– För några dagar sedan så hörde jag konstiga ljud på övervåningen men inte från vilket rum som det kom. Sprang in i vårt sovrum där Jason sover och så är han BORTA. Tänder lampan och kollar i garderoben, på golvet, springer ut till badrummet, hans rum och allrummet men han är ingenstans. Till slut kommer jag in i Jolies rum och då ligger han på golvet i hennes myspöl, haha…

– Igår fick jag ett jättelångt mail från någon som verkligen ville att jag skulle göra ett samarbete med ett bantningskaffe som tydligen är helt nytt på marknaden och ska komma till Sverige. Som ni vet så skulle jag aldrig göra något sådant samarbete men jag förundras rätt ofta kring vad det kommer in för konstiga förfrågningar.

– Jag rökte ju förut och för någon dag sedan fick jag feeling med en vän då jag var barnfri och tog en cigg. Sedan dess har jag haft sååååå ont i halsen. Alltså verkligen JÄTTEont. Det känns som ett sår och det gör så ont att svälja. Nej, det blir inte mer rökning för mig nu känner jag =) Om ni undrar om jag röker ibland så nej.. Men lite ja! Det har hänt några gånger nu i sommar när vi har varit ute och druckit lite alkohol eller så. Men absolut inte till vardags. Och det är inget jag vill göra eller fortsätta med nu framöver heller.

– Jag har varit så tankspridd och stressad nu på slutet att jag knappt kunnat äta! Nästan allt har känts omöjligt att svälja! Fattar inte vad det är.. Men tror det börjar vända nu och det är jag så glad för. Äter vanligtvis mycket och hela tiden och har faktiskt aldrig varit med om att mitt mående gjort att jag inte har varit hungrig. Brukar typ vara tvärtom att jag äter ännu mer i sådana här situationer men nu är det helt tvärtom.

– Det där med att vara mamma och ha dåligt samvete när man har något för sig som inte har med barnen att göra.. Någon som känner igen sig? Jag har ju aldrig riktigt varit mammaledig på heltid utan alltid jobbat på sidan av då det liksom inte hade fungerat med mitt jobb att bara stänga av och inte uppdatera.. Det har varit fantastiskt att kunna kombinera arbete med att ha barnen hemma trots att det har varit tufft många gånger. Jag har ju varit många svängar i Stockholm med kidsen och speciellt när Jason var liten då F jobbade en del. Han fick haka på mig på alla resor, alla event, möten med kunder och företag osv. Minns hur jobbigt det var att springa efter honom på flygplatsen, försöka få tag i vagnen och bygga ihop den medan han hade helt andra planer, haha.. Hur han rev ner allt i sin väg, ville klättra på allt, slita i saker medan jag satt i ett möte som faktiskt innebar jobb eller inte jobb. Var så svettigt och bara MYCKET! Ja.. Det var intensivt men det gick! Tog med honom när jag gymmade, tog med honom vad jag än gjorde.. Ja, han var med mig överallt just för att mannen under den perioden också jobbade och ingen av oss riktigt var föräldraledig. Detta var när vi behövde få in som mest pengar när vi höll på att bygga huset. Sedan blev ju F föräldraledig och allt blev mycket enklare. Nu har Jolie blivit så pass stor att hon inte är allt för beroende av mig längre och jag är gääääärna barnfri hur mycket jag än älskar mina barn. Älskar att fara och gymma själv, dra ut med vänner och dansa, gå ut och fika, gå i butiker.. Ja, allt det där som man kan göra i lugn och ro utan barn. Ändå känner jag mig alltid dålig när jag har varit iväg från barnen trots att dom har en pappa som är engagerad och VILL vara med dom. F pushar och peppar mig jämt till att göra allt jag vill och vara barnfri och det är just därför jag faktiskt är det så mycket och ofta tror jag. För att han får mig att känna att det är okej och att det är en självklarhet. För det ÄR ju så.. Men tyvärr så är det nog just vi mammor som ofta får dåligt samvete när vi är iväg för mycket från våra små. Bara en sådan sak att jag får dåligt samvete när jag åker iväg för jobb utan barnen- varför ska jag känna så!? Åkte iväg på en resa i en vecka med en vän när Jason var nio månader och det var bara för att F pushade mig till att faktiskt göra det. Minns hur kass jag kände mig innan och jag hade så dåligt samvete. Men det gick sååå bra. Är glad för att jag har världens bästa man för annars hade jag typ varit fast hemma, haha! Någon annan som känner samma sak trots att ni egentligen vet att ni inte ska känna så? =)

Mina två älsklingar! Tänk att jag har fått dom =)