Hej på er <3

Hoppas att allt är jättebra med er. Min bästa vän kommer hit nu på morgonen och äter frukost och hjälper mig med ett jobb innan jag har tid hos MVC. Blir mitt sista besök hos barnmorskan innan jag ska få föda. Senare idag ska jag till frisören. Ska också inhandla hallonbladste, nattljusolja, dadlar och ananasjuice så att jag kan börja med det nu inför förlossning. Kan skriva mer om det sedan och varför. Denna vecka på torsdag går jag in i vecka 38 och det är riktigt jäkla tungt nu. Men jag är glad ändå. För jag ser ljuset i tunneln och målet. Så ja, jag mår ganska bra precis just nu. Spelar ingen roll att jag sover två timmar per natt på grund av onda förvärkar och att jag måste upp och kissa två gånger i timmen. Spelar ingen roll att jag knappt kan gå utan att det ilar som knivhugg i rumpan, underlivet, ryggen och höfterna. Alltså iiiingenting spelar någon roll för är bara tacksam och känner mig ganska glad. Och direkt jag håller på att bryta ihop så kommer jag ihåg att det snart är över. Jättesnart. Mitt psyke har verkligen fått en rejäl smäll av två såhär täta graviditeter och jag har känt så många gånger att ”vad har jag gjort?” men jag vet att det kommer att vara värt det sen. Och jag hade gått igenom samma sak igen för alla mina fyra barn. Men ja, det har absolut varit tuffare för varje gång och jag har också haft olika situationer i livet och förutsättningar alla fyra gånger. Sådant påverkar ju också extremt mycket hur man mår. Graviditeten är ju den känsligaste och viktigaste tiden i ens liv på något sätt.

Jag har iallafall ÄNTLIGEN fått en tid för igångsättning och läkaren jag fick träffa var så himla fin. Han ställde inte ens särskilt mycket frågor men det behövdes kanske inte för jag bröt ihop när jag satte mig där i stolen mitt emot. Jag var beredd på att behöva dra en milslång förklaring till varför jag verkligen vill ha en igångsättning men inget av det behövdes. Tänk om alla som var i min sits hade lyckan att bli bemötta så fint och bra. Jag gick därifrån 100 kg lättare och sjukt tacksam över förståelsen som jag fick och bemöttes med. Kommer aldrig glömma honom eller vad han har gjort för mig i en tid där jag verkligen behövde det som mest. En hjälpande hand och att någon verkligen såg mig och ville hjälpa mig. TACKSAM är verkligen ordet. Så många av er har skrivit till mig på instagram och frågat hur jag gick tillväga för att få hjälp och att ni verkligen behöver den med för att ni mår så extremt dåligt och jag lider med er så extremt mycket. Mitt hjärta värker för er. För jag vet verkligen hur ni mår. Och om det är en tröst så är ni långt ifrån ensamma. Har fått så extremt mycket dms med milslånga meddelanden från gravida kvinnor som känner att deras liv inte spelar någon roll alls längre. Att dom inte orkar finnas i sin egna kropp. Så ni är inte ensamma. Och jag önskar verkligen att alla kunde få den där hjälpande handen som jag fick i slutet av förra veckan. Som bara förändrade allt för mig. Jag har verkligen inte mått bra och gör fortfarande inte det men är som sagt ändå glad. Bara att veta att det finns ett slutdatum och när det är har gjort mirakel för mig. Är som att den där lilla energin som fanns djupt där inne kom fram och jag kan nu räkna ner sakta dag för dag. Snart är jag i mål. I

gångsättningen kommer att ske nästa vecka redan. Så denna vecka ska jag packa BB-väskan, slå in barnens julklappar och Kenzos presenter, bygga ihop vagn och ta fram babyskydd. Måste ta fram alla bebiskläder i förrådet med och hinna fixa lite andra småsaker. Ja, förbereda allt inför bebisens ankomst helt enkelt och göra mig själv redo med på alla vis som det går. Har även några jobb kvar att göra bort innan årsskiftet så det ska jag göra nu i veckan. Sen blir det fullt fokus på bebis och bebisgos. Jag längtar så himla mycket. Jag älskar ju verkligen nyföddtiden och tycker att det är bland det gosigaste och finaste som finns.

Mitt eviga craving som mest troligt kommer att fortsätta efter förlossningen med. Lussebullar och varm choklad med grädde ;p Ska absolut packa med mig lussebullar i BB-väskan med.

