Alltså jag låter nog som världens fjantigaste nu. Iallafall enligt många som kanske har haft sina barn på förskola sedan ett tag tillbaka.. Men dom ringde iallafall från Jasons förskola nu förra veckan. Där han ska börja till hösten.. Och det känns ju så himla bra och rätt. Dom är otroligt måna om barnen och det är rätt små barngrupper, engagerade pedagoger, vegetarisk och ekologisk mat, mycket pyssel och skapande, kreativitet. Dom kommer och gör ett hembesök hos oss för att få lära känna Jason lite bättre i början av augusti och sedan ska han skolas in i mitten av augusti. Sedan kommer han inte att gå alla dagar i veckan och inte särskilt långa dagar heller.. Vi börjar lite försiktigt och så får vi se vad han tycker om det. Tanken är att F ska ta inskolningen iallafall och sedan ska vi anpassa allt efter hans tider beroende på vad han hittar på nu i höst (mer om det sedan).
Det känns iallafall jobbigt på många vis också. Att mitt älskade barn ska ”ut i samhället” nu.. Haha, vet inte hur jag ska beskriva det på annat vis. Sitter med tårar i ögonen och knappar ihop detta inlägg. För mig är han fortfarande så liten. Min stora, lilla kille.. Och tiden har gått så snabbt så att det nästan känns jobbigt. Från att jag fick upp honom på mitt bröst och nu står vi här nästan tre år senare och han är en helt egen liten människa som har ett hjärta av guld och ser efter alla i sin omgivning. Han är så snäll och rar och bara det gör att det känns jobbigt. Jobbigt att han kanske blir överkörd av andra barn, att han inte alltid blir sedd av pedagogerna.. Att han kanske inte lyckas få fram allt han vill säga för att han inte kan prata lika bra som sina jämnåriga.
Förhoppningsvis så kommer han att älska förskolan! Han älskar att leka med andra barn och göra alla möjliga typer av aktiviteter. Förhoppningsvis kommer hans tal att utvecklas av det och inte tvärtom. Tror att allt kommer att bli jättebra. Och vill han inte vara där får han ju vara hemma med mig och lillasyster istället såklart. Men jag tror verkligen att det blir kul och givande för honom. Är nog mest för mig som mamma som detta är så otroligt jobbigt.
Min bästa vän har ju också varit hemma med sin son i över tre år och vi pratade om det för några veckor sedan. Att våra stora killar faktiskt är så.. stora nu. Herregud vad tiden går fort.. Ni som sitter där med nyfödda bebisar, lova mig att njuta av varje sekund! Man tror att det bara är något folk säger hela tiden men det ÄR sant att man knappt hinner blinka och sedan rullar åren bara på.
Kommer nog aldrig bli redo att släppa taget om min Jason, haha.. Han är verkligen mammas pojke och det känns som om vi har suttit ihop sedan dag ett. Jag älskar honom mer än livet och är evigt tacksam över att just han kom till mig och lärde mig vad kärlek är.
En liten tillbakablick:
Alltså att se tillbaka på dessa bilder.. Nu grinar jag! HAHA! Alltså är så fjantig.. Men har på riktigt inget liv utanför barnen typ 😉 Nej, kanske inte riktigt så men dom är ALLT för mig verkligen.. Och Jason är ju min första och allt bli bara så extra känsligt när jag förstår hur stor han faktiskt är nu.. Har ni tips och råd inför förskolestart? Någon annan som skolat in era barn lite senare än ”normalt”? =) Berätta gärna hur allt har gått för er. Alla tips, råd, erfarenheter och tankar tas emot med tacksamhet då allt detta är så nytt för mig och oss. Ett nytt kapitel i livet helt enkelt som känns både spännande och lite läskigt.
Kommentarer
Man blir redo, när tiden är redo. Tro mig. Varför trycker du ner dig själv och förlöjligar dina känslor?
Dina känslor av att inte vilja släppa taget än, att det inte känns 100% skönt i magen är det viktigaste vi har som mammor att lyssna till. Gör det. Annars finns risk att man ångrar det för resten av livet.
Vad tror du själv, kommer du se tillbaka om 20 år på den här tiden och tänka ”fan, jag spenderade för mycket tid med mina barn..”?
