Nu kan jag blogga om det då det ändå var cirka en vecka sedan. Fy så rädd jag var och fy så dåligt samvete jag fick då jag verkligen var PRECIS bredvid. Kenzo och jag busade i sängen och jag skulle byta blöja på honom. Han ställer sig helt upp på fötterna så att rumpan pekar upp i taket, trycker sig framåt med all sin kraft från benen och verkligen flyger med huvudet före ner från sängen, slår i rakt på huvudet mot golvet och överkroppen flyger över honom så att han landar på rygg. Mitt hjärta stannade och allt gick på bara någon sekund. Han var rätt långt bort från sängkanten med bör tilläggas. Och gled som en raket med kraften från sina ben.

Han skrek direkt och var skärrad, rädd och ledsen. Ont hade han säkert med. Efter några om och men så åkte jag faktiskt in till akuten då smällar mot huvudet väl alltid ska kollas? Och han fick ett märke vid tinningen rätt snabbt. Läkarna på plats trodde absolut inte att det var någon fara och jag bröt ihop helt för kände mig så dålig. Fick tröstande ord om att det händer även dom bästa och att dom har oooootroligt många besök av småbarn för skador från likvärdiga olyckor varje dag. Men ja, man känner sig verkligen som världens sämsta mamma i stunden. Var helt skakig och skärrad resten av dagen och hade stenkoll på hur han sov, åt, andades, betedde sig, allt!

Här har jag för övrigt skrivit om andra olyckor med barnen som bebisar! 

Såhär såg det ut när vi kom till akuten och det la sig rätt snabbt. Redan dagen efter såg man knappt märket och nu är det lite, lite gulaktigt där om man kollar riktigt noga. På akuten kröp han för övrigt runt på golvet framför läkarna, busade och ställde sig upp mot allt som gick att stå mot.