Gabriella Joss Gabriella Joss
Okategoriserade

Att vara hemma innebär:

-Tillbaka till bra kost igen som får mig att slippa svullen mage och trötthet. Mindre socker, mindre snabba kolhydrater och så rent som möjligt. Igår gjorde F så god gryta med kidneybönor och massor med grönsaker, vitlök och tomat + quinoa till. Jag som egentligen inte alls gillar vitlök offrade mig bara för att jag vet att det är så hälsosamt och bra att få i sig =) Någon annan än mig som inte alls tycker om något som dom flesta älskar? Dom flesta blir så chockade när jag säger att jag inte gillar vitlök!

På tal om kost så vill jag också tillägga att jag äter vad jag vill, när jag vill! Men under senaste halvåret har jag märkt av så stor skillnad i min energi, mitt humör, mitt blodsocker och min mage så därför har jag faktiskt dragit ner på ex. mjöl något enormt! Och sötsaker över huvud taget. Det får mig att bli klarare i huvudet, jag slipper blodsockerdippar (som jag för övrigt hade stora problem med innan jag la om vad jag åt) och känner mig lite lättare i kroppen och magen. För mig handlar det inte om att plocka bort något helt utan mer om balans och om att kanske inte äta sådant som jag helt enkelt inte mår bra av kroppsligt varje dag. Sedan älskar jag pasta, bröd, socker och ALLT som är gott. Om ni bara visste vilken gottegris jag är, hehe. Men min kropp pallar helt enkelt inte med att äta det som jag alltid har gjort förut utan säger ifrån allt mer på det. Kanske ett tecken på att man börjar bli äldre.. Men man SKA äta det man vill! Blir jag sugen på något gott så äter jag, punkt slut. Men istället för en hel påse chips så kanske jag äter en skål och istället för en chokladkaka kanske jag tar en rad =) Och vid vissa tillfällen offrar jag min mage och trycker i mig fyra glassar med saltlaktrits-smak bara för att jag älskar det så mycket… Men det händer inte lika ofta som förr om man säger så.

– Det blev tvätt och storstäd igår. Älskar känslan när allt är rent och fint och på sin plats. Dammsög och torkade och ångade ur bilen också, tvättade upp barnens bilstolar och så gjorde vi lite ärenden, storhandlade, betalade räkningar osv. Skönt att bara få beta av saker på ”to do”listan och vakna dagen efter och känna att allt sådant är ur världen.

Jolie och Jason får nästan alltid var sitt kinderägg när vi storhandlar som dom får äta upp när vi är klara i affären. Det är bästa mutan när man ska stoppa tusen saker i en kundvagn, är bland folk och vill att barnen ska sköta sig och inte springa iväg 839393 gånger, kasta saker ur hyllorna, skrika, springa lite till och gömma sig om man har otur. Gick iallafall otroligt smidigt att handla och det gör det faktiskt oftast med våra barn när man lovar dom något gott eller liknande efteråt om dom sköter sig och lyssnar på vad mamma och pappa säger för en stund. 

– Att få träna i ”sitt” gym igen! Känslan är ju sååå härlig! Där allt finns och där man vet var allt är. Kändes så bra att kliva in där och jag fick till ett riktigt bra pass. Tiden rusade iväg och jag kom hem runt 20.00, vi nattade barnen och F drog iväg och tränade han med. Sedan blev det sen middag vid midnatt men är man vuxen så får man, haha. Vi pratade ut om lite allt möjligt, städade bort efter dagens lek, såg lite film och somnade sedan sååå gott i vår egna säng. Älskar vår säng, den är så skön!

Jag som är så koffeinkänslig kan typ dricka två klunkar av denna men det är värt det ändå. Så god! F får resten!