Tror aldrig det kommer kännas 100% rätt tyvärr. Är den hönsigaste mamman av dom hönsigaste om man säger så.. 🙂 <3 vill ändå att han ska få "komma ut i samhället" mer redan nu och bli mer förberedd inför förskoleklass och få relation till andra vuxna och barn utan mig. KRAM
Min son började när han var 1,3 år i augusti och var sjuk en vecka, frisk en vecka. Sjuk en vecka,frisk en vecka. Så höll de på fram ändå fram till sommaren. Sen började de om till hösten… för att inte tala om när det var magsjukor…. Hade 5 magsjukor från augusti till november. Usch! Och för att tala om att dom är 10-12 barn i den gruppen. Bakteriehärd på dagis tyvärr så kan tänka mig att det kommer bli tufft med en liten hjärtebarn…
Åh förstår.. Så jobbigt! Hoppas vi slipper så mycket sjukdom iallafall.. Och när det är sjukdomstider som värst får vi hålla honom hemma, kram <3
Vad roligt att han ska börja på förskola nu! det låter som en fantastisk förskola verkligen, har aldrig varit med om att förskolor gör hembesök på det sättet låter underbart 🙂 Det är många små barn som är ledsna precis vid lämningen och jag förstår att det skulle kännas jobbigt. Men tänk på att barn rangordnar sin ”trygga hamn” alltså vilken vuxen de går till först till vid tex stress/ fara. Så länge föräldrarna är i närheten är de nummer ett och därför kan det blir tokigt för barnet när han/hon tas ifrån sina föräldrar. Så fort de gått ifrån blir någon av pedagogerna istället rangordnade som nummer ett och därför slutar oftast barnet gråta så fort föräldrarna går. Rådet jag kan ge är att låta det ta lite tid och låta honom komma in i det innan ni bestämmer er för att ta hem honom igen, så att pedagogerna får en chans att göra honom trygg. Efter det kommer han säkert storm trivas och lära sig massorn och då är det värt jobbet, det kan bli jobbigare för lite äldre barn då de är mer medvetna och vana vid att vara hemma 🙂 Tänk också på att barn som kommer väldigt sällan eller har långa uppehåll ofta får börja om på nytt så försök att inte hatta för mycket i början då tar det oftast myket längre tid kramar från en förskollärare
Men ellerhur 🙂 det verkar vara en superbra förskola. Tack för dina tips och råd. STOR kram <3
Att barn är lite ledsna anses helt normalt och sunt och ofta ett bevis på ett starkt band till föräldrarna. Sen behöver det inte alls vara så heller vissa barn går rätt in och bryr sig inte alls trotts bra relation kramar
Wow vad magiskt vacker sista bilden är!!! ❤️😍
Men tack fina Matilda!! Kram <3
Jag gillar själv inte alls förskolor, men bara av en anledning. Och det är att barnen blir sjuka precis hela tiden. Min första son började förskolan när han varär 1,2 år, första året var han sjuk typ en gång i månaden. Jag låg däckad ofta också. Men annors tummen upp 👍
Men gud.. 🙁 om det blir så tar jag hem honom. Jag ger det ett försök just för att det är små barngrupper och jag tänker att det kanske inte blir lika mycket så då.. Men han har ju en syster som är hjärtebarn och extra känslig. Så kommer inte funka för oss om hon också blir sjuk så ofta. Kram
Hejsan! Vilka underbara bilder. Jag tänkte höra vad som skilde sig mest i dina graviditer? Har det varit någon skillnad på att vänta kille eller tjej? Mer illamående med Jolie tex. Man brukar ju säga att flickor skäl mammas skönhet. Man får mer problem med finnar och håret blir risigare. Tyckte du det stämde? Hur var det med matsuget? Mer eller mindre med Jason tex. Sötsuget mer med Jolie? Eller samma. Så roligt att höra finns ju så mycket myter 🙂
Hej finis <3 skrev lite mer om det här: https://gabriellajoss.me/2017/09/14/skillnaden-pa-graviditeterna/ 🙂 KRAM <3
Jag har två pojkar,
Den stora född 12 skolades in när han var precis 1 år och förra veckan slutade han fsk för gott då han ska börja skolan i höst.
Han har gått i princip varje dag mellan 6/7- 16/17 mån-fre i 5 år.
Och vet du det gör så in i helvete j*vla ont i mamma hjärtat, Men pojken älskar fsk, Han älskar sina vänner och idag är han så ledsen att han har slutat fsk och tänker på dem hela tiden. Det var som hans andra hem.
