Här kommer mitt inlägg med nyårs”löften”. Jag gillar inte att kalla det för löften egentligen men i år har jag faktiskt ETT löfte. Resten är mål. Mitt nyårslöfte för i år är att ALDRIG prioritera människor som inte prioriterar mig lika mycket tillbaka. Har verkligen gjort det hela 2020 och det har på riktigt förstört mig totalt. Har tappat mig själv och vem jag är i allt det på köpet. Nu ska jag sakta bygga upp mig igen och hitta tillbaka till den starka personen jag faktiskt vet att jag är och alltid har varit. Så det mina vänner ÄR mitt löfte för nästa år. Kommer inte att ödsla en sekund på någon som inte vill ge mig samma tillbaka. Det som skrämmer mig mest är att det är under dom senaste veckorna jag faktiskt har insett allt det här. Man blir så blind när man är i en situation ibland.

Lite pepp och jag VET att det är fler än jag som behöver läsa detta: 

Och den viktigaste påminnelsen som gäller precis alla relationer. Om någon visar dig att du inte är nog viktig att kämpa för så fortsätt bara gå. Det är lättare sagt än gjort, jag vet. Men gör det ändå. Tove sa igår när vi pratade i telefon om detta att ”seriöst så är det bara DU som bestämmer hur du ska ha ditt liv och idag är verkligen första dagen på resten av ditt liv”. Så jäkla klyschigt men så otroligt sant. Jag började jämföra det här med min träningsresa. I början efter barnen hade jag noll motivation. Orkade inte, ville inte, såg ingen anledning till att orka. Var svag, vägde typ 15 kg mindre än nu och hade typ noll former kvar (jämfört med idag iallafall) då jag hade ammat så otroligt länge och tappat vikt. Ändå orkade jag tvinga mig själv till gymmet dag efter dag efter dag. Efter sex veckor kom lite resultat och tillsammans med dom även motivationen till att orka fortsätta. Idag ser jag mig i spegeln och känner att jag VILL till gymmet. Jag ser mina resultat och vill fortsätta få mer resultat. Jag får suget efter känslan jag får i hela kroppen efter ett pass och vill känna den igen. Ja, ni förstår. Och såhär är det med relationer som man ger för mycket i med. Det är svårt att gå i början för att man inte har motivation (jag tänker alltid ex. ”men vadå det är ju såhär det är nu”..) men efter bara några veckors distans till det hela så inser man istället att ”vad fan har jag hållit på med egentligen?”. Sedan är det lätt att falla tillbaka. Som min föreläsare sa! Man skapar en stor motorbana av en liten grusväg genom att repetera samma beteende om och om igen. Man kan ta sig ifrån motorbanan och krympa den men det är också lätt att slira in på den igen eftersom att beteendet är så starkt inövat. Men det går! Och kan jag så kan du. Det var det jag ville komma till med detta långa utlägg, haha. Och här är dom kloka orden som jag nämnde för typ 600 ord sedan(haha):

Och så tillbaka till mina mål då! =)

– STRESSA NER! Alltså jag måste verkligen bli bättre på detta. Är läskigt när stressen är så långvarig att den blir fysisk. Så mitt största mål i år är att inte vara lika stressad och faktiskt lära mig att ta det lugnt. Borde egentligen göra ett löfte av detta men vill inte känna press över det då jag annars bara kommer att bli stressad, haha.. Men nu kör vi! Ska vara mästarnas mästare på att ta det lugnt innan 2021 är slut.

– Vara här och nu. Detta går ihop lite med förra punkten egentligen… Jag är dålig på att vara i stunden. Eller ja, till och från så kan jag faktiskt vara bra på det men jag tänker mycket på framtiden, planerar mycket, tänker alltid på nästa grej jag ska göra osv. Jag ska försöka bli bättre på att vara här och nu. Vill framförallt bli mer närvarande i stunden med barnen. Det är så lätt att bara stressa sig genom vardagen för att man måste laga mat, städa, tvätta osv. Och sen är det liksom sovdags. Ska bli bättre på att tänka på att allt annat kan vänta lite. Och det är okej att bara steka köttbullar ibland för att lägga pussel med kidsen istället. Och det är okej att tvättkorgen är överfull ibland med. Får påminna mig själv om det.

