Vi har under lång tid funderat på att gå och prata med någon. Vi har varit tillsammans i typ 10 år och det har hänt sååå mycket under våra år tillsammans. Vi är starkare än någonsin idag och älskar varandra mer än någonsin men det är också mer intensivt än någonsin och det är som jag har skrivit många gånger förr ofta som kommunikationen brister mellan oss och det slutar i tjafs istället. Mycket beror på trötthet, stress och att vi jämt har fullt upp med barnen och allt runt omkring + noll avlastning på det. Så det ÄR mycket hela tiden och vi vill nog båda förbättra vårt sätt att kommunicera med varandra. Jag fick faktiskt idén av en av mina vänner som ska gå i par/familjeterapi med sin sambo. Dom har väl egentligen typ samma problem som vi har.. Att man missar att läsa varandras tankar ibland och glömmer bort att berätta för varandra vad man tycker, känner och vill 😉 Jag har alltid tänkt att man måste ha väldigt stora problem i sin relation för att gå i parterapi men så är det ju faktiskt inte. Vi har ju våra problem som vi vill jobba på och man kan ju alltid förbättras och få bra verktyg för att möta problemen man har, förstå varandra bättre osv. Tror att det skulle var uppfriskande och bra för oss att få en utomstående med oss i samtalen som kan hjälpa oss lite vidare där det kan brista för oss. Vi ska gå privat i Umeå och jag ser väldigt mycket fram emot vårt första besök =)
Har ni provat parterapi? Vad tyckte ni om det? Gav det er något eller var det bortslösade pengar?
Bilder av: Katya
Kommentarer
Åh. Har varit tsm med min kille i 7 år och enligt mig är allt toppen. Såklart är ingen perfekt men jag är lycklig och det känns självklart att det ska vara vi livet ut. Vi är såå lika, har kul ihop och är varandras bästa vänner. Men för ca 3 månader sedan var han rätt off/låg en dag. Frågade vad det var och han säger plötsligt att han inte mått så bra på ett tag (jag har inte märkt det ALLS) och sen slänger han ur sig att han känt att han ”kanske inte älskar mig lika mycket som innan”. Har aldrig blivit så chockad i hela mitt liv. Båda två grät jättemycket och vi pratade länge. Han sa att han älskar mig mest, jag är hans bästa vän, han har så kul med mig och vill vara med mig. Har aldrig gråtit så mycket som jag gjorde den kvällen. Han tog upp några saker som bidragit till att han varit irriterad/mått dåligt och jag lovade att jobba på det (vilket jag gjort nu ända sedan den kvällen). Jag föreslog parterapi då och han sa först nej direkt, men lovade sen att tänka på saken. Sen har livet rullat på bara. Vi har inte pratat mer om det. Jag tänker på det nästan varje dag, känner mig skör, osäker och ful plötsligt. Undrar varför han inte bara kan älska mig lika mycket som jag älskar honom. Vad jag gjort för fel osv. Men jag vågar inte ta upp det med honom igen. Jag kan verkligen inte för jag är så jävla rädd för svaret. Han är mitt allt, det låter kanske patetiskt för vissa men han är det. Mitt allt, min bästa vän, min stora trygghet, min finaste människa. Usch nu gråter jag. Vi har (precis som ni) varit tillsammans sedan vi var typ 18-19 år (och vi har en hund). Jag flyttade hemifrån direkt ihop med honom. Det enda jag vet är hur mitt liv ser ut och fungerar med honom. Jag vet inget annat – och vill inte veta heller haha. Jobbigaste känslan man kan ha är att känna att man älskar en person mer än vad den älskar en tillbaka. Och jag skrev alldeles för mycket text. Herregud. Jag skulle egentligen bara skriva att det nog är jättebra för ALLA med parterapi egentligen, och att vi kanske skulle behöva det. Så jag tycker det är ett jätteklokt beslut av er! ❤️
Men fina du <3 <3 <3 gör ont i hjärtat av at läsa din text!!! <3 <3 <3 hoppas allt verkligen blir 100% bra för er båda och att ni får leva ihop länge om ni båda vill det. Underbara, underbara du <3 <3 skickar största kramen!! Och ja, det är nog bra för alla med parterapi <3 kram!
