Gabriella Joss Gabriella Joss
Allmänt

Tisdag

Hej på er och god morgon!

Hoppas att allt är bra med er. Jag mår bra och idag står jobb på schemat till större del. Tänkte bara kolla in här snabbt och säga hej och glad tisdag.

Måste visa er myset som jag hade igår under eftermiddagen medan pappan hämtade Jason och Jolie på skolan. Jag var hemma med dom små och vi satt och läste och såg film i soffan. Så gosigt att han låg såhär i typ en timme.

Jag och Kenzo hann slänga ihop en glass igår. Han var så duktig och hjälpte mig lägga i allt, mixa ihop allt och hälla upp innan det skulle in i frysen. Kenzo var på Leos lekland igår med sin pappa och efteråt hann vi hänga lite – jag och min stora, lilla kille.

Lunch med bästis och hennes minsting igår. Mycket mysigt.

En liten cooling igår morse!

Pyjamaserna i fleece var ett så bra och mysigt inköp!

Haha, måste visa hur en middag kan se ut hos oss när ingen orkar laga mat och alla är hungriga. Restfest för familjen och jag åt ris med stora vita bönor (med massor av örtsalt), grönsaker stekta i smör och citronmajonäs.

Fruktskålen för veckan är påfylld.

Har även inhandlat dessa! Så kul att prova lite nya smaker. Har höga förväntningar.

Min gosiga lilla älskling. Hur fin i mössan!? Bjöds på ett litet leende.

Storebror Jason har fått ny klubba då han vuxit så mycket och hans gamla är för korta. Och så fick han nya puckar med. Kenzo blev besatt av klubban precis som han blir av alla hockeyklubbor. Han kanske går i sin pappas fotspår!? ;p Och blir en liten hockeystjärna. Han säger ”skridskor” hela tiden också. Ett favoritord! Så sjukt gulligt.

Önskar er en fin dag och kikar in lite senare. Ska starta dagen här hemma! Stor kram/G

Skriv kommentar

AllmäntOkategoriserade

Måndag kväll

Hej fina ni!

Blir ett sent måndagsinlägg här. Hur mår ni? Jag mår bra men har druckit för mycket kaffe idag så har hjärtklappning och är heeeelt uppstressad inuti. Jag kan dricka EN kopp kaffe på morgonen innan 10 men blir det senare än så eller mer än så så fungerar jag inte som människa typ, haha.. Min kropp blir så stressad och kan få tryck för bröstet, att hjärtat slår extraslag och bara en inre stress och typ ångest!? Någon annan som har likadant? Har egentligen inga jobbiga känslor i kroppen alls just nu av känslor men blir som att jag har det i kroppens reaktioner.. Alltså en total ångest. Kroppen reagerar på samma sätt på för mycket kaffe som när jag faktiskt vanligtvis har ångest. Lär mig läxan (återigen) till imorgon och taggar ner med kaffet. Har inte ens druckit mycket (två koppar med mycket mjölk ;p) och vet att en ”normal” person klarar det hur bra som helst men jag är extremt koffeinkänslig. Ska egentligen inte dricka koffein alls men är rätt trött nu och upplever att den där morgonkoppen ändå hjälper lite. Men när jag är tillbaka helt med rutiner i kost och träning så kommer jag plocka bort kaffet helt.

Har inte ens berättat att lillebror också fick göra en hjärtkontroll. Alla barn som föds som har syskon med hjärtfel har möjligheten till att få göra ett ultraljud och vi har gjort ett på både Kenzo och Zaki. Även Jason har gjort ett ultraljud för flera år sedan. Gick iallafall jättebra för lillebror och jag trodde att jag skulle behöva luta mig över honom och amma (gjorde alltid så med Jolie när hon var bebis för att hon skulle ligga stilla och gjorde samma med Kenzo när han kollades) men han låg helt lugnt och bara infann sig i situationen, haha. Så duktig! Kardiologen kunde se att han hade extremt mycket gaser i magen så han fick kolla på hjärtat ur andra vinklar än den man vanligtvis kollar från, haha.. Han sa att det är supervanligt hos bebisar och att man helt enkelt inte kan se något med ultraljud om det är luft i vägen.

En middag vi åt för ett par dagar sedan när vi skulle slänga ihop något snabbt. Omelett med ost, spenat och tomat och grönsaker stekta i smör på sidan av. Så sjukt gott och enkelt.

Har börjat smörja in mig varje kväll och fötterna är inte ett undantag. Älskar känslan av len hud och jag är så himla torr. Upplever att det blir värre ju äldre jag har blivit. Allt går utför efter 25 när det kommer till hud, hår, naglar osv ;p

Såhär kan en kväll se ut för mig när jag är mer mammaledig än vad jag jobbar. Har lite olika % olika dagar och veckor. Choklad, bebis, youtube och ofta tända ljus och braskamin. Sen brukar pappan komma ner och så äter vi kvällsfika och ser serie.

En liten korv i Jasons gamla pyjamas. Den är alltså cirka 10 år gammal. Köpte den när jag väntade honom. Hur sjukt!? Minns att jag var besatt av Newbie och hade allt ur deras kollektion det året typ.

Hemmagjord smoothieglass. Sååååå gott och kul med ett hälsosamt alternativ på glass.

