Vi har haft våra tjafs och bråk genom våra snart 9 (!!) år som par men föregående vecka var otroligt tuff om jag ska vara ärlig.. Jag har varit så lättirriterad så det är inte klokt. Oro för Jolie (jag var verkligen ett vrak dagarna innan hjärtkontroll) i kombination med lite sömn, stress över stort och smått. Jason har varit trotsig.. Mycket utgifter med bilen som strulat. mycket tankar över huvud taget.. Har tagit ut allt på F såklart och till slut blir ju han lite sur tillbaka.. Så vi har tjafsat otroligt mycket under förra veckan och fram tills nu. Vet inte ens varför jag skriver detta men vill väl mest visa att vi också är mänskliga.. Många av er tror ju att vi konstant är gulliga med varandra men så är inte fallet. Eller ja, nu låter det som om vi aldrig är det men det ÄR vi. Vi har världens starkaste relation och världens bästa förhållande. Vi har alltid varandras rygg och kompletterar varandra till max. Vi är ett fantastiskt team på alla vis och det finns ingen som jag hellre skulle spendera mitt liv med. Vi är också fortfarande pirrigt kära rätt så ofta trots småbarnsåren och i princip noll avlastning. Jag älskar oss och jag älskar vårt förhållande.

Men ja.. Det brister för oss med ibland. Det är tjafs och vardagsirritation.. Ibland mer och ibland mindre. Vi har haft det sjukt bra rätt länge nu. Vi brukar vara grymma på att prata med varandra men nu på senaste har det på något vis halkat efter då annat kommit i vägen hela tiden. Så veckan som varit har tagit ut sin rätt. Ikväll så frågade jag ”är det nu vi ska separera eller?” och så kom alla tårar. Och nej, det ska vi ju såklart inte. Jag fick en stor varm kram och så fick vi fick oss en lång pratstund nu efter att barnen hade somnat. Så himla skönt att bara räta ut allt och prata om alla känslor och tankar. Många gånger kan jag tycka att det är jobbigt att vi är så olika i hur vi hanterar saker. F är mer inåtvänd med sina känslor medan jag vill prata om saker 1000 gånger. Vi krockar rätt ordentligt där trots att vi vet hur den andra funkar. Jolies hjärtfel är ett exempel på något som vi hanterar så extremt olika och det är skönt att bara kunna mötas i att vi egentligen känner samma oro men att vi lever med den på olika sätt och hanterar den olika i vardagen.

Att prata med varandra är verkligen A och O.. Det märks direkt på oss när vi har brustit i kommunikationen till varandra. Och det är så viktigt att ta tag i det direkt och prata ut. Så att man inte går och irriterar sig eller mår dåligt utan att den andra vet om det. För till slut så brister det ju bara och det gjorde det verkligen ikväll för mig.

Nu ska jag stänga ner datorn och smyga ut till mannen som ordnar kvällsfika. Ikväll tänder vi lite ljus och ser en film i soffan med var sin kopp te. Tror att det behövs då vi båda haft rätt mycket av vårt egna och inte hunnit ge varandra så mycket tid som vi kanske borde.

Kram på er och ta hand om varandra <3  

Gud vad länge vi har hängt ihop nu.. Vår relation är verkligen det viktigaste i världen för mig. Är så tacksam över att vi har fått varandra och över allt det fina vi har skapat ihop sedan 2010. Man har ingen garanti på kärlek men ni vet när man vara vet? Jag vet verkligen att F är den jag ska leva med. Det bara är så.