Hej fina ni <3

Hoppas allt är bra med er. Måndag idag och denna vecka går jag och bebbe in i vecka 37. Helt sjukt! Jag har en väldigt tuff vecka framför mig och bara att hämta, lämna osv på skola i detta tillstånd är liksom jobbigt. Skotta fram bilen blir jobbigt. Bära Kenzo fram och tillbaka blir jobbigt. Har förvärkar konstant som gör ont, foglossning och mår inte jättebra psykiskt heller. Och så kommer Kenzo vara hemma också då han äter antibiotika så honom har jag fullt ansvar för varannan dag med. Läkaren sa att han kan gå till förskolan då han inte smittar men han ska ju ha medicin tre gånger om dagen och hon sa att dom flesta förskolor inte ger medicin. Hans trumhinna har spruckit och efter det blev han ju välmående igen men ja, antibiotika ska ges och det går ju inte ihop med att vara på förskolan utan han måste vabbas. Utöver det har jag mängder med jobb och ska orka försörja mig med tre kids. Matlagning, städning, tvätt, träningar för barnen.. Alltså i normalt tillstånd hade det varit noll problem men i mitt tillstånd nu så känns det bara för.jäkla.tufft. Är så trött. Men jag ska kämpa för mina barn och göra allt jag kan. Bröt ihop totalt igår kväll för allt känns bara övermäktigt just nu. Jag är så känslig, orolig inför förlossningen, rädd för framtiden och det är bara mycket tankar överallt. Jag mår verkligen inte så bra just nu och har absolut tänkt över en och två gånger hur jag har hamnat här och varför jag faktiskt blev gravid igen. Men jag vet att jag är stark och att jag har klarat mig igenom det mesta. Och jag kommer klara detta med och må bättre och vara starkare än någonsin om något år från nu. Men just nu är det kämpigt.

Igår fick jag iallafall hem mina stora barn och det var så fint. Känns så skönt och bra att ha dom hemma.

Myset med pyjamas och borsta tänderna innan sovdags.

Spenderade hela fredagen på förlossningen då bebisen hade hög puls och jag hade förvärkar. Och var brutalt yr. Ringde MVC och hon tog kontakt med förlossningen som ville att jag skulle komma in. När värkarna kom så gick bebis puls ner jättemycket och steg sedan igen. Tror jag satt där totalt i fyra timmar uppkopplad. Om inte fem!? Jag reagerade också på min egna puls som låg mellan 90-110 men ibland även 120. Fast jag vilade. Men barnmorskan sa att det är helt normalt när man är så pass höggravid och har upp mot två liter extra blod i kroppen. Att det är mer vanligt än ovanligt ;p Jag tycker ändå att jag är en vältränad person och kollade ju mitt hjärta för ett par år sedan med ultraljud för att Jolie är född med hjärtfel. Och då såg allt bra ut. Men ändå lite läskigt att ha så hög puls när man är van vid att typ ha hälften i just vilopuls. Efter förlossningen så skickades jag till akuten för att träffa en neurolog för yrseln men jag tyckte själv att det var lite väl dramatiskt och sa att jag har varit yr sedan måndagen igen och att jag inte upplever det som något direkt akut. Han trodde på mig och jag fick åka hem. När jag blev inlagd med virus på balansnerven så sa jag tvärtom att dom absolut inte får skicka hem mig för kunde liksom inte sitta själv till slut. Och vilken tur att dom lyssnade för samma natt började ju den värsta natten i mitt liv ;p

Köpt matchande pyjamaser till mina minstingar.

Blir mycket julfika här hemma som ni kanske förstår. BESATT av lussebullar.

Min lilla byggare bob <3 Hade en extremt tuff natt med honom natten till lördagen och han var otröstlig och fick skyhög feber från ingenstans. Trumhinnan sprack och efter det försvann all feber och han mådde superbra igen. Jag är själv öronbarn och hade återkommande öroninflammationer flera gånger varje höst och vinter under hela min barndom så lider verkligen med honom.

Jag tog med Kenzo till primärvården efter att trumhinnan hade spruckit och fick som sagt antibiotika utskrivet. Denna gång bad jag om tabletter för att kunna mortla ner i yoghurt, glass osv. Var så himla svårt att få i honom det flytande sist. Efter läkarbesöket så åkte vi till MAX och köpte med oss mat. Och så hade vi en liten date, bara han och jag. Han åt mest dressing, haha. Han ÄLSKAR sås. Det är så gulligt.

Bjudit på sushi har mamma också gjort! Det enda han vill äta när han är krasslig och känslig.

Och bullar och chokladbollar till efterrätt.

En av mina närmsta vänner har varit här och lagade sååå god sallad till oss. Sedan myste vi och såg Förrädarna fram till långt efter midnatt.

Lilla korv. Hur gulligt set förresten!? Och så mjukt och gosigt. Jag hoppas verkligen att han får vara frisk nu ett tag framåt. Gör så ont i mig att han först haft öroninflammation sen rhinovirus och mykoplasma och nu öroninflammation med sprucken trumhinna igen. Nästan så att jag känner att det inte är värt med förskola men det underlättar ju enormt när man har behövt jobba och inte kan ha koll på en vild snart tvååring konstant. Men snart får han komma hem ett tag iallafall när lillebror kommer hem för att vi ska slippa dra hem alla sjukor till bebben.

Önskar er en fin dag. Stor kram/G