Nuu kommer mitt inlägg om amning! Så vill ni inte läsa om amning och är totalt ointresserade av det så kan ni sluta läsa direkt, haha. Vet att några av er har väntat på detta inlägg så hoppas ni tycker om det.. Just nu så helammar jag Jolie och har planer på att fortsätta med det om allt fungerar som det ska. Är redo att kämpa för amningen också om det skulle vara så att det börjar strula. Av någon anledning så blir amningen lite extra viktig just nu i och med hennes hjärtfel. Jag vet inte varför men det är en känsla jag har. Det känns viktigt! Viktigt att ge henne närhet och näring på det viset. Och med det sagt menar jag INTE att ersättning på något vis är sämre än amning och att bebis inte kan få närhet eller näring på det viset. För det kan ju vara minst lika bra med ersättning! Jag tycker att ersättning är precis lika toppen som amning och det är bra att det finns alternativ för alla så att varje familj kan hitta det bästa för just dom. Och en glad mamma = en glad bebis. Så det viktigaste är att man mår bra själv. Då mår bebis också bra. Så vill bara klargöra det redan nu i början av detta inlägg. Bara för att jag älskar att amma och hyllar amningen så betyder det INTE att jag tycker att ersättning är sämre på något vis. Så nu vet ni det.. <3

När Jason låg i magen så ville jag inte amma alls. Var inställd på att ta en tablett direkt efter förlossningen för att stoppa mjölkproduktionen. Jag ville inte känna mig låst, jag ville kunna dela på ansvaret om matningen med F, ville inte har såriga och läckande bröst, kändes bara SÅ skumt att någon skulle äta på mina tuttar liksom. Fick rysningar av obehag av bara tanken på det. Sedan tänkte jag om någon veckan innan det var dags att föda och sa ”vi tar det som det kommer”: Och tur var väl det. För vår amning har varit helt fantastisk och det slutade med att jag ammade Jason fram tills att jag blev gravid och en bit in i graviditeten. Sedan sinade min mjölk mer och mer ju mer gravid jag blev och vi fick ett så bra och naturligt avslut där han på något vis accepterade att mjölken var slut och att det var över. Inget drama alls utan så enkelt som det kan bli. Är evigt tacksam över att vi fick det att fungera så länge och jag är så glad över att jag ändrade min bild av amning och vad det är totalt. Tänk att det aldrig blir som man har planerat med barn. Man kan säga att man ska låta bli det ena och andra, att man ska göra si eller så.. Men man vet egentligen aldrig hur det blir förrän man väl står där.

Sedan vill jag också skriva att allt i detta inlägg är utifrån MINA erfarenheter. Jag anser inte att jag är ett amningsproffs eller liknande för fem öre men delar gärna med mig av min egna amningsresa. Är otroligt ödmjuk i ämnet men vill gärna dela med mig som sagt för att kanske hjälpa någon. Vill ni dela med er av något tips eller egen erfarenhet kan ni göra det i kommentarsfältet. Men ja, allt passar inte alla och vissa kanske kommer att tycka att mina tankar och tips är konstiga och dåliga medan andra kanske får lite hjälp och pepp eller känner igen sig i dom =)

Mina bästa amningstips:

– Liggamma! Det ÄR svårt att få till det och det är en teknik i sig. Med Jolie lyckade jag liggamma ordentligt redan första dagarna men med Jason tog det rätt så lång tid innan jag fick till det. Liggamning gör det otroligt smidigt nattetid och speciellt om ni samsover. Jag har kunnat sova mycket om nätterna såhär långt med båda barnen just för att jag smidigt har kunnat ge dom bröstet och sedan somna om själv under tiden som dom äter. Då kan dom ligga där och snutta tills dom är klara och sedan somnar ju dom med, haha.. Det är så jobbigt att behöva vakna till ordentligt och sätta sig upp flera gånger per natt när man ska mata. Så att få till liggamningen har varit guld för mig!