Visst är det väl lite så!? Så fin beskrivning av äktenskapet tycker jag. Ärligt talat så har vi typ haft en kris i vår relation nu på senaste. Kanske beror på att vi knappt fått tid till BARA varandra utan försökt överleva sömnlösa nätter i värmen med tandsprickning, högt tempo med tusen saker som ska klaffa och gå ihop, vänner, familj, hus, och alla projekt där, hem, städning, träning, jobb och två kids som båda två är i helt underbara men också extremt krävande åldrar just nu. Man försöker få tiden att räcka till för att ens se på varandra men det hinns typ inte alltid med. Och så blir det mycket irritation, småtjafs och allt sådant där. När vi handlade igår så kilade jag in på Apoteket och skulle köpa kortison och kräm till mina utslag (har ju som ni vet fått medaljongsjukan) och Jolie var nyvaken och så missnöjd. Försökte betala medan jag höll henne och vaggade lite, nynnade lite, klappade henne på huvudet.. Hon som jobbade i kassan var så gullig och sa ”ja, vilken intensiv tid du får gå igenom just nu, jag minns det där, aldrig en lugn stund och man var så utmattad för det mesta!” och jag höll typ på att bryta ihop i tårar bara för att hon var så gullig. För ja, visst är det intensivt att ha barn!? Och det är därför jag faktiskt ofta är orolig inför en ny graviditet exempelvis trots att jag gärna vill ha fler. Hur får man ihop allt? Hur räcker man till? Hur behåller man sig själv utanför föräldraskapet och får sin egna stund som behövs till ex. träning eller en lång dusch? Det är mycket frågor och lite svar. Nu kan vi ju iallafall erbjuda var sin famn till varje barn men om vi hade haft tre? Hur gör man? Oj, nu kom det mycket tankar här som jag inte ens hade tänkt skriva om men jag uppskattar själv att läsa sådant här och vet att många känner igen sig. Vi får stötta, peppa och hjälpa varandra genom småbarnsåren helt enkelt =) Så heja oss mammor! Vi är grymma!! <3 <3

Kommentarer

  1. Emilie b

    Klokt det där du skrev om mat o kost! Jag håller såå med! O ja jag håller med om vitlök! Usch inte alls gott!!😂 kan stå ut med det i maten om det inte dominerar annars slipper jag helst hehe!
    Heja er! O jo man räcker till för fler barn OM man vill!😁😉 för oss har vi två år mellan våra äldsta o tre från mellan barn till trean! Helt perfekt för oss men så olika vad som passar för andra! Dock är nog tre vad vi kommer ”nöja” oss med för att just hinna med allt annat med!😅

    1. Gabriella Joss
      gabriellajoss

      Haha men så roligt att du känner samma sak!! <3 Förstår dig helt!! 🙂 tack för att du delade med dig, kram!! <3

  2. Nathalie

    Hej. ☺️Vi är också sugna på en till, sonen är 5 och dottern är 1, samtidigt har jag exakt samma frågor och funderingar som du. Men en jättestor skillnad för oss har varit att storhandla online, så skönt att klicka hem maten och bara behöva hämta påsarna på Ica. Det sparar mig 1,5h i veckan och underlättar verkligen. Min son James var 4 när han blev storebror och han har varit så duktig med lillasyster, så jag tror att din Jason kommer förstå betydligt mer med ev nästa syskon och kommer ha mer förståelse om du inte kan leka direkt tex. Han är säkerligen en fantastisk storebror allaredan, så hoppas du inte missförstår mig. ❤️ Men all lycka till i ert beslut. Det kommer bli jättebra oavsett, ni verkar vara extremt fina föräldrar, som alltid gör ert bästa för att hjälpa varandra och vara ett team. Så kram till er❤️

    1. Gabriella Joss
      gabriellajoss

      Åh det förstår jag verkligen! Det blir mycket tankar och känslor! 🙂 Åh, vad smart!! Tycker dock att det är så mycket dyrare att handla på nätet, tycker inte du det!? Det tror jag med, brukar fråga ibland om han vill ha ett syskon och han säger alltid ”ja” och blir jätteglad! KRAM till dig och detsamma!! Följ era hjärtan. Och tack för fina ord!! <3 <3 Stor kram!! <3 <3

  3. Angelica Enggren

    Förstår dig så väl💕 Vi har tre killar som är 10, 7 och 4 år just nu. Jag har känt att största och jobbigaste förändringen var att gå från två till tre barn av just den anledningen du skrev att man räcker inte till för alla samtidigt. Även fast vi är två vuxna med dom nästan hela tiden så hinner vi inte ge dom den uppmärksamheten vi önskar, och det gör så ont. Jag tänkte att det skulle bli lättare när dom blir äldre men faktiskt så kräver vår 10 åring minst lika mycket uppmärksamhet som den minsta men på ett annat sätt. Och där är det så känsligt med om man inte hinner med. Men oavsett så är ju allt värt det och man kan inte mer än att göra sitt bästa❤️😘 Man växer in i den rollen man tar på sig tror jag och ni hade alldeles säkert klarat av det antal barn ni tar er för☀️👌🏼
    Kramar

    1. Gabriella Joss
      gabriellajoss

      Åh vad mysigt, det förstår jag verkligen!! 🙂 det är ju svårt att räcka till ”bara” till två vissa gånger. Förstår att det kan vara så!! <3 Du har sååå rätt i det du skriver. Stor kram!! <3 <3

  4. Kim

    Känner igen mig!! Svårt att få till egentid för att inte tala om partid. Vi har ett barn på 11 månader som har flera tänder på väg ut. Vill helst bli buren och underhållen jämt. Tar på krafterna.

