Mår: Jättebra! Var helt slut igår efter en sen utekväll men bestämde mig ändå för att handla växter till kontoret och plantera om massor av växter som vi hade här hemma som började behöva mer plats och mer jord. Är så glad att jag tog tag i det och hade bästa hjälpen av både mannen och barnen.
Glädje: Idag är jag extra tacksam över hur vi bor. Att vi har så mycket grannar med barn i precis samma ålder. Att barnen kan springa mellan husen, leka med varandra, rita med gatukritor, hoppa studsmatta, bada, knyta band som dom kommer att få ha med sig genom hela sin barndom. Det känns så extra fint nu på sommaren när alla är ute och man verkligen känner av gemenskapen, framförallt hos barnen. Det är det här som har varit min dröm och tänk att den faktiskt är sann idag.
Känner: Jag har funderat mycket på hur jag faktiskt mår. Jag är en så himla orolig person. Eller jag har verkligen blivit det. Jag tror att jag har rätt mycket problem med min rädsla och min oro. Vet att jag har bloggat en del om det förr och att det har kommit sedan Jolie föddes. Den chocken, smärtan, ovissheten och rädslan som vi var i när hon var nyfödd och under hennes första tid önskar jag INGEN. Inte ens min värsta fiende. För det var hemskt och det satte djupa spår i mig. Tror att det är svårt att förstå om man inte har varit i den sitsen själv. Men jag har börjat lyssna in mig själv mer istället för att trycka bort. Försöker finna en förståelse för vad jag känner, hur jag känner och varför jag känner. Har börjat skriva upp och analysera mer för att hitta grunden till problemet. Vill så gärna komma tillbaka till känslan jag hade i kroppen innan hon föddes. Livet kändes så mycket mer lättsamt och mindre oroligt då. Eller kommer det att vara såhär jämt nu? När man har fått känna på att man faktiskt är dödlig? Att det kan hända en själv, att man inte är skyddad och kommer att leva i trygghet, frisk för all framtid? Jag är glad att jag har F iallafall, han är så trygg och sansad, får mig att se perspektiv och se saker mer logiskt och ”på riktigt” när det behövs. Min oro grundar sig främst i att något ska hända barnen! Att dom ska bli svårt sjuka plötsligt, att dom ska dö eller försvinna. Kan få sådan sjuklig ångest över det och att något ont ska hända dom som jag inte kan påverka. Det är en tuff känsla att hantera och jaaaa jag vill gärna prata med någon men jag vill också ta det i mitt egna tempo. Känner mig inte redo att släppa in någon annan till 100% än. Orkar bara inte ta tag i det och jag påverkas väl inte mer av det i vardagen än att jag faktiskt… oroar mig väldigt mycket? Men kanske efter sommaren? Känner att jag behöver komma vidare med nya verktyg i hur jag ska hantera min oro. För jag kan inte påverka allt. Och därför måste jag lära mig att släppa taget om det jag varken kan förändra eller göra något åt.
En insikt: Jolies dop är nära! Väldigt nära nu faktiskt.. Det stressar mig men ändå inte. Lever lite i att det får bli som det blir. Ska göra det enkelt för mig med enkla tårtor med grädde, hackad diam, maräng och jordgubbar, stora fruktfat och småkakor. Kommer att bli så enkelt, fint och gott! Ska verkligen lägga fokus på vad som är viktigt den dagen, allt annat får bli som det blir.
Maten: Just nu är min dröm-meny varje dag (typ) pizza till middag, somriga sallader till lunch och äggröra med gräslök till frukost! Och där i mellan vill jag äta vattenmelon, apelsiner och jordgubbar. Min favoritdryck att dricka är vatten men vill jag lyxa till det så blir det cola zero. Så gott när det är varmt ute och man vill ha något svalkande!
Stolt: Över att både jag och F tränar på och åker till gymmet varje dag! Träningen har blivit en så stor del av mig och jag vill inte missa något tillfälle jag får till att röra på mig. Trots att jag var trött igår så orkade jag mig iväg mot kvällen och det gjorde mig både pigg och lycklig i hela kroppen.
