Och hej fina ni!

Hoppas att allt är bra med er. Jag mår jättebra och idag ska jag bara vila och ta hand om mig själv. Det börjar kännas bättre i kroppen nu och det är jag glad för! Men ja, magen är jobbig och jag vill bara att dagarna ska gå fort så att det börjar kännas lättare med musklerna där.

Igår fick jag träffa mina små älsklingar och deras pappa. Vi skämde bort dom med lite nya tv-spel och så fick jag massor med kramar och pussar av min älskade Jason och min underbara, lilla Jolie. Gud, vad jag älskar mina barn. Längtar ihjäl mig tills dom kommer hem nu!

Fick även lite kvalitetstid med min bästa vän. Hon var hos mig hela kvällen, hjälpte mig med lite städning och ett jobb och så åt vi cheesecake som avslut på kvällen.

Och så fick jag i vanlig ordning somna bredvid min älskling. Finns ingen mysigare känsla än att krypa ner bredvid honom.

Vi hörs lite senare. Önskar er en underbar dag. Kram/G

Tänkte skriva lite mer om operationen då jag fått rätt mycket frågor om det både här och på instagram.

Jag kan ju börja med att skriva att jag var livrädd. Jag grät två gånger precis innan det var dags, jag fick lugnande, grät igen osv. Var väldigt dramatisk i vanlig ordning men jag är ju alltid så när det kommer till stora och nya saker. Hann ångra mig 200 gånger också och var så nära på att bara ställa mig upp och gå när jag väl hade tagit på mig mina stödstrumpor och mitt hårnät i väntan på min kirurg. Blev iallafall så otroligt väl omhändertagen och när jag tog dom där stegen till operationssalen och la mig på ”bänken” så blev jag genast jättelugn då sköterskorna som mötte mig var helt fantastiska. Ni förstår inte ens hur fina dom var! Blev helt tårögd när jag låg där för att dom bara var så snälla mot mig och såg hur rädd jag var. ”Tänk vad skönt för dig som har två små barn hemma som du tar hand om hela tiden att du bara ska få sova riktigt skönt och drömma om något härligt nu. En välbehövlig vila”. Och så plötsligt somnade jag bara. Måste också säga att ALL personal jag fick möta var så himla fin. Dom behandlade mig typ lika fint som Jolie blev behandlad när hon gjorde sin operation och då är hon ett litet barn som gjorde en stor, öppen hjärtoperation som tog åtta timmar. SÅ fin var all personal på kliniken. Och det såg jag verkligen inte som en självklarhet men jag valde också klinik med omsorg baserat på flera konsultationer, andras erfarenheter, vad jag läst mig till osv.

När jag vaknade efter operationen så mådde jag bra. Hade inte ont alls för hade ju fått morfin. Kände inget tryck över bröstet heller som många pratar om. Ringde min kille, barnens pappa, alla mina vänner.. Babblade hur länge som helst med alla, haha.. Minns knappt vad jag sa för att jag var så borta. Minns också att jag var jättehungrig och att jag åt typ konstant efter att jag hade vaknat. Allt kändes bara bra. Min kirurg kom in efter ett tag och pratade med mig och jag fick ta fram mina bröst ur bhn för att titta på dom också. Tårarna bara rann för att dom var så fina och det är något jag verkligen har saknat under typ två års tid nu. Jag har ju alltid haft bröst och nu satt dom där igen. Helt perfekta dessutom och precis enligt mina önskemål. Det måste jag verkligen hylla min kirurg för! Det märks att han har lyssnat in varenda litet önskemål jag har haft. Jag ville verkligen ha ”hängiga”, naturliga bröst som inte ser ut som ”typiska” silikonbröst och trots att dom såklart var helt nygjorda och helt hårda och ömma så var dom redan hur fina som helst bara några timmar efter operationen.

