– Har hämtat ut en bröstpump på BB här i Umeå för att kunna pumpa ut mycket i taget. Ska ju iväg i helgen och vara borta en hel natt så det lär ju gå åt en del. Sedan tänkte jag att jag lika gärna kan passa på att fylla upp frysen när jag ändå har en sådan här superpump i min ägo för en vecka. Bröstmjölk håller ju rätt så länge om man fryser ner det! Passade också på att köpa smarta påsar på Apoteket att frysa in mjölken i. Kändes för övrigt så konstigt att sitta i väntrummet på BB då jag slungades tillbaka till vintern. Tänk att vi satt där nyss med en nyfödd och nu är det snart ett halvår sedan.

– Jag har tränat men har känt mig sjukt svag. Är ändå glad att jag har varit där och gjort det jag kan trots lägre vikter och inte alls samma energi. Hoppas att den kommer tillbaka snart och vill stanna.

– Har ju tidigare tipsat er om dessa bebisstrumpor från Dollar Store och måste göra det igen! Dom är så billiga, fina och sitter på foten. Har testat strumpor till bebbar från typ aaaaalla butiker man kan tänka sig men just dessa är bäst! Så tips, tips till er som har småbarn. Tydligen ska deras modell för lite större barn också vara riktigt bra fick jag till mig av er när jag postade ministrumporna på min story. Så tipsar om det med och kanske inhandlar ett gäng sådana till Jolie nästa gång jag besöker Dollar Store!

– Barnen har hjälpt mig att rensa sina garderober i helgen och vi fick ihop massor som var för smått som ska raka vägen till loppis. Var faktiskt jättekul att alla var med och rensade, läste storlekarna på plaggen och la ner i rätt påse eller låda. Stolt över mina stora små!

Och på deras rum har en bortglömd växt flyttat in. Hittade den bakom en gardin på en fönsterbräda.

– Alltså Jason och Jolie är så fina med sin bror! Nu har han äntligen kommit in i den där åldern som jag vet att dom har längtat till! Han ger svar, skrattar, busar tillbaka och blir så glad av deras leenden och babbel. Blir helt varm i hjärtat av att se dom tillsammans. MINA BARN <3

– Vi har ju pausat matintroduktion lite då jag upplever att bebbe har strulig mage igen. Vi hade ju en rätt lång period på veckor där han mådde super i magen. Nu när tänder är på gång (gissar jag) så är han knorrig igen och det känns så onödigt att blanda in ytterligare en grej som kan göra det jobbigare. Han fick dock lite fryst mango igen i sin bitnapp i helgen och det var säkerligen skönt mot tandköttet. Hur gjorde ni med matintroduktion? Fick era bebisar ont i magen? Vad var det första ni gav och hur mycket/lite åt dom vid fem-sex månaders ålder? Dela gärna med er! Är så kul att läsa!

– Hittade världens gulligaste minibananer på Ica och sa på riktigt ”åååååh” när jag såg dom för att dom var så söta, haha. En gullig liten skylt till också.

– Måste få skryta lite över min man som är världens bästa och även världens bästa pappa och bonuspappa. Så tacksam och stolt över honom varje dag. Fick lång sovmorgon i helgen, han hade gjort SÅ goda bananpannkakor (godare än dom jag gör, hehe) och jag älskar verkligen att känna mig lite extra ompysslad så blev så glad. Kunde inte ha fått en bättre start på dagen. Älskar honom mest <3

– Vi åt brunch hela familjen ute i helgen och det känns som en riktigt mysig helgtradition. Tror jag ska införa det!? Tänker att vi absolut borde göra det varje helg när vi har dom stora barnen. Blir ju bara två gånger i månaden ändå. Mina barn är rätt kräsna när det kommer till utemat vilket kanske förvånar många! Men detta åt dom och tyckte var supergott. Dom älskar ju broccoli, blomkål, bönor, alla typer av sallad osv men har svårare för mat som barn kanske vanligtvis gillar; pizza, hamburgare, tacos osv. Dom äter det ju ändå men det är inte favoriter. Lite kul ändå ;p

– Min bebis är verkligen mitt lyckopiller. Jag älskar verkligen att spendera tid med honom och han gör så mycket roliga, nya, söta ljud varje dag. Är så otroligt roligt att följa utvecklingen och se allt som händer. Och det går ju SÅ FORT. För fort.