– Amma så ofta bebis vill! Vet att vissa är noga med tider och att inte amma för ofta, amma med exakt två timmars mellanrum osv.. Minns att jag fick så mycket pekpinnar i början från omgivningen för att Jason alltid låg på bröstet. ”Oj, ska han verkligen äta sådär ofta!?”. Jag har aldrig tänkt på hur mycket eller ofta jag matar mina barn och blir därför alltid lika ställd när jag får frågan om hur ofta dom ammat. När bebis visar signaler på att bebis är hungrig så har jag matat. Har också gett bröstet som närhet och extra trygghet. Varken Jason eller Jolie har eller har haft napp så jag har väl varit lite en napp för dom typ.. Amningen är så mycket mer än bara mat så därför tror jag att man ska amma så ofta som barnet vill och gå på känsla och barnets signaler. Vissa perioder har jag ammat i princip hela dagarna typ.. När dom har haft någon tillväxtperiod eller period där dom behövt extra närhet osv. Man får lyssna på sig själv och sitt barn.

– Hud mot hud! Hud mot hud ger så mycket och speciellt när barnet är helt nyfött. Upplever själv att mjölken rinner till mer och snabbare och att det blir enklare i överlag att amma om man är hud mot hud. Upplever också att det är lättare att amma och att man får mer mjölk om man faktiskt fokuserar på bebis medan man ammar. Klart man kan amma samtidigt som man skrollar igenom instagram med ibland men att stryka bebis på huvudet under tiden eller bara vara i ögonblicket hjälper mycket. Så det är nog mitt bästa tips för alla som har en liten nyfödd.

– Drick vatten! Är själv dålig på detta vissa dagar och då kommer huvudvärken ganska snabbt. Drick massor! Se till att alltid ha en vattenflaska nära så att du dricker under tiden som du ammar. Jag brukar försöka ha en fylld flaska i varje rum (en i sovrummet, en i soffan, en på köksbordet) bara för att ha det nära till hands och dricka så mycket som möjligt. Ät massor också! Unna dig det du är sugen på och ät så ofta som du känner för det. Man behöver ju så otroligt mycket näring och energi när man ammar och framförallt när man helammar.

– Bröstmjölk är bra till mycket! Jag har använt bröstmjölk till barnens näsor när dom varit täppta i näsan och förkylda. Löser upp snor och slem jättebra. Bara att droppa eller spruta in lite i näsborrarna. Har också strykit det över eksem, torra fläckar osv.

– Investera i en bra bröstpump och/eller lär dig konsten att handmjölka. Rekommenderar pumpen från Medela varmt. Den kostar en del men är fantastisk. Jag har den elektroniska som kan pumpa från båda brösten samtidigt. Dom har också smidiga tillbehör som påsar att frysa in mjölken i och liknande. SÅ värt att köpa om man har plan på att amma länge och vill kunna pumpa ut smidigt av någon anledning. Att lära sig handmjölka är också guld värt. Har räddat mig så många gånger när jag åkt iväg från barnen när dom varit ganska nyfödda. Då kan man behöva låsa in sig på toaletten och pumpa ut lite snabbt i handfatet för att lätta på trycket och inte få stenhårda och onda bröst. Jag har lärt mig handmjölka så bra att jag till och med föredrar det före att pumpa ut med pump ibland. Men det tar ett tag att lära sig och mitt bästa tips är att prova i duschen när du duschar varmt bara för att man är mer avslappnad då. Googla ”handmjölka” för att få mer information om hur man ska göra. Men det är guld värt att kunna.