Min lilla pojk som är född 17 ska börja i sep och då är han 1 år och 1 mån och 20 dagar för att vara exakt 😅 Och ångesten håller på att ta död på mig. Men om jag inte vore tvungen skulle jag aldrig skola in han. Men jag har inget val. och jag hoppas han kommer älska fsk lika mkt som sin bror gjorde (samma fsk)
Kram o lycka till med inskolningen
Tack för att du delade med dig <3 så underbart att höra att han älskar det!! 🙂 Håller tummarna för att det ska gå bra att skola in er andra skatt. KRAM <3
För vår tjej lossade talet iom förskolestart, kanske blandning av att höra andra barn och att behöva kommunicera med språket också 🙂 tror det är vanligt! Hon älskar dagis och vill sällan gå hem och kramar alla fröknar godmorgon och hejdå 💕
Vad skönt att höra <3 hoppas på samma för vår del! Kram <3
Hej Gabriella. Jag fick min dotter Noomi 2011 och min dotter Smilla 2013. Noomi fick förskoleplats när Smilla var nyfödd men sen bestämde jag och hennes pappa att hon skulle vara hemma med mig ändå. Så hon började året efter, alltså 2014 då var hon tre år, nu i efterhand skulle hon ha börjat året innan i alla fall men det var mest för förskolan satte henne i den mindre gruppen så hon sågs som mindre av sina jämnåriga pga det. Smilla började 2015 då hon var två år och det var en väldigt bra ålder tycker jag. Dom började 15h/v först men sen tyckte Noomi att det var så tråkigt att hon alltid fick gå hem tidigare än alla andra av hennes kompisar så när dom började gå längre älskade dom det och Smilla älskar förskolan och vill inte vara hemma med mig om jag är ledig från jobbet på en vardag ❤️ Tror allt kommer gå väldigt bra för Jason. Tack för en bra blogg. Kram J
Tack för att du delade med dig <3 så underbart att höra det!! Kram och tack för fina ord 🙂
Jag tror nog att majoriteten av alla föräldrar (speciellt mammor) känner så inför förskolestart. Ett kapitel i livet tar slut och ett nytt börjar.. Min son var bara 15 månader när han inskolades och trots att jag är en mamma som inte har något problem att vara ifrån mina barn så kändes det ju i hjärtat att lämna honom i början. Men som med det mesta så vänjer man sig och han älskade (och älskar fortfarande 2,5 år senare) att vara på förskolan. 🙂
Lycka till, det kommer gå jättebra! Det låter som en grymt bra förskola. ☺
Ja, det är nog så <3 Så underbart att höra att han tycker om förskolan. KRAM <3
Vilken förskola skall han börja på?
Vill inte skriva ut det på internet, hoppas du förstår varför. Kram
Jag jobbar på förskola, småbarn 1-3 år, och ett tips jag verkligen vill skicka med är att fråga pedagogerna hur det ser ut med inskolningarna den närmaste tiden. Förra hösten hade vi nio stycken barn att skola in, vi skolade in 2-3 i veckan. Alla blev sjuka efter inskolningen och när de kom tillbaka var det som att skola in en gång till, men då hade vi andra inskolningar. Om man har möjlighet att ha barnet hemma under en sådan intensiv period på förskolan, så får barnet en mycket bättre start när det börjar. Det är så svårt som pedagog att räcka till alla barn i en trygg barngrupp, det går tyvärr ut över alla barn under intensiva perioder. Sedan vill jag också skicka med att det är ett väldigt bra att skola in när de är så pass stora som Jason – det är först då de börjar tycka förskolan är rolig och utvecklas i lärmiljön 🙂 Våga ha en öppen och ärlig dialog med personalen.
Tack för tips! 🙂 ska kika på det. Stor kram! Och det ska vi se till att ha med dom. Känns viktigt.
Saker som vore kul om du bloggade om:
Er planlösning och tankar kring den
Om ni behöver barnvakt, vart vänder ni er helst?
Är ni nära släktingar?
Om ni är osäkra i er roll som föräldrar, vem pratar ni med helst?
Bra tips 🙂 ska ta med mig det och lyfta dom frågorna i framtiden, kram
Igenkänningen alltså! Elsa började nu strax innan 2,5 år (hon är ju född på dagen en månad efter Jason), och det var egentligen enbart för att vi fick plats på den enda förskola vi kunde tänka oss. Vi hade räknat med att kanske (bara kanske) få plats där till hösten, och inga andra förskolor höll måttet för oss så vi var helt inställda på att få vänta. Länge om så krävdes. Så fick vi platserbjudande SÅ snabbt och jag flippade ur. Jeez, den ångesten! Fick fem påminnelser och väntade ändå med att svara till absolut sista dagen. Drog ut på det in i det sista. Vi känner ju dock vår unge och hon är jordens mest harmoniska, glada och trygga. Hon har aldrig gråtit när vi lämnat henne – ever. Och hon är så himla social. Så vi bestämde oss för att ge det en chans. Inte heltid, allt på hennes villkor och redan från start var vi tydliga med att vi aldrig kommer lämna henne gråtandes. Oavsett omständigheter. (Och oavsett vad pedagogerna sa.) Gråter hon är något fel. Punkt. Och det kändes som en okej balans för oss. Att veta att minsta lilla grej som inte kändes helt bra, ja då fick hon komma hem igen.
Jag har även nojat sönder över att hon ska bli ”förstörd” av förskolan. Att hon ska ta efter dåliga beteenden och uttryck. Att hon inte ska vara lika snäll och omtänksam. Att hon ska behöva knuffas eller liknande för att få uppmärksamhet. Eller att hon ska känna sig utanför. Eller inte bli sedd. Eller hörd. Eller att någon ska vara elak mot henne. Och gud förbjude, att hon ska bli utsatt för något övergrepp. Jag har nojat över precis allt och lite till. Gråtit. Flippat ur. Ångrat mig. Ja jag har kört hela känslospannet kan vi väl lugnt säga.