Innan smoothien blev fryst och förvandlades till just glass i vår glassmaskin så hällde jag av ett glas till Kenzo som han fick dricka i form av smoothie. Han halsade den. Så kul att han gillar smoothie så mycket.

Två olika dagar, två olika omeletter ;p Frukosten på övre bilden fixade pappan och den undre bilden fixade jag. Vi är rätt överens om att man får en bättre start på dagen med en god och rejäl frukost. Man behöver verkligen energin när man varvar jobb med barn hela dagarna.

Lite ny hudvård som ska testas här hemma. ”Glow and plump” har jag hört så sjukt mycket bra om! Var på en ansiktsbehandling i fredags och mitt ansikte flagnar fortfarande lite men direkt det är återställt så ska jag prova den i min morgonrutin innan sminket.

Jolies födelsedagsoutfit! Jag och hon shoppade den på Kappahl. Hon har haft en likadan baddräkt i mindre storlek förra året men hon har ju vuxit så mycket på ett år. Stora tjejen.

I söndags hade vi kalas för hennes klass, grannar och vänner och det blev så lyckat. Alla som kunde komma hade med sig en eller två föräldrar + syskon så det var över 70 personer på plats. Vi hade hyrt både stora poolen och äventyrsdelen med rutschkanor och babypool så hela badhuset var för bara oss. Ooootroligt lyckat kalas! Är så nöjd med dagen och hon med. Hade hjälp av min bästis och svärmor med bebis, städning, fika -allt. Otroligt tacksam för hade inte klarat det utan dom.

Hon fick så mycket fina presenter av vännerna!

Sushi har ätits!

Ny pyjamas och mössa till lilla korven. Märker att 56 sakta men säkert blir för litet trots att han är min minsta bebis i vikt och längd någonsin.. Gör lite ont att det snart ska bytas ut till 62. Tiden går för fort.

Vi blev bjudna på middag hos min svärmor i helgen. Så god laxpasta och så lyxigt att få bli bjudna på middag mitt i småbarnskaoset. Har verkligen världens bästa svärmor.

Pappan har köpt massor med ved så nu har vi fyllt upp här hemma. Tog ju slut trots att vi trodde att det vi hade köpt skulle räcka hela vintern. Men ja, nu är vedboden där ute lite påfylld igen. Så skönt!

Mina förstoppade vänner på instagram (alltså ni) rekommenderade denna juice till mig. Så den är inköpt! Jag har tidigare ätit typ torkade katrinplommon och aprikoser. Även kiwi. Är verkligen hemskt vilken förstoppning man kan få dras med efter en förlossning. När tusan går det över!? Jag minns inte ens hur det var med dom andra barnen. Man glömmer så snabbt.

Efter ansiktsbehandlingen som jag gjorde i fredags fick jag komma hem till detta. Lyx!

Vi har varit och fikat på stan!

Följt av pyssel och häng på bibblan!

Läste massor!

Och Kenzo hittade en ny favoritbok. Måste köpa hem denna för han älskade den. En ny bok från Babblarna-serien. Tror vi har dom alla hemma men denna saknas i samlingen.

Hand i hand genom livet <3

Handling inför veckan är gjord och det känns också skönt. Första gången jag ser en kundvagn med insats för babyskydd!? Har ni sett det förut? Jag kanske är helt efter precis som jag när Jason var nyfödd tyckte att det var så coolt med ett ställe där man kunde köpa lunch på flera olika restauranger och sitta på samma plats. Ni skrattade åt mig och sa att det är en food court ;p Nu skrattar ni nog och säger att vagnarna har sett ut såhär sedan 10 år tillbaka men har aldrig beskådat något liknande tidigare, haha. Man kunde spänna fast babyskyddet med.

Kenzo hjälpte till att lägga upp på bandet. Han la även på sitt bananskal ;p Hon i kassan var gullig och snäll och slängde det åt oss, haha.

Ett pass på gymmet och detta var första gången bebis vaknade medan vi tränade.

Och en till bild från ett annat gymtillfälle. Inte varit där nu sedan innan helgen men tänkte köra en snabbis imorgon om jag hinner.

Min lilla korv <3

Tipsar om att köpa dessa. MAGISKA helt ärligt!! Även dom med ananas är sjuka. Absolut inte sponsrat även om jag önskar det, hehe. Finns på typ Ica.

Nu ska jag smyga upp och läsa några kapitel ur kvällsboken för Jason och Jolie innan dom ska släcka och sova.

