Tänkte svara på lite frågor som jag har fått nu på slutet! Hoppas att ni tycker att det är roligt att läsa. Kram och ha en fin kväll <3

Hur har din kropp förändrats efter graviditeter och amning? Har du fått bristningar, förändrade bröst eller något annat? 

Min kropp har väl inte förändrats allt för mycket. Jag fick ju problem med hemorrojder när jag var gravid dock. Sååå drygt! Men dom försvann sen. Bristningar fick jag inte alls under någon av mina graviditeter. Min navel har förändrats lite däremot. Tror att jag har lite navelbråck men det är pyttelite och varken syns eller känns. Eller jo, det syns lite och det är väl därför jag misstänker att jag har det. Ska faktiskt till en kirurg i november och kolla upp det då ingen av dom som har känt på mina magmuskler har tyckt att det verkar vara något. Mina tuttar ser ut som vanligt nu när jag slutat amma förutom att dom är sjukt mycket mindre än vad dom var förut. Dom har inte blivit hängiga ännu dock (eller ja, kanske lite men inte märkbart) så får se om dom blir det snart… Väntar med spänning på hur dom kommer att förändras nu när jag varken är gravid eller ammar =)  Det sägs ju att brösten fortsätter förändras i två år efter att man slutat amma? Hade iallafall världens största bröst förut typ! Tycker nästan det ser lite tokigt ut när jag kollar på gamla bilder, haha.. Där nere är allt precis som vanligt.. Vet inte vad mer jag kan gå in på.. Alltså det är klart att hela jag har förändrats sedan jag fick barn.. Både kroppsligt och i huvudet.. Jag ser alla förändringar som positiva. Och alla märken på kroppen visar ju bara att man har gått igenom något – det är fint. Att bära, föda och amma mina barn är det bästa jag har gjort och jag kommer vara evigt tacksam mot min kropp som orkade gå igenom det.

Kommer du att skriva ut när du träffar någon ny? Typ börjar dejta och sådant? 

Denna fråga får jag heeeela tiden, haha! Ni är så nyfikna. NEJ, det kommer jag inte. Iallafall inte till en början! Och att dejta och träffa olika killar känns så sjukt långt bort just nu. Är ingenting som jag har intresse av över huvud taget. När det väl är dags tror jag nog inte att jag kommer att skriva om det heller. Tror att jag kommer att hålla den typen av relation utanför bloggen fram tills att det skulle kännas seriöst. Sen vill ju inte alla vara med på sociala medier heller.

Tror du att du och F skulle kunna hitta tillbaka till varandra? Hur är relation till varandra idag? 

Man ska aldrig säga aldrig! Men just nu så kommer vi inte att göra det. Idag är vår relation till varandra jättebra. Jag älskar honom så otroligt mycket och han är världens bästa pappa till barnen. Han är helt fantastisk och vi kan prata om typ allt med varandra. Jag vill aldrig förlora honom ur mitt liv.

Har du varit utan barnen? Hur har det känts? Känns det inte jobbigt att missa halva deras liv? 

Yes, det har jag varit. Det är faktiskt helt okej. Sedan har barnen världens bästa pappa så när jag har saknat dom så har jag faktiskt fått träffa dom en sväng. Men det har gått bra och ärligt talat så tänker jag inte på det så mycket mer än om kvällarna när jag är ensam och ska sova. På dagarna är det full rulle ändå och jag försöker beta av jobb, telefonmöten, träning, allt som har med körkort att göra och häng med vänner för att kunna lägga allt fokus på kidsen sen när jag väl har dom. Tror att detta kommer att passa mig rätt bra och så länge jag och deras pappa har en fin relation så kommer vi att hjälpas åt när den andra behöver hjälp med barnpassning/avlastning eller vill ha mystid och saknar för mycket. Känns bra att vi har ett så bra samarbete i det stora hela. När det kommer till att jag missar halva deras liv så ser jag det annorlunda. Kände precis så i början men har valt att vända det till något positivt. Nu när jag har mina egna dagar så hinner jag jobba bort massor, förbereda mat för när dom ska vara här, göra alla saker som JAG vill och behöver göra.. Och när jag har mina barn så lägger jag 100% på dom. När vi levde ihop så satt jag ju ändå inte ner och lekte med dom hela tiden. Ibland behövde jag ex. jobba och då fick dom hålla sig själva sysselsatta. Tvätten och städningen skulle göras, maten skulle lagas.. Det var mycket annat med! Så kvalitetstiden med dom blir ändå ungefär densamma (om inte ännu mer) och jag kan styra min tid mer och inte stressa lika mycket/känna dåligt samvete över att jag inte kan ge barn och jobb/städning/matlagning 100% samtidigt.

Har ni bråkat något alls eller har hela skilsmässan varit enkel? 

Den har varit långt ifrån enkel och vi har bråkat och tjafsat sjukt mycket i perioder. Det är ju sjukt mycket känslor som kommer upp till ytan. Men vi har också skakat hand på att barnen aldrig ska få komma i kläm och att vi får lägga våra egna känslor åt sidan för att deras välmående kommer i första hand.