  5. Malin

    Hej !
    Kommenterar allt mer ofta här… 🙂

    Jag har 3 barn födda inom 4 och 1/2 år och nu en fyra i magen. Jag är ensam hemma med barnen på veckorna (min man reser massor) och närmaste familjemedlem bor 2h bort och hela min familj i ett helt annat land.
    Jag tror det är ganska självfallet att ju fler barn man får desto mindre egentid har man då de är små men desto mera sällskap har de av varandra. Min äldsta son har sedan första början fått ta mycket ansvar och varit (är) till en stor hjälp. Han var 4 och 1/2 när tredje barnet kom och då jag t.ex. ville duscha eller dammsuga satt han ofta vid lillebrors säng och sjöng eller bara underhöll. Mina barn leker mycket och ofta själva eller med varandra, jag finns alltid nära men hinner således pyssla med mat, byke och andra sysslor. Jag har heller aldrig tvekat att ha dem på dagis (bor utomlands var systemet kanske är annorlunda) från och med att de är ett år för att kunna jobba eller så. Vi har också en barnvakt som kommer en gång om veckan och passar dem medan vi båda tränar samtidigt. Jag har ingenting emot att mina barn är trygga med flera olika personer och behöver jag hjälp så ber jag om den ☺️ Nu väntar de alla tre (två åringen kanske inte helt förstår vad som skall hända) på syskonet som är på kommande och jag vet att vi tillsammans kommer fixa det, även om det också betyder lite mera strid och bråk och trots 😉

    Vet inte om min kommentar kan vara till hjälp, blev kanske mest svammel 🙈

  6. Paulina

    Gabriella du är en så himla klok och eftertänksam person, jag är varken gift eller har barn men du är en stor förebild på många vis inför den fasen i mitt liv❤️ Särskilt eftersom jag (möjligtvis) också kommer få minimal avlastning från familj, så jag uppskattar verkligen att läsa om hur och ATT ni klarar det❤️

  7. Maisa

    Hur gick det med dina hälar? Kommer ihåg att du hade problem med sprickor och så, har själv det och tänkte höra om du hittat någon bra kräm eller så 🙂 sägs ju att man inte ska fila fötterna för mycket kram

  8. Alina

    Åh så jobbigt. Har också 2 små nära dina barns ålder… och det är inte alltid lätt att få set att fungera. Men vi har som tur är våra föräldrar att lämna barnen till när vi känner att vi behöver komma ifrån och bara vara vi. Så ni gör verkligen ett grymt jobb Styrkekramar

  9. Sabina

    Hej! Man drar ner på kraven! Skiter i att träna och sover istället, struntar i dammet i hörnen eller att barnen har skitiga kläder, köper extra många kalsonger/trosor/ strumpor för att slippa tvätta, är osocial och hoppar över att umgås med vänner och istället sover i sig en med sin make. Sen struntar man i alla läsa perfekta bloggar för att slippa dåligt samvete! Sist men inte minst påminner man sig själv om att det är en begränsad tid som man kommer sakna när barnen är stor och inte vill umgås längre 🙂

    1. Gabriella Joss
      gabriellajoss

      Ja, det är ju olika vad man prioriterar 🙂 jag själv vill inte sova istället för att träna och jag vill gärna ha det rent för annars mår jag själv inte så bra 🙂 Kram <3

  10. Ellinor

    Det låter lite som att du/ni behöver lite mer tid att fundera på om ni vill ha ett barn till, varför/varför inte, och vad som väger tyngst. Ni har ju tid på er! Har själv inga barn (dock har min partner sedan ett halvår tillbaka två halvstora barn, så lite av en omställning just nu) men funderar mycket fram och tillbaka. Visst kan man köra ’händer det så händer det’, men tycker själv inte om att lämna såpass stora beslut till slumpen (även om det såklart inte går att helt bestämma). Kram!

  11. Maria

    Tack Gabriella, du skriver exakt så som man känner sig som en småbarnsförälder. Jag känner ofta känslan att jag inte räcker till, och samtidigt hinner man inte med sig själv, så jobbigt. Vi får kämpa för i slutändan är det så värt det ❤
    Kram

  12. Madeleine

    Oj, vad jag blev glad eller nästan lättad över att läsa detta inlägg. Vi har själv två barn och är lite sugen på en till men samtidigt såå kluven pga just dom sakerna du räknar upp. HUR räcker man till?? HUR får man ihop det utan att det sker på för stor bekostnad av allt annat i livet? När jag tidigare läst att ni är såå sugna på fler barn har jag liksom kännt mig så ”dålig” som inte vet hur jag skulle få ihop det när det verkar så enkelt för andra… Tänker på detta dagligen för egentligen vill jag ha en till…men… ja.
    Hoppas att någon har kloka bra svar här bland kommentarerna! Ha en bra helg och tack för allt du delar med dig av!