Hoppas att ni har haft en fin start på veckan. Stor kram/G

Skriv kommentar

  1. Lisa

    Gällande kaffet så får jag påslag av bryggkaffe. Vi har en espressomaskin hemma och det kaffet ger inte alls någon oro i kroppen för mig. Har helt slutat med brygg, och varje gång jag testar brygg så blir jag skakig och får hjärtklappning! Tips tips! För det är ju så gott 😋💗

  2. Lisa

    Blir extremt skakig av för mycket koffein. Hjärtklappning, svettningar, ångest 😅 men fan va gött det är med kaffe 😍

  3. Vilma

    Är exakt likadan med koffeinet! Har lätt till ångest överlag och koffeinet boostar inte bara energinnivån utan också ångestnivån.. Jag pluggar så behöver den där extra energin som man får, speciellt under tentaveckor. Så då blir det max 2 koppar, annars får det räcka med en med massa mjölk i haha. Kommer från en kaffeälskande familj som dricker hur många koppar som helst per dag, så de tycker jag är superkonstig. Men jag fick väl inte de generna, jag fick nog alla ångestgener istället 🙂

Visa alla 7 kommentarer
Allmänt

Tack <3

Hej fina ni <3

Hoppas att allt är bra med er. Jag vill börja med att tacka för allt ni har skrivit på föregående inlägg. Och ni som delade med er med långa texter. Jag satt tårögd. Är så känslig just nu.. Tack till er alla som tagit er tiden att skriva iallafall.

Livet har bara rusat på och igår hämta jag Jolie på fritids tidigt och vi åkte och shoppade. Det var ju en av hennes födelsedagspresenter och otroligt välbehövlig egentid för oss. Lilla bebben var med men det gick jättebra och han sov sig igenom hela shoppingrundan. Vi tog en fika, pratade om livet, skrattade massor tillsammans, kollade på kläder, smink, böcker, pyssel.. Det var så fint! Kan visa er alla inköp sen om ni vill? Det slår mig så ofta att Jolie är min enda dotter och hur oerhört viktig den relationen är och kommer att vara för mig och förhoppningsvis för henne med. Självklart är alla mina relationer till mina söner lika viktiga MEN det blir ändå på ett annat sätt med en dotter för mig som mamma. Förstår ni hur jag menar? Håller ni med mig?

Idag ska Kenzo hämtas tidigt på förskolan. Vi ska hitta på något mysigt i eftermiddag, vad vet jag inte än men det blir kul med lite familjehäng. Jag ska också jobba lite, träna och så har jag en rejäl ansiktsbehandling inbokad. Det behöver denna mamma kan jag säga! Är typ grå i ansiktet och gul, blå och grön under ögonen ;p Hej sömnbrist. Men jag klagar inte. Tycker att livet är så väldans fint och mysigt just nu. Och när jag ser på min bebis så skulle jag kunna tänka mig tre barn till, haha. Men det blir nog inga fler för jag orkar absolut inte vara gravid igen, Synd att det tar så hårt på mig och att jag mår så brutalt dåligt av det. För det är verkligen som många säger – att när man har många barn så kan man lika gärna ha några till 😉 Nej, inga fler bebisar här! Inte på vääääääldigt länge iallafall. Och förmodligen inte alls. Tror vi båda är väldigt, väldigt nöjda faktiskt. Men jag njuter ihjäl mig av min bebis och av att jag faktiskt mår väldigt bra och är sjukt tillfreds med livet. Allt känns bara.. bra!? Och det känner jag mig så värd efter att ha varit gravid hela 2024. Sen mår jag ju inte alls bra när det kommer till Jolie MEN jag försöker styra mina tankar därifrån just nu och fokusera på det bra och det fina. Och så får jag ta det som det kommer allt eftersom. Kommer vara en känslomässig berg och dalbana men här och nu mår hon bra och vi alla mår bra. Och så tar vi steg för steg härifrån. Försöker tänka så.

Det var iallafall otroligt mysigt och jag ser fram emot nästa gång vi har lite mamma/dotter-tid. Ska absolut bli bättre på att se till att vi får det. Jolie är så rolig att vara med också! Så mycket tankar, frågor, funderingar. Vi skrattar så mycket tillsammans! Älskar henne mest i världen.

Gjorde ett storkok i förrgår kväll med en chili på gröna linser och bönor som blev otroligt god. Har gjort den förut men det var längesedan nu. Den stod och puttrade på spisen i flera timmar och det blev ett gäng matlådor.

Sååå gott och perfekt lunch! Går att äta med bara nachos eller bara ris med. Koriander, pressad lime, creme fraiche, lime/jalapeno-majonäs. Mhmm.

Nya pyjamaser till korven i fleece. Vi samsover ju och jag sätter fast täcket så att det inte kan hamna högre upp än hans höft. Själv sover jag i tröja (med brösten framme) för att inte frysa ihjäl. Han har bara pyjamaser i tunnare material men upplever att han kanske behöver lite tjockare då han som sagt har väldigt lite täcke på sig. Tror dessa blir perfekta sovpyjamaser för honom. Och ja, jag skriver sovpyjamaser för han har pyjamas när han inte sover också vääääldigt ofta. Typ alltid, hehe. Tror han har haft body och byxor två gånger sedan han föddes. Tänker att det är absolut skönast för en liten bebis med pyjamas istället för body eller tröja och brallor. Inget som klämmer åt runt lilla magen. Har för övrigt skrivit om hur jag samsovit med barnen HÄR när Kenzo var bebis.

Såhär ser det ut på morgonen här hemma för det mesta. Frukost (denna gång lite kvarg) och kaffe. Äter oftast en mer rejäl frukost som ni vet men vara kanske 1h till lunch redan ;p Var en segstartad morgon.

Och en annan morgon hann vi inte äta alls så detta blev frukosten. Livet med en bebbe är ju smått kaotiskt ibland och även om man kliver upp i tid så står man plötsligt där och gör magmassage, byter bajsblöja, ammar.. Ja men ni förstår ;p Man kan inte riktigt planera tiden som man är van vid.

