Gabriella Joss Gabriella Joss
Allmänt

Jobbiga saker

Vi har ju alla varit igenom tuffa saker och jag tänkte dela med mig av några av mina. När jag ser tillbaka på vissa perioder i mitt liv så fattar jag inte hur jag har klarat mig igenom dom men samtidigt så har jag blivit så otroligt stark av att faktiskt ha kommit igenom dom till slut. Och när man väl står där på andra sidan av det tuffa så kan man klappa sig på axeln och konstatera hur jäkla grym man är. Man besitter så extremt mycket mer styrka än vad man själv kanske tror ibland och jag tror stenhårt på att man aldrig får en större utmaning i livet än vad man klarar av.

– En svår tid i mitt liv var när min pappa gick bort när jag var liten. Till en början så förstod jag nog inte ens vad som hade hänt, det var liksom för svårt att ta in för mig. Minns att jag låtsasgrät på begravningen för att jag inte ville att någon skulle tycka att jag var konstig. Jag hade jättesvårt att förstå att jag aldrig mer skulle få träffa honom. Med årens och tidens gång var det som om jag insåg mer och mer vad som faktiskt hade hänt och en dag så bröt jag bara ihop totalt och grät floder. Det var och är fortfarande sjukt tufft att ha förlorat en förälder. Och speciellt i en rätt så tidig ålder. Men det har stärkt mig och det har gjort mig så otroligt tuff men ändå mer ödmjuk.

– När jag var nybliven tonåring så bodde jag i fosterfamilj. Det var nog den värsta tiden i hela mitt liv men det är nog också min största lärdom att se tillbaka på. Det har format mig så otroligt mycket till den jag är idag och det är helt klart en stor anledning till varför jag känner att jag skulle kunna tänka mig att utbilda mig till socionom någon dag. Tror att jag hade kunna hjälpa många med dom erfarenheterna jag faktiskt har.

– Jag minns när jag och F skulle flytta ihop. Han fick kalla fötter precis innan vilket är fullt förståeligt då vi trots allt var så små,, Haha.. Och jag är ju som en jäkla virvelvind och vill bara framåt hela tiden. Har jag väl bestämt mig för något så vill jag bara köra direkt medan han är precis tvärtom och vill vänta på precis allt, få ett bra tillfälle, fundera 100 gånger, tänka över allt och fundera lite till osv. Vi är verkligen heeeelt olika och jag är expert på att bara göra impulsiva saker. Dock blir det faktiskt sjukt bra i typ 90% av fallen vilket har gjort mig ännu mer säker i att jag alltid ska våga satsa på det som känns rätt i hjärtat. Vi skojar iallafall alltid om att F fortfarande hade bott hemma idag om han inte hade träffat mig, haha.. =)Men ja, vi hade ju fått en lägenhet som vi skulle flytta till men han ångrade sig veckan innan och vi gjorde slut. Jag tänkte först skita i det men tänkte att ”nä, jag ska ha den där lägenheten själv i så fall” och så flyttade jag in där bara sådär. Hade ju mitt extrajobb på sidan av gymnasiet och jag skulle ju liksom få ihop det ändå fast det skulle innebära mycket disciplin. Det var en rätt hårt tid och jag körde bara, jobbade jättemycket och sena kvällar! Och ja, det slutade med att han kom tillbaka och flyttade in hos mig. Så slutet gott allting gott!

– Första tiden i Göteborg var tuff. Sjukt rolig och givande men så mycket ovisshet. Vi drog ju bara från Umeå, lämnade allt vi ägde och hade och satte oss i vår lilla bil. Fattar fortfarande inte hur jag fick med mig F på detta men det är ju en annan historia, haha. Det var en så speciell känsla att man kunde stanna till precis var man ville under resans gång och börja om på nytt precis just där. För vi hade ju inget annat än det som var i bilen. ”Tänk att här kan vi starta ett helt nytt liv” sa vi till varandra typ 15 gånger under tiden som vi bilade. Men ja, det blev Göteborg som vi hade tänkt från början och det var sååå mycket att styra upp med lägenhet, jobb och allt kring det. Men vi klarade det. Och ungefär ett år senare så hade vi förstahandskontrakt på en fin, nybyggd lägenhet, jobb som vi älskade och ett helt nytt liv. Ett helt nytt liv i en stad som vi hade kärat ner oss i totalt. Är det något jag kan ångra då och då så är det nog att vi flyttade från Göteborg. Finns nog ingen stad som har mitt hjärta så hårt. Det är liksom hemma på något vis och så kommer jag nog alltid att känna. Pratade nyss med F på tal om detta och frågade hur tusan jag fick med honom på att bara skita i allt och flytta och då sa han ” jag litar så mycket på dig för att jag har fått se att alla dina galna planer faktiskt funkar och går bra”, haha… =)

