Hej fina ni <3

Hoppas att allt är bra med er. Jag mår helt okej! Har ju varit så himla mycket nu på slutet och jag känner mig rätt så tom och deppig. Jag har haft det rätt psykiskt jobbigt under mina tidigare graviditeter med men tror att denna är tyngst på grund av dom senaste veckorna som varit och nu plötsligt landar allt som jag faktiskt har gått igenom. Är som att jag har varit i ett ”överlevnadsläge” och nu äntligen kan pusta ut och det gör att alla känslor blir så starka och bara rinner över mig. Jobbig men också befriande känsla.

Var hos MVC idag och lyssnade på bebisens hjärta, tog blodtryck osv. Hade lite högre blodtryck än vanligt (men fortfarande inte för högt) och barnmorskan trodde att det berodde på stress. Jag har vanligtvis oftast väldigt lågt blodtryck. Bad också om att få prata med en psykolog för tror verkligen att jag behöver det. Jag är så extremt psykiskt ostabil just nu och kan nästan känna mig deppig helt utan anledning. Vet att det är graviditeten och hormonerna som spökar för jag har det ju så himla bra på exakt alla fronter. Men ja.. Jag har som sagt mått såhär under mina tidigare graviditeter med men vet inte om jag har varit lika öppen om det då. Var ju mycket mer för rosa fluff fluff och en perfekt värld förut. Men livet är inte perfekt och jag vill bara att ni som mår dåligt inte ska känna er ensamma. För det är ni inte. Man kan tro att någon mår hur bra som helst om man bara ses lite ytligt, ser fina bilder på sociala medier eller tar ett snabbt telefonsamtal. Men verkligheten kan vara annorlunda. Så var snälla mot alla som ni möter för ni vet aldrig vad dom går igenom just där och då <3

Nu händer det mycket med kroppen och jag känner lilla bebben varje dag. Tycker att det är så himla mysigt och det känns så mycket mer verkligt nu. Det bor liksom en liten pojke i min mage!? Försöker också vänja mig vid alla kroppsliga förändringar som jag tycker är tuffa. Magen är stor, brösten är enorma och så ömma, är svullen där nere, får en del finnar, är svagare, har inte samma energi eller ork.. Det är mycket nytt att acceptera, ta in och vänja sig vid. Det är som att jag plötsligt har en helt ny kropp som jag ska lära känna och leva i. Det är häftigt att jag faktiskt skapar ett liv just nu och jag försöker att vara snäll mot mig själv och påminna mig om det. Helt ärligt så hade jag faktiskt glömt hur det är att vara gravid trots att jag har två barn, haha. Det ÄR så mycket att ta in och jag har verkligen glorifierat mina graviditeter för varje år som gått och tänkt att ”men det var ju inte så farligt som jag minns det”. Men det ÄR exakt så jobbigt som jag minns det, hehe. Det är väl lite som med förlossningar? Man glömmer smärtan ganska snabbt efteråt och minnena av den blir allt blekare med tiden. Sedan minns jag faktiskt att jag efter bägge förlossningarna tänkte att ”wow, vad häftigt det här var” och jag hade nog hellre förlöst 10 barn än att gå igenom en nio månaders graviditet. Just graviditeten har alltid varit kämpig för mig både fysiskt men också psykiskt. Men jag älskar min bebis och det är en ära att få baka honom. Det ska bli fint att få lära känna och älska ett nytt barn och få se vem det är som bor där inne om några månader. Och ja, bara för att jag inte har mått bra under mina graviditeter så betyder det ju inte att mina barn är mindre älskade (som många verkar tro och som jag har fått kommentarer om under tidigare graviditeter). Jag lever och dör för mina små men resan till att få dom har aldrig varit lätt för mig tråkigt nog. Unnar alla som har bra graviditeter det SÅ mycket men är också galet avis då jag aldrig har upplevt en enkel graviditet själv.

Ätit lunch med min älskade bästa vän idag!

Och hämtat ut massor med paket. Har inte gjort det på en evighet så det var dags.