Två bilder från min otroliga dusch som jag tar två gånger i veckan. Ni vet den jag bloggade om för ett par dagar sedan ;p Börjar alltid med att tvätta håret två gånger och lägger sedan i en färgbomb och/eller inpackning. Medan den verkar skrubbar jag ansiktet och lägger efter det en ansiktsmask som också får verka. Rakar mig, skrubbar mig och sköljer sedan av maskerna, tvättar kroppen och avslutar med att skrubba fötterna innan jag dränker mig i babyolja innan jag kliver ur duschen. Är alltså fortfarande fuktig när jag smörjer hela kroppen med oljan! Äääälskar min lilla duschrutin som har hängt med mig i väldigt många år nu.

Ätit husmanskost igen ;p Älskar ”vanlig” mat och vi har hittat ett nytt favoritställe för det. Älskar dock matlådor hemma lika mycket men tiden har inte funnits där riktigt. Är absolut ett mål för i år att alltid ha färdiga matlådor hemma. Jag gillar ju verkligen riktig, ”rejäl” mat och finns det hemma föredrar jag det före allt – alla dagar i veckan.

Igår bjöd Umeå på hela sju plusgrader!? Hur sjukt? Blev min korta jacka! Har ju varit upp mot 20 minusgrader och nu detta!? Så skumt väder.

Har hunnit äta lunch hos bästis. Halloumipasta blev det! Så mysigt att få babbla ikapp en stund.

Höjdpunkt när Kenzo kommer hem från föris! Han har börjat vara så kärleksfull med lillebror och pussar honom hela tiden. Mitt hjärta smälter.

Har tränat mycket denna vecka och är så glad över det. Mår så sjukt bra av att röra på mig! Känns lite som att börja om på noll igen med alla övningar och vikter MEN jag känner mig ändå starkare för en vecka sen och bara en sådan sak!? Älskar den känslan. Älskar min kropp mer än någonsin också som har burit och fött fyra barn. Så tacksam för allt den har gått igenom! Ska bli kul att se var jag är i styrka om ett år.

Denna söta korv låg i stolen igår för en stund. Han vill ju helst ligga på mig så det var coolt att han var så cool i stolen plötsligt ;p

Min bebiskorv <3 <3

Önskar er en fin dag. Stor kram/G

Skriv kommentar

  1. Sanna

    Hej! Kan förstå känslan av att ha en tjej! Vill du lägga ut receptet på chiligrytan samt berätta vart ni äter er husmanskost? Ha en fin helg

Visa alla 6 kommentarer
AllmäntHjärtebarn

Då var det dags igen

Att skriva har alltid varit min terapi. Genom alla delar av mitt liv. Minns när jag var liten och kladdade i en dagbok med ett litet lås på. Jag har ofta svårt att få ut det jag vill säga i ord men i text är det alltid så mycket lättare. Ibland vet jag knappt själv vad jag känner förrän jag faktiskt får skriva ut det och räta ut mina tankar. Jag minns när jag började blogga och hur befriande det var att händerna bara drog över tangenterna som att min hjärna, mitt hjärta och fingrarna levde ett eget liv och var sammankopplade. Som att jag på något vis kunde få ut exakt alla mina tankar, känslor och allt jag hade inom mig. Det bara kom ut så enkelt och formade meningar och texter. Här sitter jag igen och vill bara skriva av mig. Egentligen orkar jag inte men samtidigt så är det så mycket som snurrar i huvudet att jag nästan inte kan låta bli. Allt gör så ont idag och det är en fysisk värk av all smärta jag känner inuti. All oro, all ångest, all sorg. Alla sår som rivs upp igen och alla känslor som jag har burit sedan januari 2018 när jag fick veta att min dotter hade ett allvarligt hjärtfel.

Det är nästan sju år sedan jag fick veta att hon ar sjuk men det känns som nyss. Jag minns hur jag hade väntat mig ”det är bara ett blåsljud och ingen fara” men att jag plötsligt stod i ett svart hål och att bebisbubblan aldrig blev som den skulle vara. Mitt liv vändes upp och ner på bara någon timme på ett sätt som jag aldrig någonsin hade upplevt tidigare. Jag minns hur rädd jag var att förlora min dotter. Jag minns hur jag grät tills jag tappade andan när jag blev inlagd med henne kort efter beskedet. När jag sluter mina ögon känns det nästan som att jag är där igen. Minns hur sköterskor och läkare sprang in och ut ur rummet, tog olika prover, pratade om vad som skulle göras härnäst. Jag minns hur min kropp skakade medan jag höll henne för att jag var så nyförlöst, livrädd, trasig och ovetandes om hur framtiden skulle bli. Och mitt i all smärta så kände jag en så stark kärlek till mitt barn. Jag älskade henne mer än precis allt i livet och var så lycklig över att äntligen få hålla henne i min famn.Jag minns hur dom tacksamma och lyckliga känslorna över att hon äntligen hade kommit till världens slogs mot dom fruktansvärda känslorna kring att hon faktiskt var sjuk och vi inte visste vad som skulle hända. Jag minns hur min hjärna nästan sa åt mig att inte våga älska henne för mycket ifall hon skulle försvinna samtidigt som mitt hjärta tillhörde henne från start.

