Hej på er <3
Hoppas att allt är jättebra med er. Jag mår bra men är sjukt trött. Hade en vaken natt med Kenzo då han vaknade flera gånger under hela natten. Eller ja, han sov typ men hade öppna ögon och verkade vara helt närvarande. Men han var okontaktbar och bara GALLSKREK. Av någon anledning så är jag inte chockad då jag förväntade mig någon typ av reaktion baserat på att han nu skolas in, det är mycket nya intryck och han är ifrån oss föräldrar på ett annat vis än han tidigare har varit. Jag vet att intryck hos små barn kan ge denna typ av ”problem” och jag kommer aldrig glömma när jag hade en heldag i Stockholm med Jason som liten (var anställd på den tiden av ett företag som jobbade med bloggare och flög ner var och varannan månad) och han hade panik på kvällen och var ledsen, orolig och skrikig efter allt flängande. Så ja, jag är inte chockad men det är SJUKT läskigt. Inatt klättrade Kenzo liksom ner från sängen med helt öppna ögon och stod och tittade på mig och bara skrek. Som att han var besatt av en demon typ. Och jag fick inte lyfta upp honom, jag fick inte krama honom.. Fick knappt röra honom. Då fick han ännu mer panik. Slutade med att jag ändå lyfte upp honom och gick till badrummet, tände en lampa och sjöng en sång och då lugnade han sakta men säkert ner sig. Men hans andning var på högvarv och hela hans lilla kropp hyperventilerade. Tycker det var en så sjukt läskig upplevelse och jag fick själv nästan tårar för att jag kände mig så maktlös. Skulle jag beskriva dessa ”attacker” så var det verkligen som att han blev besatt av en demon och inte alls gick att nå trots att han hade öppna ögon hela tiden. Detta hände iallafall några gånger under natten och en av gångerna satte jag till och med på tvn med en lugn godnattsång. Då lugnade han också ner sig. Han tog sovmorgon imorse men jag vaknade vid 06 (då skrek han en sista gång) och kunde inte somna om efter det. Så denna mamma är tröööööött.
Ska göra bort lite jobb nu och sedan sova jag med. Lär dock ta ett par timmar ändå men det måste ju göras. Min man är bortrest för jobb i Danmark men imorgon och på lördag så har jag uppbackning av min älskade svärmor och ska passa på att jobba, träna, byta sängkläder och kanske till och med ta en dusch. Detta är iallafall sista resan för min käre partner i år och det ska bli så skönt att ha honom hemma sedan. Jag har verkligen kämpat på med graviditeten och tre barn i perioder nu under sommaren och det har inte varit lätt alla gånger. Sen gör han ju allt och mer därtill när han är hemma och har tagit mer och mer ansvar desto mer det har behövts och desto mindre energi jag har fått med graviditetens gång. Längtar verkligen till att återfå den igen! Inte för att ta hushållssysslorna tillbaka (haha) utan för att jag bara inte gillar att må såhär och ha såhär låg energi. Kan knappt träna ett pass på gymmet utan blir trött efter 30 minuter, att plocka ur diskmaskinen kan kännas som en kamp och att bära Kenzo kan göra att jag vill gråta. Ja, ni fattar. Idag gick jag in i vecka 28 iallafall och det känns väldigt skönt att vi närmar oss målet sakta men säkert.
Lunch tillsammans igår en sista gång denna vecka. Jag stekte broccoli och riven morot i smör och örtsalt, hackade grönsaker och äpple, kokade svart quinoa och gjorde tonfiskröra som jag pressade massor av citron i. Och så åt vi med fröknäcke. Sjukt gott! Hade kunnat äta detta varje dag.
Igår efter att Kenzo hade sovit sin nap på dagen här hemma och jag bar ner honom så somnade han om i min famn och vi satt såhär ett tag i soffan. Så gosigt <3
Sedan rullade han ner på sidan av mig och sov såhär en stund med. GOSET! Medan lillebror sprattlade i magen.
Imorse tog denna pärla sovmorgon och sedan stekte vi bananpannkaka till frukost. Han har inte ätit så bra på förskolan så ville försäkra mig om att han fick i sig en bra frukost. Han åt pannkakorna med hjortron och turkisk yoghurt och klämde i sig hela fyra stora pannkisar.
Imorse skulle jag ta inskolningen och jag låter som världens fjant men jag var helt kallsvettig av oro när jag kom dit för att Kenzo hade varit en liten klängig apa heeeeela morgonen i min famn. Inte ens medan jag stekte pannkakor kunde han vara på golvet, haha. Så jag var säker på att han skulle få panik när jag vinkade hejdå men han kollade bara på mig och lekte vidare. Förskoleläraren sa att han inte hade varit ledsen alls när jag hade gått heller. Jätteskönt att höra. Jag var verkligen beredd på motsatsen då han i allmänhet är mer känslig med mig än med sin pappa också.
