Hej fina ni!
Hoppas att allt är bra med er <3 Tio dagar till BF och jag är tröttare än någonsin. Känner mig verkligen helt slutkörd. Det hör ju till att vara såhär höggravid såklart men jag hoppas varje dag på att det ska vara sista dagen som jag faktiskt är gravid med denna bebis.
Igår var jag hos barnmorskan på MVC och pratade om läget just nu, tog prover, lyssnade på bebisens hjärtljud och kände hur öppen jag var. En liten uppdatering:
– Hade högre blodtryck än vanligt, dock fortfarande inom det normala. Låg på 130/? och annars har jag legat rätt lågt vid varje kontroll. Har vanligtvis väldigt lågt blodtryck oavsett graviditet eller inte. Ska tillbaka nästa vecka igen just för att det var högre för säkerhets skull. Eller ja, förhoppningsvis har jag ju fött innan det men om bebis fortfarande är i magen så känns det tryggt med en extra koll.
– Jag hade ingen havandeskapsförgiftning då vi som sagt kollade både blodtryck och gjorde urinprov. Har misstänkt att jag kanske har fått det då jag har blivit så svullen och vätskefylld nu dom senaste dagarna + haft allmän sjukdomskänsla (trots mängder med vila och sömn) och rätt mycket huvudvärk. Detta kom typ från ingenstans under förra veckan!
– Bebis hjärta lät fint och låg mellan 129-135 när vi fick lyssna.
– Mitt SF-mått låg på 33 nu i vecka 39 och har alltså blivit lite större sen sist. Dock fortfarande rätt liten mage men känner ju att det är ett stort innehåll, haha. Väger också 80 kg nu vilket är typ 15 kg mer än när jag skrev in mig hos barnmorskan. Det mesta har ju satt sig på magen och brösten. Känner mig så otroligt tung åt alla håll nu trots att jag inte har allt för mycket muskler kvar. Längtar så mycket till att kunna träna som vanligt igen! Inte för att komma i form utan för mitt psykes skull. Jag är ju hypokondriker och har alltid 1000 tankar i huvudet samtidigt och det förvärras när jag inte får röra på mig alls. Träningen har verkligen varit terapi för mig och fått mig så mycket mer välmående, stabil och glad under dom åren som jag lagt en timme på gymmet varje dag. Har haft långa perioder där jag inte mått psykiskt dåligt eller tänkt en enda negativ tanke just tack vare bra kost och träning. Gud, vad jag längtar!! Sen skulle jag ljuga om jag sa att jag inte bryr mig om hur jag ser ut och mår i kroppen så ser fram emot att bygga muskler och bli stark igen med. Däremot kan jag också tillägga att jag under min tid som ammande (under totalt fyra år) alltid har rasat i vikt mot min vilja och gått ner så sjukt mycket mer än vad jag faktiskt har önskat. Kikade på lite bilder från när barnen var under året och jag var så otroligt smal.. Åt hela tiden och stora portioner men lyckades ändå inte hålla vikten. Så vi får se hur det går denna gång. Vill så gärna inte tappa för mycket vikt då jag mår bättre när jag väger runt 60-65 än 50 liksom.
– Jag var bara öppen 1 cm vilket gjorde mig så ledsen och besviken. Trodde verkligen att förvärkarna som jag har haft skulle ha gett lite mer. Barnmorskan kände bebisens huvud med fingrarna också, haha. Han är för övrigt fortfarande inte helt fixerad.
– Pratade en del om hur jag mår psykiskt och att jag absolut inte vill gå över tiden. Mitt psyke kommer inte palla det för fem öre då jag redan har panikångest varje kväll typ. Får tryck för bröstet, svårt att andas osv då jag är så orolig för att något ska hända med bebisen, förlossningen osv. Det är sjukt hur ”sjuk” man kan bli av sina egna tankar och sedan en kombination av hormoner på det. Det har varit en så jobbig graviditet på många plan både fysiskt och psykiskt och så har jag ju mitt bagage med sjukt barn, en nära till oss förlorade sitt barn strax innan förlossning osv. Så det påverkar ju alla tankar och känslor otroligt mycket med och speciellt såhär i slutet. Önskar ibland att jag var 19 år igen och gravid för första gången. Var så problemfritt i mitt huvud då jämfört med nu! Allt man är med om formar ju en till den man är och blir och tråkigt nog har jag ju inte haft den lättaste resan när det kommer till graviditeter och barn. Sedan vet jag att många andra har haft det otroligt mycket värre men jag jämför bara med mig själv just nu.
