Hej fina <3

Hoppas att allt är bra med er. Fick ett så fruktansvärt jobbigt samtal idag om att jag har cellförändringar. Har ju kollat upp detta förr (under mitt första cellprov) och då hade jag inga förändringar.. Så var nästan lite som att jag räknade med att inte ha det denna gång heller. Varför vet jag inte men det kändes bara som att det var heeeelt lugnt.

Jag frågade er om detta på instagram och guuuud så många svar jag fick. Efter att jag hade läst igenom svaren så blev jag så otroligt lugn. Många av er skrev: 

1. Det kan vara ”hormonellt” och försvinna/gå över helt utan att något behöver göras efter graviditetens slut. Många hade till och med haft svåra cellförändringar och HPV men blivit helt fria från detta efter att dom fött sina barn.

2. Om det nu är så att det inte går över efter förlossningen så är det oftast lugnt ändå och det krävs ett ”litet” ingrepp under lokalbedövning eller sövning. Sedan är allt (oftast) bra igen.

3. Det tar cirka sju år att utveckla cancer så om allt såg bra ut på förra cellprovet så bör det inte ha hunnit gå så långt. 

Om allt detta stämmer vilket jag tror och hoppas på då SÅ många skrivit exakt samma sak så kan jag ändå pusta ut. Jag pratade med en barnmorska idag som sa att dom ska ringa mig direkt dom får en avbokning för att kolla upp detta närmre med hjälp av mikroskop. Dom prioriterar tydligen gravida och håller lite extra koll på oss. Även barnmorskan sa att cellförändringar är sååå vanligt när man är under 28. Hon sa även att det är vanligt när man är gravid och att det i väldigt många fall går över efter graviditeten (som många av er också skrev).

Känns oavsett drygt att få ett sådant besked under en graviditet för det enda man vill är ju att ha lugn och ro. Och veta att allt är bra. För det är liksom tillräckligt mycket att bara vara gravid kan jag tycka. Med allt som ingår och allt vad det innebär. Men det ska väl gå bra detta med, förhoppningsvis.

Vill iallafall tacka alla er som tog er tiden att skriva till mig idag. Det gjorde mig så mycket lugnare. Uppskattar er så mycket och är evigt tacksam för att ni finns.  Stor kram/G

Hej på er <3

Hoppas att allt är bra med er. Idag mår jag SKIT. Usch.. Ligger i sängen just nu och tänkte inte blogga alls idag men ryckte upp mig till slut för att göra det ändå. Det är så sjukt hur mycket mitt mående kan svänga dag för dag och idag har varit den jobbigaste dagen på länge. Mår så himla illa och har gjort det från att jag vaknade.

Idag har Jolie varit hemma då förskolan är stängd och vi hämtade därav även hem Jason tidigt. Mysigt att dom får leka lite extra ihop här ute på gården istället.

Har massor med bilder från helgen men ska gå igenom och redigera dom innan dom kommer upp här och som ni vet så tar aaaallt lite extra tid för mig just nu.

Annars så har vi två kalas framför oss i veckan + att Jason har både sommarfest och skolavslutning. Vi håller också på att plantera och fixa utomhus och så inväntar vi även ett nytt matbord till uteplatsen. Det kommer att vara i betong och handgjort av Toves sambo som startat eget. Kommer att bli så fint när allt är klart. Något annat som kommer att ske i veckan är vårt NIPT-test och det känns ju lite nervöst men också kul att få göra.

Tre bilder från en morgon som var lite bättre än denna, haha =) Dricker såklart bananchoklad-shake med iKaffe. Den är så jäkla god.

Och såhär ser det ut för oss idag. Lilla bebben som blir allt större. Jag har svårt att ta in och acceptera att jag faktiskt är gravid. Det är nästan så att jag vägrar tro på det än så länge då jag har sett så mycket hemska saker som har varit gravid och bebisrelaterade nu på slutet. Allt från sena missfall, dödfödda barn, missbildningar, behov av att göra abort då fostret inte kommer att klara sig utanför magen.. Nej, jag är bara orolig och har svårt att ta in det hela fortfarande. Kanske börjar landa mer efter RUL om allt ser bra ut då. Vi har för övrigt fått en tid för det redan i början av juli. Känns spännande!

Hur som helst så slår det mig ofta hur sjukt orolig jag är denna graviditet. När jag plussade med Jason så var det liksom inget annat snack än att ”åh, jag ska få en bebis” och detsamma gällde med Jolie. Ordnade och fixade bebisgrejer tidigt, köpte kläder och hade noll nervositet. Var väl lite nojig för missfall innan vecka 12 men inget annat. Men nu.. Alltså ja, ni ser ju. Vet inte om det är för att jag är äldre och bara vet mer om risker och saker som kan hända idag eller om jag helt enkelt har blivit hypokondrikernas hypokondriker när jag fick Jolie. Pratade med en psykolog på MVC om detta och han tyckte att vi skulle ta upp kontakten efter RUL om allt såg bra ut då. Tills dess finns det ju inte så mycket man kan göra ändå.. Och det tyckte jag lät helt okej.

Gud, jag kan knappt skriva sammanhängande meningar just nu, mår för dåligt. Ska stänga ner alla skärmar och lägga mig en stund men kikar in senare om jag mår bättre. Är så extremt psykiskt OCH fysiskt jobbigt att känna sig sjuk hela tiden. Börjar tröttna så mycket på det nu. Mår jag inte bättre senare så hörs vi mer imorgon. Stor kram/G