Min älskade mini som snart inte är minst längre <3

En av mina västa vänner har varit här och lagat mat med oss och det blev så gott! Barnen älskar ju att hjälpa till i köket och Jolie har ju alltid gjort det. Men Jason!? Så roligt att han är med nu också och verkligen vill hjälpa till. Tycker ju att det är jätteviktigt att dom lär sig att laga mat med och det är ju inte för tidigt.

Vi gjorde så god köttfärssås och sallad till. Åt alldeles för mycket så kunde inte andas sen men det var det absolut värt.

Räckte till matlåda till mig dagen efter med. Goals.

Min söta, älskade lilla korv! Hur fin är han inte i vovvejackan?

Mötte upp bästisar på köpcentret och lekte i lekrummet en lång stund.

Och han fick luncha på IKEA och styrde vagnen själv. Han älskar verkligen att styra alla typer av vagnar.

Glass till efterrätt blev det också såklart! Han är äntligen klar med sin antibiotikakur för spruckna trumhinnan med. Jag HOPPAS verkligen att han får vara frisk ett tag nu.

Fått hjälp med jobb av min bästa vän förra veckan!

Och varit på mängder med hockeyträningar för min äldsta.

Minsta lillebror och stora lillasyster var med som stöd också en av gångerna.

Jason hade också innebandyträning denna vecka. Han har typ träningar nästan varje dag, helt sjukt.. Då passade jag och Jolie på att ha lite egentid, pratade om skolan och målade i en av hennes målarböcker.

Fika hos bästis har det blivit mycket!

Och i fredags så tog jag med stora barnen och spenderade hela kvällen där. Vi köpte med hemgjord pizza och blev sedan bjudna på massor av gott och hade myskväll. Stannade lite för sent och barnen var så trötta men dom ville absolut inte åka hem. Konstant lek och bus i fem timmar och dom var så glada.

Och mina stora har som sagt hjälpt till massor i köket och hjälpt mig med middagen i princip varje kväll.

Jag älskar verkligen fiskpinnar. Ibland iallafall ;p Tycker det är så sjukt underskattat och tänker på det varje gång vi äter det. Borde absolut ätas oftare.

I lördags hade jag myskväll i soffan med mina små och när Kenzo gick och la sig så fick dom stora besök av sina vänner, såg Idol, spelade tv-spel och pysslade.

Varit ute har dom också varit!

Varit på IKEA med hela skocken och jag köpte det sista till det barnrummet som håller på att ta form. Förhoppningsvis blir det klart i veckan men har ändå tänkt att det absolut inte gör något om jag får fortsätta pyssla på där inne även efter att bebben kommit ut.

Igår gjorde jag enchiladas här hemma! Med både vego och kycklingfärs. Steker bara färsen med paprika, majs, passerade tomater, enchiladakrydda, salt, riven ost och peppar, lägger in i tortillabröd, toppar med ost och in i ugnen. Sen på med lite koriander och äts med sallad, gräddfil och tacosås. Jättegott och perfekt matlådemat med.

Nu gick min sönder lite när jag la upp den men verkligen tips! Alla barnen gillar det också massor, även Kenzo åt hur mycket som helst! I salladen har jag bara olivolja, rödvinsvinäger och örtsalt + lite svartpeppar.

Bebben har fått vara iklädd sparkdräkt ;p Alltså alla mina kläder sitter så oskönt nu! Varenda trosa och tröja har jag liksom fått säga tack och hej till. Men snart, snart, snart.

Lunch med bästis förra veckan.

Och under lördagsnatten så slog jag in barnens adventspresenter som dom fick vakna till på söndagen. Klädde också granen med dom då det trots allt var första advent. Jag avskyr ju som ni vet julpynt då jag tycker att det är så plottrigt men dom älskar det ju och julen är ju verkligen barnens högtid. Är dock snabb med att ta bort allt innan nyår. ;p

Var ute med dom i två timmar igår med. Var jätteskönt väder ute fast det var snö och kallt. Vi lekte utanför huset men gick också en promenad till en förskola precis bredvid där dom åkte lite kana och kollade på olika spår i snön. Sedan fick dom lussebullar och se julfilm när vi kom hem. Var en riktigt bråkig söndag igår för övrigt! Mina stora barn är ju oftast (ja, nästan alltid faktiskt) väldigt sams men igår var dom typ ovänner från morgon till kväll. Gissar på trötthet för att dom umgåtts med kompisar rätt sent under både fredagen och lördagen. Dom brukar absolut få vara uppe senare på helger (jag är rätt strikt på vardagar och dom är i säng vid 20 senast) men nu var dom i säng vid 22-23 både fredag och lördagskväll. Så ja, det var bråkigt och jag var heeeelt slut av allt tjafs när dom åkte till sin pappa efter middagen igår kväll.

