Gabriella Joss Gabriella Joss
Allmänt

Tankar

Ligger i sängen och ska snart kliva upp och göra mig iordning. Har inte ens gått upp och morgonkissat än då jag varit rätt öm i brösten och magen + känner mig trött. Däremot så har jag suttit lite vid datorn, betat av mailen osv. Har legat och tänkt lite också då jag återigen har fått in massor med troll här efter att skvallerbloggar skrivit om mig nu i dagarna/senaste veckorna. Förstår att jag är väldigt aktuell just nu på grund av ny sambo, nya bröst osv. Och det är helt okej. Jag bryr mig inte särskilt mycket men började bara tänka en del nu när jag låg i sängen ensam och hade tid för reflektion.

Ibland så slår det mig hur mycket tid vissa har att lägga på andra. Jag förstår att man vill läsa bloggar, det gör jag själv med. Det är kul att inspireras när det kommer till mat, inredning, kläder osv. Jag tycker att sociala medier är en så himla rolig grej, även om det är viktigt att förstå att det bara är just en rolig grej. Man ser aldrig hela någons liv och saker förskönas och ser bättre ut än vad dom är. Men det är underhållning och ett roligt tidsfördriv. Jag älskar att skrolla i instagram eller klicka runt på mina favoritbloggar när jag har en stund över. Sedan kommer vi till det där hatet. Hur orkar man? Hur har man tiden? Jag blir så fascinerad över folk som sitter och skriver långa a4-utlägg om vilken hemsk mamma jag är som har valt att göra mina bröst, skriver teorier om mitt nya förhållande, om hur mitt förhållande med mitt ex tog slut osv. Jag skulle liksom själv aldrig ha den tiden eller energin att lägga på någon annan. Klart att jag kan snacka lite skit om någon eller skvallra med mina vänner men där tar det stopp sedan. Skulle aldrig orka skriva långa böcker om eller till någon fulla med hårda ord på internet.

Jag är så trött på att vara offentlig. Det är så ofta jag känner att jag bara vill slänga in handduken och gå någon annan väg. Jag visar mina barn så mycket mindre nu och då får jag genast höra att det beror på att jag har en ny kille och att jag inte älskar barnen lika mycket längre. Hur kan man ens dra den slutsatsen? Det handlar snarare om att barnen faktiskt är fyra och sex år snart och med tanke på klimatet på internet så vill jag helst varken visa eller skriva så mycket om dom. Då är det enklare att lägga fokus på andra saker i mitt liv istället för att mata ut information och bilder på mina barn.

Jag vet inte ens varför jag skriver det här för jag bryr mig egentligen inte alls om hat eller hårda ord. Jag är så nöjd med mitt liv och jag önskar alla den känslan som jag själv har just nu till sitt egna liv. Även min värsta fiende. För är man tillfreds själv så bryr man sig inte om andra. Men är man missnöjd så blir man missunnsam, bitter och har mer tid över för att tänka illa om andra och deras liv. Man kan fylla sitt liv med precis vad man vill – så varför då fylla det med att kommentars hur andra väljer att leva och göra? Men ja.. Det är svårt att skapa ett liv som man trivs med. Det är svårt att lära känna sig själv och vara ärlig mot sig själv om hur man vill leva och vem man vill vara. Det kan man bara skapa för sig själv genom att våga, tro på sina drömmar, kämpa för det man vill ha och anstränga sig för att komma dit. Och det krävs mycket styrka att bara våga vara sann mot sig själv då bara den lilla detaljen är så pass läskig. Det kanske krävs en skilsmässa, en flytt till en ny stad, byte av jobb, att säga upp kontakten med en förälder.. Och det är stora och läskiga steg. Tro mig, jag har varit där. Och jag har varit missnöjd och bitter och missunnsam jag med. För att jag själv inte har trivts så bra med mig själv eller ens vågat vara mig själv på grund av rädslan av att bli dömd. Men idag bryr jag mig bara inte. Och jag vet inte om det har kommit med åldern eller i att jag bara har vågat bestämma mig för att mitt liv är just mitt. Jag vill våga vara den jag är oavsett andras åsikter. Jag är tacksam varje morgon över mina barn, mina vänner, min kille, mitt hus, min bil, min kropp som jag lyckats bygga stark och snygg tack vare många timmar på gymmet.. Är glad över att jag har hittat kosten som fungerar för mig och får mig att må bra. Jag vet inte.. Jag är bara genomglad. Och lycklig rakt igenom. Känner mig så otroligt trygg och lugn. Och det märks på min mage, min hy osv. Det strålar igenom. Jag är bara tillfreds med alla delar av mitt liv för stunden.