Och hej fina ni <3

Gud vilken traumatisk fredag vi hade följt av en mysig helg. Vi kom hem efter att ha hämtat barnen på fritids och förskolan med ett gäng Ica-påsar och tänkte packa upp maten och starta igång fredagsmiddagen. Efter att jag hade tagit av mig kläderna och börjat packa upp kassarna så hör jag en SMÄLL i hallen följt av ett rejält gråt och jag springer dit och där står Jolie och har smällt igen vår tunga ytterdörr rakt på sin tumme. Tänkte först att det säkert inte är någon fara då barnen har klämt sig i dörrar flera gånger förr. Denna gång var det dock värre och fingret svullnade upp rejält på bara några sekunder. Ringde Knodd som bad oss att åka in direkt efter att dom hade fått se fingret i videoformat. Mannen åkte in med henne och jag stannade hemma med killarna. Kort därefter anslöt även Jolies pappa till akuten och hon fick röntga tummen. Bilderna visade att hon hade en spricka i den (update: den är tydligen helt bruten) och hon fick gips. Min lilla otursfågel. Får så himla ont i hjärtat. När jag ser tillbaka på Jolies liv så är det aaaalltid hon som råkar ut för olyckor och hennes vårdregister är ju rätt stort med tanke på att hon också som ni vet är född med allvarligt hjärtfel som även har opererats. Om man jämför med exempelvis Jason så har han varit med om noll jobbiga saker och har en minimal journal. Nej, hörni.. Min stackars, stackars tjej. Mannen sa redan i bilen på väg till akuten att hon får välja fredagsmiddagen så det blev såklart sushi. Och efter det så åkte dom och köpte hennes favoritgodis som vi åt i soffan framför Fångarna på fortet.

Hon har hittills tagit detta jättebra och anpassat sig snabbt efter gipset. Vet ingen som är så cool som min Jolie! Hon är så liten och har varit med om så mycket jobbigheter. Nu är ju inte detta ens i närheten av det hon tidigare gått igenom men hon hanterar bara allt så jäkla grymt. Vad det än är. Det är sjukt att min egna dotter är min största inspiration i livet. Varje gång jag ställs inför något som känns läskigt eller jobbigt så tänker jag bara på vad jag med egna ögon har fått se henne gå igenom och fylls av någon form av superstyrka. Klarar hon det som hon har gjort så klarar jag allt jag ställs inför. För det är inte ens jämförbart i jobbighetsgrad egentligen. Hon är så cool!

Sedan måste jag också passa på att skriva att jag är rätt ”besviken” på mig själv. Jag har alltid varit hysterisk och panikslagen när något händer barnen. Jag har alltid varit den föräldern som måste lämna rummet när Jolie ska sövas, när infarter ska sättas, när blodprov ska göras.. Alltså jag klarar inte av det. Var tvungen att googla fram ett gammalt inlägg då jag har ett minne av att jag har nämnt detta tidigare och fann detta från tiden då vi var i Göteborg för hennes hjärtoperation:

”När vi åkte för att hämta ombyte åt Jolie medan magnetröntgen pågick så sa jag till honom att jag är så less på att alltid vara den svaga av oss och att jag aldrig kan vara stark för barnens skull. Och då sa han ”Men så är det inte alls. Ibland orkar jag inte vara stark heller och då orkar alltid du. Du orkar alltid när du måste. Och idag behövde du inte för jag orkade. Minns du när hon var bebis? Då var det alltid du som var den starka av oss två”.  

Jag har iallafall alltid känt mig så svag när det kommer till barnen. Även om det kanske inte har varit så. Men det är min upplevelse iallafall. Och hur töntigt det än låter för er som inte har gjort samma resa så är det ett sådant trauma att få ett barn som är ”svårt” sjukt och som måste gå igenom den typen av operation som Jolie har gjort. Sedan har vi ju aldrig märkt på henne att hon varit sjuk då hon opererades innan hon det blev märkbart. Men att få ett barn med allvarligt hjärtfel är inget jag önskar någon. Det har traumatiserat mig helt på så många sätt och det är även därifrån min extrema hypokondri kommer. Får tårar nu när jag skriver detta då jag slungas tillbaka till tiden när hon skulle opereras. Och jag får seriöst kalla kårar av tanken på att det kommer att behöva hända igen någon gång i framtiden. Minns också när Jolie blev sövd första gången och jag bara grät och grät och grät och kunde inte alls få stopp på mina känslor. Minns att jag sa till läkaren efteråt att jag skäms över att jag inte kan vara stark för mitt barn och han sa då att alla föräldrar gråter antingen utanpå eller inuti både under tiden och/eller efteråt. För det ÄR en hemsk upplevelse.

Nu på morgonen möter jag upp dom stora barnens pappa på sjukhuset för att få en ny bedömning av tummen och sedan lämnar jag av dom med honom. Nu börjar ”barnfria” veckan för oss och vi har mängder med jobb och annat kul på schemat. Denna vecka ska jag till Stockholm två svängar tur och retur så det blir ju spännande =) Ni får såklart hänga med här på bloggen.

Önskar er en fin dag. Stor kram/G

Lite bilder från vår omtumlande fredagskväll.