Hej på er!

Jason är iväg på pyttedans med F och Jolie sover på mitt bröst. Passar på att slänga upp ett inlägg här. Igår satt vi och såg på film och det brast totalt för mig. Kunde inte fokusera på filmen över huvud taget och tankarna gick inte att slita från att Jolie en dag kommer att behöva opereras och hur en hjärtoperation går till osv. Många har frågat om hennes hjärtfel och jag skrev ju om det i detta inlägg men förstår att en del kanske missade det. Hon har en form av aortastenos som dessutom orsakar ett läckage i hjärtat på ett ställe. Det är det ”stora” felet eller vad man ska säga. Ska hon opereras kommer dom att behöva byta klaff i hjärtat och då är det öppen operation som gäller där dom öppnar upp hela bröstet. Satt och läste andras historier igår kväll, fick se bilder på barn som genomgått samma operation.. Hjärtat bara brister i tusen bitar för mig. Bara tanken på att dom ska öppna upp bröstkorgen på min lilla tjej.. Det är så läskigt. Så tacksamt också såklart att det faktiskt går att göra något åt men så oerhört, oerhört läskigt som sagt. Och att det kanske inte ens räcker med en operation utan att klaffen kanske måste bytas fler gånger genom hennes liv.. Jag litar verkligen på vården och på dom som kan det här men jag är så jäkla rädd samtidigt. Att bara lämna över sitt barn i någon annans händer och förlita sig på dom då man själv varken kan eller vet något om det.. Det känns som att jag stundvis lyckas leva ett normalt liv men att jag ständigt påminns (mest om kvällarna) vad som väntar oss. Och då bara brister det. Det blir så verkligt. När vi var inlagda på övervakning på sjukhuset så kändes det så mycket mer verkligt att hon hade ett hjärtfel. Jag levde liksom i det på något vis. Nu när vi får vara hemma såhär så är det som att jag glömmer av mig och vågar låta lyckan över att hon är här ta över. Och sedan kommer dom där tankarna på kvällen som bara äter mig inifrån.. Jag hoppas att vi får skjuta på operation så länge som möjligt så att hon hinner växa på sig massor.. Att allt ska utvecklas åt ”rätt” håll. Nu kommer det ju inte att kunna växa bort direkt men att läget ska få vara stabilt. Det är min högsta önskan. Och enda önskan just nu. Min älskade tjej.. Nej, nu rinner tårarna igen. Jag är så otroligt känslig just nu. Är så rädd om henne så det är inte klokt. Trodde att jag var överbeskyddande om Jason när han var bebis men är ännu värre med det nu. Har henne nära mig hela tiden, vill knappt lämna henne till F. Vill känna hennes andetag, höra hennes hjärta slå och veta att hon håller sig varm och att blodcirkulationen fungerar som den ska. Att hon äter ordentlig osv.. Men jag tränar på att lämna henne till hennes pappa då och då iallafall och blir allt bättre på det. Det får ta sin tid.

Nu spårade jag ur totalt. Det var inte alls detta jag tänkte skriva om egentligen.. Idag blir en lugn dag. Vi ska ut med pulkan en sväng tror jag, kanske laga tacos eller hemmagjord pizza till middag och så ska jag passa på att shoppa lite online nu. Fick min ”återbäring” från H&M och husinflytt närmar sig med stormsteg. Så vill fynda lite nytt till hemmet. Jag blir glad av att shoppa just nu. Hur fjantigt det än låter.. Materiella saker spelar ingen roll egentligen men det är ju lite roligt iallafall när allt bara känns tungt. Förresten! Igår såg vi att leverans av kakel och klinker i huset är redan nu till veckan! Ska bli så spännande! Så badrummen, hallen och kaklet i köket kommer bli klara nu i närmsta veckorna när det kommer till just kakel iallafall. Ska fota massor så får ni se. Ni ska också få se väggfärgen som jag skrev igår.

Önskar er en fin söndag, kram <3

Lite bilder från kalaset igår. Det var så bra uppstyrt! Vilken fin dag vi hade! Och Jason blev helt såld på Elvins nya bil som dom testkörde fram och tillbaka i deras källare (och i lägenheten med för den delen!), haha =) Han ville inte slita sig från den en sekund. Blir nog att köpa en likadan till honom när han fyller år eller nu till sommaren.