Skriver nog mest detta nu för att det var så många som hittade hit med sitt hat då jag som jag skrev högre upp är rätt aktuell på andra forum nu. Och istället för att hålla skitsnacket och orden som vilken dålig mamma jag är i det forumet så vill ju alla dessa troll även bomba mig med taskiga ord här. Och det är liksom inte bara om mig utan om min kille, mina barn och till och med min bästa vän. Som ni vet så är det inte värt ansträngningen då jag varken läser eller godkänner sådana kommentarer! Raderar dom samma sekund som jag har läst fem ord och inser ungefär vad personen i fråga vill komma till. Förut så läste jag allt men varför ska jag mata mig själv med bajs? Och saker som jag själv vet inte stämmer för fem öre som en främling som jag totalt skiter i tycker om mig? Så ja, det är bättre att ni som vill snacka ner mig håller er på dom forumen som är öppna för er till att skriva skit. Skriv där istället för det är där ni hör hemma, haha. Inte på min blogg =)

Jag vet vem jag är. Jag vet vilken bra mamma jag är. Jag vet hur bra värderingar jag har och hur ödmjuk jag är gentemot andra människor och olikheter. Jag vet att Jason och Jolie inte kommer att fara illa av att jag syr ihop ett navelbråck och återställer mina bröst till det dom var innan barnen. Jag vet också att mina barn är så fulla av kärlek och att dom kommer att bli så fina människor till skillnad från dom som sitter och snackar skit om varenda offentliga person som dom kommer åt. Och vet ni varför? Jo, för att jag och deras pappa uppfostrar dom med kärlek. Vi fyller varenda liten del av deras kropp med kärlek. Vi väljer att låta dom bli människor som inte dömer och som accepterar olikheter och andra. Är det något som är viktigt för mig i min mammaroll så är det att mina barn ska vara ödmjuka och inte döma. Och att dom ska älska sig själva och våga gå sin egna väg i livet. Att dom ska känna att deras värde inte grundar sig i prestationer eller vad dom gör. Att dom duger precis som dom är. Det är det enda jag lägger mitt fokus på som förälder. Och att jag gör en bröstförstoring kommer inte att påverka deras syn på sig själva eller få dom att känna att dom måste operera sig i framtiden bara för att jag har gjort det. Vet ni? Jag har ingen erfarenhet av en förälder som ens har smink på sig. Men se på mig idag. Jag är sminkad varje dag, bryr mig mycket om mitt utseende osv. Så bara för att man har en mamma som bryr sig om sitt yttre, en pappa som gör en hårtransplantation eller en förälder som har implantat så betyder det inte ens att man kommer att bry sig om sådant själv. Mina barn kommer aldrig någonsin att känna att dom behöver ändra något för att duga – för att jag ser till att dom känner att dom duger precis som dom är. Jag däremot är skadad av min uppväxt på andra sätt och jobbar varje dag för att känna att jag duger som jag är. För jag har aldrig fått känna det. Och jag har dessutom behövt skuldbelägga mig själv för den känslan. Har så många psykologtimmar bakom mig som har tagit mig framåt men vet att jag har minst lika många kvar för att läka och göra sår till ärr. Och det har jag fått otroligt mycket hjälp av barnens pappa med genom åren. Och nu har jag min kille som höjer mig precis lika mycket när jag i vissa stunder inte kan göra det själv. För det sitter så djupt i mig att inte duga. För att jag är så nedbruten i min självkänsla och har saker att bearbeta som jag skuldbelagt mig själv för trots att jag bara var ett barn när det hände. Jag om någon vet hur det är att känna att man måste förändra sig för att få bli älskad och för att duga. Det var också därför jag väntade så länge med min operation. För att jag ville tänka och känna att jag gjorde den av ”rätt” anledning. Jag ville inte göra den för att jag inte dög med dom tuttarna jag hade utan bara för att jag vet att jag faktiskt genuint saknar att ha den bysten jag hade innan kidsen. Och jag ville tänka över ordentligt kring VARFÖR jag faktiskt ville lägga mig under kniven. För hade det varit av den förstnämnda anledningen så hade jag låtit bli och arbetat mer på mig själv istället. Vilket jag såklart fortfarande också gör. Men ni förstår nog hur jag menar.