Vilket moget och modigt beslut, jag blir glad för er skull! Nu får ni chansen att få det Ännu bättre ihop =) Det är ju såna bra förhållanden som vore så himla synd att slösa bort genom missförstånd etc. Jag och min man har varit tillsammans i över 12 år och gick faktiskt i parterapi som 20-åringar (!) för att få en mer harmonisk vardag. Såhär tio år senare kan jag se hur himla mycket det gjorde, det är så tryggt och välbehövligt nu när vi har barn med <3 Vi är olika även om vi blivit mer lika med åren och vårt sätt att kommunicera kunde krocka, jag blev intensiv och han slöt sig när det var något, ingen vidare bra kombo. Stort lycka till =D
Jamen visst, du har så rätt 🙂 <3 vad härligt och kul att höra!! Förstår det, kram!!
Vi gick till en samtalsterapeut som var underbar. Hon fick oss att öppna upp våra ögon, helt självklara saker egentligen som är svåra att se själv i en vardag som känns som ett ekorrhjul. Dock gick vi skilda vägar efter 9 år. I efterhand skulle vi ha ansträngt sig mer efter terapin. Man fick liksom ett lyckorus efter varje session och kände att det var toppen men så rinner saker ut i sanden och livet rullar på igen. Vi kanske inte orkade ”kämpa” och anstränga oss mer helt enkelt.
Parterapi är fantastiskt om man använder det på rätt sätt 😊
Kram och tack för en fin blogg!
Åh vad bra det låter 🙂 <3 förstår helt!! Så är det ju ibland, det viktigaste är att ni mår bra idag oavsett om ni är ett par eller inte. KRAM och tack själv<3
Bra att gå innan det finns ett riktigt problem , att gå i terapi när förhållandet i princip är över är inte räddningen utan att gå i tid är viktigt . Bra jobbat och modigt att du berättar ! Vi gick en gång för tre år sedan och det var fantastiskt roligt samt blev starkare än nånsin 👍🏼❤️ Fortfarande lyckliga ❤️
Jomen visst 🙂 du har så rätt!! Kul att läsa, kram <3
Vi valde att gå i parterapi hos familjerådgivningen. Detta för att vi gick om varandra, båda kände sig stressade och att vi inte alltid förstod varandra..vilket i sig gjorde oss frustrerade och tjafsade. Skulle rekommendera alla att gå i parterapi, så värt varenda krona och tår!
Förstår helt!! <3 låter ju perfekt! Kram
Jag och min sambo gick i parterapi och oj vad det gjorde mycket för vårt förhållande. Jag tänkte först ”varför ska vi sitta och prata om vårt privatliv med en helt främmande människa?” Men är så tacksam i efterhand att vi gjorde det 🙂 hoppas ni får samma positiva upplevelse <3
Ja, man känner ju så 🙂 men tror det kommer göra gott för oss med <3 kram!
När ska ni börja gå i terapi nästa vecka?
Nej inte nästa ;p
Vi var det på 1 gång (via någon kyrka tror jag det var) och det var ett skämt! Hon tittade på oss som vi var helt jävla dumma i huvudet och missförstod allt vi sa och vände hon på alla ord vi ens uttrycket oss om. Så vi sa att tillslut att det här är ingen idé för du vänder allt vi säger och då förstod hon ingenting av vad vi hade sagt 😳 så dit gick vi inte fler ggr.
Vi har brist på kommunikationen än idag och det blir en aning jobbigt men tyvärr vill inte min man testa fler parterapi för han tyckte att förra var bortkastad tid vilket jag vill ge det en chans 🙂
Men ååh tråkigt att läsa 🙁 hoppas han går med på att prova igen snart, kram
Så fint av er! Och starkt att berätta och vara ärliga mot sig själva och omgivningen!
Jamen visst <3 kram
Skulle ni bygga nytt eller hur blev det? 😀 du kanske skrivit det men jag har missat isf! Stor kram! ❤️❤️
Nej, det blir inte nytt igen! Kram <3
Jag och min föredetta gick vid tre olika ”omgångar” under våra åtta år tillsammans. Vår vardag fungerade så himla bra men så kom det till den djupare kommunikationen där vi inte riktigt klickade. Han hade så mycket större behov än mig av att prata så jag visade mest irritation och blev arg när han försökte ta upp saker. Sedan något som jag förstått är ganska vanligt, ett icke fungerande sexliv. Sexet var bra men vi fick liksom aldrig till det.
