Här kommer lite bilder från första tiden med Jason utanför magen. Helt galet vad tiden har gått snabbt. Och vad mycket som har hänt sedan dess.. =)
En helt nykläckt liten kille =) Zelda vakade över honom redan då. 
Tror detta är en av dom första bilderna som togs efter att vi hade kommit hem från BB <3
Min kropp såg ut såhär sex dagar efter förlossning. Magen var toppig men herregud vad kvinnokroppen är magisk. Från att ha haft såhär stor mage liksom:
Puss på min bebis. Vi bilade upp till Umeå i december första gången om jag inte minns helt fel. Att vi vågade med en sådan liten bebis.. Idag hade jag nog inte vågat det..
Blev mycket amningspauser i bilen. Amma, amma, amma. Det är så jag minns den allra första tiden. Medan F serverade mig allt från godis till dricka och mat.
Jag pumpade ut lite mjölk och F fick testa ge flaska. Jag lämnade hemmet ganska snabbt efter förlossningen utan Jason ändå och överlämnade helt till F ett par timmar. Minns att jag fixade fransarna och naglarna eller något sådant. Det var jag mer än värd efter graviditet och förlossning.
Har du varit så liten!? Och vad gör Zelda, haha!? Ser ut som att hon hoppar över oss typ ;p
Sova på mamma! Här hade plutten hunnit bli lite större. Bebisar är ju typ bara sådär minismå dom två första veckorna.. Eller iallafall Jason. Sedan växte han supersnabbt och såg inte alls nyfödd ut längre.
Älskade ihjäl mig från första stund <3 Och vet ni? Kärleken blir bara starkare för varje dag fortfarande.
Efter ett besök hos BVC.
Denna dag minns jag så väl. Fs mamma kom på besök från Umeå för första gången för att träffa sitt nya barnbarn. Hon hade precis varit utomlands och hade med sig ett litet gosedjur till honom. Han var jätteliten här, inte äldre än ett par veckor.
Inga ord kan förklara kärleken jag känner. Blir helt känslosam av att se tillbaka såhär. Och tänk att snart får vi uppleva detta igen.. <3
Jag har läst en kurs i barnlitteratur och där pratade och läste vi boken adjö herr Muffin av Ulf Nilsson. Det är en fin berättelse om ett gammalt marsvin som tänker tillbaka på sitt liv när han blir sjuk. Herr muffin dör tillslut och hans familj begraver honom i trädgården. Jag tycker att boken tar upp döden på ett ”lättsamt” sätt eftersom det handlar om ett husdjur som dör och processen kring sorg och begravning. Den inbjuder till samtal kring döden och man kan även prata med barnen om vilka likheter det finns kring när en anhörig (människa som djur) dör, hur det känns, vilka tankar det leder till och hur själva processen efter ett dödsfall kan se ut. Jag rekommenderar boken som en öppning kring tankar om döden, där man måste vara beredd på vidare tankar och diskussioner med de små.
Ja, den är jättefin 🙂 har läst den med. Tack för att du delade med dig. KRAM <3
Svårt det där, mina barn (12, 10 och 3 år) har en storasyster i himlen som de aldrig fick träffa, hon dog i en olycka när jag var gravid med barn Nummer två. De har växt upp med det och alltid fått följa med till graven. Och de vet att det är sorgligt, de ser ju att vi gråter, än idag. Men det är nästan ännu svårare att prata med dom om döden, man vill ju gärna säga att man dör när man är jättegammal, men de vet ju att det kan hända något. Men De säger alltid att vi är fyra barn, ett av oss är Bara i himlen och bor där. Mammahjärtat brister varje gång, men det är viktigt för mig att hon äbdå får vara del av familjen.
Åh 🙁 jag beklagar verkligen sorgen.. kan inte föreställa mig hur det känns.. 🙁 förstår det, kram
Jag tycker det är svårt att hitta bra böcker om döden, sonen är 4 år och idag för ett år sedan gick hans morfar bort. De förstår så mycket mer än vi tror men jag tror att böcker kan hjälpa förståelsen mycket. Måste kika på den där boken iaf 🙂
Ja, det är jättesvårt.. <3 förstår. Beklagar sorgen. Ja, kolla in denna, kram
Hej jättebra inlägg. Här hemma kommer frågan om döden rätt ofta, kanske lite mer nu sen min pappa gick bort i februari. Undrar om jag får låna bilden på boken..