– Jobba på min självkärlek igen! Har verkligen tappat min respekt för mig själv och mitt värde för mig själv helt i år som sagt. Det känns så pinsamt och tragiskt att skriva det men det är tyvärr sant. Och jag vet att jag kommer att hitta tillbaka till den jag var igen. Och då kommer jag att se tillbaka på 2020 och skratta. Det kommer att vara en så liten grej i det stora, långa livet. Men just nu är det inte en liten grej och något som jag verkligen ska bygga upp igen. Och återigen, jag tänker aldrig tappa mig själv för någon annan någonsin mer.

– Aldrig sluta känna efter och våga visa mina känslor. Jag har under hela mitt liv tänkt att jag borde hålla tillbaka mer och inte säga exakt allt jag känner. Jag gör alltid mig själv sårbar genom mina känslor. Jag kan liksom ge hela mitt hjärta och få det sönderstampat.. Ibland har jag blivit så arg på mig själv för detta. Känns som att dom allra flesta är precis tvärtom och inte berättar vad dom känner alltid i första taget. Man är för rädd för att bli sårad. Jag är också rädd för att bli sårad men jag har alltid vågat ändå. I alla mina relationer, oavsett om det är vänskap eller kärlek. Har ofta tänkt att jag borde vara mer smart i att visa mina känslor och inte bara ösa ut dom.. Men nej. Det här är ju jag. När jag var i Barcelona i årsskiftet så började jag prata med en av mina första ”killar”. Han bor nämligen där nu. Vi pratade lite minnen osv och han sa då ”jag minns att du alltid var så himla brutalt ärlig och att du alltid säger exakt det du känner”. Och ja. Jag är ju verkligen så och har alltid varit. Det känns fint att det är så jag blir ihågkommen med. Jag vågar och jag vill fortsätta göra det. Även om jag blivit sårad så vill jag våga behålla det i mig själv. För på något vis är det en av dom absolut finaste sakerna med mig. Att jag vågar känna och visa det. Jag ska aldrig ångra att jag vågar ge så mycket av mig själv och mina känslor även om det har sårat mig.

– Fortsätta med träningen och skapa nya mål längs vägen. Jag är så peppad på mitt träningsår 2021. Ska innan 2021 ta 150 kg i hip trusts bland annat har jag bestämt. Tror ni jag grejar det eller? Det tror faktiskt jag.

– Bli mer ekonomisk. Är det något jag är bra på så är det att bränna pengar. Jag tycker på ett sätt att pengar är till för att man ska leva och ha ett innehållsrikt liv men samtidigt så är jag expert på att köpa saker som jag inte ens behöver. Det blir för spontant. Hela jag är ju spontan men jag måste sluta vara så spontan när det kommer till mina pengar.

– Fortsätta driva mitt företag! Och plocka in mäkleriet i det också. Min tanke är ju att jag ska arbeta som fastighetsmäklare på heltid och ha sociala medier på sidan av framöver. Men egen företagare vill jag vara även 2021. Jag är så stolt över det jag har byggt upp och så tacksam över att jag vågade ta steget och starta mitt AB. Och vet ni? Det enda jag ångra är att jag faktiskt inte vågade göra det tidigare. Det är svårt och mycket att tänka på till en början. Men när man väl kommer in i det så känner man bara POWER. Så ni som går i tankar kring att våga starta eget – gör det för tusan!! Det värsta som kan hända är att man misslyckas och då är man en erfarenhet rikare. Då öppnas en ny dörr eller så ramlar man in på en ny väg i livet. Det enda man ångrar i livet är det men inte vågade göra fast man ville innerst inne.

