Hej fina ni!

Hoppas att allt är bra med er <3 Tio dagar till BF och jag är tröttare än någonsin. Känner mig verkligen helt slutkörd. Det hör ju till att vara såhär höggravid såklart men jag hoppas varje dag på att det ska vara sista dagen som jag faktiskt är gravid med denna bebis.

Igår var jag hos barnmorskan på MVC och pratade om läget just nu, tog prover, lyssnade på bebisens hjärtljud och kände hur öppen jag var. En liten uppdatering:

– Hade högre blodtryck än vanligt, dock fortfarande inom det normala. Låg på 130/? och annars har jag legat rätt lågt vid varje kontroll. Har vanligtvis väldigt lågt blodtryck oavsett graviditet eller inte. Ska tillbaka nästa vecka igen just för att det var högre för säkerhets skull. Eller ja, förhoppningsvis har jag ju fött innan det men om bebis fortfarande är i magen så känns det tryggt med en extra koll.

– Jag hade ingen havandeskapsförgiftning då vi som sagt kollade både blodtryck och gjorde urinprov. Har misstänkt att jag kanske har fått det då jag har blivit så svullen och vätskefylld nu dom senaste dagarna + haft allmän sjukdomskänsla (trots mängder med vila och sömn) och rätt mycket huvudvärk. Detta kom typ från ingenstans under förra veckan!

– Bebis hjärta lät fint och låg mellan 129-135 när vi fick lyssna. 

– Mitt SF-mått låg på 33 nu i vecka 39 och har alltså blivit lite större sen sist. Dock fortfarande rätt liten mage men känner ju att det är ett stort innehåll, haha. Väger också 80 kg nu vilket är typ 15 kg mer än när jag skrev in mig hos barnmorskan. Det mesta har ju satt sig på magen och brösten. Känner mig så otroligt tung åt alla håll nu trots att jag inte har allt för mycket muskler kvar. Längtar så mycket till att kunna träna som vanligt igen! Inte för att komma i form utan för mitt psykes skull. Jag är ju hypokondriker och har alltid 1000 tankar i huvudet samtidigt och det förvärras när jag inte får röra på mig alls. Träningen har verkligen varit terapi för mig och fått mig så mycket mer välmående, stabil och glad under dom åren som jag lagt en timme på gymmet varje dag. Har haft långa perioder där jag inte mått psykiskt dåligt eller tänkt en enda negativ tanke just tack vare bra kost och träning. Gud, vad jag längtar!! Sen skulle jag ljuga om jag sa att jag inte bryr mig om hur jag ser ut och mår i kroppen så ser fram emot att bygga muskler och bli stark igen med. Däremot kan jag också tillägga att jag under min tid som ammande (under totalt fyra år) alltid har rasat i vikt mot min vilja och gått ner så sjukt mycket mer än vad jag faktiskt har önskat. Kikade på lite bilder från när barnen var under året och jag var så otroligt smal.. Åt hela tiden och stora portioner men lyckades ändå inte hålla vikten. Så vi får se hur det går denna gång. Vill så gärna inte tappa för mycket vikt då jag mår bättre när jag väger runt 60-65 än 50 liksom.

– Jag var bara öppen 1 cm vilket gjorde mig så ledsen och besviken. Trodde verkligen att förvärkarna som jag har haft skulle ha gett lite mer. Barnmorskan kände bebisens huvud med fingrarna också, haha. Han är för övrigt fortfarande inte helt fixerad.

