Ja, nu var det över! F var på ett första besök hos logopeden med Jason igår. Hon skrev av honom därifrån direkt så det blev ett första och sista möte. Hon tyckte att han ar tillräckligt bra på att prata för att inte behöva gå dit, att han såklart inte spikar alla uttal men konstaterade också att han klarar mycket treordsmeningar, att han går att förstå och att han förstår allt man kommunicerar kring och kan föra dialog. Om vi själva är oroliga när han har fyllt fyra år så ska vi höra av oss och skicka efter en egen remiss. Men här och nu så ska vi bara vara och njuta av vår son. SÅ SÅ skönt att det inte var något ”fel” i munnen med tungbandet eller liknande. Jag ska dock be om ett till hörseltest på BVC bara för att vi ska vara säkra på att vi har gjort allt i vår makt för att hjälpa honom ifall det skulle vara något sådant.

Ni anar inte lyckan för mig som mamma! Lyckan över huvud taget kring att han faktiskt kommit igång ordentligt med talet. På bara någon månad har det hänt SÅ mycket.. När jag ser tillbaka typ åtta veckor bort så känns det inte ens som att det är samma barn när det kommer till språket. Wow alltså.. Som många har sagt hela tiden så släpper det när det väl släpper och han babblar så galet mycket. Mycket felaktiga uttal fortfarande som sagt men man förstår det mesta och vi föräldrar förstår allt. Så fint att se då det ändå varit lite av ett orosmoment till och från för mig och F. Ibland kommer det världens mening och vi bara tittar på varandra och ba ”ääääh, sa han just det där!?”.. Så otroligt kul!

Något jag har lärt mig under mina tre år som mamma är att barn verkligen är OLIKA. Jolie kan redan säga flera ord men Jason var så sjukt före henne med finmotoriken samt motoriskt över huvud taget. När han var ett år kunde han äta själv med bestick jättebra + att han kunde dricka själv ur mugg utan att spilla.. Han behövde knappt pipmugg eller liknande. Sjukt att se tillbaka på videos och han är så duktig på sådant! Han har alltid varit grym på att klättra, han kunde knäppa loss sig själv ur vagnen och ur bilbarnstolen (!!) hur tidigt som helst Han förstår logiska saker och kan öppna dom flesta barnsäkra trappgrindarna som finns, skruvade upp burkar och annat supertidigt.  Han är grym på att stå på skidor och skridskor redan nu trots att han bara provat ett fåtal gånger.. Och dessutom är han en så otroligt stor och lång kille med stora fötter och breda axlar. Men det viktigaste av allt är hur otroligt varm och kärleksfull han är. Är det någon som är SNÄLL så är det vår Jason. Ett hjärta av guld har han och det berör mig enormt varje dag att se hur han beter sig mot sin omgivning. Han inspirerar mig! Men ja… Jolie och han har utvecklats så lika men ändå så galet olika under sitt första levnadsår. När jag ser tillbaka på hur Jason var som ettåring och hur Jolie är idag så skiljer det enormt. Alla barn är verkligen SÅ olika och lägger fokus på olika saker. Vissa pratar tidigt, andra går tidigt, vissa får tänder och hår tidigt medan andra blir långa och stora fort… Och som förälder så måste man sluta jämföra sitt barn med andra. Man missar för mycket av sitt egna barn då. Alldeles för mycket. Så ni föräldrar som oroar er för något gällande ert barn. Ta det på allvar – såklart! Kolla upp det med BVC eller vad som helst. Men gräv inte in er i det. För livet är för kort för att missa sitt barn och alla dom fina egenheterna som just det barnet har. NJUT av just ditt barn precis som hen är. 

//Kram från en lycklig och lättad mamma