Redan första dagen sprang hon iväg och började leka loss själv. Hon tycker att förskolan med ”alla mina vänner” (alltså hur gulligt när de pratar om sina vänner? DÖR!) är livet. Hon har aldrig gråtit över att vi lämnat. Inte ens i närheten. Det är bara några timmar och bara tre dagar i veckan, och hade hon fått välja hade hon varit där betydligt mer. Det känns dock som en bra balans. Hon har inte tagit efter alls så mycket negativt och är precis lika trevlig nu som tidigare. Hon har blivit knuffad någon gång, absolut, men pedagogerna är fantastiska (inte minst på att försöka justera dagens väldigt skeva förhållande mellan flickor och pojkar) och hon har på kuppen lärt sig att säga ”NEJ!” och göra stopp-tecken med handen när någon passerar hennes gränser för vad som känns okej. Typiskt bra grej, det att ha koll på sina egna gränser och våga bestämma över sin egen kropp (även när man är liten). Hon trivs som fisken i vattnet och med facit i hand är jag så glad att vi gav det hela en chans. Jag tror definitivt hon hade kunnat lära sig det mesta (kunskapsmässigt och socialt) även om hon var hemma, så jag ser inte det som ett stort argument, men hon älskar stället och det känns fint att kunna erbjuda det också. Jag är SÅ tacksam över att vi har och kommer fortsätta ha henne hemma den absolut största delen av tiden, men förskolan har varit ett väldigt väldigt väldigt roligt komplement för henne. Jag skulle ljuga om jag sa något annat. Och det känns genuint bra i hjärtat att lämna henne där några timmar – hon skiner som solen och jag har aldrig haft anledning att för en enda sekund tvivla på att hon är lyckligare än lyckligast varenda sekund av tiden. Jag tänker att det kommer vara likadant för er Jason. En succé (i lagom dos – även för mammahjärtat)! 🙂 Kram!
ALLTSÅ ÅÅÅÅH <3 <3 detta var som att läsa mina egna tankar. Älskar att vi tänker så lika!! Tack för att du lugnade mig!! Hoppas verkligen det ska bli succé även för oss. Håller alla tummar och tår för det! TACK igen!! Dina ord betyder så så så mycket för mig. För det känns verkligen som om jag hade kunnat skriva det där själv. KÄRLEK! Och stor kram till er.
Åhh jag blev alldeles tårögd att ditt inlägg!! <3 Vår son började på förskola förra året (han var också 3 år då), jag grät FLODER natten innan inskolning, kändes som att jag ”gav bort” honom föralltid haha! Man känner sig såå löjlig men barnen är ju verkligen det dyrbaraste vi har och det är skrämmande att ge över ansvaret, om så bara ett par timmar, till någon annan. Inskolningen gick över all förväntan och han älskade det första månaden, sen fick vi ett rejält bakslag med skrik och hjärtskärande gråt varje lämning (vi båda var tvungna att jobba så det fanns inte möjlighet att bara gå hem igen, hjärtat gick SÖNDER..!) som pågick under 2 veckor, kanske 3… Anyway så var pedagogerna FANTASTISKA vid lämningen, de såg till att någon alltid hade en fri famn och frigjorde några extra minuter för hans lämning och att kunna vinka i fönstret och sen få lugna ner sig i deras famn innan samling osv. Dom ringde sen alltid till mig eller hans pappa efter lunch för att berätta att allt gick jätte bra, att han leker och är glad. Trots att hjärtat går sönder när man måste slita loss sitt barns armar runt ens hals (gråter av att tänka på dom morgnarna, fy!!) så kändes det alltid okej ändå för att jag visste att jag lämnar honom till en trygg famn och framförallt att han kommer att få en bra dag <3 Nu har han gått på förskola i nästan 1 år och ÄLSKAR förskolan, kompisarna och pedagogerna! Enda gången vi har liiite problem på morgonen är på Måndagar då det är soppa till lunch och han avskyr soppa hahaha.
Jisses vad långt det blev, skulle bara berätta lite kort :’D Angående talet så är pedagogerna såå bra på att förstå barn som inte utvecklat talet helt än, dom hittar alltid sätt att förstå varandra, samma med barn – Tänk alla barn som hittar vänner på solsemestern i Spanien, de talar inte samma språk men lyckas ändå kommunicera. Det kommer att gå SÅ bra <3 Stor kram!!
Ååååh förstår precis!! Kommer känna precis samma sak!! <3 Så himla jobbigt att det blev så 🙁 men så underbart att pedagogerna är så bra. Det är allt!!! Betyder så mycket. Hoppas vi ska känna samma sak 🙂 Haha men sötnos!!! 😉 Så gulligt!!
Tack snälla för dom lugnande orden om att dom förstår varandra oavsett tal och språk också. Du har ju helt rätt i det. STOR kram och all kärlek!! <3
Min äldsta var 3,5 när han började. Vi ville ha honom hemma ”länge” då det passade oss och honom. Gick jättebra att börja i den åldern! Han förstod allt, ville leka med kompisar osv. Faktiskt inget bakslag alls. Sen när jag ser tillbaka på tiden är jag glad att vi valde att vara hemma länge.