Men ja.. Är det något jag är trygg i så är det att jag aldrig kommer göra mina barn illa på samma vis som jag själv har sprickor i mig från när jag växte upp. För att jag gör annorlunda. Och det kommer en bröstförstoring, en vältränad rumpa eller smink aldrig att göra någon skillnad kring. Jag skadar inte mina barn. Men ni som skriver skit om andra på nätet aktivt var och varannan dag och har barn hemma kanske borde göra era barn den tjänsten att lägga mer fokus på ert egna liv och utveckling. För att ha så mycket hat i sig mot främlingar som man inte ens känner tror jag kan skada så otroligt mycket mer än att göra en skönhetsoperation i det långa loppet.

Nu ska jag sminka mig och göra mig redo för dagen. Kram/G

Kommentarer

  1. Julia

    Har följt dig sen 2014 men har aldrig vågat kommentera förens nu… TACK! Från botten av mitt hjärta, sitter och gråter så mycket när jag skriver detta, det känns som du lyfte locket för mig, fick mig att våga känna lite mer, bli lite mer sann mot mig själv och inse att jag duger precis som jag är. Även fast jag dagligen kämpar med detta, tänker att jag ska skita i vad andra tycker och våga följa mina drömmar, mål.
    Trots att du inte valt att gå ut med vad som har hänt dig under din uppväxt så känns denna text så träffande, trots att jag inte kommit lika långt som dig så inspirerar du mig att våga fortsätta kämpa för det.
    Fick själv mitt barn när jag var 20 år och det känns himla fint att du vågar dela med dig av dina tankar om båda sidor av föräldraskapet. Du är så otroligt fin och genuin gabbi, fortsätt att gör din grej för det finns så många som ser upp till dig och inspireras av dag.
    Du lever mycket av mitt drömliv och det är så fint att tänka på att även jag kan komma lika långt som du har gjort i din resa, att jag kan trots att jag själv har en knackig resa bakom mig. Tack gabbi! Tack för att du får mig att våga tro på mig själv!

    Förlåt för ett lagom flummig kommentar haha men är lika virrig i huvudet, kram fina

    1. Gabriella Joss

      Alltså wow <3 din kommentar gjorde mig helt tårögd!! Det är faktiskt tack vare den jag ens orkade blogga idag. För att du fyllde mig med kärlek. Tack fina, fina du! Och du är helt fantastisk och är bara värd det bästa. Och jag sitter här med tårar igen fast det är tredje gången jag läser dina ord. TACK. All kärlek till dig. Du är bäst <3

  2. C

    Jag har själv två barn – och hängbröst! Och funderar själv mycket på om jag ska göra en operation för min egen skull. Kommer på mig själv med att tänka att jag nog skulle komma undan med det, för att jag har två pojkar. Jag uppfattar dig som en enormt varm och engagerad mamma. Som en riktig känslomänniska som tar så väl hand om dina barn och ditt hus och människorna runt omkring dig. De kroppsliga förändringar som kommer efter graviditeter är så dramatiska och plötsliga att de inte kan jämföras med hur män eller kvinnor som inte fått barn åldras. Det är inte konstigt alls att man vill operera sig. Jag tror att självförtroendet och välmåendet stiger något enormt efter en operation. Är det sorgligt? Egentligen kanske ja. Men samtidigt är det en spännande tid vi lever i, där vi har möjligheten att förändras och vinna en hel massa åt av välmående. Grattis till dig som vågade, säger jag. Jag tror inte att du ångrar dig.

    1. Gabriella Joss

      Förstår dig helt!! Och du har så rätt i det du skriver. Man ska verkligen göra det man vill för att må bra med sig själv och sin kropp. Det angår ingen annan över huvud taget! <3 TACK! Och jag tror också att jag kommer att vara så glad över detta om allt går bra utan komplikationer. Kram och återigen tack för så varma ord. Betyder så mycket för mig.

