Frågade er i söndags vad ni ville att jag skulle blogga om i veckan och det var ett par stycken som ville läsa om vad jag och F bråkar/tjafsar mest om. Ärligt talat så är det oftast jag som tjafsar och bråkar hemma hos oss.. F är lugnet själv för det mesta =)

1. Att F är så himla glömsk.. Alltså jag kan bli VANSINNIG på honom. Kan liksom säga samma sak 16 gånger och han bekräftar mig varje gång. Sedan minns han ändå inte vad jag har sagt. Jag kan be honom städa i köket medan jag går upp och röjer undan och när jag kommer ner så har han glömt av sig totalt, haha.. Eller så ber jag honom hämta något och han kommer tillbaka tomhänt och har glömt att han ens skulle hämta något ;p Alltså ni som inte har samma situation förstår nog inte den maktlösa känslan och frustrationen! Men att han är just glömsk är nog det som gör att vi småtjafsar mest i vardagen. Det är dock bara jag som blir sur. Han blir inte sur tillbaka.. Så vet inte om det räknas som tjafs då? Äh, vi kallar det för det ändå.

2. Stressrelaterat vardagstjafs! Jag kan lätt bli som en tickande bomb när jag är stressad. Även här så är det väl mest jag som är sur och tjafsar för att jag är stressad och känner att för mycket av det ”psykiska” ansvaret hamnar på mig. Jag har mest koll på allt som har med tvätt, städning, barnens grejer, planering av dagarna osv att göra och då kan jag bli sur när jag känner att det blir för mycket på mina axlar. F gör ju allt jag säger som behövs (typ städar, tvättar osv) men jag måste oftast tänka ut vad som faktiskt behövs och ha koll på allt och det kan göra mig såååå trött ibland.. Vet att han inte menar något illa och att han gör sitt bästa men han ser inte samma saker som jag ser helt enkelt.. Han kan tycka att det är rent hemma medan jag tycker att det ser ut som en svinstia, haha. Och då lägger jag automatiskt ansvaret på mig och det kan göra mig så stressad = tjafs. Måste försöka avsäga mig rollen som familjens ständiga projektledare och ta ett steg tillbaka men det är så svårt när man väl har hamnat där tycker jag.

3. Brist på kommunikation. Man kan INTE läsa varandras tankar och trots att vi hängt ihop sedan 2010 så glömmer vi bort det ibland ändå. Ibland är livet bara så hektiskt med två små barn och allt annat runt omkring att vi inte hinner prata ut om saker som känns viktiga. Och då blir det lätt missar i kommunikationen som leder till onödiga tjafs.

Något vi kan konstatera är att vi i princip aldrig bråkar om viktiga saker som barnen, uppfostran, ekonomi, att någon är ute för mycket med vänner och inte tar sitt ansvar eller vad det nu kan vara. Tycker att vi har det väldigt, väldigt bra för det mesta men klart vi tjafsar mer eller mindre i perioder. Oftast är det bara stress och små vardagsgrejer som kan blossa upp på grund av trötthet eller missar i kommunikationen som sagt.. Tror inget förhållande är perfekt och det finns alltid något att jobba på. Vi har båda rätt bra koll på våra fel och brister och jobbar dagligen på att förbättra oss, både var för sig och tillsammans. Är så glad över det vi har tillsammans och skulle aldrig byta det mot något annat i hela världen. <3

Bild av Katya