Men underbart att höra!! 🙂 förstår det! Kram <3
Hej!
Vår kille var också hemma till ca 3 han var även sen med talet och fick då träffa en logoped, det visade sig ha olika orsaker varför han hade problem med talet samt att äta ibland.
Vi fick jättebrabra tips från logopeden vad vi kunde göra för att förenkla för vår son att uttrycka sig på förskolan osv. Bland annat ordna en bok med bilder som han kan ta med och visa vad han gjort i helgen, viktiga personer och leksaker osv. Nu är han snart 4.5 och talet är inget problem💕 men såklart det skär i hjärtat när man har översatt till andra vad han menar och tänkte på när han var själv! För vår son var det inga problem att börja på förskolan, vi tog det också i vår takt och ökade upp gradvis efter vår förmåga och förutsättningar. Lycka till! Det verkar ju som en jättebra förskola han ska få gå på😁
Så skönt att höra att ni fick så bra hjälp där! Hoppas att vi ska få det med om det blir något sådant besök.. 🙂 Underbart att höra! Och ja, det är ju så.. Så himla jobbigt när dom inte får fram det dom vill säga.. Stor kram och ja, det är en helt underbar förskola (tror vi). <3
Det är så skönt att höra att man inte är ensam. min son är några veckor äldre än din jason och nu i mitten av augusti ska han med börja förskolan. här finns tyvärr inga små barngrupper att välja på men jag känner att han måste få möjligheten att skaffa sig vänner och leka utan ett vakande öga från mamma. Men gud vad det gör ont i hjärtat att släppa kontrollen. Just att han inte ska bli sedd eller att någon är elak är dem värsta orosmomenten. Men man får trösta sig med att dem har haft det bra som fått vara hemma så länge och att dem har möjligheten att fortsätta vara mycket hemma. Det är ju bra att vara beskyddande men de måste ju även få utrymmet att växa på de delar vi mammor inte kan tillgodose. (men det hade varit skönt om barnen kunde ha en kamera och mikrofon på förskolan hehe 😅) Sen att dem säger att jag måste vara stark och gå även om han gråter kommer inte hända… jag känner mitt barn och litar på vad min magkänsla säger. gråter han känner han sig inte trygg och jag vill inte att han tvingas vara på ett ställe där han känner så. det får ta den tid det tar… och där kommer jag stå på mig
Ja, det gör verkligen ONT att släppa taget helt bara sådär.. Dom är ju ens bebisar liksom.. 🙁 åååh tänker precis samma sak som du!! <3 kommer inte lämna honom om han blir ledsen! Då är det något som är fel och han är duktig på att säga till när det är något. Så kommer utgå helt från vad han vill. Det känns bäst i magen. Skönt att vi tänker lika och är i samma sits! Kram kram <3
Det kommer gå bra. Jag jobbar på förskola och Jason är verkligen i den perfekta åldern för förskolan. Han kommer ha så stor nytta för den nu. Ni har givit honom den bästa uppväxten och nu komplettera den med förskola för hans lärande är perfekt kanske 15 timmar vecka när förskolan fokuserar på aktiviteter för barnen.
Det kommer gå bra men förstår din känsla. Skolade in min son vid två år och var lika som du är nu men ändå glad över att han ej var yngre.
Ha det bra:)
Åh vad skönt att höra <3 ja, det känns som att han verkligen är i den åldern att han får ut riktigt mycket av förskolan och får bra utbyte där. Tack snälla för din kommentar 🙂 Du lugnade mig lite. All kärlek och stor kram! <3
Han kommer säkert börja prata när han får umgås med andra barn! Pedagogerna jobbar ju med språket på barnens nivå
Kram på dig!
Jason verkar ju vara en väldigt trygg kille med bra anknytning till er. Det bästa ni kan göra för honom är att verkligen visa en bra inställning till förskolan, tycker ni det är kul att gå dit kommer han också tycka det. Han känner av er oro och det gör honom osäker. Prata mycket med pedagogerna och ställ de frågor ni undrar kring. Låt inskolningen ta den tid NI känner att Jason behöver, det är viktigt att han knyter an till pedagogerna och känner sig trygg. Gråt vid lämning är fullt naturligt. Oftast går det över så fort ni inte är inom synhåll. Så småningom vägrar han gå hem från förskolan istället, haha! Hoppas detta kunde ge dig något. Lycka till! /Förskollärare & småbarnspedagog.
Tack för din kommentar!! <3 Intressant att läsa! Vi kommer såklart låta det ta sin tid. Gråter han tar jag hem honom igen. Skulle aldrig lämna honom om han inte vill vara där. Känns fel för mig iallafall. Men alla gör som dom vill. Vet om att det hör till men för mig tar det emot redan där då han är så pass stor och kan framföra var han vill vara och inte vara. Vill han hellre vara hemma så får han det då jag har den möjligheten 😀 kram kram fina <3
Känner igen känslan, och vet du den går liksom inte över. Jag har barn som går i skolan (en i lågstadiet och en i mellanstadiet), och ändå kan jag känna samma sak ibland. Tiden går så fort, och fast det är 8 år sedan min yngsta föddes så kan det ändå kännas som om hon är min bebis ibland, fast hon är stora tjejen. Kärleken är så stor och önskan om att få skydda barnen från allt ont i världen är så stark.