– På fredag fick vi en tid till läkare på specialistmödravården för att lägga en plan för tiden framåt och eventuell igångsättning om den lille inte vill kika ut till sitt beräknade förlossningsdatum. Jag hoppas verkligen att han gör det då det hade varit en dröm med en förlossning som startar naturligt. I Umeå hade man enligt rutin haft ett möte med mig 2/1 om bebisen inte har fötts än och därifrån hade igångsättning planerats. Det känns aaaalldeles för långt bort för mig. Och jag vill inte gå över tiden då jag vet att det inte är bra för varken mamma eller bebis. Fattar inte hur det kan vara så olika rutiner på olika ställen i samma land. Läste lite dm:s från er om detta igår och vissa har fått igångsättning redan i vecka 38+0 ”bara” på grund av mycket foglossning eller problem med måendet + en jobbig graviditet i allmänhet.
– Och på tal om punkten ovan! Jag börjar fundera på om min kropp ens kan sätta igång naturligt. Läste lite om mina tidigare förlossning då man glömmer så lätt! Med Jason gick slemproppen dagen efter beräknat datum och sedan pågick latensfasen i tre dygn innan dom tog hål på hinnorna och förlossningen satte igång ordentligt. Med Jolie hade jag regelbundna värkar i cirka en månad och trodde vaaaarje natt att jag skulle föda men det avtog efter ett par timmar. Två dagar innan hon var beräknad åkte jag in till förlossningen och var då öppen sex centimeter. Barnmorskan som jag fick träffa först ville inte hjälpa mig på traven och starta igång det men jag hade så tur att hon åkte hem just då och dom bytte personal. Den nya barnmorskan frågade direkt om vi skulle ta hål på hinnorna så att jag skulle få komma igång och föda. Så båda gångerna har jag ju behövt lite ”hjälp” på traven. Känns lite osannolikt att bebisen plötsligt bara skulle få för sig att komma ut och att det hela skulle starta naturligt men samtidigt så vet jag ju att det är precis så det fungerar för majoriteten ;p Vi får väl se!
Oj, vad jag skriver men nu fick ni komma in i mitt huvud på djupet iallafall. Så mycket tankar och känslor som snurrar just nu + hormoner överallt på det.
Här sitter jag nu och tänkte strax krypa ner i sängen igen för mitt huvud bara dunkar. I eftermiddag har Jolie luciafika på förskolan så det ska vi såklart åka på. Och annars blir det bara lugn och ro hemma i vanlig ordning! Barnen fick baka pepparkakor igår innan middagen och det är så mysigt att ha dom hemma igen. Har saknat så mycket.
Önskar er en fin eftermiddag. Stor kram/G
Kommentarer
BF är ju faktiskt +- 14 dagar.
Att skriva att gå över tiden och att det inte är bra för mamma och bebis, tycker jag är att skrämma upp i onödan och faktiskt taskigt.
Kräv att de gör ett ultraljud på Specialistmödravården (då det inte är rutin) och kolla att allt är bra! Jag hade med mitt första barn ett förhöjt blodtryck men inget positivt test för havandeskapsförgiftning. Det visade sig ändå att min moderkaka inte fungerade som den skulle (kroppen höjer själv blodtrycket för att underlätta
cirkulationen i moderkakan) Vår dotter var kraftigt tillväxthämmad och klarade inte förlossningen på grund av att fostervattnet tagit slut.. Vill absolut inte skrämma, men ta inga risker!❤️
Med mitt första barn var jag i latensfasen 3 dygn va inne 2 gånger för trodde det va dags, 3e gången ”hjälpte dom till på traven” och tog hål på hinnorna, fick eda och mådde hur bra som helst hoppa runt där inne på fl tills det va dags för krystarbete, 30 min senare va hon ute helt komplikationsfritt. (Drömförlossning) 1 vecka före bf.
Andra barnet kom nu i somras, mådde som dig kunde inte gå knappt eller ligga ner för hade sånt tryck och foglossning mellan benen, bm gjorde 2 hinnsvepningar i beloppet på 1v.
