Mår: Jättebra! Var helt slut igår efter en sen utekväll men bestämde mig ändå för att handla växter till kontoret och plantera om massor av växter som vi hade här hemma som började behöva mer plats och mer jord. Är så glad att jag tog tag i det och hade bästa hjälpen av både mannen och barnen.

Glädje: Idag är jag extra tacksam över hur vi bor. Att vi har så mycket grannar med barn i precis samma ålder. Att barnen kan springa mellan husen, leka med varandra, rita med gatukritor, hoppa studsmatta, bada, knyta band som dom kommer att få ha med sig genom hela sin barndom. Det känns så extra fint nu på sommaren när alla är ute och man verkligen känner av gemenskapen, framförallt hos barnen. Det är det här som har varit min dröm och tänk att den faktiskt är sann idag. 

Känner: Jag har funderat mycket på hur jag faktiskt mår. Jag är en så himla orolig person. Eller jag har verkligen blivit det. Jag tror att jag har rätt mycket problem med min rädsla och min oro. Vet att jag har bloggat en del om det förr och att det har kommit sedan Jolie föddes. Den chocken, smärtan, ovissheten och rädslan som vi var i när hon var nyfödd och under hennes första tid önskar jag INGEN. Inte ens min värsta fiende. För det var hemskt och det satte djupa spår i mig. Tror att det är svårt att förstå om man inte har varit i den sitsen själv. Men jag har börjat lyssna in mig själv mer istället för att trycka bort. Försöker finna en förståelse för vad jag känner, hur jag känner och varför jag känner. Har börjat skriva upp och analysera mer för att hitta grunden till problemet. Vill så gärna komma tillbaka till känslan jag hade i kroppen innan hon föddes. Livet kändes så mycket mer lättsamt och mindre oroligt då. Eller kommer det att vara såhär jämt nu? När man har fått känna på att man faktiskt är dödlig? Att det kan hända en själv, att man inte är skyddad och kommer att leva i trygghet, frisk för all framtid? Jag är glad att jag har F iallafall, han är så trygg och sansad, får mig att se perspektiv och se saker mer logiskt och ”på riktigt” när det behövs. Min oro grundar sig främst i att något ska hända barnen! Att dom ska bli svårt sjuka plötsligt, att dom ska dö eller försvinna. Kan få sådan sjuklig ångest över det och att något ont ska hända dom som jag inte kan påverka. Det är en tuff känsla att hantera och jaaaa jag vill gärna prata med någon men jag vill också ta det i mitt egna tempo. Känner mig inte redo att släppa in någon annan till 100% än. Orkar bara inte ta tag i det och jag påverkas väl inte mer av det i vardagen än att jag faktiskt… oroar mig väldigt mycket? Men kanske efter sommaren? Känner att jag behöver komma vidare med nya verktyg i hur jag ska hantera min oro. För jag kan inte påverka allt. Och därför måste jag lära mig att släppa taget om det jag varken kan förändra eller göra något åt.

En insikt: Jolies dop är nära! Väldigt nära nu faktiskt.. Det stressar mig men ändå inte. Lever lite i att det får bli som det blir. Ska göra det enkelt för mig med enkla tårtor med grädde, hackad diam, maräng och jordgubbar, stora fruktfat och småkakor. Kommer att bli så enkelt, fint och gott! Ska verkligen lägga fokus på vad som är viktigt den dagen, allt annat får bli som det blir.

Maten: Just nu är min dröm-meny varje dag (typ) pizza till middag, somriga sallader till lunch och äggröra med gräslök till frukost! Och där i mellan vill jag äta vattenmelon, apelsiner och jordgubbar. Min favoritdryck att dricka är vatten men vill jag lyxa till det så blir det cola zero. Så gott när det är varmt ute och man vill ha något svalkande!

Stolt: Över att både jag och F tränar på och åker till gymmet varje dag! Träningen har blivit en så stor del av mig och jag vill inte missa något tillfälle jag får till att röra på mig. Trots att jag var trött igår så orkade jag mig iväg mot kvällen och det gjorde mig både pigg och lycklig i hela kroppen.

Min rygg: Ni som har hängt med här ett tag vet väl vid det här laget att jag har ont i ryggen på ena sidan! Det vägrar ge med sig trots besök hos naprapat, läkare och osteopat. Var hos en ortoped och han skickade faktiskt remiss för magnetröntgen så att vi skulle få se vad det faktiskt är. Han misstänkte att det kan var något med diskarna i ryggen men tyckte att det var bäst att vi tog en ordentlig koll. Och det var ju fint av honom tycker jag! Perfekt för mig (på tal om tidigare punkt) som är så orolig också att få oroa mig lite mindre om det nu visar sig att det inte är någon fara.

Här satt jag och väntade på ortopeden!

Efteråt mötte familjen upp mig och vi hängde i ”lekparken” i centrum en stund innan vi åkte hem och bakade =) Hur gullig är inte Jolie i sin jeansjacka förresten? Jag har ju en likadan så vi kan matcha, haha!

Bestämt mig för: Att fokusera på att vara närvarande. I allt vi gör och framförallt i barnen. Att bli bättre på att lägga bort mobilen nu i sommar och bara vara i nuet. Inte fota och inte filma utan bara se och uppleva här och nu. Att inte städa och plocka så mycket som jag gör utan hellre sitta en extra kvart med ungarna på golvet och bygga med klossar. Bli bättre på att påminna mig själv om att dom små sakerna är viktiga, dom extra minuterna är viktiga. Jag är väl rätt bra på det men jag vet att jag kan bli snäppet bättre. Och det känns extra viktigt nu i sommar. Det har slagit mig att jag verkligen uppskattar och njuter av nuet mycket mer om jag lägger undan alla tankar kring måsten och saker som jag borde göra. Inställningen man har när man gör något gör så stor skillnad även om man kanske inte tror det! Så när jag väl bestämmer mig för att jag ska fokusera på att vara här och nu så upplever jag verkligen att jag blir gladare och faktiskt ÄR här och nu. Inte bara att jag tänker att jag ska vara det. Fyyyy så flummigt och konstigt det låter. Det låter bättre när jag tänker det i huvudet =)