Förresten måste jag bara få säga att jag är så imponerad av att Jason verkar vara en så fin liten kille, snäll och ”mjuk” om du förstår vad jag menar. Ni som är föräldrar till pojkar har ett svårt jobb i att fostra de små pojkarna till att bli bra killar som bejakar sina mjuka sidor och som inte behöver vara tuffa och hårda hela tiden. Men du och F verkar ju ha gjort ett kanonjobb!
Åh förstår dig!! <3 ja, man vill ju verkligen skydda dom mot allt.. TACK snälla du!! Vi tänker på det varje dag och försöker verkligen forma honom till en varm och fin människa. Men han har en sådan fin manlig förebild i sin pappa så jag tror att han kommer att bli minst en liten miniatyr av honom i hur han är. KRAM <3 <3 och tack igen! Betyder så mycket att få läsa det.
Ja precis för att du har möjligheten jag hoppas du är medveten om att vi som har vanliga jobb med fasta tider inte kan göra så. Min son gråter varje gång jag lämnar o 90% av gångerna blir han överlycklig över att bli hämtad, men 10% av gångerna har han gråtit för Han INTE vill hem. Jag kan inte vaba varje gång han gråter. Min man är ledig varannan fre (dagen) o går på natten, vi har så vi kan lämna vår son halva dagen på den fredagen men oftast har hans pappa struntat i det för att han tycker det är jobbigt och synd om vår son. Han jobbar alltså natt utan att ha sovit/Vilat. Vi är alla olika men jag känner att det är viktigt att ha verklighetstänk jag tänker också att när man väl är på förskolan så kan man inte gå hem varje gång det blir lite förvirrande tycker jag..
Senaste tre gångerna gråter inte min son. Han förstår mer nu (2.5 år) jag förberederer redan hemma genom att berätta att pappa jobbar mamma ska också jobba och du ska vara med dina kompisar på förskolan osv osv. När vi är framme på förskolan så är jag glad o säger wow titta förskolan och alla dina kompisar. Det har faktiskt funkat, han säger efter ”wow kompisarna”😁
Med rätt pedagogik så slipper man förvirra barnet genom att lämna lite hur som.. mina tankar o lite tips, har man möjlighet så är det skönt o vara hemma men samtidigt tycker jag man bör vara bestämd. Har man bestämt sig för att skola in då får man ha tålamod…
Förstår! Tack för att du delade med dig 🙂 Vi har ju olika syn på allt och man får göra som det känns rätt och bäst för en själv. Sedan har ju alla olika förutsättningar. Har man inte möjlighet att vara hemma eller inte vill vara det så får man ju som du säger vara bestämd i inskolningen och lämna ändå. Jag och F har bestämt tillsammans att han får bestämma själv just för att vi inte har ett behov av förskola och kan vara hemma. Hade vi haft ett behov hade ju situationen varit annorlunda och vi hade behövt lämna trots skrik eller ledsna miner. Hoppas du förstår vår sida av det med. Kram <3
Förstår precis känslan, min dotter är lika gammal som Jason och hon pratar inte heller lika bra som sina jämngamla men hon har gått på förskola sen januari och alla är så duktiga på att förstå henne , de har verkligen tagit sig tid att lära sig hennes sätt att prata så det kommer säkert gå lika på för ditt lilla hjärta ♡
Åh förstår.. <3 Hoppas det!! Kram <3
Jag ville bara säga att barn är fantastiska. J kommer inte att bli överkörd av andra barn, de kommer att acceptera honom precis som han är, oavsett hur mycket han pratar! Jag tror att förskolan bli ett toppenbra komplement till att vara hemma med er.
Vi får hoppas det <3 kram kram
hej. min pojke fick börja i förskolan när han var 2.5 år. han kunde heller inte prata lika bra som sina jämnåriga.. haha det ända han fick ut var ”mamma” och ”namo” ( vilket betyder mat på ”hans språk ”) .. men det gick jätte bra för honom. de lär sej allt med tiden det viktigaste är att barnen känner sig trygga på förskolan samt med pedagogerna det är egentligen allt du behöver tänka på sen är det lite jobbigt den första tiden då han kan gråta lite och vara ledsen när man lämnat av honom. men när man ska hämta han är den bästa tidpunkten på dagen tycker jag då man får se hur glad han blir av att få bli upphämtad och träffa sin mamma igen. men det ska nog gå bra ska du se. all lycka till er ❤
Men sötnosen! Tack för att du delade med dig <3 KRAM fina
Förstår absolut, du ska bara veta vad jag grinade första dagen jag lämnade min stora dotter till förskoleklass (lekis). Hon gick inte ens på dagis längre då ju! Oj va hon kändes stor. Nu blir hon 15 år nästa vår……..! omg!
