Har du inga planer på att ta körkortet (för att kunna slippa bussarna) jag håller på med mitt körkort (har ett barn) avskyr också bussarna. Ska ha uppkörning o prov i september.
Kram!

Jag hade planer på att ta det redan förra året men då fick jag en stor skatteskuld som körkortspengarna gick till istället. I år är jag gravid och därav får jag ju inte göra ex. halkbanan vilket gör att jag känner att jag hellre väntar tills nästa år och tar en intensivkurs då. Men vi får se om det ens blir av nästa år eller om jag tar det året efter det.. Vi kommer ha en hel del utgifter med huset nästa år (möbler, altan, trädgård osv) och där lägger jag hellre pengarna just nu om jag ska vara ärlig. Sedan är det inga problem för mig att gå heller och så åker jag med F när han är hemma (han är världens snällaste och skjutsar gärna mig och J) eller tar bussen ett par gånger i veckan (fast jag inte gillar det, haha). Kram! =) Och lycka till med körkortet!

Jag tänkte på det här med att bygga hus å så… Rent ekonomiskt. Hur dyrt blir det i månadskostnad? Och när räntan går upp till det normala (5%) vad kostnaden blir då? Hörde på nyheterna för nån vecka sedan då det pratade just om detta. Att har man lån över 3,5 miljoner blir månadskostnaden på enbart lånen runt 21 tusen… Helt galet mycket pengar! Tänkte att ni kanske är mer insatt i detta som faktiskt ska bygga. Vi har köpt hus för 4 år sedan då marknaden inte var såhär het tack & lov, så de blir ju skillnad =) kram!

Vi kommer att ligga ett par tusenlappar högre i månaden än vad vi gjorde när vi bodde i lägenhet med lån, amortering, ränta, driftkostnad osv. Vi har räknat på det och hur det än går upp så kommer vi att ha råd. Sedan kan man ju låsa räntan under X antal år om man vill det. Vi har inte riktigt bestämt oss för hur vi ska göra men att vi har råd att betala är ju det viktigaste vilket vi kommer att ha =) Jag kan dock bara tala för mig själv och vet inte hur det ser ut för någon annan. Vissa kanske har en enorm handpenning att gå in med i sitt hus och då har dom väl en betydligt lägre månadskostnad också. Vi måste ju amortera 2% per år men jag har för mig att det går ner till 1% när man hamnar under en viss summa osv. Sedan har jag för mig att man kan värdera upp huset direkt det är klart (eller att banken gör det?) och att man då kan få ner lånet ytterligare.. Stämmer det? Någon som vet och har erfarenhet? När vi bodde i lägenhet (bostadsrätt) betalade vi runt 11.000:- för ränta, amortering, hyra, el osv så det blir några tusenlappar skillnad men det känns så värt det då vi faktiskt får bo i vårt drömhus! Kram!

Hej, jag undrar om du är nervös inför komplikationer efter förlossningen, att dem ska missa någon skada, framfall, läckage och allt tokigt som kan ske. Jag är jätte rädd för sådant (vet så klart att det oftast inte är någon fara) men upp emot 70% får ju någon form av obehag av olika slag även flera år efter förlossningen. Jag vill verkligen verkligen ha kejsarsnitt men vet att det kan vara svårt att få om det inte är medicinskt nödvändigt (och såklart en risk i sig), hur tänker du? Kram <3

Hej! Ska jag vara ärlig så är jag inte nervös alls denna gång.. Kanske för att det gick så bra sist!? Jag vet inte.. Men det är nog det som gör att jag inte är orolig. Jag vet ju innerst inne att denna förlossning såklart inte beror på den förra över huvud taget men jag tror att man påverkas av sin/sina tidigare förlossningsupplevelser och tar med sig dom tankarna och känslorna till nästa förlossning. Jag hade en sjukt tuff förlossning (enligt mig själv) med mycket smärta under ett par dygn men jag tog mig igenom det och när han väl var ute så läkte jag snabbt, slutade blöda fort osv.. Jag hade väldigt tur med hela läkningsprocessen och allt som hade med den att göra. Jag tycker att du ska prata med någon om din rädsla. Barnmorskan brukar kunna ordna samtal så att man får hjälp att övervinna alla dessa tankar. Som du säger så går det ju oftast bra och även om man spricker så brukar man läka bra efter att dom har sytt ihop och det finns hjälp att få om så inte är fallet. Sedan finns det ju såklart fall där det inte alls går bra och det är ju bra att veta om att det KAN hända.. Men att oroa sig hjälper ju aldrig..För mig är det tvärtom.. Jag skulle verkligen inte alls vilja ha kejsarsnitt och så kände jag redan förra gången. Det är något jag är rädd för till skillnad från dig då jag väldigt gärna vill föda vaginalt. Så olika det kan vara! Men alla känslor är ju lika okej och det finns inga rätt/fel vis att föda på tycker jag. Så länge det känns bra för en själv.

Jag vet dock hur det är att oroa sig. Oroar mig ofta för att bebis inte mår bra i magen exempelvis trots att jag vet att det inte finns något jag kan göra åt det. Man får helt enkelt lita på livet och hoppas på det bästa och så får man ta allt som det kommer. Vissa saker kan man helt enkelt inte påverka, kram! <3

Med Jason i magen någon vecka innan förlossningen =)