Jag har gått runt och väntat på smärta hela tiden men det har aldrig kommit någon. Så det där med smärta och operationer är som många av er skrivit väldigt individuellt. Hade jag bara gjort brösten nu så hade jag förmodligen kunnat ha mina barn redan idag men bara inte kunnat göra tunga lyft. Har kunnat röra mig som vanligt från start, bara tagit fyra alvedon om dagen och knappt haft ont över huvud taget. Eller ja, självklart har jag haft lite smått ont men verkligen ingen smärta som tagit över eller som har varit jobbig. Det har varit rätt ömt och svårt att belasta vissa muskler typ. Men inte mer än så. Magen däremot har faktiskt gjort ont och den är min största anledning till att jag behöver vila. Har jag belastat musklerna där minsta lilla vilket jag råkar göra då och då så har det ilat och strålat i hela kroppen av smärta! Men det har också blivit bättre dag för dag så även det har varit överkomligt. Känns också som precis när jag fick mitt navelbråck – som att hela magen ska ramla ut ur min kropp typ. Men har ju en gördel på mig nu och då går det bra. Är glad att jag lagade min mage och återställde den då jag nu i framtiden ändå vill ha fler barn och bli gravid. Hade jag inte haft tankar på fler barn nu med min kille så hade jag nog aldrig gjort något åt det då det varken var synligt eller särskilt obehagligt men minns hur jobbigt det var sist när jag var höggravid och det kändes som att magens innehåll typ skulle ramla ut genom naveln när jag gick på toa, böjde mig framåt osv. Och den känslan hade ju kommit tillbaka direkt musklerna särade på sig igen om magen blev större. Det var det den första kirurgen jag träffade sa med. ”Så länge du inte går upp i vikt eller blir gravid så kommer det aldrig att bli ett problem”. Men ja, nu finns ju dom tankarna där och då vill jag slippa ha ont eller ha det obehagligt om det faktiskt skulle hända.

Ni som har frågat hur mycket jag la in i mina bröst.. Jag la in 355 cc. Så ingen megastorlek utan tvärtom en storlek som bara är helt i proportion till min kropp. Implantaten är inte heller droppformade som vi tänkte från början utan har faktiskt hög profil men trots detta så har kirurgen fått till ett väldigt naturligt och ”hängigt” resultat som jag var ute efter. Jag vill liksom ha guppiga bröst som rör sig och inte står rakt ut och det har jag verkligen fått. Sådant är ju verkligen en smaksak och det finns inga rätt eller fel men för mig var det absolut viktigaste den naturliga känslan och det där hänget. Mina ärr (eller ja, just nu är det fortfarande sår, hehe)är typ tre centimeter vilket också känns jättebra. Kollade runt länge för att hitta ett ställe som gör så små ärr som möjligt. Mina har dessutom hamnat väldigt fint under brösten.

Så summan av kardemumman är att jag är så glad att jag gjorde det här för mig själv. Det är nog det bästa jag har fått ge mig själv rent materiellt efter barnen. En investering i mig själv som får mig att må bra. Och jag är verkligen så värd det! Ju mer jag tänker på det ju mer känner jag det. Jag har bakat och burit och tryckt ut två bebisar, ammat dom hela nätterna, burit runt dom i mina armar hela dagar och nätter, haft dom hemma på heltid länge och lagt all min tid och energi där. Det är så självklart att jag har fått göra det här för mig själv. Och det är så fint att barnens pappa har sagt varje gång jag har stressat över att jag missar några dagar med barnen nu att jag bara ska vila och ta hand om mig för att jag är så himla värd det. För det tycker jag verkligen själv också =) Aja.. Jag är så glad att jag vågade även om jag har funderat länge och varit så rädd. Har verkligen velat göra detta men rädslan har satt sådana käppar i hjulen för mig. Nu hoppas jag bara att jag läker utan komplikationer och att det fortsätter såhär smärtfritt. Jag har inte räknat med att allt ska gå på räls så dyker det upp något problem så får jag lösa det längs vägen och jag känner mig extremt trygg i mitt val av klinik, kirurg osv. Kan även tillägga att jag har smsat min kirurg hela helgen och att han har kommit med svar på precis allt i princip direkt. Vi har även pratat i telefon några gånger när jag har funderat över saker. Det kallar jag service och att få vara i trygga händer. Och jag vet att det inte handlar om att jag är ”känd” då jag valde honom just för att många av er som varit hos honom skrivit att han verkligen finns där från början till slut. Och hela min upplevelse och resultatet har varit så mycket över mina förväntningar på alla sätt.

Här började morfinet äntligen gå ut lite och jag var yr. Minns att jag gick och kissade för första gången efter operationen precis efter att jag hade tagit denna bild.

Mina nya kompisar, haha. Denna bild tog jag också typ direkt när jag vaknade. Jag hade ett bröstband första tiden och har fortfarande det då och då för att trycka ner dom och få ett mer naturligt resultat. Just nu har det gått typ fyra och en halv dag sedan jag opererade mig och brösten är spända, hårda och ömma. Hur länge hade ni andra som har gjort en bröstförstoring så? När släpper den känslan?