Åh! Ja, tiden går för fort.. Så läskigt, kram
Godkväll fina du! Vet precis hur du känner just nu.. Jag har oxå en son på 3 år och en dotter som precis blivit 5 månader, så dom är lika gamla som dina.
Vår son ska också börja förskolan nu i augusti, har haft han hemma tills nu o det känns helt fantastiskt att jag kunnat gå hemma så här länge med honom. Jag känner att han är redo för förskola nu o är övertygad om att han kommer trivas o tycka det är kul. Jag hoppas det iaf! 🙏🏻💕 Har känt att det varit för tidigt att lämna tidigare så jag hoppas vi har möjlighet att kunna gå hemma med lillasyster lika länge. Är väldigt glad o tacksam för denna tiden tillsammans den kommer ju liksom inte igen. Det gäller o njuta här o nu o ta vara på all tid och det har/gör jag, och det är jag helt övertygad om att du oxå gjort och gör! Det kommer gå bra för våra älsklingar på förskolan! ❤️❤️ Natti! Kram!
Hej fina <3 Åååh vad spännande! Tror det kommer att gå jättebra för er. Men det är skönt att höra att det finns fler där ute i samma sits. Ja, det gäller verkligen att njuta. Kram och tack för pepp <3 uppdatera gärna hur det går sen!
Stort lycka till! ❤️ Jag har med barn i ungefär samma ålder som dig, en son som är min förstfödda och en dotter. Så det är roligt att följa någon med jämgamla barn! 😍 Du kanske har skrivit om det innan man jag frågar, Varför forsätter inte han att vara hemma med er och menar inget illa med det utan bara undrar. För jag har för mig att du skrivit om att du ville ha honom hemma? ❤️ Kramar och tack för en super fin blogg 😍
Tack fina du! 🙂 <3 för att jag tror han hade tyckt att det var roligt och givande att umgås med andra utan sina föräldrar och hitta på lite annorlunda aktiviteter vissa dagar på egen hand. KRAM <3 tack för fina ord!
Hej💕 Jag har inga egna barn men har jobbat på en förskola i 2 år nu efter studenten, så himla givande å roligt! Tänkte att de kanske kan va skönt att höra lite tips från en annan synvinkel😊 Alla barn e ju olika å enligt mig e det viktigaste att ta det i barnens takt. Många föräldrar lyssnar blint på att om det är sagt att det är tre dagars inskolning så är det det, men tänk på att det viktigaste är att Jason får en lugn start å att allt anpassas efter honom. Det viktigaste är ju att han är trygg, vissa barn är trygga å ”inne i det” efter två dagar medan andra kanske är i behov av att en förälder är med i två veckor. Ta det i hans takt å stå på er om någon säger till er att lämna å det inte känns rätt för er! Låt det gå ett tag innan ni känner av om han trivs eller inte, det är mycket för honom att ta in i början å mycket nytt. Jag tyckte att det var jättehemskt med dom barnen som grät varje morgon i flera veckor när föräldrarna skulle lämna, men för dom allra flesta gick de över såfort de inte längre såg föräldern. Jag fick lära mig att det är normalt att vissa barn är ledsna just vid lämningen, dom är ju vana vid att vara med sina föräldrar dygnet runt… Å tänkt såhär, det går över, det är få barn som fortsätter vara ledsna varje morgon! Talet har jag märkt utvecklas jättemycket hos många, dom hör det andra säger och tar efter:) å skulle det inte släppa direkt så är barn fantastiskt duktiga på att förstå varandra ändå! Att han är snäll å rar ska ni vara glada å stolta över, tänk att ni kunnat fostra er son till att bli en sån fin individ?💕 Å tro mig, dom snälla Goa barnen är dom som pedagogerna ser som mest å som får mest positiv uppmärksamhet!
All lycka till till er, det kommer gå jättebra! Är ju verkligen inget proffs å alla är ju som sagt olika men du får gärna skriva nån fråga här nedanför om det är något som du undrar å som jag kanske kan försöka ge dig svar på:) Ni är verkligen den finaste familjen, å du är en sann förebild💕Kram!
