Vad fin du var i din topp! kram ♥

Hej! Läste ditt inlägg längre ner om att ni går igenom en kris. Jag känner igen mycket av er relation i vad jag delade med min första kärlek. Jag är dock 33 år nu. Vi träffades som 16åringar (nians sommarlov) och höll ihop i 10 år. Jag vet hur stark kärlek ni delar och delat. Den är svår för andra att förstå. Man har växt upp med varandra och delat allt. Det går inte att se ett liv utan varandra. Det är som man är en del av varandra. Pratade jag med andra under vår största kris så sa dom saker som ”kämpa på, ni klarar det” osv. Vi som varit i en relation vet en sak. Vi ger inte upp, vi skulle aldrig göra slut ifall det inte verkligen hamnat där. Jag kan säga att det tog oss tre år att verkligen lämna varandra. Men sista tre åren så var vi varandras bästa vänner, vi var inte ett kärlekspar. Det tog mig ett år att komma över att vår framtid var slut men med facit i hand så vet jag att vi var tillsammans på övertid. Jag är SÅ tacksam allt vi delade och hade under åren men vår tid var över. Jag levde singel några år (hade riktigt kul 😉 ) och en dag stod min andra stora kärlek där. Vi har idag varit tillsammans i sex år och vi är gifta sen förra sommaren. Jag ser det som att min första var min stora tonårskärlek och detta är min vuxna kärlek. Jag skulle verkligen inte kunna se mig med mitt ex idag (eller ja, sen många år tillbaka). Och är efter sex år lika galet kär i min man. Jag hann hitta mig själv mina singelår och då var det som jag kunde hitta rätt på riktigt, för mitt vuxna jag. Varför jag skriver detta är för att när det tog slut med mitt ex fick jag kommentarer som ”Jag trodde det alltid skulle vara ni ju :(” osv. förstår att det var i välmening men för mig var det jättejobbigt att folk la en press på vårat liv och våra val. Som att vi var något ideal att sträva efter. Ibland tar kärlek slut, det betyder inte att inte den varit vacker och stor när den varade. Bra att du markerat nu och gör det som ni mår bäst av. Ni kan ändå alltid vara vänner!