3e hinnsvepningen på onsdags fm, på kvällen vid 20 började jätte starka intensiva värkar börja, kom direkt med 1,5-2 min mellanrum.
20,30 trodde jag vattnet gick men upptäckte att det var blod, fy vad jag blödde bara rann förlorade ca 1,5 liter blod hemma, aldrig haft sån rädsla i hela mitt liv samtidigt som jag försöker jobba mig igenom varenda smärtsamma värk som jag gråter och skakar i rädsla att något hänt min pojke var en mardröm.
Tog 30 min för ambulansen att komma då jag skulle ligga ner enligt förlossningspersonal som sambo hade i telefonen hela tiden.
Va inne på fl 21,30 och 23,50 va han ute.
Dom tog prover direkt och blodet var från mig inte bebisen så därför fokusera vi på vaginal förlossning och skulle ta tag i blödningen efteråt eftersom fl redan startat och bebis mådde bra.
Visade sig i efterhand att det var en bit av moderkakan som lossnat därmed allt blod.
Allt gick jätte bra blev helt komplikationsfritt iallafall, men det var allt ifrån en drömförlossning.
Så själv vet jag inte om jag vågar vänta tills det startar naturligt om det blir något 3e barn.
Ville väll egentligen bara skriva det känns som väldigt många är emot igångsättning men har kroppen redan startat förarbetet så är det ju inte riktigt en ”igångsättning” utan lite hjälp på traven och att man är under bevakning den tiden tycker jag var en riktig trygghet med första barnet.
Lycka till ♥️
Vill tillägga att mitt vatten har inte gått av sig självt heller, vattnet nu sist gick samtidigt som bebis huvud börja komma ut 😅
Att du vågar få en igångsättning 🫣 hade aldrig i mitt liv gått med på det. Känns som att det alltid går snett. När man tvingar in kroppen i något som inte är dags. Med seriöst pinvärkar 😰
Har två ingånsättningar i bagaget, dom har gått toppen! Vet många som kommit ingång spontant som har haft 10 gånger värre förlossningar än mig…
Att ta hål på hinnorna är också en typ av igångsättning, det har ju funkat fint för henne. Dessutom har hon fött två barn utan problem så en igångsättning skulle troligtvis inte göra förlossningen utdragen eller så, kroppen skulle direkt fatta vad den skulle göra.
En igångsättning kan gå illa men det kan även spontana förlossningar. Tror mycket hänger på hur redo kroppen är.
Fick en igångsättning med mitt första barn i v 37+1. Var då 3 cm öppen men förlossningen tog ändå 40 timmar. Mycket värkstimulerande som gav kopplade värkar. Avslutades med klipp och sugklocka för att det blev akut att få ut min son. Sprack grad 4 total sfinkterruptur och operation och under många timmar. Förlorade mängder med blod. För mig var fanns det dock inget alternativ att invänta spontan förlossning, men hade jag kunnat välja hade jag väntat. Med andra och tredje barnet blev det planerat kejsarsnitt. Helt fantatiska förlossningar 🥰
Vill börja med att säga att jag känner med dig som har det tufft i graviditeten. Känner igen mig, jag var verkligen sängliggandes i stort sett hela resan. Det var en vedervärdig upplevelse från start till slut där jag i princip aldrig lämnade hemmet. Sen blev jag jättesjuk i vecka 40 och då gick jag från att längta efter att föda till att vara skräckslagen inför det då jag varken kunde äta, andas ordentligt eller sova (även om det säkert hade gått bra!). Jag hade högt blodtryck sista 10 dagarna men bebis mådde bra och jag svarade på medicin så dom gjorde inget trots att jag var så, så, så slut. Det är jag lite arg för i efterhand men jag förstår samtidigt deras logik. Man får också, hur trist det än är, komma ihåg att BF inte är något fastställt. Och överburen är man ju inte förrän 42+0. Jag har fött bägge mina barn v.41+4 och trots att jag vädjade om igångsättning vid min andra graviditet (just pga hade noll krafter kvar) så fick jag nej. Just pga det andra skriver här, igångsättning innebär ökad risk för att förlossningen avslutas med snitt/sugklocka. Såhär i efterhand hade jag stridit för det ändå, pga sugklocka krävdes ändå då lillebror var en bjässe och min livmoder var slut av 10 veckors förvärkar. Men hur slitsamt och förjävligt det än är så kan det kanske ge lite, lite ork att tänka att så länge bebis mår bra så kommer det sannolikt bli bäst för er båda om han får komma när han och din kropp är redo. Det du gör nu är det bästa, äta och kolhydratladda, vila och se till att omge dig av sånt som får dig att må bra och som frigör må bra-hormoner. Den här sista tiden av graviditeten har en annan tideräkning, där en dag känns som minst tre, men så plötsligt är bebisen här och allt är glömt. Lycka till när det väl är dags.