Ja, hörni. En liten update från en extremt höggravid person. Kul att ni hänger kvar här inne trots dålig uppdatering. Förlåt för det men har verkligen behövt tänka på mig själv och alla barn och att orka allt som behöver göras trots mitt mående. Gör verkligen mitt bästa för att få ihop allt just nu och det är inte lätt alla gånger. Men snart får jag tillbaka min energi och min kropp och ork och jag vet att jag kommer vara lyckligast i världen när jag får hålla min bebis i mina armar. Att allt kommer vara som bortblåst då.

Vill också tacka er alla som delade sina erfarenheter av igångsättning via instagram när jag efterfrågade det. Fick nog över 3000 svar så ber om ursäkt att jag inte svarade er alla personligen när ni tog er tiden att skriva till mig. Verkar iallafall som att igångsättningar är extremt positiva upplevelser i dom allra flesta fall och att många till och med ser tillbaka på sin som sin bästa förlossning. Det kändes fint att läsa. Verkar inte heller var många omföderskor som blir igångsatta som behöver göra akut snitt och det kändes också vääääldigt skönt att läsa då det är något som skrämt mig mycket förut. Men litar på att min kropp vet vad den ska göra. Har ju ändå fött tre barn. Något jag också har tänkt på är ju att jag faktiskt har blivit ”igångsatt” med alla mina kids. Med Jason så tog det ju tre dygn och då fick jag till slut värkstimulerande dropp då jag var så utmattad och processen tog så lång tid. Hade haft ont så länge och inte sovit på 72 h nästan. Minns det som en feberfrossa och dimma för att jag var så slut av all smärta och värkar men att det liksom inte hände mer än så. Med Jolie var jag öppen 6 cm men det hände inte så mycket där heller så dom tog hål på hinnorna. Och samma med Kenzo. Då tog dom också hål på hinnorna till slut och DÅ drog det igång som tusan. Så inte helt igångsatt kanske men ändå fått hjälp på traven med alla. Och jag gissar på att jag redan kommer att vara öppen någon/några centimeter när jag väl kommer in för denna  igångsättning med just för att jag har sådana brutala förvärkar varje natt och även dagtid ibland. Så tror inte att dom gör ingenting direkt då det inte är ”vanliga” sammandragningar utan mycket mer smärtsamt.

Nej, nu ska jag sluta babbla men det är alltid skönt att skriva av sig här inne. I min lilla dagbok sedan över 10 år tillbaka. Får nästan rysningar när jag tänker på att jag gjort detta i över 10 år ;p Helt sjukt! Börjar bli gammal. Vill ju göra något annat för känner mig ganska mätt på sociala medier i allmänhet MEN när det kommer till att bara skriva ner allt jag har i huvudet så är det bland det bästa jag vet med och har alltid varit. Har ju alltid sagt att bloggen är min terapi och ofta behöver jag inte ens tänka utan allt bara ramlar ut genom tangenterna. Kanske får köpa mig en riktig dagbok när det är dags att avveckla och gör något annat så småningom, haha. Tack för att ni hänger kvar här inne iallafall. Och det är så kul att så många av er har gjort det i alla dessa 10 år med. Tacksam för er <3

Stor kram/G

Hej fina ni <3

Hoppas allt är bra med er. Måndag idag och denna vecka går jag och bebbe in i vecka 37. Helt sjukt! Jag har en väldigt tuff vecka framför mig och bara att hämta, lämna osv på skola i detta tillstånd är liksom jobbigt. Skotta fram bilen blir jobbigt. Bära Kenzo fram och tillbaka blir jobbigt. Har förvärkar konstant som gör ont, foglossning och mår inte jättebra psykiskt heller. Och så kommer Kenzo vara hemma också då han äter antibiotika så honom har jag fullt ansvar för varannan dag med. Läkaren sa att han kan gå till förskolan då han inte smittar men han ska ju ha medicin tre gånger om dagen och hon sa att dom flesta förskolor inte ger medicin. Hans trumhinna har spruckit och efter det blev han ju välmående igen men ja, antibiotika ska ges och det går ju inte ihop med att vara på förskolan utan han måste vabbas. Utöver det har jag mängder med jobb och ska orka försörja mig med tre kids. Matlagning, städning, tvätt, träningar för barnen.. Alltså i normalt tillstånd hade det varit noll problem men i mitt tillstånd nu så känns det bara för.jäkla.tufft. Är så trött. Men jag ska kämpa för mina barn och göra allt jag kan. Bröt ihop totalt igår kväll för allt känns bara övermäktigt just nu. Jag är så känslig, orolig inför förlossningen, rädd för framtiden och det är bara mycket tankar överallt. Jag mår verkligen inte så bra just nu och har absolut tänkt över en och två gånger hur jag har hamnat här och varför jag faktiskt blev gravid igen. Men jag vet att jag är stark och att jag har klarat mig igenom det mesta. Och jag kommer klara detta med och må bättre och vara starkare än någonsin om något år från nu. Men just nu är det kämpigt.