– Undvika socker så mycket det går! Ni förstår inte hur bra jag har mått i år jämfört med alla tidigare år när jag har ätit socker i princip varje dag. Åt dessutom mycket socker bör tilläggas. Och i år har jag inte gjort det! Och jag har mått helt otroligt mycket bättre. Sedan äter jag ju som ni vet det jag vill när jag vill men när jag undviker socker så blir jag inte sugen på det heller. Nu har jag ätit lussebullar varje dag i typ en vecka och är konstant sugen också, haha.. Så bra vanor ger mer bra vanor och tvärtom. Typ så.

– Våga dejta! Jag har ju varit helt jäkla låst till en och samma kille i princip hela 2020. Har träffat andra men sumpat det lika fort för att det inte har känts rätt även om killarna har varit gulliga osv. Såg att Josephine Qvist skrev på insta story att hon aldrig fastnar för någon men när hon väl gör det så är hon besatt. haha.. Och så är jag tyvärr också. Men jag ska våga gå vidare igen! Ibland önskar jag att jag hade lättare för att bara släppa någon snabbt och ”ta någon” annan men samtidigt är jag glad att jag inte är så. För jag vet att när jag har känslor så är det äkta och på riktigt och inte bara för att jag är rädd för att vara ensam. Och jag vet också att jag hade gjort precis allt för den jag faktiskt blir kär i. Jag hoppas att jag en dag ska få träffa någon som möter mig i samma känslor och vill ha mig precis lika mycket som jag vill ha honom. Jag tror att det kommer att ta tid men jag tror också lika mycket på att det kommer att hända. Jag hoppas det iallafall.

– Bli supervig igen! Har redan påbörjat detta lite och jag längtar efter att kunna gå ner i split och spagat igen utan problem. Klart att det är roligt att styrketräna och jag har fått extremt bra resultat under detta år. Det tråkiga är att jag typ inte har stretchat alls och det gjorde jag aaaaalltid förut. Så ska börja göra det igen! Är inte jättestel nu direkt heller utan fortfarande överrörlig men absolut inte som förr.

– Och ett av dom viktigaste.. Fortsätta LEVA. Jag vill aldrig leva ett liv som går på autopilot. Jag vill våga köra mitt egna race, tro på mina drömmar, våga vara kär, våga säga ja till livet, våga satsa, prova och misslyckas. Jag älskar livet och jag vill aldrig sluta ha den känslan. För vad vore vitsen med att leva om man faktiskt inte vågar göra det fullt ut? Jag vill aldrig se tillbaka på mina år och tänka att jag borde ha gjort om eller gjort annorlunda. Våga känna, älska, kasta dig ut i allt det där läskiga, säga upp dig om du hatar ditt jobb, berätta vad du känner för den du känner det för.. Om det är något jag vill lära mina barn så är det att man bara har ett liv och att man verkligen ska VÅGA leva det. Det är så otroligt viktigt. För i slutändan så har vi faktiskt bara ett liv. Och när jag dör så kommer ingen bry sig om vad jag faktiskt gjorde med det heller. Så skit i vad alla säger och tänker om dig eller dina val. Våga göra din grej av den här lilla tiden som du faktiskt har här och nu.

Orden ovanför lever jag efter varje dag! Denna text har hängt med mig så länge jag kan minnas. Tror jag la ut den på Facebook 2010 första gången, haha. Men det är SÅ sant. Lev, lev, lev. Och våga göra det som gör just dig lycklig. Alla andra har sina egna liv att leva och har dom inget annat för sig än att tycka och tänka saker om det du gör så kan du bara tycka synd om dom för att deras egna liv är så innehållsfattigt. Tråkigt nog.

Vad har ni för nyårslöften/mål i år?

Och bara för att det här inlägget handlar om bara mig så får ni lite bilder på mig från senaste veckorna =) Puss och kram! Och godnatt. Tänkte ju egentligen inte blogga mer ikväll men fick bara känslan av att jag behövde skriva lite ändå.