Nu kommer det ju att komma upp en del gamla bilder då jag fotat lite smått hela sommaren men inte uppdaterat något med dom bilderna. Ett av våra stopp under bilresan med barnen var Liseberg och Göteborg och guuuud vilka lyckliga ungar vi hade. Dom sa att det var bästa dagen i deras liv och var helt till sig exakt hela dagen.

Många frågade hur vi vågade besöka Liseberg efter den fruktansvärda händelsen på Gröna Lund. Jag har verkligen tänkt mycket på detta och jag är så ledsen för alla inblandade i tragedin.. Kan knappt föreställa mig vad nära och kära samt SÅKLART dom drabbade har behövt gå igenom.. Iallafall så läste jag på mycket och tänkte också spontant att Liseberg förmodligen ser över säkerheten extra mycket efter händelsen. Vet också att Liseberg har nyare karuseller och berg och dalbanor som inte alls gjort lika många åk som dom på Gröna Lund. Sedan är det större risk att dö i en bilolycka eller på ett flyg tänker jag också rent spontant. Men ja, klart att jag var lite extra rädd. Ska vara ärlig och skriva det. Hur tänker/resonerar ni efter tragedin på Gröna Lund? Skippar ni nöjesfält nu?

Hur som helst så vågade Jason (som är en lång kille) åka dom allra värsta berg och dalbanorna och gud vad han var stolt och pirrig i hela kroppen. Jag åkte faktiskt ingenting då jag blir extremt illamående av.. allt? Och någon var ju tvungen att ha bebben med under tiden som dom stora kidsen åkte. Mannen fick med andra ord ”offra” sig och åka precis allt och han tyckte att det var jätteroligt, haha. Men han är ju ett stort barn så 😉 Lilla Kenzo fick åka livets första karusell förresten. Den åkte i och för sig jag med honom och Jolie så ett åk hann jag också med nu när jag tänker efter =)

Precis innan vi skulle åka därifrån så spelade vi på ett hjul med godis och till vår stora lycka så vann vi faktiskt!? Har aldrig vunnit något förut och barnen bara tjöööööt av lycka, haha. Vilket perfekt avslut på en helt fantastisk dag.

På sista bilden hade vi precis checkat in på hotellet!

Direkt efter Lisberg tog vi färjan över från Strömstad till Norge. Och FY så illamående vi var allihop. Jolie spydde och vi andra var nära på att kräkas varje sekund. Vi bara satt där helt apatiska och försökta underhålla bebis som även han förmodligen mådde jättedåligt. Nej, jag är ärrad för livet av den turen med båt, haha. Och bara känslan av att man inte får eller kan kliva av gav mig panik. Kan säga att vi bilade hela vägen hem när det var dags att åka tillbaka till Umeå igen.