Gabriella Joss Gabriella Joss
AllmäntDagens fråga

Djupare tankar och svar på frågor

Ångrar vi att vi flyttade tillbaka till Umeå? 

Nej, det gör vi inte. Det är en fantastisk familjestad och det känns tryggt att både jag och F är uppvuxna här. Vi har koll på många som bor här, på alla gator och små vägar. Det känns bra att våra barn ska få växa upp här då vi känner till stället så väl. Men visst saknar vi Göteborg. Det är min favoritstad i Sverige. Kommer att hälsa på där så ofta vi kan och njuta av allt det goda som staden har att uppelva.

Saknar ni hundarna? Har ni kontakt med dom nya ägarna?

Ska jag vara ärlig så är saknaden galet stor. Det gör så himla ont ibland och speciellt när man råkar se en gammal bild där dom är med. Saknar, saknar, saknar.. Något jag inte har berättat är att lilla Dexter har gått bort och det gör ju ännu mer ont! Men jag vet att han hade fantastiska människor vid sin sida när cancern tog över..Detta har jag gråtit så mycket över. Har gjort fysiskt ont i mig för att han inte finns mer. Känns som om det inte är så på riktigt bara för att jag inte var närvarande när han dog. Och det kanske är bäst så. Och Zelda har det fantastiskt bra och har nya hundvänner och en mamma och pappa som älskar henne över allt. Hade Dexter gått bort här hos oss så hade ju Zelda blivit helt ensam och hon är verkligen en tjej som vill ha sällskap av en annan hund. Så det känns lite som om allt har en mening hur ont det än gör. Att det var menat att hundarna skulle få flytta tillsammans till sitt nya hem innan Dexter gick bort. Men ja… Den nya familjen är verkligen MAGISK. Så godhjärtade, varma och fantastiska människor. Känner så mycket kärlek för dom. Och ja, vi har kontakt med dom men ibland är det för tufft för mig då jag fortfarande saknar så mycket. Så svårt det där! Ibland är det underbart att se bilder och uppdateringar medan det ibland är för jobbigt på grund av saknad. Just nu känns det mest tufft och ibland sitter vi och kikar på bilder med glädjetårar i ögonen. Det är så dubbelt som sagt. Men vi är tacksamma över att vi hittade bästa familjen i Sverige åt vovvarna.

Hur går man vidare när man förlorat någon man älskar? 

Jag förlorade min pappa år 2003. För mig har sorgen blivit lättare att hantera med åren och med tiden. Man släpper det aldrig men man accepterar och låter tiden lägga band på dom djupa såren. Men det ärrar såklart för livet och jag är så rädd att själv dö från mina barn. Det känns så mycket mer verkligt att det faktiskt kan hända när det faktiskt har hänt mig själv som liten.. Fy, det är tungt. Man funderar mycket över hur livet hade kunnat vara om han hade varit vid liv. På något vis är jag ändå ”glad” över att det hände så pass tidigt i mitt liv då jag tror sorgen och smärtan hade varit betydligt mycket värre om han hade dött nu på senare år då jag själv är vuxen och har barn. Låter kanske jättekonstigt men så är det.

Hur uppfostrar du dina barn? 

Ska jag vara ärlig så gör jag nog inte det, haha! Jag fyller mina barn med kärlek.. Berättar för dom varje dag hur fina, fantastiska, underbara, starka, kloka och bra dom är. Och såklart är jag noga med att markera rätt och fel. Uppmuntra när dom gör något bra och säga ifrån när dom gör något mindre bra. Jag tänker inte så mycket på hur jag gör utan försöker mest att ge dom en kärleksfull uppväxt där dom känner sig älskade och accepterade som dom är.

Kommentarer

  1. Louise

    Tråkigt att höra om Dexter, vet hur tufft det är att förlora ett husdjur💜

    Har ni någon gång funderat på att skaffa hund/annat djur igen när barnen är större? Kram

    1. Gabriella Joss
      gabriellajoss

      Ja, galet tufft <3 nej, det känns inte aktuellt tror jag.. Då vi inte har möjlighet till hundvakt och gärna vill ha möjligheten att kunna åka utomlands då och då osv. Sedan är det så ovisst med Jolie och vi måste kunna vara borta under längre tid om hon skulle behöva opereras eller liknande. KRAM <3

  2. Annika

    Min pappa dog 2009, som du skriver så blir det lättare men sorgen försvinner aldrig helt. Jag tänker på honom så ofta och saknaden är stor.
    Denna veckan är så tuff för det är just denna veckan som han blev sjuk och dog. Försöker fylla den med roliga saker för att ”slippa tänka”
    Som någon annan redan skrivit, ni är underbara föräldrar och man kan aldrig ge barn förmycket kärlek.
    Jättefint skrivet om vovvarna och er saknad. Stor kram till er alla

    1. Gabriella Joss
      gabriellajoss

      Fina du <3 så är det verkligen.. Förstår det, gör det!! <3 man ska inte behöva tänka om man inte orkar. KRAM och tack för så underbara ord <3 <3

