Vecka 30 är vi inne i nu. Rättare sagt så gick vi in i vecka 30 i måndags. Cirka 10 veckor kvar tills vi har en liten tjej här hemma då med andra ord. Barnet är nu cirka 36 cm lång och väger cirka 1,43 kg i början av veckan och 1,58 kg vid veckans slut. Jag känner mig allt större och allt tyngre. Orkar inte alls lika mycket och har kommit tillbaka till en ond cirkel där jag inte vill lyssna på kroppen utan blir besviken på mig själv för att jag inte orkar med. Jag måste bli bättre på att säga STOPP och sänka kraven på mig själv. Sätta mer gränser och tillåta mig själv att inte vara någon form av superkvinna. Bara andas ut och vila och inte känna mig kass för att jag startar en film en stund åt Jason istället för att leka aktivt. Önskar verkligen att jag hade mer hjälp och avlastning om dagarna men har accepterat att det får vara såhär nu ett tag. Jag finner pepp och trygghet i att så många har gjort exakt samma resa som jag och tagit hand om ett litet barn samtidigt som dom varit gravida. Jag är inte ensam i att göra det och på något vis stärker det mig. Klarar alla andra det så gör jag också det. Typ.
Jag har förresten börjat må illa igen (dock bara om kvällarna) och det är jobbigt. Någon annan som börjat må illa igen mot senare veckor av graviditeten? Har ju sluppit illamåendet nu ett bra tag.. Läste i min ”gravid-app” att det är helt normalt dock så det känns skönt att veta. Hormonpåslaget är väldigt stort dessa veckor just för att barnet växer så otroligt snabbt just nu.
Vissa barn börjar redan nu att lägga sig med huvudet i bäckeningången och lungorna, musklerna och hjärnan fortsätter sin utveckling medan skelettet hårdnar allt mer.
Nu fick ni en liten ärlig inblick i mitt huvud såhär i vecka 30. Det är tufft just nu men jag är så otroligt glad och lycklig över att vi ska få en liten lillasyster. Har så mycket tankar och funderingar. Hur kommer hon att se ut? Hur kommer hon att vara? Vilken ögonfärg kommer hon att ha? Det börjar kännas mer verkligt. Sparkarna och rörelserna är så himla häftiga nu också. Kan ligga och känna dom i evigheter om jag har svårt att somna på kvällen eller vaknar lite tidigare på morgonen. Det är så mäktigt på något vis. Vi är så nära vår lilla tjej men samtidigt så långt från henne.
Och så måste jag bara säga att jag älskar mitt nya armband. Så himla fint är det =)
Kommentarer
Jag förstår precis hur du känner. Har en dotter som blir 2år i januari och har precis fått en dotter till som nu är 12 veckor. Gud var man kände sig som en dålig mamma när man inte orkade lyfta och sitta på golvet och leka på samma sätt som innan i slutet av graviditeten. Kämpa på, det är snart över 🙂
Så skönt att jag inte är ensam <3 känner mig SÅ dålig som inte har samma energi verkligen.. men snart är den ju tillbaka 🙂 grattis till din andar dotter fina du, kram
Jag mådde också illa på kvällarna i slutet på min första graviditet. Var jättejobbigt då jag oftast jobbade kväll i receptionen på ett hotell, man vill ju bara gå och lägga sig när man mår så där. ♡
Skönt att man inte är ensam om det <3 åh, förstår det :/ så typiskt, kram
Det är verkligen kämpigt att vara gravid, tror att det är en sån där sak som är svår att förstå om man själv inte varit där. Jag upplever att omgivningen ställer för hårda krav på mig, att det jag gör inte räcker. (Min familj kritiserar mig ofta för att jag inte har det perfekt hemma, min barnmorska vill att jag ska börja träna vilket jag verkligen inte har tid med, min man är borta på jobb jämt och förväntar sig att jag ska klara av allt själv på hemmaplan osv). Men jag vill bara skrika, ”hallå!! Jag är gravid och har en 2.5-åring och en 10-månaders hemma på heltid, ammar fortfarande, har foglossning, mår psykiskt dåligt av olika anledningar, försöker hålla hemmet rent samtidigt som barnen är riktiga vildingar som stökar ner mycket snabbare än jag hinner städa, laga måltider, tvätta etc.. Jag är en fucking superwoman så sluta klaga på mig!!” Jag gör verkligen ALLT jag orkar och kan. Men jag räcker aldrig till, och får sällan höra att jag är duktig, stark eller liknande. Känns som att jag mest får klagomål och kritik. BARA jag som tycker att jag är amazing liksom?!?! Haha.
DU ÄR GRYM!!!! <3 <3 <3 <3 säg åt dom som gnäller på skarpen!! DU är bäst och helt amazing. Håller helt med dig, kram <3
Vad stark du är! Jag är gravid v 18 med barn nr 2 och kännner att det enda jag vill göra är att sova. Barnen är värda all slit och illamående och alllt, men det kostar verkligen både psykiskt och fysiskt på något sätt. Heja!