Min rygg: Ni som har hängt med här ett tag vet väl vid det här laget att jag har ont i ryggen på ena sidan! Det vägrar ge med sig trots besök hos naprapat, läkare och osteopat. Var hos en ortoped och han skickade faktiskt remiss för magnetröntgen så att vi skulle få se vad det faktiskt är. Han misstänkte att det kan var något med diskarna i ryggen men tyckte att det var bäst att vi tog en ordentlig koll. Och det var ju fint av honom tycker jag! Perfekt för mig (på tal om tidigare punkt) som är så orolig också att få oroa mig lite mindre om det nu visar sig att det inte är någon fara.
Här satt jag och väntade på ortopeden!
Efteråt mötte familjen upp mig och vi hängde i ”lekparken” i centrum en stund innan vi åkte hem och bakade =) Hur gullig är inte Jolie i sin jeansjacka förresten? Jag har ju en likadan så vi kan matcha, haha!
Bestämt mig för: Att fokusera på att vara närvarande. I allt vi gör och framförallt i barnen. Att bli bättre på att lägga bort mobilen nu i sommar och bara vara i nuet. Inte fota och inte filma utan bara se och uppleva här och nu. Att inte städa och plocka så mycket som jag gör utan hellre sitta en extra kvart med ungarna på golvet och bygga med klossar. Bli bättre på att påminna mig själv om att dom små sakerna är viktiga, dom extra minuterna är viktiga. Jag är väl rätt bra på det men jag vet att jag kan bli snäppet bättre. Och det känns extra viktigt nu i sommar. Det har slagit mig att jag verkligen uppskattar och njuter av nuet mycket mer om jag lägger undan alla tankar kring måsten och saker som jag borde göra. Inställningen man har när man gör något gör så stor skillnad även om man kanske inte tror det! Så när jag väl bestämmer mig för att jag ska fokusera på att vara här och nu så upplever jag verkligen att jag blir gladare och faktiskt ÄR här och nu. Inte bara att jag tänker att jag ska vara det. Fyyyy så flummigt och konstigt det låter. Det låter bättre när jag tänker det i huvudet =)
Kommentarer
Förstår din oro. Tycker det är bra att tag i magnetröntgen så du kan utesluta att det är något allvarligt och sedan släppa det. Allt oavsett vad de är är ju bäst att hitta så fort som möjligt, det är troligast inget men då vet du och kan släppa det sen. Har själv varit i liknande situation med min vänstra sida (skrev om det förut) kunde ligga och oroa mig på nätterna tills jag gjort röntgen. Stor kram fina du!
Jamen visst.. Ja, det minns jag!! Stor kram fina du och jag hoppas att jag med får släppa oron efter detta!
Förstår dig helt gällande oron. Är precis likadan. Men försöker tänka även där att leva i nuet för jag kan ändå inte påverka det.
Jag gjorde magnetröntgen förra veckan! Men det visade sig att de röntgat fel kroppsdel så jag måste tillbaka 🙄 skönt för dig att få igenom det så du kan slappna av sen!
Jamen visst! Va!? Så jobbigt 🙁 hoppas dom gör rätt nu nästa gång <3 kram
Känner igen mig i det du beskriver om din oro…
Jag och min sambo fick vårt andra barn i december och han föddes med två olika hjärtfel. Var även en komplicerad graviditet med mycket undersökningar och ett tag var det oklart om han ens skulle klara sig. Men han är här nu och han mår så bra!❤️ Han kommer behöva opereras längre fram och han måste gå på kontroller men än så länge ser allt stabilt ut. Jag har jättemycket oro och mycket känslor kring det traumat som det var för mig att gå igenom graviditeten och sedan föda ett hjärtsjukt barn. Jag har börjat gå till en kurator för att prata om allting, och jag märker att jag verkligen bara har tryckt undan så mycket känslor kring allting för att det var så himla jobbigt att gå igenom allting. Så ta det i din takt, men rekommenderar absolut att gå och prata med någon när du känner dig redo ❤️ Det är så skönt att prata med någon utomstående. Du är inte ensam iaf ❤️
Herregud 🙁 förstår precis.. Det är hemskt med den där ovissheten och rädslan för att ens barn ska försvinna från en.. 🙁 Vad bra att du har gjort det <3 Du är stark och vi hjärtebarnsföräldrar har så otroligt mycket att bära på.. Så det behövs nästan samtalsstöd för att man ska orka med sina egna tankar och känslor. STOR kram. Ni är starka och tack för det.. Det är så lätt att känna sig ensam vilket jag faktiskt gör rätt ofta!! <3
Hej!
Jag har också massa problem med min rygg… Bor också i Umeå så kan du inte tipsa om vilka du gått till? Tycker inte jag fått någon bra hjälp hittills..