Och lilla loppan är tillbaka på förskolan. Korta dagar men hon är överlycklig! Efter förskolan köpte vi glass och åkte och lekte med vänner i en lekpark. Tycker att det är så kul att se att min dotter verkligen har en helt egen stil och är så brydd om kläder (det ska helst vara lila, rosa, glitter och stora kjolar och klänningar kombinerat med olika mönster), hur hon ska matcha dom, hur hennes hår ska se ut osv. ”Jag vill ha en LÅNG hästsvans mamma” säger hon varje morgon och känner sedan efter så att den känns tillräckligt ”lång”. Och vi kammar hennes hår varje morgon med hennes alldeles egna ”prinsesspray”, haha. Ska fota den så att ni får se.

Ett litet loppisfynd! 10:- för dessa två små ljuslyktor i marmor. Älskar!

Och så måste jag visa dessa små inköp till bebisen som vi gjort nu på slutet. Vagnen har också kommit så den ska skruvas ihop nu i veckan eller nästa vecka. Är så peppad. Känns så mycket mer verkligt med alla små inköp och förberedelser.

Önskar er en fin kväll. Kram/G

Då var RUL gjort och jag tänkte skriva en veckouppdatering nu inom det närmsta. Ska be mannen fota magen idag för den har verkligen blivit stor! Rutinultraljudet gick så himla bra och vi gick igenom bebisen i över en halvtimme, organ för organ. Vi har ju varit på många ultraljud men det är något särskilt med just RUL. Det är en sådan milstolpe och på något vis en bekräftelse på att halva graviditeten har passerat.

Allt såg iallafall perfekt ut av det man kan se på ultraljudet och bebisen var såååå gullig! Kan man tycka att en bebis är gullig redan nu!? Han är iallafall superfin, vår son. När vi skulle kika på bebis magsäck så fanns den plötsligt inte. Vi var rätt lugna då vi hade för oss att vi hade fått se den flera gånger på tidigare ultraljud. Fick sitta i väntrummet i en kvart och dricka lite för att sedan komma tillbaka och då såg man den lilla magsäcken direkt. Drog en suck av lättnad.

Jag vet att man inte kan se alla missbildningar under ett ultraljud. Jolies hjärtfel såg man exempelvis inte alls då det var så litet. I och med att jag har en dotter med hjärtproblematik så har jag rätt att få ett extra ultraljud på hjärtat där en specialist går igenom det mer ingående. Vi fick göra detta direkt efter RUL och allt såg superfint ut av vad man kunde se. Specialistläkaren tyckte dock att det var konstigt att dom hade bokat detta ultraljud redan i vecka 20 och sa att man brukar kunna se ännu bättre runt vecka 22 då hjärtat är större. Så i vecka 22 så fick vi en extra tid bara för att (förhoppningsvis) få bekräfta ännu en gång att allt ser bra ut. För det gjorde det verkligen nu. Känner mig så lyckligt lottad.

Ibland får jag stanna upp lite och minnas att jag sa att jag var klar med barn. Jag var så säker på att jag inte ville ha fler att jag skulle sterilisera mig vid 26 års ålder. Ni förstår inte ens hur säker jag var. Tror aldrig jag har varit så säker på något i hela mitt liv! Samma månad som jag fyllde år så träffade jag min käre make, haha.. Bara någon vecka innan min födelsedag. Var på väg till SPA på min bästa vän och hon sa att jag borde ringa det där samtalet nu som jag har längtat efter. Och redan då var det som att jag visste att det inte skulle bli av och sa att jag ska vänta med det. Då fattade hon direkt att jag var kär på riktigt =) Det gick väldigt fort och det är jag så glad över. Trodde aldrig att jag skulle vilja dela livet med någon igen på det sättet som jag gör idag. Var övertygad om att jag skulle träffa någon som redan hade barn, ha alla våra små varannan vecka och fokusera helhjärtat på mig själv varannan. Hade absolut en tanke på att jag ville leva ihop med en man igen men hade noll tankar på att verkligen fläta samman mitt liv såhär med någon annan. Tänk vad saker kan förändras snabbt ändå!? Det är något som både gör att jag skräms och fascineras över detta liv vi lever. Att det kan vända från en dag till en annan när det kommer till precis ALLT. Det är så fint och häftigt! Men också bland det mest skrämmande som finns.