Nu var det snart ett halvår sedan vi gick ifrån varandra men både kommunikationen och sexet fungerar bättre idag, haha
Min förhoppning är att vi ska kunna hitta tillbaka till varandra.
Och! jag rekommenderar alla att gå i terapi, man lär sig så himla mycket om varandra och sig själv. ❤️
Åh förstår!! 🙂 Håller tummarna för att ni gör det. Stor kram <3
Har kämpat för att få komma iväg men har en sambo med bakgrund i en kultur där det är skämmigt och tabu så han mår bara extremt dåligt av hela tanken. Vi har också varit tillsammans länge, 11 år och har 3 barn på 2, 4 och 6 års ålder. Det är tufft. Fram tills nu har vi haft en förälder hemma med barnen på heltid (det är jag som tipsat om Hemmaföräldranätverket HFN med jämna mellanrum) så vi har fått ihop vår tid men däremot fått kämpa lite mer med vår ekonomi emellanåt vilket tärt. Idag står vi på helt olika ben vad gäller livsfilosofi – jag vill resa utomlands till billigare länder, unschoola/hemskola barnen och åka till communities där fokus är på självutveckling, mental hälsa och balans samt tid för familj och reflektion. Är en hardcore-utbildad byggnadsingenjör i botten (karriärist) och trodde aldrig jag skulle säga detta för ett par år sedan innan jag började finna de mjukare parametrarna och värdet av tid med familjen. Sambon känner ett större behov av ekonomisk trygghet och också en önskan av att vara och göra ”som alla andra”. Själv vill jag leva och ta tillvara på tiden till det yttersta och det blir så klart en krock. I dagsläget har vi en skolpliktig till hösten och en 2- och 4-åring som tvingas börja förskola till hösten. Den tanken och det sveket gentemot mina barn gör att jag t om mår fysiskt dåligt om dagarna. Sambon har svårare att förstå i vilken utsträckning detta kommer påverka vår anknytning med våra och den familjedynamik vi har idag som jag älskar. Våra barn är så oförstörda än på nåt vis. Så ja, det kämpar vi med just nu. Hoppas att ni får givande samtal Gabriella, har själv gått i KBT i omgångar och tror att även med en partner kan det vara nyttigt och hjälpa en i rätt riktning. Lycka till!
Tack finis för att du delade med dig 🙂 intressant att läsa lite mer om er och hur det har varit och är. KRAM <3
Tack vare Jessica Lagergren insåg jag att det är bra i förebyggande syfte. Gått tre gånger senaste året och vill gå igen.
Tror på att ge det minst tre gånger för att lära känna varandra och kunna få bra råd utifrån en själv. så glad att vi gått! Tredje gången var verkligen ett ”wow”-tillfälle.
Bra investering för hela familjen! Finns även billigt via kyrkan 🙂
Låter ju toppen 😀 kul att höra!! <3 kram kram!
Vi gjorde det för sent i relationen. Allt var skit och såg det som en chans att lösa problemen. Det gjorde det inte och vi gick skilda vägar.
Men åh vad tråkigt 🙁 <3 så typiskt men hoppas att ni mår bra på var sitt håll idag. KRAM fina <3
Har ej gått men skulle definitivt behöva, jag tror nästan alla skulle behöva någon slags terapi. Som du säger är det mycket med barn, projekt, viljor, egentid och noll avlastning. Allt gör ju sitt och man behöver bra verktyg för att kunna förbättra och gå vidare starkare ur det hela tillsammans. Så smart idé, ska ta upp detta med min man👍
Ja, det är ju så!! Tror också det är sjukt viktigt att förebygga att man hamnar i sjukt jobbiga situationer eller långvariga bråk och tjafs. Man bygger på något vis upp sin relation och investerar i den <3 kram! <3
Vad tråkigt
Nej, känns faktiskt kul haha 😀 kram <3