Men tack <3 ja självklart, skriv bara var du tog bilden ifrån, kram
Det ska jag göra tack så mycket.
Jag har 3 barn, en som är 3 år, en sin är 10 månader och 3åringen tvillingsyster sin dog när de var nästan 4 månader. För mina barn kommer döden alltid vara en naturlig del av våra liv och vår familj. Vi säger till 3åringen att L inte lever längre, att hon är död och inte finns längre (vi är inte troende). Vi pratar om att vi är ledsna för att det är så men att vi också är glada över massa saker, t ex glada över henne och hennes lillebror och att vi är glada att L är en del av vår familj även om hon inte lever.
Är den där boken bra? Jag vill hitta en bra bok men har inte hittat någon än.
Nej men gud 🙁 jag beklagar sorgen 🙁 <3 så hemskt.. Förstår det. Fint att tänka så. Ja, det är den! Kram
Jag tänker så att eftersom ingen vet vad som händer efter döden och det är ingenting som vi påverkas av så kommer jag säga att man får bestämma själv vad som händer. Det kan vara att man får komma till ett favoritställe, umgås med någon, känna något eller något helt nytt som man får hitta på själv. Jag tycker att sorgen efter någon som är borta är svårare att hantera och hur förklarar man den smärtan? Jättesvårt verkligen.
Ja, det är ju faktiskt så! Helt rätt att ha den inställningen till det. Och ja det är ju det som är det svåraste, kram
Hej Gabriella. Skulle du kunna lyfta fram på bloggen dina tankar kring när man kan börja pott träning och vad ni anser är rimlig ålder att börja få barnet sluta använda blöja. Skulle vara väldigt intressant då jag själv har en son och undrar när der känns rimligt. Själv vet jag inte och det är mitt första barn. Jag skulle uppskatta dina/ era åsikter kring det. Har hört en hel del i min omgivning hur stolt man är när ens barn slutar med blöja vid 1 år och 6 månader. Själv tycker jag det är väldigt liten ålder. Hur ser du på det hela. Älskar din blogg och önskar er alla lycka med bebisarna och ert husbygge 😍
Ja absolut 🙂 kul idé! Ska skriva mer om det framöver 🙂 <3 så glad jag blir!! TACK <3 kram kram
Hur ser din och din mammas relation ut?
Just nu är den jättebra.
Förstår hur du känner angående det samtalet. I maj (dagen innan yngsta sonens födsel) fick vi reda på att barnens farfar endast hade månader kvar att leva pga sin cancer som vi fick reda på i januari 🙁 äldsta sonen blir 4år i februari men han förstår så pass mycket mer än vi tror. Han förstår inte ordet cancer än så vi har försökt berättat att hans farfar är jätte sjuk och att han aldrig kommer bli bra igen, att han inte har samma ork osv🙁 det som är bra är att bromsmedicinerna har gjort så att cancern har stannat upp men den blir tyvärr inte mildare. Den dagen hans tillstånd blir värre å han går bort kommer bli ett riktigt jobbigt samtal med vår 4 åring🙁 ser inte fram emot det samtalet eller att de ska ske överhuvudtaget 💔❤️
Åh förstår 🙁 så starkt av er att ta det. Det är sjukt tufft att berätta sådana saker, kram <3
Min dotter har precis haft en period där hon har undrat mycket om döden. Hon är 5 år. I varje lek så var det nån som dog, hon förklarade för mig att alla ska dö, även hon. Jag bekräftade henne bara i allt utan att ha några åsikter. Att ja, alla ska dö. Men sen när hon frågade vad som händer när man väl dör, då var jag bara ärlig. Att jag inte vet. Men sen sa jag att alla kan tro olika om vad som händer, och jag har valt att tro att det är fint. Att det inte är hemskt eller farligt. Det kan vara hemskt för dom som lever och förlorar någon, men själva döden tror jag absolut inte är hemsk. Känns för mig enklare och hoppfullt att tänka så 🙂 så jag tycker nog inte att man heller ska skrämma barn ned att döden är hemsk, för vem vet att den är det? Kram!
Åh förstår. Så fint att tänka så. Har inte ens tänkt på det själv. Att det inte behöver vara något hemskt för vi vet ju faktiskt inte vad som händer när man väl dör.. Det kanske är vackert och bra och man får komma till ett underbart magiskt land? Ja, man vet ju aldrig. Kram kram <3