  3. Helena

    Fina Gabriella! Så klok du är, och vilket jättebra svar på hur du ”uppfostrar” dina barn. Jag har också två barn varav min första är bara några månader yngre än Jason och jag började följa dig när jag var gravid med första. Alltså snart 4 år sedan 😃 När någon frågar mig hur vi uppfostrar så brukar jag svara ungefär detsamma, överöser med kärlek och trygghet men försöker ändå visa på ett bestämt men rättvist sätt vad rätt och fel är (liksom dig ammade/ammar jag väldigt länge stora slutade först när han var 2,5 år lilla 1 åringen ammar fortfarande) och jag tror verkligen att den tryggheten som amningen och den närheten den innebär är sååå bra för barnen. ❤️ Kan du inte göra ett inlägg om hur ni hanterar konflikter med Jason när det uppstår? Trots all kärlek har Man ju trots allt en trotsig 3åring här hemma ibland och jag känner att jag är nyfiken på hur andra löser sånna trots situationer som ibland kan göra mig sååå ledsen för jag känner mig som en dålig morsa liksom 😢 Tack för din fina blogg och att du delar med dig. Beklagar Dexters bortgång ❤️

    1. Gabriella Joss
      gabriellajoss

      Men tack fina du <3 SÅ bra sagt, det är ju verkligen så rätt!! <3 Jo, det kan jag absolut, bra idé om inlägg 🙂 Det är ju inte lätt alla gånger med all denna trots 😉 det är du inte! Men förstår dig för jag känner samma sak många gånger, kram kram <3

  4. Madeleine

    Så sorgligt att Dexter gått bort. Fick en klump i magen när jag läste. Han var den sööötaste hund jag sett. ❤️Kram

  5. O

    Men fina Dexter, lilla gubben 🙁 Lovar att han kände eran närvaro ändå, på ett eller annat sätt. <3 Funderar ni på att skaffa något annat djur? Ni verkar ändå vara "djurmänniskor", tex, katt? En katt är ju självständig för det mesta <3

    1. Gabriella Joss
      gabriellajoss

      Fina du <3 hoppas det <3 nej, faktiskt inte.. då vi måste vara redo att resa och bo borta om Jolie ex. ska opereras och vi inte har möjlighet till hundvakt. Och vi är inte riktigt kattmänniskor som vill ha katt hemma trots att jag älskar alla djur <3 kram

  6. Ida

    ”Ge barnen kärlek, kärlek och ännu mera kärlek så kommer folkvättet av sig själv”- Astrid Lindgren. Och jag tror verkligen att det ligger något i det! 🙂

  7. Anna Köhler

    även om inte jag känner dig o din familj så gör vi läsare det på något vis ändå 🙂 o hundarna ja det känns så tomt för min del med för jag som läser bloggen varenda dag så lär vi känna er ändå på något sätt o vis 🙂 kan förstå att det gör ont i era hjärtan att inte ha kvar hundarna även om det är på gott o ont som du skriver Zelda hade blivit själv om ni hade haft dem kvar o Dexter gick bort underbart att ni har kontakt med nya ägarna 🙂
    minns när ni la ut om att hundarna hade flyttat förstod hur ont det gjorde för er ju
    2012 hade jag två katter Doris o Elsa som fick flytta ut på landet o nya ägaren skar av all kontakt direkt jag har ju funderat hur det har gått för dem liksom

    Älskar o läsa om eran familj tycker ni är så mysiga o underbara människor

    1. Gabriella Joss
      gabriellajoss

      Jamen visst <3 <3 men vad tråkigt att dom gjorde det 🙁 <3 hoppas att dom har det bra iallafall. KRAM vännen och tack för så fina ord, du är alltid så snäll!

  8. Sofie - tvillingmamma och trebarnsmamma

    Jag förlorade min mamma år 2002. Förstår vad du menar med vad du skriver. Samtidigt är jag ledsen att min mamma aldrig fick träffa mina barn. Vi förlorade barnens farmor i år och jag är så glad att hon fick träffa våra fina barn, och att hon hann känna kärleken från dem, och ge dem kärlek ❤️

    1. Gabriella Joss
      gabriellajoss

      Så fint skrivet <3 ja, det hade ju på något vis känts så mycket bättre om han hade fått träffa barnen känner jag. Men samtidigt hade det känts ännu jobbigare då.. Fy så svårt det där är. Är så kluven i mina tankar!! Kram till dig fina <3

  9. Amanda

    Du är verkligen en sådan godhjärtad människa Gabriella! Så stark och du verkar vara en fantastiskt bra mamma till dina barn.
    Din blogg är faktiskt den enda jag läser för det är den som känns mest äkta. Jag märker till exempel att du alltid väljer omsorgsfullt vilka företag du vill göra samarbeten med. Kramar <3

    1. Gabriella Joss
      gabriellajoss

      Men wow så fina ord, tack snälla du <3 <3 du anar inte hur mycket det betyder för mig att läsa det där. TACK! Du gjorde min kväll. Kram bästa <3 <3

×

Om Gabriella Possler

Hej på dig och vad kul att du har hittat till min blogg! Jag är 25 år, lycklig i livet och mamma till två underbara barn. Bor i mitt drömhus som byggdes 2017/2018, jobbar som mäklarkordinator och driver en av Sveriges största bloggar. Hoppas att du ska tycka att det är kul att hänga med i både med och motgång, ta del av min träning, goda recept, livet med barn och att bolla allt samtidigt som mamma och egen företagare. Kram!


SAMARBETSFÖRFRÅGNINGAR
gabriellajoss@hotmail.com


INSTAGRAM:
@gabriellajpossler


Policies
Cookie- och integritetspolicy


BANNERANNONSERING
Kontakta Stylewish