Läste här om dagen om en kvinna som såg en ammande mamma på tåget och tyckte att detta var opassande. Hon tyckte att det var fel av mamman att amma sitt barn på tåget då barnet helt enkelt var ”för stort”. Texten gick lite kring hur kvinnan som ammade borde gömma sig och amma någonstans där ingen ser då barnet som sagt var lite äldre (över året). Det stod också ”vissa saker är privata, hur naturliga de än är. Därför har vi till exempel toaletter, alla vill inte se helt naturliga saker hela tiden” i inlägget. Hon skrev också att bröstmjölk ändå förlorar i princip all sin näring efter cirka sex månader..

Efter detta inlägg fick jag så ont i magen. Försökte skaka av mig och släppa det men det gick bara inte. Hur kan vi inte ha kommit längre än såhär? Kvinnor som trycker ner andra kvinnor? Mammor som skammar andra mammor? Jag har läst så mycket om detta inlägg nu på både andra bloggar och på andra instagramkonton. Det finns massor med kvinnor och mammor som sätter ner foten och säger ifrån mot detta enligt mig extremt ogenomtänkta inlägg. SÅ bra att andra tar ställning och ryter till. Men jag kände ändå att jag ville skriva mitt också.

Som nybliven mamma är man redan så osäker på allt det nya. Allt som har med bebisen att göra. Man ska hitta sig själv i sin mammaroll, lära känna sin nya kropp, hantera alla hormoner och samtidigt skapa en relation till det lilla livet. Det som verkligen gjorde så ont i mig när jag läste inlägget var tanken på hur många nyblivna mammor som kanske väljer att låta bli att amma offentligt efter att ha läst det där. Som tänker att det är fel, äckligt, konstigt.. Det man läser och ser på sociala medier kan påverka en extremt mycket och speciellt om man kanske redan är i en känslig/sårbar sits. Och det är man ju såklart som nybliven mamma.

Har vi inte kommit längre än såhär? Det är 2018 och vi kvinnor kämpar dagligen för rättvisa och jämställdhet. Jag tycker att det räcker med alla män som fortfarande trycker ner och snackar ner oss gällande precis allt och inget. Vi tjejer måste hålla ihop och hålla varandra om ryggen. Och med det sagt så menar jag såklart INTE att man måste hålla med alla andra kvinnor om allt dom känner och tycker. Men en sådan enkel, naturlig och självklar sak som att man SÅKLART ska få ge sitt barn mat precis var man vill, hur man vill och när man vill är väl inget att diskutera?

Vill man inte se så kan man väl kolla bort – det är sedan gammalt. Och tycker man att ett barn ska gömmas under en filt eller på en toalett för att få mat eller trygghet av sin mamma så kan man seriöst gömma sig själv under en filt för att slippa se.

Hur kan amning fortfarande vara ett så känsligt ämne? När bröstens i princip enda funktion faktiskt är att kunna ge våra barn mat? Och att det på något vis skulle vara äckligt att amma ett barn som är över ett år? Jag får inte ihop det! WHO rekommenderar amning upp till 24 månader och det är i princip bara här i vårt supersvenska samhälle som man ammar som max i sex månader. Sedan är det plötsligt onaturligt och fel. Hur kan det vara så?

Och att mjölken skulle tappa näringen efter ett halvår? Jag blir helt slut av att läsa sådana saker. Hur kan man ens uttala sig när man inte vet bättre? Blir mörkrädd av okunskapen och att någon som läser det där inlägget kanske faktiskt tar åt sig och går på det..

Förstår iallafall inte hur man som kvinna och mamma kan sitta och skriva sådana här saker.. Speciellt när det finns så mycket större problem i samhället. Det är liksom okej med alla stora annonser och reklamfilmer med halvnakna kvinnokroppar överallt? Men det är inte okej med ett par ammande bröst på ett tåg?

Jag och amning har inte alltid haft en bra relation. Jag var rädd för att amma, tyckte att det kändes onaturligt, äckligt, konstigt.. Detta var känslor jag bar på innan jag födde barn. Idag sitter jag här med helt andra tankar. Jag har ammat mitt första barn i 23 månader och kommer att amma mitt andra barn precis lika länge (eller ännu längre!?) om det känns bra för både mig och henne. För tre år sedan var jag osäker när det kom till amning. Jag var obekväm och rädd att någon skulle tillrättavisa mig. Säga åt mig att det inte var okej att sitta och amma öppet bland folk. Minns att jag flydde in på närmsta toalett när vi var borta hemifrån. Blir arg på mig själv såhär i efterhand. Men denna rädsla berodde så mycket på uttalanden som ex. kvinnan jag berättat om i detta inlägg gjorde och hade gjort. Idag är jag så stark i min amning och ammar precis överallt och när som helst. Skulle någon säga minsta lilla så skulle jag vara tillräckligt stark för att stå upp för mig själv och vår amning. Jag skulle inte ha något problem med att säga ifrån rejält då jag vet att det inte är amningen det är fel på utan personen som ens tror sig ha minsta lilla rätt till att kommentera den.

Idag har jag ett barn med allvarligt hjärtfel. Något som gör mig trygg i allt detta är faktiskt att jag vet att jag alltid kan amma henne om hon inte vill eller känner för att äta. Blir det mycket sjukhusbesök och exempelvis operation så finns det möjlighet för mig att få i henne något även om hon kanske inte vill eller kan äta vanlig mat. Blir hon sjuk så är jag inte orolig att hon inte ska få i sig näring då jag vet att hon alltid ammar oavsett vad då det är bland det bästa hon vet. Jag tycker att man ska vidga sina vyer lite och ha förståelse för andra människor och mammor. Jag vet många barn som är och har varit svårt sjuka men där amningen har betytt allt och lite till för barnets viktuppgång, trygghet och näringsintag.

Varför jag skriver detta inlägg är för alla er där ute som kanske fortfarande inte vågar. Som kanske vill amma överallt men är rädda för vad andra ska tycka eller tänka. Kom ihåg att det är DOM det är fel på och inte er eller er bebis mat/trygghetsintag. Man har som förälder alltid rätt att mata eller trösta sitt barn med sitt bröst – för det är precis vad bröstet är till för.

Och jag vill såklart tillägga att jag tycker att alla får mata sina barn precis hur dom vill! En glad mamma är en glad bebis. Det är inte alltid amningen fungerar och det kan bli minst lika bra ändå. Vi är alla olika men något som vi borde ha gemensamt är att vi bör hålla varandra om ryggen gällande att vi alla är grymma föräldrar som gör vårt bästa. Nej, fy skäms på dig som sitter och skammar andra mammor som ammar offentligt. Är det något som är ofräscht och konstigt så är det inte att amma ett barn över året. Det är ofräscht att faktiskt sitta och trycka ur sig dessa åsikter som kvinna och mamma såhär år 2018. Nej! Gör om och gör rätt.

//Kram från en mamma som alltid kommer att hålla andra mammor om ryggen istället för att trycka ner och skamma.