Hej på er och glad måndag!

Hoppas allt är bra med er. Vi har ett regnigt Umeå idag och det är rätt mysigt tycker jag. Något som är mindre mysigt är att det är SÅ kallt nu när vi vaknar på morgonen i huset och det påminner mig om hur vi har det under hösten och vintern. Vi måste elda konstant typ för att hålla värmen här hemma.. Det känns absolut mindre roligt men ved är beställt och det ska bli gosigt att börja elda i kaminen igen. Är absolut en höjdpunkt under dom kallare årstiderna här hemma. Man blir så lugn av elden och värmen är så härlig. Längtar efter att komma igång och elda. Och i år ska jag fasiken bli grym på att göra eld. Är helt okej på det men lär mig nya knep varje år och tänkte sätta mig in i det ordentligt i år ;p Överlåter det oftast till mannen faktiskt men är ju bra att vara proffs själv med, haha.

I torsdags gick jag in i vecka 27 med lillebror i magen. Vi växer så det knakar här hemma och jag är tröttare än någonsin. Tycker att gravidtröttheten inte är jämförbar med NÅGON annan trötthet i hela världen. Alltså man är så trött på ett vis som verkligen golvar en!? Annars mår jag okej.

En liten sammanfattning om graviditeten just nu: 

– Har börjat må mer illa igen kvällstid men då kan jag ju oftast ligga i sängen så det är överkomligt.

– Foglossningen är ett faktum och det ilar och strålar så otroligt mycket i höfterna och mellan benen. Speciellt om jag ligger eller sitter ner för länge. Eller om jag rör på mig lite ”för mycket” en dag.

– Har börjat vakna på nätterna av att händerna domnar bort. Googlade massor och läste sedan i en av mina gravidappar att detta tydligen är vanligt!? Vet inte om jag har varit med om det tidigare och förträngt det eller om det är en ny grej men sjukt obehagligt är det iallafall.

– Försöker komma ihåg att ta mina tillskott av framförallt järn då jag märker av en enorm skillnad i mitt mående när jag missar en dag och inte. Har ju haft brist på järn alla mina graviditeter och brukar vanligtvis ha sjukt bra värden.. Men graviditeterna tar alltid det av mig och när jag väntade Kenzo fick jag ju till och med intravenöst järn ett par veckor innan förlossningen.

– Ska få prata med läkare gällande igångsättning då jag föder rätt stora barn och det hade varit skönt att slippa gå tiden ut just av den anledningen. Även av andra anledningar såklart, haha.. Men ja, ni fattar. Jag är dock lite tveksam till det alternativet med då det alltid kommer med risker. Dock så har ju min kropp fött barn flera gånger innan och kanske fattar direkt vad den ska göra vid en eventuell igångsättning. Ni som har gjort en sådan – hur var er upplevelse? Jag har som sagt väldigt dubbla tankar och alla mina förlossningar har ju kommit igång av sig själva två dagar efter BF. Dela gärna med er iallafall om ni har blivit igångsatta! Kanske inte är så ”illa” som jag tänker. Sedan tycker jag att det är spännande att en förlossning kan ske när som helst och att det får starta naturligt MEN jag föder som sagt stora barn och det var riktigt tufft sist även om det gick jättebra. Livrädd att denna bebis ska vara ännu större än vad Kenzo var.

Önskar er en fin start på veckan. Stor kram/G