Igår fick jag iallafall hem mina stora barn och det var så fint. Känns så skönt och bra att ha dom hemma.

Myset med pyjamas och borsta tänderna innan sovdags.

Spenderade hela fredagen på förlossningen då bebisen hade hög puls och jag hade förvärkar. Och var brutalt yr. Ringde MVC och hon tog kontakt med förlossningen som ville att jag skulle komma in. När värkarna kom så gick bebis puls ner jättemycket och steg sedan igen. Tror jag satt där totalt i fyra timmar uppkopplad. Om inte fem!? Jag reagerade också på min egna puls som låg mellan 90-110 men ibland även 120. Fast jag vilade. Men barnmorskan sa att det är helt normalt när man är så pass höggravid och har upp mot två liter extra blod i kroppen. Att det är mer vanligt än ovanligt ;p Jag tycker ändå att jag är en vältränad person och kollade ju mitt hjärta för ett par år sedan med ultraljud för att Jolie är född med hjärtfel. Och då såg allt bra ut. Men ändå lite läskigt att ha så hög puls när man är van vid att typ ha hälften i just vilopuls. Efter förlossningen så skickades jag till akuten för att träffa en neurolog för yrseln men jag tyckte själv att det var lite väl dramatiskt och sa att jag har varit yr sedan måndagen igen och att jag inte upplever det som något direkt akut. Han trodde på mig och jag fick åka hem. När jag blev inlagd med virus på balansnerven så sa jag tvärtom att dom absolut inte får skicka hem mig för kunde liksom inte sitta själv till slut. Och vilken tur att dom lyssnade för samma natt började ju den värsta natten i mitt liv ;p

Köpt matchande pyjamaser till mina minstingar.

Blir mycket julfika här hemma som ni kanske förstår. BESATT av lussebullar.

Min lilla byggare bob <3 Hade en extremt tuff natt med honom natten till lördagen och han var otröstlig och fick skyhög feber från ingenstans. Trumhinnan sprack och efter det försvann all feber och han mådde superbra igen. Jag är själv öronbarn och hade återkommande öroninflammationer flera gånger varje höst och vinter under hela min barndom så lider verkligen med honom.

Jag tog med Kenzo till primärvården efter att trumhinnan hade spruckit och fick som sagt antibiotika utskrivet. Denna gång bad jag om tabletter för att kunna mortla ner i yoghurt, glass osv. Var så himla svårt att få i honom det flytande sist. Efter läkarbesöket så åkte vi till MAX och köpte med oss mat. Och så hade vi en liten date, bara han och jag. Han åt mest dressing, haha. Han ÄLSKAR sås. Det är så gulligt.

Bjudit på sushi har mamma också gjort! Det enda han vill äta när han är krasslig och känslig.

Och bullar och chokladbollar till efterrätt.

En av mina närmsta vänner har varit här och lagade sååå god sallad till oss. Sedan myste vi och såg Förrädarna fram till långt efter midnatt.

Lilla korv. Hur gulligt set förresten!? Och så mjukt och gosigt. Jag hoppas verkligen att han får vara frisk nu ett tag framåt. Gör så ont i mig att han först haft öroninflammation sen rhinovirus och mykoplasma och nu öroninflammation med sprucken trumhinna igen. Nästan så att jag känner att det inte är värt med förskola men det underlättar ju enormt när man har behövt jobba och inte kan ha koll på en vild snart tvååring konstant. Men snart får han komma hem ett tag iallafall när lillebror kommer hem för att vi ska slippa dra hem alla sjukor till bebben.

Önskar er en fin dag. Stor kram/G