  3. Maria

    Det är underligt att det finns så många stollar som tror att alla behöver höra precis allt jävelskap som går igenom huvet på dem!
    Jag är född på 80-talet och minns tydligt tiden innan internet. Hemma hos oss kunde mina föräldrar muttra surt om sånt de inte gillade. Olof Palme, eller om nån var lättklädd på svts lördagsunderhållning (typiskt mamma som fnös nåt om ”klä på dig, människa”) men tonen var stort sett okej och inget som behövde basuneras ut till världen. Jag blev så oerhört förvånad när jag förstod att folk ute i stugorna satt och skrev brev till tv och gnällde över ALLT! Eller ringde deras kundservice och gnällde, skällde och gjorde bort sig som fan rent ut sagt. Särskilt kanske att gå ut och skaffa porto och använda pengar på det var för mig oerhört märkligt.
    Jag var korkad nog att tro det var gamla sura tanter och gubbar som gick med basker och käpp och präktiga rockar som satt och förfasade sig, men det visar sig ju smärtsamt tydligt att det sitter folk i min ålder – i din ålder – yngre än oss!!! som skriver och tycker en massa skit, precis som surkärringarna som fanns när jag var liten. Skit i dem! De lever för att vara motvalls och minsann tala om vad de tycker och egentligen är det förgrämda, små människor som behöver ett eget liv istället för att bry sig så mycket om vad andra gör.

  4. Kajsa

    Blir så j.ä.v.l.a trött på människor, men är samtidigt inte alls förvånad över människors ord och handlingar. Detta är den nya vardagen, att spy skit över allt och allas liv. Speciellt bakom en skärm, där ingen vet vem dessa patetiska troll är. 🙂 jag själv är inte en offentlig person, men har fått min del av hat och skitsnack emot mig.. Självklart har det fått en att tvivla på sig själv som person, det ska jag inte ljuga om. Men tillslut fanns det inte mer plats i mig att ta åt mig av sånt, min pojkvän, syskonbarn, hund, jag som person överlag och allt annat som är bra i mitt liv tar så stor plats och vad alla andra tycker och tänker om mig idag: det rinner av mig. 🙂 Säger inte att du ska acceptera andras dåliga beteende, men förstå att problemet ligger hos dem och inte hos dig. Du är du, och det är du bäst på och det som är bra i ditt liv är det som betyder något. <3

  5. Sara

    Ditt inlägg hjälpte mig.
    Jag har en väldigt elqk o manipulativ svärmor.o jag lägger massavenergi på henne istället för att bara vara lycklig och skita i vad hon tycker. Fuck henne och tack till dig för ditt inlägg som fick mig vakna o inse det jag redan insett. Elakingar ska man inte tänka på.

  6. Kristina

    Avundsjuka är de väl oftast när det är skitsnack eller okunskap.
    Är dubbelt så gammal som dig, men du är så grym. Känner igen mig i så mycket av det du skriver. Har inte heller någon kontakt med min mamma. Och har oxå erfarenhet att inte duga.
    Fortsätt blogga som du brukar❤️

  7. Sofia Larsson

    Du är så klok! Förstår inte heller hur man kan skriva nåt elakt till någon annan. Jag förstår verkligen inte det!!! Jag tror bara att det handlar om avundsjuka. Men det är bara så sorligt hur vissa människor är. Jag tycker du verkar vara en fantastisk människa och mamma ❤ fortsätt så! Stor kram till dig
    Mvh Sofia

  8. Stina

    Ta bara bröstförminskning som exempel, jag har typ ALDRIG läst om någon som blivit kritiserad för att den väljer att förminska sina bröst, operation som operation? Bägge 2 så förändrar du din kropp men det ena är så mycket mer okej än det andra enligt vissa. Hur kan just storlek provocera så mycket?

    Sen tänker jag på alla mammor som sitter och kritiserar dig och många andra för era livsval, som förmodligen tycker att dom är så mycket bättre än alla er och vill ge massa tips på hur ni kan bli bättre mammor. Redan när dom rör tangentbordet och skriver första reden till er så har dom sjunkit till botten. Skulle jag se min mamma på internet, sitta och skriva hat eller bara håna en annan människa, ifrågasätta eller vara dömande mot andra, så skulle jag tappa all respekt för henne. Det är föräldrar som ska lära oss att vara snälla mot andra, behandla andra som vi själva vill bli behandlade, lära oss att mobbning är bland det värsta som finns, lära oss att man har rätt till sin åsikt och alla behöver inte tycka likadant, och det viktigaste RESPEKT för andra människor. Sen sitter dom själva på internet och gör precis tvärtom det dom lär sina barn?
    Oj vad rörigt det blev🤪 tycker det är en intressant det du tar upp bara och att höra hur folk tänker och ser på saken…