Idag gick han sin längsta dag på förskolan hittills. Det är inskolning hela denna vecka men timmarna har ju blivit fler för varje dag. Han skulle ha sovit på föris men han ville inte göra det så han var sjukt trött när jag kom. Ändå skulle han gå ner i trappan helt själv, haha. Klockan var redan eftermiddag så jag bestämde mig fö ratt hålla honom vaken och låta honom göra en tidig kväll idag istället.
Jason har varit sjuk hos sin pappa så vi åkte dit med glass efter hans önskemål. Han blev så glad!
Vi lånade storasyster Jolie och åkte till en lekpark med bästisar. Köpte med fika också! Vi hann umgås i två timmar innan det kändes lite för kallt och det började bli middagsdags.
Jolie följde med oss hem och vi byggde lego, pratade, badade, jag klippte barnens naglar och topsade öron, vi läste böcker och bara myste på.
Slängde ihop en snabb köttfärssås med riven morot och selleri till middag. Kenzo åt en enorm portion då han återigen inte hade ätit så bra på förskolan.
Sen avslutade vi kvällen med att dra fram alla små böcker till myspölen och satt där och läste, pekade och tittade. Han älskar verkligen att läsa! Han somnade som en stock nu ikväll och jag hoppas på en bättre natt.
Annars då? Här kommer lite mer bilder från igår och idag:
Höstigt lekparkshäng igår efter förskolan med min minsting!
Vecka 28 gick vi in i idag som sagt och såhär ser magen ut. Hemma glider jag mest runt i trosor och tröja, ”sparkdräkter” (haha) och klänningar. Vill helst vara naken hela tiden nu för allt är så oskönt! Direkt jag böjer mig framåt så får jag halsbränna som håller i sig hela dagen och så har jag fått foglossning i underlivet. Alltså i själva blygdbenet (heter det så!?) typ. Det ilar och värker och strålar och gör så ont ibland så jag bara ligga ner ;p Foglossningen blir verkligen värre för varje barn man bär! Har tidigare bara haft det i rygg, rumpa och höfter så att få det där nere var något nytt men tydligen vanligt det med.
Dagens lunch blev denna! Fröknäcke och snabb tonfiskröra på creme fraiche, majonäs, örtsalt, peppar, pressad citron och tonfisk såklart. Med lite tomater, örtsalt, peppar och chiliflakes på toppen.
Kenzos pappa har klickat hem så mycket fint till Kenzo från Vinted. ÄLSKAR Vinted. Jag är besatt! På tal om shopping till barnen så hade H&M 20% på allt och under vår halvvakna natt så klickade jag hem massor med nytt till Jolie som typ har vuxit ur alla sina byxor. Kan visa er när det landar här hemma.
I tisdags var jag förresten på spa med bästis i ett par timmar. Supermysigt och välbehövligt och vi hade med ansiktsmask, rakhyvlar och gick all in på att bara fräscha upp oss och vila upp oss.
Önskar er en fin kväll. Och håll tummarna för mig att jag slipper en kaosnatt. Stor kram/G
Kommentarer
Testa akupunktur mot foglossning. Hjälpte mig 🙂 Frikort gäller om du tar en som är ansluten
Googla nattskräck. Min son hade det. Obehagligt när hans ögon var öppna och han bara skrek, och jag fick inte röra honom heller. Han hade det sammanlagt 3-4 gånger när han var i din sons ålder.
Åh det låter som nattskräck. Båda mina barn (5&2år) har haft det. Speciellt storasyster hade det jätteofta. Utlöstes av saker som inte tillhörde normala vardagen, stora affärer men mycket folk, kalas, stora folksamlingar, inskolning, större lekland. Så småningom slutade det. Lillebror har haft det några enstaka gånger. Vad som hjälpte var att bara ligga nära och stryka på ryggen och sjunga ❤️ kram
Tufft med inskolningen när både mat och sömn krånglar. Hoppas det snart släpper och blir bra!
Låter som nattskräck. Båda mina barn har haft det till och från. Verkligen hemskt och jag förstår obehaget. Att se sitt barn hysteriskt och okontaktbart samtidigt som man inte kan trösta. Mitt ena barn liksom backade in i väggen när jag skulle närma mig. Skönt att det gick över för er till slut, man känner sig så maktlös även om det inte är farligt. ❤️
God morgon! Låter ju precis som nattskräck.. Håller tummarna ni o han slipper mycket utav de eller att de bara va en engångs företeelse!
Ha en fin helg 🙂