– Pratade en del om hur jag mår psykiskt och att jag absolut inte vill gå över tiden. Mitt psyke kommer inte palla det för fem öre då jag redan har panikångest varje kväll typ. Får tryck för bröstet, svårt att andas osv då jag är så orolig för att något ska hända med bebisen, förlossningen osv. Det är sjukt hur ”sjuk” man kan bli av sina egna tankar och sedan en kombination av hormoner på det. Det har varit en så jobbig graviditet på många plan både fysiskt och psykiskt och så har jag ju mitt bagage med sjukt barn, en nära till oss förlorade sitt barn strax innan förlossning osv. Så det påverkar ju alla tankar och känslor otroligt mycket med och speciellt såhär i slutet. Önskar ibland att jag var 19 år igen och gravid för första gången. Var så problemfritt i mitt huvud då jämfört med nu! Allt man är med om formar ju en till den man är och blir och tråkigt nog har jag ju inte haft den lättaste resan när det kommer till graviditeter och barn. Sedan vet jag att många andra har haft det otroligt mycket värre men jag jämför bara med mig själv just nu.

– På fredag fick vi en tid till läkare på specialistmödravården för att lägga en plan för tiden framåt och eventuell igångsättning om den lille inte vill kika ut till sitt beräknade förlossningsdatum. Jag hoppas verkligen att han gör det då det hade varit en dröm med en förlossning som startar naturligt. I Umeå hade man enligt rutin haft ett möte med mig 2/1 om bebisen inte har fötts än och därifrån hade igångsättning planerats. Det känns aaaalldeles för långt bort för mig. Och jag vill inte gå över tiden då jag vet att det inte är bra för varken mamma eller bebis. Fattar inte hur det kan vara så olika rutiner på olika ställen i samma land. Läste lite dm:s från er om detta igår och vissa har fått igångsättning redan i vecka 38+0 ”bara” på grund av mycket foglossning eller problem med måendet + en jobbig graviditet i allmänhet.

– Och på tal om punkten ovan! Jag börjar fundera på om min kropp ens kan sätta igång naturligt. Läste lite om mina tidigare förlossning då man glömmer så lätt! Med Jason gick slemproppen dagen efter beräknat datum och sedan pågick latensfasen i tre dygn innan dom tog hål på hinnorna och förlossningen satte igång ordentligt. Med Jolie hade jag regelbundna värkar i cirka en månad och trodde vaaaarje natt att jag skulle föda men det avtog efter ett par timmar. Två dagar innan hon var beräknad åkte jag in till förlossningen och var då öppen sex centimeter. Barnmorskan som jag fick träffa först ville inte hjälpa mig på traven och starta igång det men jag hade så tur att hon åkte hem just då och dom bytte personal. Den nya barnmorskan frågade direkt om vi skulle ta hål på hinnorna så att jag skulle få komma igång och föda. Så båda gångerna har jag ju behövt lite ”hjälp” på traven. Känns lite osannolikt att bebisen plötsligt bara skulle få för sig att komma ut och att det hela skulle starta naturligt men samtidigt så vet jag ju att det är precis så det fungerar för majoriteten ;p Vi får väl se!

Oj, vad jag skriver men nu fick ni komma in i mitt huvud på djupet iallafall. Så mycket tankar och känslor som snurrar just nu + hormoner överallt på det.

Här sitter jag nu och tänkte strax krypa ner i sängen igen för mitt huvud bara dunkar. I eftermiddag har Jolie luciafika på förskolan så det ska vi såklart åka på. Och annars blir det bara lugn och ro hemma i vanlig ordning! Barnen fick baka pepparkakor igår innan middagen och det är så mysigt att ha dom hemma igen. Har saknat så mycket. 

Önskar er en fin eftermiddag. Stor kram/G

Hej mina vänner!

Hoppas att allt är bra med er. Jag mår såå konstigt. Känner mig sjuk och trött och helt förstörd. Bara sådär typ.. Och jag är inte sjuk ”på riktigt” men har liksom den känslan bara. Har haft den i fyra dagar nu! Så svårt att förklara. Har bott i sängen hela helgen i princip. Hoppas att det är ett tecken på att förlossningen ligger precis runt hörnet! Verkar vara rätt vanliga symptom i slutet av en graviditet. Ska fråga min barnmorska lite mer idag då vi har ett besök inplanerat hos MVC i eftermiddag.

