygn innan dom tog hål på hinnorna och förlossningen satte igång ordentligt. Med Jolie hade jag regelbundna värkar i cirka en månad och trodde vaaaarje natt att jag skulle föda men det avtog efter ett par timmar. Två dagar innan hon var beräknad åkte jag in till förlossningen och var då öppen sex centimeter. Barnmorskan som jag fick träffa först ville inte hjälpa mig på traven och starta igång det men jag hade så tur att hon åkte hem just då och dom bytte personal. Den nya barnmorskan frågade direkt om vi skulle ta hål på hinnorna så att jag skulle få komma igång och föda. Så båda gångerna har jag ju behövt lite ”hjälp” på traven. Känns lite osannolikt att bebisen plötsligt bara skulle få för sig att komma ut och att det hela skulle starta naturligt men samtidigt så vet jag ju att det är precis så det fungerar för majoriteten ;p Vi får väl se!

Oj, vad jag skriver men nu fick ni komma in i mitt huvud på djupet iallafall. Så mycket tankar och känslor som snurrar just nu + hormoner överallt på det.

Här sitter jag nu och tänkte strax krypa ner i sängen igen för mitt huvud bara dunkar. I eftermiddag har Jolie luciafika på förskolan så det ska vi såklart åka på. Och annars blir det bara lugn och ro hemma i vanlig ordning! Barnen fick baka pepparkakor igår innan middagen och det är så mysigt att ha dom hemma igen. Har saknat så mycket. 

Önskar er en fin eftermiddag. Stor kram/G