Det är snart 4 år sedan hon opererades men jag minns allt som om det vore igår. Jag kan känna varenda känsla som jag hade i min kropp. Varenda rädsla. Jag minns hur vi gick från vårt boende till sjukhuset. Jag minns hur jag bar hennes lilla enhörningsväska i ena handen och visste att det skulle vara en av dom värsta dagarna i mitt liv. Jag minns hur jag höll hennes lilla kropp medan hon duschades av precis innan operationen, hur jag vinkade av henne när hon gick iväg för att sövas med sin pappa. Hur tårarna rann ner för mina kinder för att jag var livrädd att aldrig mer få fler minnen med henne. Jag kan inte med ord beskriva hur det var att vänta från morgon till kväll på ett samtal från kirurgen om hur operationen hade gått. Varje timme kändes som ett dygn. Och jag kommer aldrig att glömma hur jag grät floder och tackade gång på gång på gång för att han hade räddat min dotters liv och lagat hennes hjärta. Jag var så tacksam för att hon levde och allt hade gått bra. När jag fick se henne första gången efter operationen uppkopplad till massor med maskiner med mängder av sladdar, ihopsydd och ihoptejpad, sovandes men levande så var det en sådan lättnad. Lättnaden blandat med sorgen blandat med kärleken till mitt barn. Allt tillsammans. Det var känslor överallt. Dagarna som följde minns jag inte lika väl. Dom är som en dimma. Minns att vi var på sjukhuset konstant, att hon vaknade till slut, att hon var så annorlunda. Att läkarna hade ”varnat” oss att barnet kommer att upplevas som väldigt olikt sig den första tiden. Och så var det ju. Men jag minns mest det fina. Hur vi körde runt henne i vagnen på avdelningen när hon väl fick komma loss från alla sladdar, hur hon efter ett par dagar tog sina första steg igen tillsammans med sin storebror Jason. Hur jag grät av lycka över att se henne på benen igen. Hur rufsigt och tussigt hennes hår var efter att ha legat i en sjukhussäng. Jag minns hur jag köpte allt hon älskade att äta. Att hon till slut hade energin till att få i sig sushi och hallon. Jag minns när hon fick leka ute i sandlådan för första gången med plåster och sår lite överallt på kroppen och i ansiktet. Att hon log och klappade ett sandslott med sin lilla spade.

Jag har aldrig varit så svag och så stark samtidigt någonsin. Jag minns att jag så många gånger bara ville försvinna för att jag var så rådd men jag minns också att jag alltid tänkte att om Jolie orkar så orkar jag. Om HON orkar gå igenom allt detta när hon är så liten så är det minsta jag kan göra att vara stark för henne. Hon var så stark och modig och jag bestämde mig för att också vara det. Hon har sedan hon föddes varit min största inspiration i livet och jag vet att hon alltid kommer att vara det.

Och nu sitter jag här igen och skriver. Och det var inte ens meningen att börja skriva om det gamla men det bara kom.. Det jag skulle skriva var att vi hade en hjärtkontroll idag. Nästan fyra år efter operationen. Och idag fick vi veta att högra kammaren som är förstorad på grund av att det är ett stort läckage i högra klaffen trycker på den vänstra klaffen och växer. Som förväntat. Vi har ju alltid vetat att hon kommer att behöva fler operationer men ingen har vetat när och det har varit omöjligt att säga ens på ett ungefär. Men jag tror inte att någon av oss ens hade tänkt tanken på att det skulle vara rätt snart i tid. Vi vet inte jättemycket ännu då hon ska sövas och göra en magnetröntgen innan man kan säga mer exakt vad som kommer att hända och när. Det som känns tuffast är att Jolie är så stor nu.. Och att hon förstår allt. Hon var liksom tre år sist och nu är hon en stor tjej som går i skolan.

Jag känner mig typ tom inombords. Känner mig liten, rädd och trött. Jag vet att det är svårt för någon som inte har ett sjukt barn att förstå mina känslor men jag vet också att ni som har barn med hjärtfel eller liknande kan förstå mig precis. Jag tänker inte på att Jolie är sjuk i vardagen då det inte är minsta skillnad på henne och andra barn men jag blir påmind så ofta om vad hon har gått igenom när jag ser hennes ärr på bröstet. Jag har varit rätt bra på att stöta bort och trycka undan alla känslor men idag brast det och framförallt nu ikväll när jag skriver denna text. Bet mig så hårt i kinden idag på sjukhuset för att inte storgråta och torkade bort dom små tårarna som kom väldigt snabbt innan Jolie hann se. Det är tuffa känslor idag och jag skriver inte detta för att jag vill att någon ska tycka synd om mig utan verkligen enbart för att skriva av mig. Detta handlar inte heller om mig och det är inte jag som ska gå igenom det tuffa i detta- det är min dotter. Men jag var bara tvungen att få ut allt jag känner och förhoppningsvis kanske jag som tidigare under dessa sju år med ett hjärtsjukt barn kan ge någon annan i samma sits något att känna igen sig i. Jag kanske kan ge en känsla av att du som kanske går igenom något likvärdigt med ditt barn inte är ensam. För jag minns att jag kände mig så ensam och sökte med ljus och lykta efter andra som kände det som jag kände. Och tack vare mina sociala kanaler så fann jag otroligt många.. Och det var en otrolig tröst i allt det tuffa och tunga.