Är du rädd att inte träffa någon ny? 

Nej, inte alls. Jag klarar mig sjukt bra själv också och trivs bra i mitt egna sällskap. Men sedan är det klart att jag har en förhoppning om att jag ska få bli kär igen i någon som är lika kär i mig tillbaka.

Hur ofta tränar du? Kan du dela med dig mer av det? 

Jag tycker att det är så svårt att dela med sig av träning då många tycker att det blir en ”hets” och det är det sista jag vill bidra till. Vill bidra till att man ska älska sig själv och äta det man vill, när man vill! Livet är fört kort för något annat. Detta är nog den största anledningen till varför jag inte delat så mycket träning här inne. Jag frågade faktiskt er vad ni tyckte om det för ett tag sedan och många skrev att det var rätt skönt att slippa läsa om det här inne. Hur tycker ni att jag kan dela med mig utan att det känns hetsigt? Och hur ofta jag tränar.. Typ varje dag! Iallafall sex dagar i veckan. Inte för att jag måste utan bara för att jag älskar det så mycket. Känner att träningen är en av dom viktigaste delarna av att jag mår så pass bra. Och därför känns den viktig.

Har du köpt ut F ur huset nu? 

Yes, nu är det gjort. Vi skrev på alla papper kring bodelning nu i veckan. Ska till banken på måndag och göra klart det sista där också.

Skulle du kunna bo i huset med en ny kille? Eller hade det känts konstigt? 

Denna fråga har jag också fått tusen gånger typ, haha. Ja, det är väl klart att jag skulle kunna? Tänker ni att det hade varit konstigt för att vi har byggt huset tillsammans eller? Jag ser inga som helst problem i det om det skulle bli aktuellt i framtiden.

Kan du tänka dig att skaffa fler barn? 

Helst inte tror jag. Iallafall inte just nu och på ett bra tag. Men om jag träffar någon som inte har barn men som gärna vill ha så kan jag nog tänka mig det. Eller återigen så ska man väl aldrig säga aldrig. Rätt som det är så är jag kär och vill ha en bebis med just den killen. Men där jag är i livet just nu så vill jag nog inte det. Tycker det är så svårt att svara på sådana här frågor för det är omöjligt att veta hur man känner om typ ett år eller längre bort.. Mitt liv blir aldrig som jag har tänkt eller som jag planerat så jag har slutat göra det för längesedan.

Hur lämnar man sin partner? När vet man att det är dags?

Denna fråga är en av dom absolut mest frågade! Alltså detta är en SÅ svår fråga och det är så otroligt individuellt och olika för alla. Tror inte att jag sitter inne på alla svar. Eller jag VET att jag inte gör det. Långt ifrån. Jag tror väl i det stora hela att det är dags att lämna om man inte känner sig kär längre, om man tänker på andra eller kanske till och med är/har varit med andra, om man inte ser en framtid med sin partner utan mer ”står ut” för att det är ”så det ska vara” eller för barnens skull.. När man känner sig olycklig, tycker att livet är tråkigt, inte har gemensamma intressen, drömmer om något annat. hellre gör andra saker än att spendera tid med den man lever ihop med, inte har något gemensamt eller något att prata om, har funderat länge till och från på att lämna, stör sig på sin partner och saker som den gör och är konstant irriterad eller ogillar åsikter som den har, tjafsar och bråkar mycket, är elak mot varandra/blir dåligt behandlad, känner sig deppig och ledsen mer än glad i relationen… Detta är ju SÅ individuellt och i många fall kanske det fungerar att gå och prata med någon..Och vill båda leva ihop trots allt jag nämnde här ovan så är väl det det absolut bästa man kan göra!? Få hjälp av någon utomstående och gå i ex. parterapi. Och i vissa fall så kanske det helt enkelt är bäst att gå isär. Jag vill inte inspirera någon till att lämna sin partner men jag vill inspirera till att våga lyssna inåt och inse att livet är för kort för att inte må bra i exempelvis ett förhållande. Om man genuint känner att man vill lämna så finns det ingen anledning att stanna. Även om man många gånger kanske försöker hitta på 1000 olika anledningar som typ ”för barnens skull”, ”men vi har ju ändå varit tillsammans i 10 år”.. Man kanske är LIVRÄDD för det ”nya” livet och inte vågar.. Men nej.. Lyssna inåt istället och följ hjärtat och magkänslan. Man vet ALLTID bäst själv oavsett vad alla andra tycker eller tänker. Man ska vara ärlig mot sig själv. Alla andra lever sitt egna liv och formar just sitt egna. Du är den enda personen som kan styra din egna lycka och ditt egna liv. Det ligger helt i dina händer.

Lycka när man får besök av sina älskade ungar även under pappadagarna! 

Hej fina!

Hoppas att allt är bra med er. Torsdag redan och dagarna går så himla snabbt. Tycker på något vis att det är väldigt skönt just nu då det är så mycket känslor i mitt liv som jag vill komma vidare ur just nu.