Jag har gått via försäkringen som jag har via mitt företag.. Så det är nog därför jag har fått så bra och snabb hjälp, kram <3
Det är inte så att du får ont för att du bär på barnen/Jolie och har henne mest på ena höften och det är därför du har ont? det får jag nämligen. Men säkert bra att kolla upp det, bara en tanke 🙂
Jo så kan det vara!! <3 har ingen aning vad det beror på faktiskt.. kram
Hej fina! Känner så igen mig i orosdelen, lever med ångest sedan väldigt många år tillbaka och ibland är det så övermäktigt att jag blir tokig. Tyvärr beror inte min ångest på någonting speciellt utan dyker bara upp när den känner för. Och så går jag konstant runt och är orolig för allt. 🙁 På tal om något helt annat, vad har ni för regler kring tvätta händer, kläder osv? För mig är det jätteviktigt att man tvättar händerna och byter om när man kommer hem (gäller både vi vuxna och barnen) – jag vill inte att man sitter i soffan med samma byxor man satt med på restaurangen, tåget, parkbänken, förskolan, jobbet eller liknande. Vet att du som jag är väldigt renlig och vill ha det fint och städar osv så vore intressant att veta hur ni gör med detta? Säger absolut inte att det är fel att inte göra som mig, tvärtom känner jag mig ibland överdriven som tvingar av ungarna kläderna så fort de kommer hem!
Hej finis <3 ja, det är ju så 🙁 förstår dig! Ja, när an har varit på förskolan så tvättar han händerna och byter om direkt till andra kläder. Är vi bara ute och leker eller någon annanstans så tvättar han bara händerna när han kommer hem 🙂 då är jag inte lika noga men det beror såklart på! Har han varit och lekt i en lekpark eller känns/är skitig så byter jag om när vi kommer hem! Kram kram <3
Jag går hos samma vårdcentral som dig men detta är kanske mer avancerad röntgen än du ska göra då jag ska röntga livmoder och njurar,och det sker på NUS. Jäkligt sjukt ändå 🙁
Nej, detta är inte via vårdcentralen 🙂 detta har jag fått gå på via min försäkring som jag har i bolaget som jag och F äger.. Så jag ska göra MR i centrum mitt emot Indiska typ.. Kram <3
Jag rekommenderar att du läser Anders Hansesns bok om hur träning och motion påverkar hjärnan – inte för att du behöver träna mer utan för de mycket intressanta kapitlen i början där han förklarar hur hjärnan fungerar och även hur ”onödig” stress och ångest blir en ond cirkel som göder sig själv – utan egentlig orsak. Själv fick jag mer ångest efter en period av mobbning på ett gammalt jobb för tre år sedan och det har inte riktigt släppt, fast allt är bra nu. Tänker att det är lite samma som för dig, ångest fast man inte borde ha det. Då hjälper det iallafall mig att veta hur det fungerar, att det inte är allvarligt alls och så försöker jag resonera med mig själv att rikta fokus på annat. Kram!
Tack snälla du för tips 😀 ska kika på det, kram! <3
Jag har väntat på att få en tid för MR sen i oktober, men då skickade läkaren inte remiss. Så när den skickades i mars skulle de skriva att jag väntat länge och borde bli prioriterad snart. Förra veckan ringde jag röntgen här i Umeå för o höra hur de går och de sa att de har en väntelista på 6 mån 🙁 så du vet att det kan ta TID…
Jag går privat så jag kommer att få en tid nu i veckan.. Så tufft att behöva vänta sådär länge 🙁 inte okej alls tycker jag! Kram <3
Men depression handlar inte om att leva i det förgångna, det är en riktig sjukdom som har förstört mycket av mitt liv och många relationer… bilden är väldigt missvisande:(..
