När blev du mamma? Jag blev gravid som 19-åring och födde när jag var 20.

Hur många barn har du? En underbar mini som inte är så mini längre! Lilla Jason som snart är fem månader.

Var graviditeterna planerade? Ja och nej. Vi hade försökt så länge att vi hade släppt tanken om barn. Så det kom som en överraskning trots att vi såklart hade i bakhuvudet att man kan bli gravid om man har oskyddat sex. Ni kan läsa mer om vår resa till pluset HÄR. 

När berättade du om graviditeterna? Jag berättade direkt jag plussade för min mamma och min bästa vän. För omvärlden berättade vi i vecka 13/14 tror jag.

Hur många barn vill du ha? Jag tycker verkligen att barn är en stor G Å V A. Att spekulera kring hur många barn man ”vill ha” känns lite småfel då jag vet hur tung resan dit kan vara. Man ska vara tacksam om man ens kan få barn. Alla kan inte det! Vi har sagt att vi önskar mellan två och sex iallafall. Sedan får vi se om vi får turen till fler små eller inte. Vi är iallafall evigt tacksamma över att Jason kom till just oss.

Tätt ihop eller långt isär? Jag är ju rätt snabb med det mesta som ni kanske vet 😉 Så för min del så säger jag ”tätt ihop”. Alla är vi olika men för oss är ett syskon inom snar framtid en stor önskan. Som jag svarade på frågan ovan så ser vi inte barn som en självklarhet dock! Så plussar vi så blir vi överlyckliga! Och om inte så har vi iallafall fått lyckan att få en son.

Har du oroat dig mycket under graviditeten? Ja, det har jag nog.. Eller ja.. Jag har nog inte oroat mig så mycket mer än någon annan gravid kvinna. I början var oron som störst – innan jag började känna rörelser där inne. Mot slutet var jag också rätt orolig då rörelserna inte var lite frekventa som innan.

Hur var graviditeten? Den var både bra och dålig. Jag trivdes inte alls som gravid. Kände mig stor som ett hus, finnig, ful och otymplig. När jag ser tillbaka på bilder idag så förstår jag dock inte mina tankar utan tycker att jag var jättevacker! Men det är känslan som räknas. Jag mådde illa mellan vecka 12-25 och spydde mycket. Efter det mådde jag toppen ett tag. Mot slutet så fick jag problem med höften och kunde inte gå. Låg i sängen och grät då jag knappt kunde stödja på benet. Det var hemskt! Men man glömmer snabbt bort allt det jobbiga såhär i efterhand.

Gillade du att vara gravid? Ja och nej! Alla förväntningar och alla drömmar. Dom är magiska! Hur kommer barnet att se ut och vara? Vem kommer han att vara mest lik? Man är verkligen inne i en liten bubbla som gravid. Jag blev rätt fridfull som gravid också och fann mig själv på et helt nytt plan då jag var hemma mycket ensam. Jag har tidigare i mitt liv aldrig riktigt haft tid att bara stanna upp! Har liksom alltid haft tusen bollar i luften. Nu äntligen fick jag tid till att bli min egna vän och bara gå in i mig själv. Lära känna mig själv! Annars var det tungt. Jag trivdes som sagt inte med magen och kände mig inte minsta vacker.

Visste du vilket kön det skulle bli? Ja, det gjorde vi! Vi kunde inte kolla upp det. Jag är ett riktigt kontrollfreak och en planeringsmänniska och att inte kolla upp könet hade stressat sönder mig tror jag. F brydde sig inte men för mig var valet att kolla självklart. Innan RUL var jag helt säker på att det var en flicka i magen men så fel man kan ha.

Apropå förlossningar. Hur har de varit? Jag födde med bara lägsta lustgasen och det var även målbilden jag hade inför förlossningen. Jag trodde inte att det skulle göra så ont som det gjorde. FY HELVETE så ont det gör att föda barn. Man var inne i en dimma hela tiden och att ha tränat på andning innan är det bästa jag har gjort Jag andades igenom värkarna och hade hela tiden i bakhuvudet att när värken jag var i just där och då var över så skulle den aldrig komma tillbaka. Då var vi ett steg närmre vår son. HÄR kan du läsa min förlossningsberättelse. HÄR kan du läsa Fs förlossningsberättelse. HÄR kan du se korta snuttar i videoformat från förlossningsdagarna

Magen bara ett par dagar innan förlossningen. Här var jag som störst! Var så leds på att vara preggo mot slutet.

Hur var första bebistiden? Det var en bubbla av kärlek. Jag levde på moln och svämmade över av just…kärlek. Det var svårt att hantera något så starkt för mig. Känslorna fanns överallt! Jag har aldrig upplevt något liknande förr. Vi myste hemma massor. Pussades, kramades, låg kvar i sängen hela dagarna hela familjen. Det är en tid som jag sent kommer att glömma. Man var så försiktig och rädd att göra fel. Man lärde känna sitt barn lite i taget dag för dag och fann sina roller tillsammans.

En bild från första tiden hemma. Älskade lilla barn <3 Vad gjorde vi innan du kom!? <3

Hade du bestämt namnen sedan innan? Ja! Eller vi har alltid haft tankar om att om vi får söner så ska dom heta ”Jason” och ”Julian”. Under graviditeten så tänkte vi att vi lika gärna kan slå ihop namnen så att han får båda två. Vi vet ju inte ens om vi kommer att kunna få fler barn och därav känns det dumt att spara på namn.

Ett råd till blivande mödrar? SKIT i vad alla säger. Folk kommer att proppa dig full av allt möjligt och det är inget du behöver ta åt dig av. Lyssna på dom och visa respekt och ödmjukhet för allas syn på föräldraskapet men lägg ingen vikt i att deras historia är densamma som du kommer att få uppleva. Mitt liv som mamma blev helt annorlunda än vad jag trodde. HÄR kan du läsa mer om hur jag upplever mammarollen. Att vara mamma är roligare än vad jag någonsin hade kunnat föreställa mig. Läs det länkade inlägget för mer tankar kring det.

Här var jag gravid i maj 2015. Hade precis fyllt 20 och magen hade precis börjat synas lite smått. Man började dock inte se den ordentligt förrän i vecka 23-24.