  13. Ellinor

    Vi har fått in en jättebra vana i affärer, Astrid brukar få välja en frukt att äta, inga problem då vi självscannar, eller så är hon ansvarig för scannern 😁

  14. Sara

    Har själv funderat över det du skriver om att ha tre barn. Har två i dagsläget och velar fram och tillbaka om vi vill ha en till eller inte, tänker precis som du – hur räcker man till?
    Efter fyra veckors semester med två små vildingar känner jag mig för stunden nöjd med två. Jösses så intensivt det är, men samtidigt så härligt!!

  15. Sara nilsson

    Jag har 3 små barn på 5, 3 och en liten som blir 1 i september. Jag är även jätte sugen på en till liten nu 🙂 vill bara säga att det funkar! Visst känner man sig otillräcklig och vill slita sitt hår ibland när det blir för mycket men oj vad det är värt det och en famn med kärlek finns alltid, oavsett alla barn 🙂
    Jag tyckte det var jobbigare att gå från 1 barn till 2 än från 2 till 3, så du kommer klara ett till barn galant. De stora blir plötsligt jätte stora när det kommer ett till småsyskon och vill mest hjälpa till 🙂

    1. Gabriella Joss
      gabriellajoss

      Förstår dig helt!! <3 och ja, så är det ju också. Dom stora kan ju faktiskt hjälpa till allt mer ju större dom blir 🙂 STOR KRAM <3

  16. S

    Vi har tre, stundvis känner jag att det är en för mycket men klart det går. Blir ju lättare på ett sätt med åren men då dyker andra problem upp istället.

    På tal om kriser så hade vi vår första nu precis efter 5år. Han var otrogen o ville lämna mig för henne. Vilken mardröm! Har pratat, skrikit o gråtit sen dess. Tar en dag i taget och får se om vi löser detta. Har bokat rådgivning då vi inte klarar detta själva iaf…
    tror du det är möjligt att hitta varandra efter en otroget? Innan allt hände så såg jag oss tills döden tog oss från varandra. Vi levde det perfekta livet. Han skyller på att jag inte är fysisk med honom längre. Där skiljer vi åt kring hur mycket vi kräver av varandra men jag anser inte det är skäl till att lämnar sin familj för.

    1. Gabriella Joss
      gabriellajoss

      Ja, det förstår jag 🙂 <3 Men GUD!:( Får ont i magen av att läsa det där.. 🙁 Hoppas allt löser sig till det bästa. Glöm inte bort ditt egna värde. Är killen otrogen så är han inget att ha, ärligt.. DU är värd bättre!! <3 <3 <3 Förlåt för hårda ord men det är så tycker jag!

      1. Sofie

        Menar du att du hade lämnat F om han varit otrogen?
        Jag tycker att när det finns barn och en genuin kärlek i grunden så är man skyldig att ge det en chans trots allt att försöka lösa det. Livet är fullt av motgångar och kriser, man ger inte upp då utan kämpar. Självklart är jag värd mer än detta och det ska jag se till att jag får.
        Tycker att det är svårt att säga hårt ja eller nej när det kommer till otroget utan var situation är unik på vad utgången blir efter.
        Någon annan som har tankar kring detta?
        Du får gärna lyfta ämnet i bloggen!

        1. Gabriella Joss
          gabriellajoss

          Nej, jag tror inte det faktiskt! Jag ser det lite som att om man älskar någon och vill vara med någon så är man inte otrogen.. 🙁 men det är så jag tänker iallafall!! Stor kram och hoppas att det löser sig fina du. Du är värd det bästa. Följ ditt hjärta <3

×

Om Gabriella Possler

Hej på dig och vad kul att du har hittat till min blogg! Jag är 25 år, lycklig i livet och mamma till två underbara barn. Bor i mitt drömhus som byggdes 2017/2018, jobbar som mäklarkordinator och driver en av Sveriges största bloggar. Hoppas att du ska tycka att det är kul att hänga med i både med och motgång, ta del av min träning, goda recept, livet med barn och att bolla allt samtidigt som mamma och egen företagare. Kram!


SAMARBETSFÖRFRÅGNINGAR
gabriellajoss@hotmail.com


INSTAGRAM:
@gabriellajpossler


Policies
Cookie- och integritetspolicy


BANNERANNONSERING
Kontakta Stylewish