<3 kram
Hej, måste bara få säga att jag tycker att det är sjukt fult av dig att du säljer mycket av det du gör samarbeten med. Det visar att du bara gör det för pengarna…
Okej? Då vet jag hur du känner.. 🙂 Jag säljer och ger bort det jag inte behöver. Vissa saker behöver jag ju under en viss tid i livet exempelvis och sedan behövs dom inte mer. Kanske köper en ny mobil och då säljer jag gamla mobilskal som inte passar.. Om jag har haft tavlor uppe på väggarna under en viss tid så kanske jag tröttnar och säljer dom efter ett tag? Om jag har babyprodukter hemma som inte används längre så kanske jag ger bort dom till en vän som har bebis som behöver? Förstår inte riktigt poängen med din kommentar men klart du har rätt till din åsikt ;p
Självklart gör hon sina samarbeten för pengarna, det är hennes jobb? Ska din chef komma och gnälla på dig för att du spenderar din lön, det visar ju att du bara jobbar där för pengarna…. Rimligt 🙂 Sen tycker jag Gabriella varit väldigt tydlig med att hon enbart samarbetar med företag hon kan stå bakom och hur det hänger ihop med huruvida hon behåller en produkt resten av livet eller gör sig av med den pga förändrad stil, tycke, vilja att prova annat eller vad som helst känns ganska irrelevant. Lägg din energi på något annat än att leta saker att klaga på Klara, det kommer göra dig så mycket gladare 🙂
Tack Isabell <3 kram! <3
Känner så igen mig ang oron… det är så fruktansvärt påfrestande att vara så medveten om det men ändå inte kunna låta bli att lägga en massa energi på att oroa sig. Oftast helt i onödan… tror ändå att det handlar om att man varit med om saker som har gett insikt i att livet plötsligt kan vända fort. Jag jobbat med mig själv varje dag för att kunna vara närvarande och försöker helt enkelt acceptera oron ☺️
Förstår dig helt. <3 Stor kram till dig 🙂
Åh vilka fantastiska mål🥰🥰 älskar verkligen bloggen, man kickar in varann timme och varje dag 🙈🌞
Men vad gullig du är <3 tack snälla! KRAM 🙂
Åh jag förstår dina känslor! ❤ Till viss del, mina barn har inte fått en allvarlig diagnos så den sortens oro har jag inte upplevt. Men jag känner igen mig i din beskrivning av att vara orolig för barnen – hela tiden! För mig ligger dock inte oron i att de ska bli sjuka, skada sig eller liknande. För mig handlar oron om att de inte ska få vänner när de börjar skolan, att de ska bli mobbade, känna sig ensamma etc. Den oron kom när min som började förskolan och verkligen hade svårt att passa in och hitta vänner som var som han. Några gånger var der en annan kille som slog honom. Där och då sprack min trygga bubbla! Nu är jag orolig jämt, även fast jag i grunden har lyckliga, trygga och underbara barn! Men just det där att se honom så ensam, liten och ledsen gjorde så så ont i mammahjärtat och nu kan jag ibland inte sova för att jag ligger och tänker på hur det ska gå för mina barn. Jag antar att olika erfarenheter skapar olika slags oro kanske! Och sen så känns det som i mitt fall, att jag liksom var lite ”omogen”, naiv och väldigt chill när jag fick mina barn ganska ung och nu när jag fyllt 30 har verkligheten kommit ikapp mig och jag fattar liksom att hemska saker kan hända! 😅 Åh, ville väl bara säga att jag känner igen mig i det du skriver och att jag hoppas att du och jag och alla andra oroliga föräldrar hittar sätt att balansera oron med glädje och lyckanöver våra små! Men det är verkligen svårt, ibland ”ångrar” jag att jag valt att bli mamma för att oron äter upp mig. Älskar ju mina barn mer än mig själv och jag har nästan svårt att hantera den här kärleken och oron ibland ❤
Men gud 🙁 förstår dig helt och känner igen mig!! Stor kram till dig!! <3 Och tack för att du får mig att känna mig mindre ensam! <3
Låter precis som med din oro som min! Blev precis diagnostiserad GAD av min psykolog, och ska nu få hjälp med en kbt behandling, Oroshjälpen heter den och jag har fått höra fantastiskt om den❤️ Ta hjälp om du ska kunna vara starkare i längden! Kram ❤️
Förstår helt <3 stor kram till dig fina du! DU är stark! <3
Jag har med en extrem oro och jag känner verkligen igen mig i att längta bort från oron till hur allt var ”då, innan oron”. Jag har i och för sig alltid varit orolig, redan som barn, men jag har haft bättre perioder och jag längtar verkligen efter en sådan nu. I augusti börjar i metakognitiv terapi. Det blir dyrt, men jag hoppas verkligen att jag ska få de rätte verktygen för mig! Jag hoppas att du ska slippa din oro snart Gabriella! Den är inte värd dig❤️
Ja, man kan ju aldrig investera för mycket i sig själv. Klok du är <3 kram!! <3