Så ja, allt har gått jättebra och jag hoppas att jag ska slippa komplikationer nu framöver med. Men vi får väl se! Jag är beredd på allt och det tycker jag att man ska vara om man väljer att göra ett sådant här ingrepp. Håller tummarna för det bästa iallafall.

Hej fina, fina ni <3

Gud, vad jag har saknat att skriva här inne! Hur mår ni? Jag mår jättebra men har fortfarande lite ont och sådär såklart.. Tänker att jag skriver mer om det i ett eget inlägg lite senare idag.

Hela denna helg har bara bestått av vila, sova, äta och mys med min kille. Har inte gjort mycket vettigt över huvud taget men det är inte så konstigt heller då jag trots allt opererade mig i torsdags. Nu på torsdag får jag tillbaka barnen (om jag fortsätter att må så bra som jag gör just nu) så ska försöka vila mycket fram tills dess med. Saknar dom så mycket nu trots att det inte var så längesedan vi sågs! Men längre än vanligt då jag är så pass van vid att ha dom i princip hela tiden. Vi har ju aldrig kört varannan vecka utan har ju bytt dagar rätt ofta.. Vi kommer iallafall att köra varannan vecka nu i sommar istället för 2-2-3 så att både jag och F kan hitta på mer saker med våra små, få lite mer kvalitetstid osv. Blir lättare att planera små resor och liknande när man har mer dagar att röra sig på.

Idag ska jag jobba lite, vila, plocka lite hemma och hälsa på Jason och Jolie hos sin pappa. Och ikväll får jag besök av en av mina närmsta vänner och vi ska bara äta gott och babbla ikapp lite.

Har absolut inga bilder på mig själv från senaste dagarna då jag har gått runt oduschad, trött, kallsvettig och sliten men ni får dom senaste från min kamerarulle iallafall:

Fick skjuts hem från Stockholm och åt maxmat till middag. Hade en så mysig bilresa och inte särskilt ont alls.

När vi kom hem så fick jag döda allt vårt nykära ganska snabbt och be min kille åka och köpa detta åt mig, haha.. ;p Jag har ju som ni vet fixat min navel och sytt ihop magmusklerna där vilket innebär att jag inte kan skratta, hosta eller trycka på minsta lilla. Det har verkligen varit en utmaning då jag plötsligt insåg att jag använder mina magmuskler i precis aaaallt jag gör.

Annars har vi typ bara ätit hela helgen. Finns inte så jättemycket man kan hitta på med mig just nu då jag måste ta det så pass lugnt. Jag kan ju inte ens skratta nu så vi har fått ha det väldigt lugnt över huvud taget med precis allt vi har gjort.

Min kille köpte fläktar till sovrummet!

Och så köpte vi ac till kontoret med så att man kan vara på övervåningen och jobba, sova osv. Blir som en bastu i huset när det är 30 grader varmt ute.

Igår mådde jag helt okej så satt ute och solade medan min kille klippte gräset och sedan tog jag tag i lite tvätt.

Detta är ju inte det roligaste jag vet och det är säkert 10 strumpor som saknar par. Förstår inte ens hur det är möjligt att det blir så efter varje tvätt!?

Kikar in lite senare och ska försöka svara på era kommentarer då med. Vill bara säga att bloggen såklart kommer att bli som vanligt snart och att jag kommer att besvara varenda kommentar, vara mer aktiv osv. Men just nu ligger fokuset på att vila och bara återhämta mig så att jag kan återgå till mitt normala tillstånd så snabbt som möjligt. Har iallafall sett allt som ni har skrivit och är så tacksam för alla kloka tips, råd och tankar. Ni är bäst i världen.

Önskar er en fin dag så hörs vi lite senare. Stor kram/G

Hej fina <3

Jag måste börja med att skriva tack för all er pepp och er kärlek. Allt har gått hur bra som helst och igår kväll kom min kille ner till mig i Stockholm och tog hand om mig lite extra. Kunde inte ens öppna dörren till hotellrummet för att den var så tung, haha.