– Att amma offentligt då.. Här har jag verkligen gjort en resa. Jag kunde knappt amma i närheten av familjemedlemmar med Jason i början. Ville gå in i ett eget rum.. Gömde mig på offentliga toaletter när han skulle äta, fick panik om vi var på ex. IKEA och han behövde mat. Sprang till familjerummen.. Men sedan blev det andra bullar, haha.. Idag är jag så jäkla obrydd. Skiter fullständigt i vad folk tycker och tänker och slänger fram brösten i tid och otid. Man ska göra det man är bekväm med själv och vill man inte amma offentligt så ska man inte det: Men att låta bli för att man är rädd för just andras åsikter.. Hur dumt är inte det!? Om bebis är hungrig så ska bebis få mat. Punkt slut. Jag är stolt över att jag ändrat mitt tankesätt helt med åren och med tiden och över hur trygg och bekväm jag blivit i detta. Läs mina tankar om detta när Jason var liten här. Bloggade också om att jag kunde ha urringat men inte amma bland folk här. Men ja.. Mitt bästa tips här är att inte göra något för någon annans skull. Fråga dig själv VARFÖR du inte är bekväm med att amma offentligt. Om du faktiskt inte vill för din egna skull så låt bli! Man ska inte pressa sig själv till saker man inte vill. Men låter du bli för att du är rädd för vad andra tycker så ska du våga dig fram tycker jag. Du har rätt att mata ditt barn var och när du vill.

– Stressa inte! Direkt jag blir stressad så får jag mindre mjölk. Våga lämna disken, tvätten och städningen och njuta av din bebis. Allt det där andra kan man ta sen någon gång. Och i slutändan är lite stök inte ens viktigt medan den lilla bebisen faktiskt bara är liten en gång. NJUT <3

När stabiliserar sig mjölken? Får ofta den frågan. Det är nog otroligt olika från person till person. Läckade tuttar ÄR jobbigt och man känner sig rätt ofräsch (jag gör det iallafall) men det blir bättre. Så funderar du på att sluta amma bara av den anledningen så kan det vara värt att fortsätta. För det kommer att bli bättre! När jag hade ammat Jason i strax under ett år så varken märkte eller kände jag att jag hade mjölk i brösten över huvud taget. Det var en rätt konstig känsla. För jag hade ju mjölk och det märktes när han åt och ammade. Men aldrig annars.

Hur har Jason tagit att lillasyster ammar? I och med att det var så nyligen han själv ammade? Han har inte brytt sig alls till en början. Han har suttit med vid amningsstunder och kollat intresserat men aldrig försökt amma själv förrän nu senaste veckan, haha. Han kastade sig på mitt bröst för några dagar sedan och det har han försökt med ett par gånger till efter det. Men då förklarar jag bara att det bara är bebisar som äter på bröstet och att han är en stor kille nu och har ammat färdigt. Att han åt mjölk när han var liten osv. Då accepterar han det. Har inte blivit några sura miner alls utan han fortsätter bara leka och busa vidare med det han gjorde innan, haha..

Hur länge vill jag amma denna gång då? Min tanke var i ett år till en början och det var min inställning under hela graviditeten. Men nu har jag tänkt om (det blir ju som jag skrev aldrig som man planerat ändå, haha) och tänker att jag ammar så länge som Jolie vill och så länge som jag är bekväm med det. Blir det i två år så får det vara så. Det viktigaste är att hon mår bra. Här skrev jag mina tankar om att amma en ettåring. 

Jag kommer att helamma så länge vi vill och stressar inte med att introducera mat eller smakportioner denna gång heller. När Jolie visar eget intresse för maten vi äter så får hon börja smaka. Barn klarar sig på bara bröstmjölken längre än vad man kan tro. Tycker att det är tråkigt att det är så många som hetsas till at ge sina små mat trots att dom kanske inte ens är intresserade. Eller att mamman själv inte är redo att sluta helamma än. Man ska göra som det känns bäst för en själv och ens barn. Tycker också att amningshetsen är tråkig. Vill man inte amma så ska man inte amma. Och kan man inte amma och känner att man inte orkar kämpa på mer med det så ska man inte. Och mår man dåligt av att amma så ska man inte heller amma Lyssna på ditt hjärta, ditt mående och din magkänsla. Ingen vet bättre än just du.

Nu tror jag faktiskt att jag har fått med det mesta. Har ni fler frågor och funderingar? Svarar er gärna i kommentarsfältet i så fall, kram <3