I lördags gick vi in i vecka 39 och jag är sååå glad för det!! Nu är vi verkligen vid målsnöret på alla sätt och vis. Babyskyddet är inpackat i bilen, alla BB-väskor (ja, det är tre totalt, haha) står redo, hemmet är städat, tvätten är tvättad och invikt i skåp och idag kommer barnen hem efter att ha varit hos sin pappa. Tror att denna vecka kommer att flyga iväg då tiden alltid går så otroligt snabbt när det är just barnvecka. Tänkte köpa pepparkaksdeg så att dom får göra pepparkakor efter skolan och förskolan!

I fredags spenderades iallafall hela dagen hos min bästa vän i hennes soffa. Jag är verkligen världens tråkigaste vän just nu men uppskattade verkligen den tiden så mycket. Tur att hon förstår som har tre barn själv!

Magen vecka 39! Bebisen kan nu utföra rytmiska rörelser med lungorna och är lika tung som ett litet lamm! Hjärtat och levern fylls på med näring som barnet använder under förlossningen och de första dagarna efter födseln. Och om mig som mamma så står det i alla appar att man nog är väldigt trött och tung just nu. Bebisen ”ska” denna vecka väga cirka 3200 gram.

Detta vill jag dricka hela tiden! Varm choklad med grädde. Och så mackor med smör och gräddost. Lever typ på det just nu och har inte så mycket sug efter riktig mat tråkigt nog då jag mår så illa. Har gett upp allt som har med kost att göra. Får ta tag i det sen när han är utanför magen =) Men saknar att känna mig hälsosam och må bra i min kropp.

Ett av dom mysigaste rummen i hela huset just nu!

Önskar er en fin måndag. Stor kram/G

Jag vet inte vad som har hänt med mig men jag har bara varit peppad på att föda barn tidigare. Har haft bra förlossningsupplevelser och känt att ”det här kan jag göra igen” efter båda barnen. Igår fick jag dock världens ångest från ingenstans. Hade svårt att dra djupa andetag och kände mig bara så… rädd? Alltså så rädd för smärtan, ovetskapen om när det hela ska dra igång, rädd för vad (haha) som ska komma ut ur mig, hur allt kommer att bli.. Jag skrev om detta på instagram nu och gud vad många svar jag fick från er andra höggravida att ni känner exakt likadant. Känner mig lite mindre knäpp då. Och det sjuka är att även min bästa vän som har tre barn hade mest ångest inför just sin tredje förlossning. Varför är det så!? Jag har verkligen sjuk ångest och direkt jag tänker på att jag faktiskt ska trycka ut ett barn så får jag tryck över bröstet ;p Känner mig så fjantig då jag verkligen haft bra upplevelser av att föda barn sedan tidigare. Men det känns bara övermäktigt på något sätt och jag känner mig inte redo. Samtidigt så orkar jag inte vara gravid en dag till och vill bara få ut min bebis på utsidan. Helt galet vad mycket blandade känslor.

Tycker över huvud taget att kroppen och det mentala är så coolt. Som jag har skrivit förut så är jag så sugen på allt som innehåller mängder med kolhydrater. Äter lussebullar varje dag. Vill ha varm choklad, pizza, pasta, chips, bröd.. Allt som jag vanligtvis typ inte äter då jag upplever att min kropp i icke-graviditets-tillstånd mår bättre utan socker, gluten osv. Men nu skriker den efter det. Och jag lyssnar givetvis. Detta är ju definitivt ett förlossningstecken. Och när det kommer till mina tankar.. Alltså det kan räcka med att jag TÄNKER på mina gamla förlossningar eller tänker på att jag ska föda barn och hur det känns så vill jag gråta för att det känns så stort. För att det är så häftigt och för att det är en sådan upplevelse. Inte negativa tårar utan bara känsliga tårar typ, haha. Imorse läste jag ”föda utan rädsla” i sängen och gjorde några av övningarna i boken. Blundade och föreställde mig min kommande förlossning, tänkte på hur jag andas.. Det kom typ tårar direkt för att det kändes som att jag verkligen var där. Och sådana tankar kan komma flera gånger om dagen nu dom senaste dagarna. Tror verkligen att det är dags snart och att kroppen och huvudet ställer in sig helt på vad som komma skall. Det är häftigt! Sedan har jag också läst och hört från många av er att konstig mage, diarré och liknande är ett tecken på att förlossningen är nära med. Jag har inte diarré men är så konstig i magen och den känns orolig och inte som vanligt. Kan ju vara alla bullar jag äter med men, haha.