– Min första graviditet var hemsk. Jag låg på golvet i badrummet och kräktes dagarna igenom, var inlagd med dropp och önskade på riktigt 100 gånger om att jag bara hade gjort den där aborten som jag funderade på från början. Mådde verkligen SJUKT dåligt och skulle inte önska någon det.. Inte ens min värsta fiende! Fy vad hemsk den tiden var.. Fick liksom inte ens i mig isglass, kunde inte jobba, inte träna.. Orkade ingenting och mådde så fruktansvärt illa. Minns att jag på riktigt flera gånger önskade att jag hellre dog istället för att spy 30 gånger om dagen. Och så hade jag ju spyfobi på den tiden med. Har fortfarande problem med att kräkas men fobin finns ju inte riktigt längre som ni kanske förstår då man har varit tvungen att spy tre gånger i timmen under flera veckors tid, haha.. Man blir rätt härdad efter det =)

– Att bygga hus är bland det värsta men och bästa och roligaste jag någonsin har gjort. Det tog rejält på vår relation men på allt runt omkring också. För mig som sköter typ allt det ekonomiska hemma så var det en rätt rejäl stress i och med alla fakturor, papper och sådant som ska skickas till banken och till husleverantören. Bara att hålla koll på allt och inte missa något var en stress i sig. Så mycket möten, stora summor, saker som ska fungera och klaffa rätt i tid.. Och så bodde vi ju i andrahand i en lägenhet utan hiss, jag var gravid, jobbade jättemycket, hade Jason hemma på heltid och F var borta 8-17. Trodde ärligt att jag skulle bryta ihop hundra gånger om. Men jag kämpade på. Det värsta var nog när jag var höggravid och vi fick veta att det var fullt med svartmögel i lägenheten vi hyrde. Jag fixade en annan lägenhet samma vecka, vi flyttade och jag hade värkar hela tiden under denna period. Aaaaallt var kaos och det var som mest att tänka på med husbygget också.. Huva. Men idag sitter jag här i mitt älskade hus och det var så värt allt det tuffa såhär i efterhand.

– När jag fick veta att min dotter hade ett allvarligt hjärtfel så var det som om hela min värld vändes upp och ner. Trodde inte att något någonsin skulle bli bra igen. Men tänk vad fel jag hade. Tänk vad bra allt är idag. Och jag vet ju att hon någon dag kommer att behöva opereras men det kan lika gärna vara många år bort. Och idag är jag så trygg i tanken att det faktiskt kommer att gå bra då vi har grym sjukvård och vi har världens tuffaste lilla tjej. Det hjärtfelet som hon har ska egentligen opereras väldigt omgående men hon har motbevisat oss alla, blivit lång och stor, utvecklats i raketfart och gjort mig så trygg i att allt kommer att bli bra. Är det någon som inspirerar mig varje dag så är det Jolie. Hon är så jäkla cool, tar för sig, går sin egna väg och tackar aldrig nej till en utmaning. Och jag hoppas på att jag ska kunna ge henne alla verktyg hon behöver för att alltid vara den hon är idag, aldrig ändra sig för någon annan och alltid köra på sin grej. För hon är bara helt fantastisk och bara så himla.. stark.

Kommentarer

  1. Christina

    Wow! Rörd till tårar av ditt gripande och fina inlägg. Vilken styrka du har! Du verkar vara en sån fantastisk tjej som vet vad hon vill, är driftig och dessutom ödmjuk och omtänksam. Alla skulle ha en sån som du i sin närhet! Kram från Christina 🥰

  2. evelina

    Är så imponerad av dig, herregud!
    Jag har ett önskeinlägg från dig <3 😀
    Det är nämligen så att jag jobbar hemifrån, samtidigt som jag går hemma heltid med två barn. Jag jobbar ca 20 timmar i veckan, framför datorn. Kan jobba precis när jag vill då men är ensam mellan 6-21 på kvällen. Barnen stiger upp 6. Hur lägger du upp dina jobb timmar, jobbar du ibland när barnen är med i soffan? Hur många timmar lägger du om dagen? Känner att jag går på knäna helt ärligt, är as stressad över att hinna jobba. Just för tillfället är min sambo inte hemma helger heller, så avlastning finns inte någonstans. Vilket funkar helt ok alltså, han kämpar och är våran hjälte!
    Jag går upp 0445 och jobbar tills barnen vaknar, sen jobbar jag mitt på dagen när minsta sover. Tyvärr hamnar min äldsta då framför tvn i en timma liksom.. sen jobbar jag från 20 tills jag lägger mig vid 22 av utmattning haha. Men ibland går allt åt helvete och jag hinner inte ens tvätta. så, min fråga är, HUR när och var jobbar du? xD kan tänka mig att du gör en hel del timmar, mer än mig, men how do you do it<3

    SÅÅÅÅ tacksam för svar. Behöver verkligen råd. Känner mig så elak som tar fram datorn så fort barnen sitter och myser framför tvn, för jag MÅSTE. Driver eget!