Jag har skrivit mer om vår resa i kategorin ”hjärtebarn” här på bloggen om ni inte har följt mig i sju år. Men det har varit en resa som jag knappt kan förklara i ord. En resa med så mycket känslor åt alla håll och kanter för oss alla som varit med i den. Och det som skrämmer mig mest är liksom att den aldrig kommer att ta slut. Att resan är livslång.

Några av bilderna från 2021.. Och när jag ser dom så rinner det tårar och jag kan liksom inte stoppa det.

Skriv kommentar

  1. S

    Förstår att vi inte kan skriva något som tar bort allt det jobbiga och onda för er ❤️ Vill bara skicka massor av kärlek och styrka till er. Ni är inte ensamma. Ni har varandra och ni har alla oss som hejar på er ❤️ Forskningen går framåt och er fina, värdefulla, älskade dotter blir större och starkare ❤️ Tusen kramar

  2. Anonym

    Åh allt du skrev. Kan verkligen VERKLIGEN känna med dig. Också hjärt mamma.
    Var tvungen att dela med mig av texten jag skrev när vi fick beskedet om att en ny operation skulle bli av♥️

    Tror min insida skapades för 10 år sedan eller ahh den förändrades.
    Allt förändrades på bara några sekunder , ett ända besked hade förmågan att förändra allt, så plötsligt, så brutalt och så så smärtsamt blev hela livet till något helt annat. Jag blev någon helt annan. Avd 323, Göteborg, barnhjärtcentrum och den lilla toaletten längst ner till höger. Jag försvann in där ofta, alltid med ett samlat ansikte. När dörren stängdes bakom mig förvandlades det samlade till den mest smärtsamma känsla jag någonsin känt där jag satt på bänken innanför dörren. En känslomässig smärta som gjorde fysiskt ont ända ut i fingertopparna medan tårarna rann okontrollerat. Jag minns så väl att jag skrek i tystnad och bad till en gud som jag aldrig tidigare trott på- Om bara min lilla tjej fick chansen att få leva så skulle jag aldrig mer lägga ner tid på att klaga över saker som var obetydliga.
    För just där och då insåg jag att precis allt annat var så orelevant, FÖRBANNTAT orelevant. Med ett mirakel fick jag chansen att lära känna den mest coolaste tjej jag vet och under en väldigt lång period var jag berikad med förmågan att alltid ta vara på varenda dag, att alltid se vad som är viktigt på riktigt och inte ta något för givet. Mitt i allt hemskt så kände jag en sådan enorm tacksamhet att jag hade fått möjlighet att se livet på det här viset. Livet blev så obeskrivligt vackert när man hade förmågan att se genom dom ögonen.
    Men dagarna gick, man glömmer och livet blir somvanligt.
    Man blir nästan otacksam utan att man vet om det för livet känns så självklart när man är i det.

    Jag fick ett telefon samtal för en vecka sedan. Ett telefon samtal som avslutades med samma känsla som på toaletten för 10 år sedan.
    När telefonen las på byttes det samlade ansiktet ut , tårarna rann och paniken växte. Men samtidigt kom det där vackra, känslan av att jag har precis allting jag någonsin drömt om, här hos mig just nu, I DAG!
    Så länge mina barn och de jag älskar mår bra. Då är precis allt bra.
    Telefon samtalet bjöd in till en ny resa mot Göteborg, avd 323 och nya djupa andetag på toaletten längst ner till höger. Men samtalet bjöd också in till tacksamhet och en påminnelse att vara i stunden, leva HÄR OCH NU. Samtalet påminde mig om hur det kändes att nästan förlora meningen med hela livet och jag kommer alltid vara tacksam att jag fått känna på hur den känslan känns och vad den gjort med den jag är.

    Min älskade Vilda , du kommer alltid vara mitt livs lärdom. Jag hade aldrig haft förmågan att älska så som jag kan älska utan dig. Trots att ditt hjärta är trasigt så är det större än hela världen.

    1. Gabriella Joss
      Gabriella Possler

      Jag gråter och får gåshud av din text.. <3 Tårarna bara rinner. Tack för att du delade och tack för att du får mig att känna mig mindre ensam. Jag känner igen mig i din text.. Hade kunnat vara jag som har skrivit den. <3 tack.. <3

  3. Anonym

    Känner med dig. Har inget hjärtebarn men två prematurer så har tillbringat mycket tid på sjukhus under nyföddhetstiden. Skickar styrka till dig och din familj ♥️

  4. Maria

    Så fint skrivet Gabriella, jag kan känna din sorg och smärta i det du skriver. Jag känner för Jolie och tycker otroligt synd om henne som måste gå igenom detta. Men hon är stark och har dig och sin pappa bredvid sig i detta så du ska se att hon klarar det. Och sina syskon, jag minns hur fin och omhändertagande Jason var mot sin lillasyster när hon opererades. All styrka till dig och Jolie ❤ Kram

  5. Matilda

    stackars lilla, stora tjej som måste gå igenom något så tufft, igen!

    men som du säger, hon är stor nu och förstår mer. så för hennes skull, skippa alla dessa sjukhusbilder på henne. inget barn ska behöva visas upp på detta sättet när dom befinner sig i en så utsatt situation.

    lycka till Jolie!

