Hej fina vänner <3
Hoppas allt är bra med er. Har verkligen ingenting kul att skriva känner jag. Känns som om vi har varit sjuka här hemma i typ tre månader trots att det bara är cirka en vecka typ?
Igår fick Jason plötsligt jätteont i örat och det gick liksom i ”attacker” och han skrek och grät och hade verkligen så fruktansvärt ont.. Tårarna bara sprutade. När vi märkte att inget funkade och att det liksom inte gick över så åkte vi till BVC för en akuttid och träffade läkare som kikade i örat och konstaterade att det var lite rött men att det inte var någon fara.. Men att vi skulle återkomma om det fortsatte smärta för honom. Och så hade han ont sådär till och från under dagen och kvällen… Så frustrerande för oss som föräldrar och så tufft och jobbigt för honom.. Han hade ingen feber när vi var hos BVC och därför tyckte läkaren där också att det var helt lugnt med värken i örat just för att han för övrigt var feberfri. På eftermiddagen fick han plötsligt mot 40 graders feber igen och vi åkte in till akuten där vi fick träffa en person som verkligen INTE bör jobba inom vården enligt mig iallafall. Hon typ tittade på oss och nästan skrattade och tyckte att vi var lite överdrivna som ens var där trots att han hade sådana där ”attacker” med smärta i örat (som lika gärna hade kunnat vara i huvudet men att han själv inte kan lokalisera smärtan) samt hög feber.. Han var också sååå slö och ville bara sova hela tiden, vi fick inte riktigt kontakt med honom som vi brukar och han var bara så otroligt trött och olik sig själv och då bör det tilläggas att han hade sovit typ hela dagen redan.. Klart att man blir orolig som förälder! Och klart att man som sjusköterska kan tycka vad man vill men man ska väl ändå vara proffsig och lugna dom som kommer in istället för att bara se ner på? Hon ställde typ frågor som ”men vadå ni har väl också haft feber, då blir man väl slö, ELLER!?” som om vi var helt korkade.. Och vi försökte förklara gång på gång att vi inte känner igen honom och att vi är oroliga mest på grund av dom där ”attackerna” av värk i örat eller huvudet men det skrattade hon typ åt och sa ”fast jag har sett många sjuka barn och han är ju sjuk men att han säkerligen inte är allvarligt sjuk för han ser ju inte allvarligt sjuk ut när jag tittar på honom såhär”. Då sa jag att det inte alltid syns på ett barn om dom är allvarligt sjuka heller och att lillasyster har allvarligt hjärtfel men SER UT som precis vem som helst.. Blev så less bara till slut… Då ringde hon efter barnläkare som vi fick prata med i telefon men dom tyckte inte heller att det verkade vara något särskilt och om vi ville kolla vidare på det så skulle vi behöva åka till ett annat ställe men Jason var helt förstörd så vi bestämde oss för att åka hem istället och avvakta för att åka in igen senare om smärtan i örat fortsatte vilket den inte gjorde som tur var!
Nej fy.. Vilken förälder har inte åkt in till akuten med sitt barn någon gång? Då önskar man ju bara ett vänligt bemötande för man är ju där av en anledning! Sen om man kanske överreagerar eller liknande är ju en annan sak men det är ju alltid bra att dubbelkolla och då hans feber har kommit och gått så mycket och han dessutom bara blivit sämre för varje sjukdag så ville vi såklart kolla upp det en extra gång! Och han var ju dessutom såååå trött och svår att få kontakt med. Man vill ju hellre extrakolla än att göra det när det är för sent?
Ja ja.. Man får skaka av sig. Hoppas att Jason får må bättre idag.. KRAM.
Min älskling!! Blev typ tv hela dagen lång igår. Han ville verkligen BARA se på film och sova. Orkade verkligen inget annat. Och så åt han lite korv med bröd (det var det enda han var sugen på så F fick åka och handla) och drack saft.
Han ska alltid krama om såhär när han är siuk och han ska sova. Och det är bara jag som gäller och han vill vara nära hela tiden. Så känner mig galet otillräcklig när Jolie vill detsamma hela tiden.
Vart är de ursnygga gråa krukorna ifrån? 😻
Plantagen 😀 kram