Jag hade iallafall velat ha ett datum! Jag förstår folk som planerar igångsättningar just för att man faktiskt VET när det är dags då och har 100% koll på när bebis kommer. Jag har dessutom hört att det går snabbare för varje barn man föder och stressen kring att inte hinna in till förlossningen, att ha barnen hemma och inte hinna lämna dom hos sin pappa osv gör att jag får panik. Som det planeringsfreak man är liksom =) Ni som har fött fler än två barn.. Hur var det för er tredje gången? Gick det snabbare? Dela gärna med er! Är så kul att läsa. 

Stora magen =)

Pappa/bebis-gos.

Middag framför Bachelorette. Känns som att det enda jag gör är att se på tv, läsa och sova just nu ;p

En så fin himmel här i Umeå!

Vi har fått hem en heltäckningsmatta till sovrummet! Den kommer på plats nu i helgen. Då ska också benen på sängen skruvas av så att den blir lägre och bebisredo.

Detta har jag förresten orkat göra utöver min tid i sängen och soffan. Slängde ihop dessa på tio minuter och dom blev sååå goda.

Du behöver: 

• 2 dl havremjöl
• 8 dadlar
• 0,5 dl mandelmjöl
• 1,5 dl vispgrädde
• 1 tsk bakpulver
• 0,5 dl honung
• 0,5 gram saffran (en påse)
• 1 ägg
• 1 dl smält smör
• 1 tsk vaniljpulver
• 2,5 dl havregryn

Gör såhär: Sätt ugnen på 180 grader. Kärna ur dadlarna, smält smöret och mixa sedan ihop alla ingredienser utom havregrynen. När smeten är slät så tillsätter du havregrynen och rör om. Klicka ut i muffinsformar och ha i ugnen tills dom känns färdiga.

Kan verkligen rekommendera ”föda utan rädsla” till alla som ska föda barn. Är tredje gången jag läser den och känner att jag får ut så mycket av den. Finns även ett kapitel enbart för stödpersonen med. Hur man ska stötta upp och finnas där under en förlossning på ”rätt” vis. Blir för övrigt så stärkt av denna bok att jag nästan känner att jag skulle vilja prova att föda helt utan lustgas denna gång. Så mycket av min förlossningsångest tar den bort, haha. Att bara smärtlindra med värmekudde, vatten och mina egna tankar. Vi får väl se hur det blir men det hade varit en häftig upplevelse tror jag.

Imorgon ska jag för övrigt få umgås med min bästa vän. Vi ska köpa lussebullar och göra varm choklad med grädde och bara ligga i soffan och prata och se youtube. Denna graviditet har nästan tagit bort allt mitt sociala liv då jag verkligen inte har mått bra (som ni vet) eller orkat träffa någon. Så en sådan dag känns så fin att få ha! Det är mer påfrestande för psyket och ens välmående än vad man kanske kan tro att må som jag har gjort under så lång tid och knappt orka träffa någon som man kanske egentligen vill träffa. Men ja, jag ser sååå mycket fram emot morgondagen. Även om aktiviteten blir noll och vi blir liggandes i soffan så känns det så himla mysigt.

Önskar er en fin kväll. Stor kram/G