  6. Sabina Stende

    Förstår verkligen hur du känner. Vår äldsta dotter på 11.5 har en ovanlig reumatisk sjukdom som sitter inne i skelettet. Innan de visst var det var hon led av var vi inlagda och gjorde massa undersökningar/tester då man misstänkte allt från ALS, borrelia till skelletmetastaser. det var den västa tiden i min mitt liv vi pendlade mellan hopp och förtvivlan. När vi sen fick diagnosen blev vi typ ”glada”. Lite reumatism kan man leva med. Vad vi inte visste då var alla vårdkontakter, undersökningar, sprutor och tabletter och alla smärta som vår dottern tvingad leva med varje dag resten av livet.

    Att inte vara som alla andra, varför måste jag ta sprutor, tabletter. Varför orkar inte jag lika mycket som alla andra, varför måste jag sova mer/tidigare än kompisar. Ständiga frågor från dotter och alltid samma svar. För att du har den här sjukdomen.

    Önskar jag kunde säga det blir lättare med tiden men det blir det inte. Man bara vänjer sig något och får lära sig att acceptera att nu är det såhär 😞

    Styrkekramar

  7. Emelie Lindeman

    Så fint skrivet, samtidigt gör det så ont att läsa och kan knappast föreställa mig hur du känner just nu❤️ jag hejar på er ni är starka hela familjen tillsammans!! ❤️

  8. Sophia

    Jag började följa din blogg efter att du fick veta att Jolie hade ett hjärtfel. Varför? För att mitt första barn är född med hjärtfel.

    Jag saknade så andra människor som hade varit med om samma sak! Och därför har jag fortsatt följa dig trots att jag är minst 10 år äldre än dig.

    Men jag kände igen mig så mycket i dina känslor (och gör än idag).

    Mitt hjärtebarn föddes i normaltid men var tillväxthämmad, någon som upptäcktes på tillväxtultraljudet i v 32. Jag fick gå på täta kontroller fram till födseln. Hon var dessutom vänd på fel håll, och på grund av tillväxthämningen vågade man sig inte på ett vändningsförsök. Det slutade dock med ett akut kejsarsnitt då värkarna kom innan det planerade kejsarsnittet.

    Hon blev direkt förd till neonatalen pga tillväxthämningen, men hon mådde bra! Hon vägde bara 2,1 kg i vecka 38+2.

    Efter några dagar skulle vi bli utskrivna, då upptäcktes ett blåsljud på hjärtat. Eftersom att det var helg fick vi vänta till måndagen för att få träffa en kardiolog. Där fick vi veta att hon hade två hål i hjärtat, var av att han var säker på att det ena inte skulle kunna gå igen av sig själv för att det var så stort.

    Om vi snabbspolar fram, fick vi en operationstid när hon var tre månader gammal, för att hennes kardiolog såg det som akut. Då vägde hon som en nyfödd, alltså 3,5 kg.

    När dom är så små, får man inte ens följa med barnet till operationen, utan vi fick lämna henne utanför. Jag har ALDRIG känt mig så maktlös som då. Jag drack mitt första glas vin efter förlossningen på lunchen, för att ens orka med. Väntan var olidlig. Mina föräldrar var med som stöd och vi köpte presenter i Lund under tiden.

    När de väl ringde och sa att allt gått bra, sjukaste känslan någonsin. Vi skyndade hos tillbaka men fick ändå vänta ett tag med att få se henne (du vet, de behöver få allt i ordning på intensiven). När vi väl fick se henne var hon ett helt annat barn. Svullen, ihopsydd och uppkopplad. Min lilla bebis.

    Nu hade mitt barn ett ”okomplicerat” hjärtfel (stort VSD + ASD) där de lyckades laga hjärtat med goretex och hon har inga läckage. MEN, man vet inte vad som kommer hända i framtiden då detta är så nytt. Det dom fortfarande ser på ultraljud, är att hon har ett högersidigt skänkelblock (för att dom varit inne och pillat på hjärtat). Men de vet inte om det kommer ge men senare i livet.

    Okej, detta blev en uppsats. Men, jag förstår din känsla av maktlöshet. Och att det måste blir svårare ju äldre och mer medvetna barnen blir. Man jag är SÅ tacksam för svenska sjukvård. Utan dom hade min, nu tonåring till barn, inte spelat fotboll 3-4 gånger i veckan. Och inte ha något mer fysiskt men, än ärret längs bröstkorgen.

