Gabriella Joss Gabriella Joss
Allmänt

”Jag tror dig inte”

Efter att jag delade med mig av vad som hände mig hos gynekologen för fem år sedan så fick jag mycket kommentarer. Kommentarer som peppade och stöttade. Kommentarer som beklagade det jag har varit med om och berättade en egen historia som också är tuff, tråkig och hemsk. Jag fick också kommentarer om att jag hittade på, att jag ljuger och talar osanning.. ”Jag tror dig inte..”, ”du är kåt på uppmärksamhet”, ”haha har du bloggtorka eller!?”.. Ärligt talat så spelar det mig ingen roll.. Dessa kommentarer rör mig inte i ryggen mer än att jag tycker det är så sjukt att man kan bli bemött såhär som utsatt kvinna. Det var fem år sedan allt detta hände och jag får fortfarande en klump i magen när jag tänker på det. Samtidigt så försöker jag förtränga det varje gång det dyker upp i huvudet. Jag håller med er som kommenterar. Det är så sjukt så att man knappt tror att det har hänt. Men det har det. Det hände mig. Och jag varken ljuger eller överdriver. Hur gärna jag än önskar att jag gjorde det.

Jag har inte varit med om en våldtäkt. Men jag har läst och hört om flera kvinnor som blivit utsatta. I många av fallen så vågar inte kvinnorna berätta. Dom skuldbelägger sig själva och tycker att det är deras egna fel. Dom är rädda att inte bli trodda på.. Jag förstår faktiskt varför nu.. Efter kommentarerna som jag själv fick. Jag valde faktiskt att ta bort dom. Hur kan man som kvinna skriva till en annan kvinna att man är uppmärksamhetskåt och ljuger och överdriver när det egentligen är just den kvinnan som blivit utsatt? Varför inte trösta, skriva att den som gjort övergreppet är helt störd och att den utsatta inte ska skuldbelägga sig själv någonsin? Blir så ledsen av hur vissa tänker och är.. Vet inte vad jag ville få ut av detta inlägg men tycker bara att det är så hemskt att så många kvinnor utsätts för olika typer av övergrepp varje dag men att så många faktiskt inte vågar berätta för att dom får det bemötade som dom faktiskt får.. TRAGISKT. Hur ska vi göra världen till en bättre plats? Känner mig så maktlös.. Jag vill så gärna att det ska vara annorlunda när min egna dotter är i min ålder. Det gör ont i mig att så många varit med om så mycket och bär på så mycket i tystnad. Snälla, ni som varit med om något som inte känns okej.. Våga berätta, prata om det.. Berätta för någon ni litar på iallafall och få hjälp att ta det vidare. Ibland behöver man någon som är stark åt en när man inte orkar själv.

Kram till er alla <3

Kommentarer

  1. Sofi

    När jag skrev på min blogg om hur Södersjukhuset grovt misskött sin behandling av vår extremprematura dotter fick jag liknande kommentarer. Att set bara inte kunde stämma. Att om det var så så borde siffrorna synas i nyheterna, fler borde dö osv. Och där satt jag alldeles skakig med min lilla dotter och bara grät, JA det BORDE synas, men det gör inte det! Hennes hjärta stannade flera gånger och jag som förälder stod och skrek efter hjälp som inte kom, jag skälv fick väcka henne till liv. Och folk tror att jag hittar på. Det är en helt fruktansvärd känsla som jag inte vet hur jag ska hantera. Nästan två år senare har jag fortfarande inte anmält sjukhuset. Jag blir en pöl bara jag tänker på det.

    En helt annan grundsituation än din, och du gör så JÄVLA RÄTT i att lyfta hur kvinnor bemöter kvinnor och varför övergrepp inte rapporteras! Du är underbar! Vill bara berätta att du även är en förebild som tar bort sånna kommentarer, lyfter dig över dem och kommer ut starkare. Det är inte lätt.