Jag är nu gravid med nr8. Jag har gått över med alla barnen utan med nr3 som kom dagen innan bf. Men värst va nog med nr5. De lät mig gå till bf+15 trots att jag inte kunde gå pga foglossning. Sista 3 är igångsättning. De sista 2 pga snabba förlossningar men valde att det skulle starta naturligt denna gången. Blev jobbigt förra gången. Blev så intensivt och bebis bajsade i magen av stress och det va ändå vid bf. Jag är nu i v36 och har precis kommit ut ur värsta influensa på många år och trodde jag skulle hosta ut bebisen. Har ofta förvärkar men här kollar de inte om man e öppen eller inte. Dock är han fixerad vilket alla mina har gjort trots att de är så många.
Lycka till och jag hoppas det startar igång snart för dig
Det är behöver inte alls vara dåligt att gå över tiden, tycker det är onödigt att skrämma upp någon genom att säga att det inte är bra. En del behöver gå hela 42 veckor, går man på täta kontroller så är det absolut inte nödvändigt att stressa upp sig. Särskilt för förstföderskor är det jättevanligt att gå över tiden. Ta det så lugnt du kan och lycka till med förlossningen! /sjukvårdspersonal
Om du verkligen inte vill riskera att föda barn genom kejsarsnitt eller med sugklocka/klipp så skulle jag vänta tills dina värkar startar av sig själv 😅 det är tyvärr väldigt vanligt vid induktion. Kroppen och bebis är inte redo, och då kan det om man ha otur bli endel komplikationer. Håll i och håll ut säger jag! ❤️
Mvh en som arbetat inom förlossningsvården i flera år och absolut inte skulle vilja sättas igång 😅
Håller med dig! Har jobbat på förlossningen sedan 2015 🙂
Hur känner du inför att föda på julafton? Skulle det kännas kul, eller skulle du tycka ”synd” om bebisen som får fylla år då? 😅
Men är inte det lite konstigt att skriva att du ”absolut inte skulle vilja sättas igång” i ett kommentarsfält. Det kanske skrämmer kvinnor som har fått tider för igångsättning av olika skäl, eftersom du dessutom jobbar inom förlossningsvården och då antagligen är en person många skulle lyssna till. Jag har blivit igångsatt två gånger och det gick jättebra. Sen fattar jag att det kan ske komplikationer. Men det kan det ju göra när förlossningar börjar spontant med? Sen att risken är större när man blir igångsatt vet väl alla. Men du måste ju inte skriva på det sättet. Vanligtvis ska man väl hålla sig rätt neutral inom ditt yrke. Såklart säga risker men inte att du personlige ”absolut inte” vill sättas igång. Känns lite oproffsigt
Håller helt med! Jag blev chockad när jag såg att Annica Englund ska sättas igång pga att hennes kille kanske spelar hockey när det är dags 🙃 vem fan riskerar komplikationer med igångsättning för en jävla hockey?!
Men låt folk bestämma hur dom själva vill göra? Att igenom en förlossning över lag kan riskera komplikationer oavsett igångsättning eller inte? Då kan man lika väl resonera ”varför ska man ens skaffa barn, riskera komplikationer”?? Jag vet otroligt många som inte blivit igångsatta och fått otroligt mycket komplikationer. Sen säger dom ju att det finns en högre risk för snitt med igångsättning. Men dom barnmorskorna jag hade sa att det inte heller var något som egentligen är så särkilt forskat på för att med säkerhet kunna säga att det är så. Sluta värdera andras val. Jag har haft två helt grymma förlossningar utan komplikationer med igångsättning och vet väldigt många som också haft komplikationsfria igångsättningar. Men också folk som fått komplikationer såklart. För det finns ALLTID risk med förlossningar oavsett hur den startar! Men med det sagt kommer folk som ska va negativa till igångsättningar alltid vara det. Om det nu va så extremt riskfyllt så hade man ju inte kunnat få en igångsättning ”så lätt”
Mitt första barn föddes 4 veckor tidigt och var för stor för att vara född 4 veckor tidigt. Barnmorskan skulle egentligen ha reagerat på det och sett till att jag skulle ha fått en igångsättning på bf eller innan. För min andra dotter fick jag gå över med till bf+16. Hon vägde då 4.7 kg! Så det har gett mig problem med både underliv, höfter och bäcken.