    1. Camilla

      Tror att det beror på orsaken/motivet bakom ingreppet. En bröstförminskning gör många på grund av att den stora bysten skapar värk i rygg och axlar plus är ett hinder vid fysisk aktivitet. Anledningen till operationen är alltså inte till största delen utseendemotiverad utan mer ”medicinskt” motiverad. Ungefär samma som att använda botox för att lindra huvudvärk och inte för att få en slätare panna. Botoxen sprutas ju in oavsett så ingreppet blir detsamma men motivationen bakom skiljer sig åt. En bröstförminskning förändrar ju i teorin bröstens utseende precis som en förstoring gör och man kan ju påpeka till bägge att de inte accepterar de bröst gud gav dem och förmedlar detta till sina barn. Det verkar dock vara mer ok att göra en förminskning då man i det fallet kan hävda att det inte bara är en utseendegrej.

      Jag fattar heller inte varför man upprör sig så mycket över vad andra gör, vore ju en sak om hon genom sin operation tvingade andra att göra samma sak. Alla gör som de själva tycker och ansvarar för uppfostran av sina egna barn så varför engagera sig så mycket i andra….

  9. Emelia Elfving

    Så bra skrivet!! Tycker du är grym precis som du är! Barnen har tur som har just dig som mamma! ❤️

  10. Mia

    Bry dej inte. Tycker inte det är friskt att skriva hat till dej eller andra. Jag och många tycker om dej. Blocka dem så du slipper läsa det. Kram. 😊😇

  11. Louise

    Att folk ens orkar skriva sådana kommentarer. Jag bloggar också och en gång skrev jag att dottern skulle till förskolan under sommaren medan jag var ledig. Jag fick en kommentar att varför ska vi belasta pedagogerna när jag är ledig. Min dotter behövde få vara på förskolan för det sociala. Sen har jag väl inte fått så jättemycket kommentarer som är elaka.
    Jag tycker att du är en fantastisk mamma som värnar så mycket över dina barn och dig själv. Och det är en självklarhet att ju äldre barnen blir ju mindre är de med på bloggen och i sociala medier. Mina barn (18,16 och 11) är nästan aldrig med på bild och jag frågar dem om de vill att jag lägger upp säger de nej (vilket inte är så ofta) så blir det så. Min dotter tycker om att vara med på bild.
    Tycker du ska fortsätta som du gör. All kärlek och styrka till dig.❤
    Massor av kramar från Malmö

  12. Anja

    varför ska du snacka skit överhuvudtaget är ju min fråga? har man inget snällt att säga behöver man ju inte säga något alls.

  13. Helen

    Gammal nog att vara din mamma. Fortsatt att vara den du är, du är en duktig fighter.
    Var stolt!
    Jobbar själv med att hitta mitt egenvärde som jag tappat bort någonstans.

  14. Evelina

    Det är så hemskt att säga, men näthat tror jag ALDRIG kommer försvinna – SÅ sjukt är samhället. Alla bloggar jag följt genom åren har fått utstå det, INGEN har förtjänat det, och det är så himla hemskt att det finns. Men folk är elaka, inte bara på nätet utan överallt – hemma mot sin partner, sina barn, på jobbet (alltså tänk att vuxen mobbing på en arbetsplats ens finns?!) mot sina kompisar. Finns bara så otroligt mycket misär som folk gärna tar ut på andra.
    Jag älskar din blogg och tycker du verkar vara en underbar person. Har jag börjat googla på bröstoperationer sedan ditt inlägg om det? Ja, haha, men det är pga att det är fel på mig och inte dig 😛
    För att summera – gud, lägg ner sociala medier om du vill det. Förstår PRECIS vad du känner, och självklart ska man inte fortsätta när det inte längre är kul. Du har så mycket driv, kompetens, och hjärna – du kan göra vad du vill! 🙂 Njut av ditt liv, din kille, dina barn, din utstrålning och skit i bloggen om det krävs för att må bra.

    Du är grym!

×

Om Gabriella Possler

Hej på dig och vad kul att du har hittat till min blogg! Jag är 25 år, lycklig i livet och mamma till två underbara barn. Bor i mitt drömhus som byggdes 2017/2018, jobbar som mäklarkordinator och driver en av Sveriges största bloggar. Hoppas att du ska tycka att det är kul att hänga med i både med och motgång, ta del av min träning, goda recept, livet med barn och att bolla allt samtidigt som mamma och egen företagare. Kram! SAMARBETSFÖRFRÅGNINGAR: gabriellajoss@hotmail.com INSTAGRAM: @gabriellajoss