Ibland funderar jag på hur mitt liv hade varit om jag inte hade träffat F, inte fått barn tidigt, inte fått en stor blogg, inte flyttat till Göteborg, inte flyttat tillbaka till Umeå? Det är så skrämmande och samtidigt häftigt att man ibland gör dom där avgörande besluten och att dessa val sedan leder till något. Man ska välja mellan två vägar och väljer den ena vilket i sin tur utesluter flera möjligheter men samtidigt öppnar upp för många nya.. Livet alltså.. Mina största ”tänk om” i livet är:

– Tänk om jag inte hade börjat på samma gymnasieskola som F gick på? Jag hamnade verkligen där av en slump. Jag hade sökt in på annat håll och på annan ort men ångrade mig sedan. Och så stod jag där och antagningen hade stängt. Skolan jag sökte till tog in mig trots min sena ansökan men det var absolut inte mitt första, andra eller ens tredjehandsval. Tänk om allt hade gått som jag hade planerat där och då.. Då hade jag nog aldrig träffat F.

– Tänk om vi inte hade gift oss direkt efter att jag hade tagit studenten? Då hade vi nog inte varit gifta idag. På något vis är jag så sjukt glad över att vi bara gjorde det. Jag vill verkligen vara gift med mannen i mitt liv och där och då som 18-åring brydde jag mig inte alls om hur bröllopet såg ut. Idag hade jag gjort det helt annorlunda. Vi gifte oss superlitet, bara vi två. Enkel klänning från ZARA på mig och vit skjorta och chinos på F. Idag hade jag önskat en stor fest, massor med människor, påkostad klänning och ring, mängder av mat och dryck.. Det hade blivit DYRT. Och i och med att vi har så mycket annat som vi hellre lägger pengar på här och nu så hade vi nog väntat i säkert fem år till innan vi gifte oss från idag om vi inte hade gjort det sommaren 2013. I sommar har vi varit man och fru i fem år. Galet. Vi kommer att förnya våra löften när vi firar 10 år och ”gifta om oss” så som vi önskar då. Men det är en trygghet att vi är gifta här och nu och det känns så bra för barnens skull samt att vi får dela samma efternamn allihop. Älskar också att ha ringen på mitt finger, hehe =)

– (Ett litet ytligt) tänk om jag aldrig hade börjat använda locktång? Innan vi flyttade till Göteborg så hade jag lååååångt och tjockt hår. Det var så fint! Kollar tillbaka på bilder och gråter av att se det typ 😉 Nej, inte riktigt men ni förstår. Idag har jag inte alls samma hår. Jag lockar och plattar håret allt för ofta, har ammat och varit gravid i omgångar, torkar det med hårtork, använder löshår, använder mängder med produkter. Förut kammade jag inte ens håret! Rörde det inte alls förutom när jag duschade eller färgade det. Och då fick det självtorka. Det är inte säkert att det hade varit fint idag iallafall.. Håret förändras ju av alla hormoner vid/efter graviditet och amning. Men ändå.. Ibland funderar jag på hur mitt hår hade varit idag om jag aldrig hade introducerats för locktången.

– Tänk om Jason inte hade kommit till oss? Var hade vi varit idag? Hade vi varit ett par? Hade vi rest jorden runt nu eller hade vi bott kvar i Göteborg och kanske köpt en bostadsrätt där? Så många frågor.. Jason är det största och bästa som har hänt mig och oss. Vårt allt som vi värderar högre än högst. Tänk att han kom in i vårt liv och tog oss med storm. Att vi inte visste vad äkta kärlek är förrän han kom upp på mitt bröst och förändrade våra liv för gott.

– Tänk om vi hade bott kvar i Göteborg? Hur hade livet varit då? Vi flyttade ju hem till Umeå när Jason var ett par månader och det beslutet är vi så nöjda med än idag. Hade han inte kommit till oss är jag rätt säker på att vi hade valt att bo kvar i Göteborg.

– Tänk om jag aldrig hade blivit stor inom sociala medier? Är så tacksam för mitt arbete. Det är bland det bästa jag har och jag är tacksam varje dag jag öppnar datorn för att knappa på tangenterna. Att få dela tankar, känslor, föräldraskap, rädslor, glädje, personligt och lite allmänt ytligt med ER är guld för mig. Mitt jobb är mitt största intresse och jag älskar mitt liv varje dag. Det ger mig utrymme att få vara hemma med barnen, att få mer tid med familjen.. Verkligen så otroligt tacksam. Om jag inte hade haft bloggen så tror jag nog att jag hade varit färdigutbildad idag. Gått på universitetet och precis blivit klar kanske. Men vad vet jag.. Jag har ju en tanke kring att börja studera snart iallafall och mer om det kommer jag att berätta när det är dags. Tills dess ska jag njuta av att ha Jolie hemma med mig.

– Tänk om Jolie hade fötts utan hjärtfel? Hur hade jag mått idag? Hade jag varit stark? Jag känner mig ofta skör och svag på grund av hennes hjärta. Ibland vill jag bara gräva ner mig. Vissa kvällar gråter jag.. Jag försöker vara stark för henne och för Jason men ibland är det tufft. Att få ett sådant besked som vi har fått är verkligen något jag inte önskar min värsta fiende. Ingen förälder förtjänar denna rädsla och smärta och inget barn förtjänar att födas med en sjukdom eller annat fel. Det är hemskt och orättvist. Men vi kämpar på och kommer alltid att göra det. Jag gör allt för min dotter. Och då menar jag verkligen a l l t.