Nu är det officiellt sommar eller vad säger ni!?

Har en så tung period just nu med stress och mig själv. Känner mig otillräcklig för mina stora barn, för bebisen, med mitt bolag.. Alltså med allt. Träffade min lillebror igår och fick bara så ont i magen över att jag på riktigt knappt hinner tänka på honom för att det är något hela tiden och att det känns som att dagarna flyger förbi och plötsligt är det natt. Och då är jag fortfarande vaken vid en dator.. Typ. Tar ju inte ut någon mammaledighet alls men är ändå med mitt barn så mycket som om jag vore mammaledig. Samtidigt som jag jobbar. Och då blir det ju halvdant på bägge planen. Jag tar nätterna. Jag har två barn varannan vecka som går i skolan och förskolan och efter 16 så lagar vi middag, sedan är det fotboll/vänner/aktiviteter och jag hinner knappt se dom. Tror inte att dom klagar då dom verkar hur glada som helst MEN MIN känsla är bara att jag är sämst, inte räcker till, är otillräcklig och inte kan vara 100% överallt. Och det bryter på något sätt ner mig. Är så trött på att känna såhär men tror det krävs väldigt mycket för att jag inte ska göra det. Ett helt annat synsätt och andra förväntningar på mig själv. Jag vet iallafall att det är ett problem och att jag behöver jobba på det. Sedan vet jag inte hur men det blir väl nästa steg.

Några bilder från glassbilens besök igår =) Nu är det riktigt fullt i frysen.

Önskar er en fin dag. Stor kram/G