    Länk till ett inlägg där jag bemötte lite av kritiken jag fick ❤️

    1. Gabriella Joss
      gabriellajoss

      Men fyfan (förlåt för svordomen) SÅ hemskt 🙁 så fruktansvärt att läsa det där.. Gör ont i hela mig 🙁 <3 massor med kramar till dig. Hoppas allt är bra med er idag <3

  2. Elin

    Jag tycker det är hemskt att vissa påstår att detta skulle vara påhittat. Det är just sådant som skapar skam, ångest och rädsla hos offret. Och som gör att offret tvingas till tysthet och känner sig ensam med sina upplevelser.

    Förstår att folk tycker händelsen är sjuk eftersom att man förväntar sig att vårdpersonal ska bete sig professionellt. Tyvärr så ser ju inte verkligheten ut så utan vem som helst kan utsätta en annan människa för något hemskt. Tråkigt men sant.

    Jag har själv varit med om sexuella övergrepp/våldtäkt. Jag polisanmälde det flera år efter men tyvärr var det nog det värsta jag kunde göra… Just för att samhället alltid ska skydda brottslingen känns det som. Vi båda var unga när jag blev utsatt, när förundersökningen fick läggas ned pga bristande bevis ”tröstade” polisen mig med att han säkert hade vuxit upp nu och var annorlunda. Precis som om det hjälpte mig eller gjorde det han hade utsatt mig för ”mildare”. Blev så himla arg över det bemötandet.

    Jag förstår att vissa kommentarer var jobbiga att ta emot, men hoppas du ändå kan tänka att din öppenhet kring detta säkert hjälpte andra att känna att de inte är ensamma. Det är viktigt att våga prata om jobbiga saker för att uppmärksamma vad som faktiskt kan ske ute i samhället. Hoppas allt är okej med dig idag trots det traumatiska du tvingades genomgå.

    Tack för en bra blogg! <3

    1. Gabriella Joss
      gabriellajoss

      Ja, det är fruktansvärt 🙁 nej men fina fina du!! SÅ himla hemskt 🙁 ingen ska behöva vara med om det där.. Gör ont i mig att det är så orättvist!! 🙁 kram kram till dig <3 du är stark!

  3. Mimmie Stenborg

    BRA! Skaka av och skit i dårarna. Men jag känner precis som du, kag har själv en dotter och är såå orolig över henne och framtiden. Med tanke på dagens samhälle. 😔

  4. Amanda

    Tycker det är så bra att du tar upp detta! Finns säkert många av dina läsare som blivit utsatta för olika saker och då är det säkert skönt att veta att man inte är ensam. Det sägs inte tillräckligt om detta och det är så bra att du tar ställning och vågar stå upp för dig själv och andra!

  5. Celine

    Jeg får vondt inni meg av å lese din historie.. Det er vanskelig å finne de rette ordene.. Jeg syns det er fantastisk at du deler historien din. Det skal du være stolt av! Ingen fortjener å oppleve slike ting. Kvinne eller mann.. absolutt ingen fortjener det! Jeg vet virkelig ikke hva jeg skal si.. Jeg håper du har det bra ♡ De beste og varmeste klemmer til deg!

  6. Åsa

    Jag skulle klassa det som du var med om som ett grovt övergrepp, och det är fruktansvärt sorgligt att folk ens överväger att du hittar på. Varför skulle du? Det var förbannat modigt av dig att berätta!
    Jag själv blev inte trodd när jag gick till polisen och berättade om våldtäkter och misshandel jag var utsatt för. Många år har gått sedan dess, och jag hade hoppats att samhällets attityd hade förändrats, men efter att ha läst det här så tvivlar jag på förbättring.
    Rekommenderar dig och dina läsare att lyssna på Katarina Wennstams sommarprat. Hon är fantastisk och tar upp ämnet på ett så bra och självklart sätt.