    1. Gabriella Joss
      gabriellajoss

      Ååååh, vilken superkvinna du är!!! <3 <3 <3 förstår dig helt!! Kan skriva mer om det fina du!! Ska ordna ett inlägg. Du är fantastisk, beundrar dig! KRAM! <3

  3. Tessie - mamma till två döttrar och bf i januari

    Vilket fint och ärligt inlägg!
    Vad jobbigt med en så påfrestande graviditet, visste inte att du hade det så. Jag har mått otroligt illa i början på samtliga av mina tre graviditeter, men aldrig behövt spy. Däremot har illamåendet varit otroligt jobbigt och jag önskade ibland att jag fick spy så det skulle kännas lite bättre för en stund.
    Det har dock gett med sig efter de första tre månaderna och det är jag väldigt tacksam för! Tack för en fin blogg <3

  4. Ninna

    Så inspirerande hur du jobbat hårt för att komma dit du är idag! Wow! Ni är så fina tsms, du och F och ni är en fin familj. Svårt att föreställa sig vad du gått igenom och varför du bott hos fosterfamilj. Hela ens barndom formar ju ens vuxna liv så du har lyckats väldigt bra trots allt. 👌❤️❤️❤️

  5. Christine

    Du verkar vara en så fin, trygg, genuin, klok och jordad person, jag känner igen mig mycket i ditt liv, har haft mycket tufft som hänt, hade jag varit hälften så klok som du är när jag var i din ålder hade livet kanske sett väldigt annorlunda ut, tack för att du delar med dig av ditt liv i med och motgångar, massa kärlek och styrka till dig i det ”jobbiga” som du går igenom nu, kärleken har en tendens att övervinna även i de mörkaste rummen, stor kram ❤️

  6. Bell

    Hej,
    Vilket inspirerande inlägg. Livet är inte alls lätt och det är otroligt vad mycket man kan få gå igenom.

    Du talar om att bo i fosterfamilj var bland den värsta tiden i ditt liv. Jag och min make har funderat ett tag på att bli fosterföräldrar men jag är orolig för anknytningen man får och sedan stannar inte barnet kvar hos en. Det skulle vara givande att få höra hur det kan vara för ett barn att växa upp hos fosterföräldrar. Skulle vara väldigt tacksam om du har lust att dela med dig av det men har naturligtvis all förståelse om du inte vill det.

  7. Sofie

    Hej
    Är frågan för privat så bortse bara ifrån den.
    Hur kom det sig att du fick bo i fosterhem ?
    Jag tycker att det är så fint att du vill ta din erfarenhet och göra något med den.
    Tror du blir en fantastisk socionom.

  8. Alma

    Åh Gabriella du är så inspirerande! Jag är 22 år, snart klar med mig utbildning och ser så fram emot livet, så som du lever det! Jag vill också göra allt du gör tidigt i livet. Jag vill bara köra på!! Och du inspirerar mig till det! Jag vill bo i hus, jag vill gifta mig, jag vill ha barn och allt det där! Helst igår <3 Jag vill bara att tiden går snabbare så rätt tid är kommen till att göra allt det för mig 🙂 <3

  9. Selina

    oj mycket hade jag ingen aning om. När man inte trodde du kunde växa mer i ens ögon så kommer det här inlägget. Älskar att följa dig, du känns så varm och trygg samtidigt som du är så ärlig och framförallt snäll i det du gör. Och att du är så ung och så mogen! Wow! En sån förebild för mig och säger det igen ÄLSKAR att följa dig, all kärlek och respekt till dig ❤️

      1. Sara

        Håller verkligen med om det Selina skrev, stort wow! Vad mycket du och ni har gått igenom. Tack för att du delar med dig! Du är så oerhört stark ❤️

×

Om Gabriella Possler

Hej på dig och vad kul att du har hittat till min blogg! Jag är 25 år, lycklig i livet och mamma till två underbara barn. Bor i mitt drömhus som byggdes 2017/2018, jobbar som mäklarkordinator och driver en av Sveriges största bloggar. Hoppas att du ska tycka att det är kul att hänga med i både med och motgång, ta del av min träning, goda recept, livet med barn och att bolla allt samtidigt som mamma och egen företagare. Kram!


SAMARBETSFÖRFRÅGNINGAR
gabriellajoss@hotmail.com


INSTAGRAM:
@gabriellajpossler


Policies
Cookie- och integritetspolicy


BANNERANNONSERING
Kontakta Stylewish