Hej fina du!! Men wow vilken bra kommentar. Jättegivande att läsa. TACK!! Och tack för så enormt fina ord!! Betyder så mycket för mig så du anar inte. All kärlek och stor kram! Ha en underbar kväll 🙂 <3
Nu gråter jag också. Vår dotter var 1 år och 6 månader när vi skolade in henne. Så det är väl en ganska ”normal” tid att skola in. Jag har jobbat oregelbundet och haft henne hemma mycket efter det. Hon är strax öcet 2 nu. Jag har fortfarande så himla jobbiga känslor som handlar om precis det du skriver, att hon inte alltid blir sedd, att andra barn är elaka mot henne.. Usch.. Hemsk tanke! Hon är så omtänksam och en riktig känslomänniska. Hon tar åt sig så hårt om någon är elak. Det är hemskt att veta att det händer då och då. Pedagogerna kan ju inte vara där varje sekund. Såklart. Men något som jag funderade över nu, när vi äntligen har 8 veckors mys framför oss tillsammans med semester och väntan på lillasyster, är hur fint och stort det är att hon har skapat sina första relationer utan mig och sin pappa. Hon har alltså en helt egen relation med sina fröknar och sina kompisar som vi inte alls har påverkat. Och hon älskar verkligen sina fröknar. Det kändes så fint på något vis. Det kommer säkert gå så himla bra för Jason ska du se! Kram på er <3
Åh förstår dig precis 🙁 det är verkligen hemska tankar.. Och det är klart att det händer och hör till. Men det gör ont i hjärtat på en som förälder 🙁 Låter jättefint iallafall med relationen till pedagogerna och så. Och till sina vänner. Det är ju verkligen så som du säger!! KRAM och tack snälla du <3 vi hoppas det. Kärlek till dig!
Åh förstår att det känns jobbigt, dom första veckorna eller månaderna är super jobbig verkligen, man tänker hela tiden hur dom har det och att man lämnar över ansvaret till förskolan. Jag har knappt velat ha min son borta längre stunder hos Anhöriga, är en hönsmamma 🙂 speciellt första två åren. Men nu är jag inte lika nojjig 🙂 Sen efter ett tag på förskolan för våran son så kändes det mycket bättre, jag behövde inte lämna honom med en klump i magen, jag kände mig trygg. Så himla skönt. Ibörjan var det läskigt. Min son var 1,5 år då han började och då snurrade alltid tankarna ”han kommer klättra upp där och ramla ner och slå sig” ”han kommer sätta i halsen på fruktstunden och fröknarna kanske inte ser” ”han kanske stoppar en stor sten i munnen ute och ingen har koll” osv… såå jobbigt att tänka och känns så. Men det gick galant 🙂
Jag önskar er lycka till och jag hoppas Jason och ni kommer trivas där och känna er trygga! 🙂
Är preciiis likadan som du!! <3 Har knappt haft barnvakt till honom, haha… Han träffar ju väldigt mycket släkt och familj men oftast med oss föräldrar. Det har bara blivit så och det känns typ bäst så för oss bara.. 🙂 Underbart att höra att det känns bättre idag. Kommer säkert känna samma sak sen. KRAM <3
Haha jag förstår dig! Min dotter fyllde 3 i april och ska börja 3h/dag på playschool nu i september. Hon känns såååå redo men jag vet inte om jag är det haha. Det kommer säkert gå jättebra! Chloe är också lite sen i talet så jag hoppas också på en ordentlig skjuts med talet då, vem vet! Kram!
Underbart 😀 <3 hoppas det hjälper dom lite! Verkar vara så olika det där.. Hört att vissa börjat prata mycket när dom börjat förskola och hört att andra nästan backat i talet också.. Så får hoppas på det förstnämnda. Kram<3 Lycka till!
Förstår dig helt och håller Gabriella. Men samtidigt så får ju din lilla älskling ut så mycket från det. lära sig att säga ifrån, att lära sig dela med sig osv osv. Kan inte tänka mig något jobbigare själv, att lämna bort sitt lilla hjärta. Men de lär ju sig så otroligt mycket. Det är svårt dedär men jag tror och hoppas att Jason lär sig och utvecklas mycket. Kram, hoppas ju inte fick fel uppfattning av denna kommentar. Du vet bäst själv och du känner din son bäst. Vill absolut inte dra fram pekpinnen
Ja, så är det ju! <3 Tror han kommer att lära sig massor och ha jättekul 🙂 Det är därför han får börja i första hand. Men det är jobbigt för mig som mamma.. Kram och tog inte alls din kommentar som något illa! 🙂
Jag har varit hemmamamma i 7 år nu och i höstas började vår äldsta tjej förskoleklass. För oss blev det en omställning såklart. Hon har ju varit med mig varje dag i 6 år, men de gick jätte bra med inskolningen. Hon har sagt att hon känt trygghet i att veta att jag är hemma om hon skulle behöva mig. Men jag är så grymt tacksam över att vi fått möjligheten att ha våra barn hemma såhär länge. Lillebror är 5 år och lilla syster är 1 år och vi planerar att ha dem hemma till skolstart. Vi har många aktiviteter jag och barnen så de får ändå de sociala ❤
SÅ mysigt och underbart att ha dom hemma så länge <3 jag tänker att förskola blir roligt för honom. Det är mest för hans skull och inte för min.. Men vill han hellre vara hemma så får han vara det. Nu har han bara sagt att han vill gå dit så tror det blir kul för honom 🙂 <3 Stor kram till er <3 skönt att det gått så bra för henne med inskolningen. Barnen är ju bara små en gång så om man vill och kan ska man ju verkligen passa på att ha dom hemma.