Idag då? Jag har faktiskt inte särskilt ont i brösten alls. Bara vid vissa rörelser typ. Naveln och magen är däremot sjukt obehaglig och jag kan absolut inte hosta eller skratta. Känns genast som att något spricker upp och sedan smärtar det i typ en timme efteråt. Och jag kan absolut inte belasta magmusklerna för det blir samma sak där. Känns som att något i mig spricker och det gör sjukt ont. Smsade min kirurg om detta och han ringde upp direkt och sa att det inte alls är konstigt då han ju har sytt ihop mina magmuskler inifrån, tagit bort mitt ärr ovanför naveln och skapat en ny navel i princip. Jag har tagit alvedon när jag ska sova men annars har jag klarat mig helt utan smärtlindring förutom morfinet som jag fick i början.

Men jag är glad. Tog fram brösten igår ur stöd-bhn för att titta lite och började gråta av lycka. Dom är helt perfekta och helt enligt mina önskemål. Dom är redan sådär halv”hängiga” och riktigt naturliga. Verkligen hur fina som helst. Och då är dom ju trots allt svullna, ömma och stenhårda just nu. Men wow vilket resultat redan nu! Kan knappt tänka mig att dom kommer att hänga till sig ännu mer och faktiskt bli ännu finare. Kirurgen har verkligen skapat dom helt enligt mina önskemål. Var så orolig innan då jag ofta tycker att silikonbröst ser rätt illa ut men mina ser verkligen ut som riktiga, naturliga bröst. Är så lycklig. Och känner mig redan så hemma i att ha fått min byst tillbaka som den var innan mina barn. Och att laga mitt navelbråck kändes också så himla bra. Klart att det kan komma fram igen när jag blir gravid igen men det är lika stor risk att det gör det som för någon som inte har haft det tidigare då magmusklerna nu är hårt ihopsydda precis där.

Nu ska jag bara läka och försöka vila så mycket som möjligt. Dom tre jobbigaste grejerna just nu är att min kille är så rolig men jag får inte skratta (det gör så fruktansvärt ont i magen då), jag kan inte skita då jag inte kan trycka minsta lilla och är förstoppad som tusan (får köpa laxerande idag) och att jag måste sova på rygg. Har aldrig kunnat sova på rygg utan ligger alltid på ett speciellt sätt på sidan. Men det är helt överkomligt. Jag vet att alla har olika operationsupplevelser men min har varit fantastisk från början till nu. Och då har det inte ens gått 24 timmar sedan jag gjorde mina operationer. Är så tacksam och glad över att allt gick så bra och ännu mer tacksam att jag till slut vågade göra detta för mig själv och inte fegade ur på grund av rädslan som jag hade inför att bli sövd osv. Nu får vi bara hoppas att jag läker snabbt också och att jag har en bra läkningsprocess.

Jag ska egentligen inte snusa alls men kan inte sluta helt just nu. Så jag tar fortfarande två-tre prillor om dagen. Och så äter jag antibiotika morgon och kväll i fem dagar då jag ju trots allt har gjort två operationer och vill minska risken för infektion.

Vi har precis ätit frukost på hotellet och min kille sover en stund till då han körde åtta timmar igår och ska göra det även idag. Ser fram emot bilresan med honom fast vi inte kan ha kul och skratta som vanligt. Vi får lyssna på musik och prata om allvarsamma saker helt enkelt, haha.

Har ni tips på bästa, bästa laxermedlet så tipsa mig jättegärna! Har fått tips om några droppar men vet ju att ni är bättre än google så mottar alla era råd med tacksamhet.

Önskar er en fin fredag! Stor kram/G

Har ni frågor eller så kan ni gärna fråga så samlar jag allt i ett inlägg sedan och berättar lite mer om allt. Ska fixa mailen nu och sedan krypa ner bredvid min älskling en stund. 

Hej fina <3

Nu ska jag kliva på flygplanet men tänkte bara kika in snabbt och säga hej. Jag bloggar lite senare ikväll med såklart från hotellet och då ska jag passa på att svara på era kommentarer med.

Munskydd på!

Hann äta god lunch innan jag åkte med. Känns typ som att jag skulle behöva något lugnande, haha.. SÅ nervös är jag. Känner mig så töntig då jag har så otroligt mycket vänner och bekanta som har gjort samma operation och många har knappt varit påverkade innan. Men för mig är detta en otroligt stor grej. Har hunnit ångra mig 30303 gånger bara idag för att jag är så himla rädd. Men jag vet också att detta är något som jag verkligen vill göra och som jag skrev innan så var jag på första konsultationen redan 2018. Ska möta upp Emilia i Stockholm iallafall så det blir fint att få lite pepp och stöd nu innan.

Kram/G