Dagens planer: 

– Läkarbesök

– Jobba

– Träna

– Övningsköra

– Möte i eftermiddag med ett företag som jag ska jobba med en hel del nu framöver som finns här i Umeå.

– Handla vinterskor till kidsen.

– Städa och rensa igenom mina garderober igen. Påbörjade detta igår och nu när jag faktiskt bor ensam i huset så fick jag plötsligt så mycket mer plats och ett par lådor till åt alla mina plagg.

Har börjat vänja mig vid att vara själv nu och jag trivs faktiskt väldigt bra i mitt egna sällskap. Gick snabbare än jag trodde! Har så fullt upp om dagarna med så hinner inte riktigt tänka efter heller mer än om kvällarna när jag landar med datorn i soffan. Och det är rätt mysigt tycker jag. Gårdagen var så himla bra. Fick besök av barnen och deras pappa på morgonen och hjälp med lite jobb och mot kvällen mötte jag upp min lillebror spontant efter att jag hade gymmat. Han hämtade upp mig och vi käkade middag i stan tillsammans. Så mysigt! Blev sååå mycket skratt och babbel som alltid med honom. Han är världens bästa! Och så passade jag på att hämta ut massor med paket nu när jag ändå fick skjuts hem, haha =)

Önskar er en jättefin dag! KRAM!

Hej fina <3

Hoppas att allt är bra. Jag mår bättre idag!

Igår efter att min underbara Lovisa hade varit här så vände mina tankar rätt mycket. Vissa personer har ju verkligen en sådan positiv inverkan på en bara genom att finnas för att dom har så bra energi. Blev så glad och fylld av pepp! När hon skulle hem släppte hon av mig på gymmet och jag fick till ett kort men intensivt pass innan jag åkte hem och åt tacos, kollade på Bachelor och jobbade. Fann någon form av frid rätt snabbt i att ”wow, detta är bara mitt hus nu”. Det kändes så konstigt, läskigt men också bra och rätt mäktigt. Kändes nästan konstigt att det faktiskt kändes bra så pass snabbt. Att det krävdes ett par timmar att landa bara. Sedan var det rätt jobbigt att lägga sig ensam och ligga där helt själv i sängen. Hatar ju att sova ensam och även om jag inte är den som vill kramas hela natten så är det ju skönt att bara veta att det är någon annan där.

Nu ska jag ta en dusch, göra mig i ordning och sedan blir det jobb en stor del av dagen. Har körlektion i eftermiddag också.

Stor kram! Och tack för alla era fina ord igår. Dom betyder så mycket.

Tog knappt några bilder igår men som ni vet så hängde vi hos våra bästa vänner större delen av dagen. Barnen åt pannkakor och så var det snö ööööverallt. Vintern kom tidigt i år.

Älskar mina teddyjackor denna årstid. Dom är så varma och gosiga. Det blev tvärkallt i Umeå igår så det är skönt att slippa känna sig frusen. Ni hittar den HÄR.

Och lite tänkvärda ord! Detta är så otroligt sant och rätt. Livet pågår här och nu. Våga ta risker, våga leva, våga låta bli att nöja dig, våga lita på att du förtjänar att vara lycklig och att livet kommer att föra dig dit du ska så länge du tillåter dig själv att lyssna inåt och följa ditt hjärta.

Egentligen tänkte jag vänta med att skriva detta men vill så gärna skriva av mig lite…

Idag flyttade vi isär. Tanken var egentligen att detta skulle ske i början av december men så blev det inte. Sitter här i ett tomt hus och känner mig bara.. tom. Det gör nästan lite ont i kroppen för att barnen inte är nära och för att den här dagen liksom är början på mitt nya liv. Idag skrev vi också på det sista gällande bodelningen så nu är allt liksom ”klart”. Det känns väldigt bra men även väldigt sorgligt. Även om beslutet är rätt så är det på något vis sorgligt ändå. Och det är ju helt okej att det känns så.

Idag är jag så himla ledsen. Har varit hos Tove med kidsen hela dagen och bara satt hela livet på paus. Trodde att jag skulle orka göra allt som vanligt men hela kroppen bara sa ifrån. Snart kommer en annan nära vän hit och efter det ska jag nog åka och träna. Har så mycket känslor och tankar precis överallt och ibland är det så jäkla, jäkla tungt att vara en sådan som känner allt så himla starkt och mycket. Är jag glad så är jag jätteglad. Är jag ledsen så är jag väldigt ledsen och känns allt tufft så känns det helt enkelt extremt tufft. Och det gör det verkligen just nu. Ska försöka tillåta mig själv att bara vara i allt jag känner och sedan vända det till en bättre dag imorgon. Det bästa när man känner mycket är ju trots allt att kunna stanna upp och verkligen vara i den känslan istället för att trycka bort den. Då blir det svårt att komma vidare ur den på riktigt och så måste man ta tag i det hela senare när man inte orkar trycka undan sina tankar mer.

Önskar er en mysig kväll. Stor kram <3