    Du är inte ensam ❤️

    1. Gabriella Joss
      Gabriella Possler

      Tack för att du skrev och delade er historia. Känns mindre ensamt <3 Hoppas verkligen att det inte blir några men av det.. 🙁 Skickar en stor kram och tack återigen. Jag håller med dig! Otroligt tacksam <3 stor kram <3

  9. L

    Förstår dig 💔 Vår 4-åring har kronisk njursvikt, han mår bra idag efter en tuff start som nyfödd, men vi vet att han nån gång (snart? Om två år? fem eller sju?) kommer bli sämre och behöva dialys och sen transplantation. Det är en speciell känsla att ens barn mår så bra och är helt som alla andra, och samtidigt kan ens vardag förändras helt när som helst 🙈 Men allt kommer bli bra, det ska det! 💕

  10. Nina

    Din text gick rakt igenom hjärtat, har själv barn och förstår hur en mammas oro och kärlek kan kännas 😭😭 massa styrkekramar till er finaste Gabriella och Jolie❤️ Du kommer att se dina 4 vackra barn växa och må bra tillsammans, ni är starka och vi hejjar på er!!

  11. Sofiw

    Tårarna bara forsar när jag läser det här. Starka, fina Jolie och starka du! Jag bröt ihop helt när jag såg bilden i duschen, hon var så lik min dotter på den bilden och jag kunde inte få bort känslan av ”tänk om det var vi”. Jag kan inte ens föreställa mig vad ni alla gått igenom. Stora kramar till er alla, jag hejar så på dig Jolie ❤️

  12. Mikaela Mårtensson

    Jag har följt dig i åtta år tror jag, minns allt detta och hur jobbigt ni hade det ❤️‍🩹
    Fina fina Jolie ♥️ Stor kram till er bägge.

  13. Johanna

    Fina starka super-Jolie ❤️ skickar massa kraft och omtanke och styrka så att ni kan gå igenom detta och ta er igenom det stärkta tillsammans. Heja Jolie, vilken stark tjej du är! ❤️

Visa alla 51 kommentarer
Allmänt

Tisdag

Hej på er fina <3

Hoppas allt är bra med er!

Jag mår bra och är taggad på dagen! Är samma schema som igår med jobb, gym, lite små ärenden osv. Ska också försöka göra lite matlådor och innan dom görs behöver jag handla till dom med.

Igår tog jag en sådan där låååång och härlig dusch. Mina långduschar är verkligen heliga för mig! Dom har blivit lite extra heliga sedan denna bebis kom till och med. Jag tar dom typ två gånger i veckan och då ingår det att skrubba hela kroppen, raka benen, ha ansiktsmask, inpackning, skrubba fötterna med fotfil, smörja sig länge och noga efteråt.. Ja, ni som vet ni vet =)

Läste denna och skrattade lite för det är ju EXAKT såhär! Ni som har följt mig ett tag vet ju att jag skrivit förut att jag ofta duschar när jag exempelvis har en dålig dag eller ångest och att det brukar lätta och hjälpa lite, lite iallafall. Det var iallafall duschalternativ nummer tre som skedde igår  =)

Igår var vi på kontroll med korvis hos BVC och det var även läkarbesök. Han blev stämplad med godkänt och har gått upp runt 250 gram sen förra veckan.

Efter BVC blev det lunch och givetvis pannkakor till efterrätt. Följde upp med ett pass på gymmet och sedan satt jag med datorn och jobb ett tag.

Hemmakontoret igår skojar man inte bort. Kaffe, choklad och en sovande korv.

Ansökte också om skolplats för lilla Zaki. Har ställt alla barnen i kö till skolan direkt dom har fötts i princip för att få en plats. Hittills har både Jason och Jolie fått plats direkt det varit dags för förskoleplats och jag hoppas att Kenzo och Zaki ska få plats dom med även om det är ett par år bort.

Umeå har verkligen bjudit på vackra morgonhimlar nu senaste dagarna. Så vackert! Minns att jag åkte buss en gång och en kvinna sa till sin man ba ”åh det är så vackert med himlen när den är sådär röd” och han svarade argt och bittert att det inte alls var vackert utan att det var avgaser som stiger mot himlen ;p

Önskar er en jättefin dag. Stor kram/G

Skriv kommentar

  1. Sara

    Hej Gabriella!

    Skrev en kommentar förut om min barnbok som jag har publicerat, och du svarade att du kubde kika på, den finns nu på Amazon.se. Skulle uppskatta din hjälp så mycket, har själv en dotter på snart 7 år, är ensamstående och kämpar för hennes skull. Därav skulle jag uppskatta om du ville kika på boken och kanske till och med lämna en köprecension. Skulle betyda hela världen verkligen! Tack! <3

    Här är länken till boken:

    https://www.amazon.se/dp/B0DSVX2RHQ

  2. Ekot

    Hur tänker du när du väljer skola? Skriv gärna inlägg om hur du tycker de äldre barnens skola fungerar och vad du tror är skillnaden mot de kommunala.

×

Om Gabriella Possler

Hej på dig och vad kul att du har hittat till min blogg! Jag är 25 år, lycklig i livet och mamma till två underbara barn. Bor i mitt drömhus som byggdes 2017/2018, jobbar som mäklarkordinator och driver en av Sveriges största bloggar. Hoppas att du ska tycka att det är kul att hänga med i både med och motgång, ta del av min träning, goda recept, livet med barn och att bolla allt samtidigt som mamma och egen företagare. Kram!


SAMARBETSFÖRFRÅGNINGAR
[email protected]


INSTAGRAM:
@gabriellajpossler


Policies
Cookie- och integritetspolicy


BANNERANNONSERING
Kontakta Stylewish