    1. Gabriella Joss
      gabriellajoss

      Ja jag känner lite samma sak.. VARFÖR skulle jag hitta på? Helt galet.. 🙁 Nej men gud så hemskt 🙁 det är så fruktansvärt.. 🙁 du är stark som tagit dig igenom allt du gjort.. Skickar en stor kram och tack för tips, ska göra det<3

  7. Maris

    Alltså, jag vill bara ösa en massa kärlek över dig och din fina familj! Du, och ingen annan heller, ska behöva få sådana kommentarer när man öppnar upp sig och berättar en sådan hemsk sak. 💕

  8. Emilia

    Vilken fruktansvärd upplevelse. Förstår att du är ärrad. Att människor inte har mer respekt. Men cellproven är viktiga, jag har gjort cellprov hos min barnmorska båda gångerna. Kanske kan vara ett alternativ? Förhoppningsvis känner man sig trygg (are) med någon som man varit hos tidigare/regelbundet. Hoppas att du kommer iväg och att det känns BRA ❤️

    1. Gabriella Joss
      gabriellajoss

      Jag har ingen ”egen” barnmorska eller vad man ska säga <3 annars hade det såklart varit ett alternativ. KRAM och tack för pepp <3

  9. Marie

    Jag läste om din upplevelse och kände att jag ville kräkas. Det fanns ju inga rätt i detta och borde anmälas, men problemet är ju (när man har blivit utsatt för något oerhört kränkande) att den naturliga tanken på att anmäla trycks ner av skammen och de egna tunga känslorna som bubblar upp. 😭💛

    Som 25 åring fick jag reda på att jag hade cellförändring (efter taget cellprov). Den manliga gynekologen hade svårt att hantera sin egen oro över detta (jo faktiskt) och jag gick på återbesök varannan vecka under hela hösten 2007, och tillslut bestämdes det att jag skulle göra en så kallade konisering. Efter detta fick jag normala resultat igen på cellproven, MEN tre år senare när jag hade fått mitt första barn och hörde av mig till en annan instans för att kolla upp cellprov igen, så sa den nya gynekologen att den journal som skickats från min tidigare gynekolog inte innehöll ett enda ord om den jobbiga hösten tre år tidigare. Jag kände mig kolossalt äcklad och utsatt. Tankarna på hur stressad min tidigare gynekolog hade varit över cellförändringarna och att jag hade varit där i tid och otid utan att det kanske funnits en anledning, skapade både ångest och skamkänslor hos mig. Vad hade jag gjort där om jag egentligen inte hade behövt? Då när jag fått mitt första barn kunde jag försiktigt berätta för min nya gynekolog om ångesten och skammen. Så här tio år senare mår jag fortfarande dåligt när jag tänker på detta – fram tills igår faktiskt. Efter ännu en flytt hamnade jag hos en ny gynekolog, och vet du! Hon fick upp min gamla journal från 2007 och kunde läsa om hösten ifråga. Den journalkopia, som skickades efter mitt första barn, hade uppenbarligen inte med sig alla viktiga bitar. Varför vet jag inte, men för min del blev det någon form av upprättelse. Oron över detta har för första gången lagt sig.🙏🏻

    Vad ville jag säga med detta? Min berättelse är ingen kommentar om din erfarenhet. Jag är ledsen med dig, när jag tänker på din berättelse. 💛 Jag ville bara dela en egen erfarenhet som tagit både tid och energi att hantera. Jag tror dock att du kan anmäla din erfarenhet i efterhand om du vill och orkar. Den var så brutal på alla sätt. 💔

    Kram på dig! 💛💛💛

    1. Gabriella Joss
      gabriellajoss

      Ellerhur!! Helt SJUKT att man känner så 🙁 <3 Men sluta 🙁 så himla hemskt och vidrigt att läsa det där 🙁 så läskigt och obehagligt 🙁 Men SÅ skönt att det löste sig nu till slut!! Hade känt precis som du annars <3 Så ångestladdat och oroligt.. Men skönt att det kom fram till slut! Kram och tack för pepp och kärlek!! <3

  10. Diana

    Men Gud så hemskt och vidrigt!! Även om det inte var en våldtäkt så är det ett slags övergrepp på en. Som sätter sig.
    Jag är lite intressead av vad du fick för svar och kompensation för det du fick genomgå hos den gynikologen.
    Och vad hemskt att du får såna kommentarer, vad tjänar man på att hitta på om sånt?? Och vad hjärtlös man måste vara som människa, lite känslostörd, för att kunna skriva en sån kommentar ens.