Nu är jag gravid med nr 3 men är livrädd för en vaginal förlossning då jag har två jobbiga förlossningar men är samtidigt livrädd för snitt!
Jag har blivit igångsatt med alla mina 3 barn och alla förlossningar har gått super bra. Inga komplikationer eller utdragen förlossning. 😊
Vill även tillägga att jag har varit helt omogen när jag blev igångsatt. Barnen har inte varit fixerade och helt omogna tappar, inte öppet något. Så ja, det kan gå bra också fastän man blir igångsatt
Vad har du för undertryck? Du kan kolla det på 1177.se i din journal 🙂 jag hade nånting på 130/75 i slutet och låg alltid lågt annars. Fick samma symtom som du, men visade ej på havandeskapsförgiftning på proverna. Sen helt plötsligt från en dag till en annan så fick jag högt blodtryck och protein i urinen och när jag födde blödde jag jättemkt pga det så det kan få fort!! Så viktigt att du kollar blodtrycket helst varje dag.
Förstår att du inte vill gå över tiden men personligen hade jag gjort allt för att barnet skulle födas i januari istället för slutet av december 😅 är hemskt med min systerdotter som alltid är yngst och fyller år sist 🙁
Jag fyller år i slutet av december och har aldrig haft problem med det 😅 alltid ledig på min födelsedag och sluppit skola och jobb 🥳 var dock minst i klassen tills högstadiet, sen växte jag om alla 🤷🏼♀️
Jag fyller år 26dec och min dotter 23dec. Det är rätt mysigt ändå 😅
Jag fyller 19dec och min dotter 23dec 😄
Skulle också tycka att januari var bättre om man fick välja. Ofta enklare i skolan om man är äldre jämfört med decemberbarn. Men äsch blir bra med decemberbebis också 😍
Haha vad skriver du? Det är inte sant. Är född 29 december och har inte haft det svårare än dem i min klass, någonsin 😂
Kan säga av egen erfarenhet att den där kommentaren vill man faktiskt inte höra, även fast man vet det själv ”hur inte roligt det är att fylla sist på året.” Absolut drygaste kommentaren att lägga till den gravida som faktiskt mår dåligt i sin graviditet – av olika anledningar – för mig: tre veckor med hemska förverkar samt en begynnande graviditets depression (vilket jag låg i risk för) och jag hade själv som mål att inte föda innan 31, hade bf 12 januari 2022. Men att ändå bli matat med just ”håll ut” ”det kommer vara värt det” ”det blir synd om barnet” ”jag hade gjort allt” är absolut inte det man vill höra, för det första – kul att du skulle göra allt för det! Men tryck inte upp det i en gravid kvinnas ansikte som uppenbarligen går igenom något som är jobbigt för henne. Det hjälper noll. Säg inget eller lyssna, ta in och stötta 🙂🙏🏼
har två decemberbarn 🥰 en 19 och en 29. mysigaste tiden att föda på. mars var inte alls samma sak. Ingen av decemberbarnen har klagat och vi har klarat av alla födelsedagar i fam på 3,5 mån 🥰 antar dock att du kanske inte har barn själv? jag har fått ma sent och därav inte kunnat ”välja” mån. I min värld hade det nog vart värre att va höggravid på sommaren 🥵
Vadå hemskt? Det är inte så att alla kan välja när man ska bli gravid eller föda. Vår förstfödde är född 24 december och jag känner bara tacksamhet. Tacksam för att jag kunde bli gravid efter att vi försökt en längre tid. Tacksam att han föddes frisk. Tacksam för den fina upplevelsen förlossningen var. Han vet ju inget annat heller och tycker att det är årets bästa dag.