Tusen tack finaste du och detsamma!!! <3 <3 förstår dig verkligen. Det är sjukt tufft ibland, kram <3
”Och tillåta mig själv att inte vara någon form av superkvinna..” Men hallå du är ju en superkvinna! Du bär ett barn i magen samtidigt som du tar hand om ett utanför magen, två hundar och ett hem. Du är ju definitionen av en superkvinna!!<3
Men åååh tack <3 <3 tack snälla snälla du!! KRAM <3
Jag började också må illa mot slutet av graviditeten.
Mitt illamående började i v. 7 och kom som en käftsmäll en morgon när jag vaknade. Kändes konstant som jag skulle kräkas, gjorde dock aldrig det men var på vippen hela tiden! Postafen var min räddare. Gick över i v. 17 och sen kom det tillbaka nångång efter v. 30… tyckte inte det var riktigt samma typ av illamående, mer ett jobbigt och ”bläigt” illamående som bara ströde lite, eller hur jag nu ska förklara 😅
Åh skönt att jag inte är ensam.. Så jobbigt att börja må illa igen när man tror att allt sådan ska vara över. Tack för att du delade med dig, kram <3
Du pratade om att din höft börjar krångla?! Du vet väl om att om du får ett läkarintyg och blir sjukskriven kan Fjodor vabba för att du är sjuk o va hemma med Jason 😉😘
Ja, det går ju att göra så men då kan jag inte jobba under tiden vilket behövs just nu 🙂 så det är inte ett alternativ för oss, kram kram <3
Du är så himla fin & vacker Gabriella!
Gick du över tiden med Jason eller kom han tidigare? 🙂
Ha en jättefin fredag och en underbar helg! KRAM <3
Men vad du är snäll! TACK finaste du <3 han kom den 21a och jag var beräknad till den 19e, kram 🙂 <3 och detsamma!
Finaste du, jag är SÅ imponerad av att du ens har orkat såhär länge med en liten kille hemma! Det är mer än okej att sätta på en film, och mer än okej att också känna att man ibland inte riktigt orkar. Ingen är en bättre mamma än du till just Jason, du är 10/10!
Ni skulle inte vilja testa med barnflicka bara några timmar i veckan? Kan ju vara tex 10-14 bara, att hon går till en lekpark eller öppna förskolan så att du får andas och samla lite energi för sista timmarna innan F kommer hem! Det behöver ju inte ens vara varje dag, mer bara att känna att du har någon där under dagarna då allt känns lite extra tungt! Vet inte exakt hur det ser ut i Umeå, jag bor själv i Göteborg och här finns det ett företag där man kan få hjälp av barnflickor som är utbildade inom barnomsorg och tex nu pluggar vidare till förskolelärare och behöver ett jobb vid sidan om.
Vet att F snart kommer hem på pappaledighet, men tänkte just för att det inte blev någon förskola så kanske en barnflicka skulle kunna vara något bara nu sista veckorna. Mest jag som bara spånar tankar! Från en manma till en annan så vill jag bara säga att jag beundrar dig verkligen. Ser fram emot att följa lillasysters födelse, din blogg är den bästa och mest genuina i bloggvärlden! Stor kram <3
Men åh vad du är snäll! TACK <3 <3 blir så himla glad av dom fina och varma orden 🙂 <3 Jag vet faktiskt inte om det finns i Umeå. Känns inte så aktuellt just nu då det är så kort tid kvar och det blir en omställning för honom det med. Men det är ju SÅ bra att det finns så tusen tack för tipset 🙂 STOR kram och återigen stort tack för dom vänliga orden <3 betyder så mycket!!<3
Vart kommer armbandet ifrån ? Kram <3
Emma israelsson 🙂 kram <3
Kommer ni ”gå ut” med hennes namn när hon är här eller innan? Är så nyfiken haha 🙂 Är du nervös över att föda igen? Om jag minns rätt så hade du en ganska långdragen och smärtsam förlossning, hur känner du över att behöva uppleva det igen? Är det en smärta som är hanterbar? Är ju själv gravid nu så har mycket frågor och funderingar. Kram <3
Vi kommer nog att vänta 🙂 <3 Nej, faktiskt inte. Är inte alls nervös eller orolig. Lite pirrig typ på ett positivt vis men inte rädd eller så.. 🙂 tror det kommer gå bra. Nej, det är inte hanterbar smärta enligt mig. Ville bara fly ur min kropp, haha.. Men alla upplever det ju olika. Och jag tog mig ju igenom det så jag litar på mig själv och min kropp, kram kram <3
Jag minns precis hur det kändes men slå inte ner på dig för mycket, det är tuffare att vara gravid med småbarn och Jason är nöjd så länge han får vara med dig. Det räcker för barn att du är i samma rum och det är helt ok för barn att ha lite tråkigt ibland eller bara titta på film. Ni har investerat jättemycket tid i honom och du kan skörda lite av frukterna nu och tänk på vilken gåva ni ger honom, ett syskon! Nu när min bebis är 4 månader är allt som bortglömt och jag är lika rörlig som vanligt och vår tjej älskar sin lillasyster! Det är svårt att tänka så (jag vet!) men det kommer att gå så fort.
TACK <3 <3 sitter med tårar. Behövde läsa exakt det där just nu. TACK<3 och kram