  11. Annie

    Så hemskt att bli misstrodd, verkligen en jättehemsk känsla – man känner sig så maktlös liksom. Speciellt när man öppnat upp om något så jobbigt som det du varit med om. All kärlek till dig, och jag hoppas precis som du att utvecklingen fort går framåt för våra döttrars skull (jag trodde att vi kommit en bra bit på vägen i och med me too men vi har ju tydligen en lång väg kvar).

  12. Angi

    😰😥… kommenterade inte på ditt tidigare inlägg men blev riktigt chockerad och bestört när jag läste det – måste varit en hemsk upplevelse och definitivt något som ALDRIG borde få hända!!!
    Styrkekramar ❤️

  13. Sandra

    Jag tänker när du skriver att du inte har varit med om en våldtäkt, att du helt klart har varit med om ett alldeles fruktansvärt övergrepp där du befunnit dig i en extra utsatt situation. Dessutom har inte en utan TRE andra personer utsatt dig för detta. Gynekologen, läkaren, patienten, alla har betett sig fel och gjort övertramp. Jag kan inte juridiken, men om du har orken och viljan (helt på dina premisser, du bestämmer självklart själv) tycker jag ändå att du ska anmäla detta i efterhand. Det finns ju i journalen vem du träffat osv. För detta är ett sådant enormt tjänstefel från båda läkarnas håll. Tycker så hemskt synd om dig och lider verkligen med dig som behövt varit med om något sådant. Och att sedan bli ifrågasatt på det. Det är så… fult. Du bär inte skammen, skulden eller skyldigheten att förklara något för någon. Det måste ha krävts ett enormt mod att berätta och tagit mycket av dig genom att återuppleva händelsen när du gjorde det. Stor kram till dig. Jag har också varit med om ett övertramp av en läkare som fick mig att ta av mot bh:n trots att jag efteråt förstod att det inte alls behövdes. Jag frågade om jag verkligen behövde och vågade inte säga nej när han propsade på det. Jag insåg efteråt att det var fel och mådde otroligt dåligt över det. Det var flera år sedan men jag funderar faktiskt på att anmäla det i efterhand. Jag var ung och han var gammal och väldigt bestämd. Kände mig helt överkörd och jag har liksom du förträngt det. Nu blev detta långt men jag hoppas du slipper fler hemska kommentarer i framtiden. Tack för en fin blogg.

    1. Johanna

      Du borde verkligen anmäla detta! Alla namn finns ju i din journal så det blir inte svårt att se vem förövaren är. Det står ju svart på vitt! För om du inte vill att din dotter ska bli utsatt för något liknanden borde du anmäla så denna läkare tas ur tjänst. Det är enda sättet för att förhindra att denna människa gör såhär mot någon annan! Så anmäl, allt står i journalen. Finns ingen anledning till att inte anmäla..

    2. Gabriella Joss
      gabriellajoss

      Fina du, tack för all kärlek och omtanke. Behövde nog läsa det där nu och ska helt klart se över möjligheten att anmäla.. <3 Men gud 🙁 så jäkla hemskt och vidrigt att han gjorde det.. SÅ sjukt egentligen att en person som man ska kunna lita på utsätter en för en sådan grej.. JA du bör anmäla!! Kram fina du och tack för så fina ord <3

  14. Hanna W

    Att du fått några såna kommentarer gör mig vansinnig- är man så stark att man vågar berätta borde man bara bemötas av stöd. Trodde vi kommit betydligt längre efter #metoo

    Kram till dig ♥️

×

Om Gabriella Possler

Hej på dig och vad kul att du har hittat till min blogg! Jag är 25 år, lycklig i livet och mamma till två underbara barn. Bor i mitt drömhus som byggdes 2017/2018, jobbar som mäklarkordinator och driver en av Sveriges största bloggar. Hoppas att du ska tycka att det är kul att hänga med i både med och motgång, ta del av min träning, goda recept, livet med barn och att bolla allt samtidigt som mamma och egen företagare. Kram!


SAMARBETSFÖRFRÅGNINGAR
gabriellajoss@hotmail.com


INSTAGRAM:
@gabriellajpossler


Policies
Cookie- och integritetspolicy


BANNERANNONSERING
Kontakta Stylewish