Nu kommer ett kanske otroligt ytligt inlägg från min sida. Jag velade lite om jag skulle skriva detta men ville ändå göra det bara för att det kanske finns fler som känner samma sak och vill veta att dom inte är ensamma. Jag känner mig ganska ensam i känslorna men det är nog för att det är något man inte går runt och pratar om speciellt mycket. Som mamma ska man vara nöjd och accepterande, så är det bara! Jag känner mig också girig och otacksam över att jag känner som jag gör just för att jag faktiskt har fått äran att bära, föda och mata ett barn. Det är det inte alla som får. Jag är tacksam! Helt enormt tacksam och LYCKLIG! Mitt liv började på riktigt när Jason kom till oss och jag har aldrig varit med lycklig än vad jag är idag.
Tillbaka till saken.. Igår ställde jag mig framför spegeln utan kläder när jag skulle borsta tänderna och det var faktiskt ett tag sedan nu. Jag har inte riktigt haft tid att granska mig själv naken om man säger så.. Men igår så hade jag det och jag blev så jäkla ledsen över mina bröst. Ojämna, tomma, lite småhängiga.. Dom har förändrats mer och mer under hela tiden som jag har ammat. I början såg dom fortfarande väldigt fina ut men nu känner jag inte alls igen dom. Jag har gått från nöjd, till att känna att det känns okej och nu till att känna att jag är så himla missnöjd med bröstens utseende. Jag tycker inte alls att dom ser fina ut och jag trivs inte alls med dom. Med BH känns dom okej men utan vill jag helst inte vara. Tror ärligt talat inte ens att jag känner mig bekväm med att ha sex utan BH längre. Jag vet att jag är älskad precis som jag är och att F tycker att jag är sexigast och finast i världen men jag är själv så otroligt obekväm i mig själv på den fronten. Och som jag skrev i början av inlägget så vill jag egentligen inte ens skriva detta inlägg just på grund av att jag känner att man som mamma ”måste” vara bekväm i sin ”nya mammakropp”.
Jag upplever på något vis att det finns två sidor av samhället som båda två väger lika tungt. Man FÅR INTE gnälla över sin kropp som mamma. Man får inte otrivas med bristningar, extra kilon, håravfall, säckiga tuttar, dålig hy.. Nej, man ska minsann vara stolt över sin mammakropp oavsett vad och om man mår minsta dåligt med sig själv så ska man rycka upp sig och komma ihåg att man faktiskt har fött barn. Då får man acceptera sig själv och man får helt enkelt inte må dålig över något eller tycka att något känns jobbigt. Då är man dum, otacksam och utseendefixerad. Utseendet får man inte bry sig om som mamma. Och man får inte vara självkritisk eller ha synpunkter på kroppen efter graviditet och förlossning. Man ska gilla kroppen oavsett vad bara för att man har fött barn. Punkt slut. Den andra sidan är tvärtom. Vi som har fött barn ska helst vara i form snarast möjligt och man hetsas på olika vis till att ”komma tillbaka” och bli sitt gamla jag igen illa kvickt. Förstår ni vad jag menar? Det låter nog bättre i mitt huvud än när jag skriver det. Men jag försöker formulera mig så att ni ska förstå hur jag känner. Dessa två olika sidor har jag upplevt mycket av iallafall.
Jag tycker att det är OKEJ att inte vara nöjd med sin kropp efter förlossningen. Jag tycker att det är okej att prata om det också. Man måste få klaga och berätta. Det ska inte finnas en oskriven regel som säger att vi mammor måste älska våra nya kroppar från dag ett. Det kan vara en lång resa till att hitta kärleken till sitt yttre och det måste få vara okej. Vi är alla helt fantastiska. Vackra, starka och minst lika fina som innan vi bar och födde våra barn! Men man måste inte tvingas till att känna så själv med en gång. Det får ta den tid det tar och man måste hitta sin egna väg till att leva i sitt ”nya” skal och till att finna kärleken och acceptansen till kroppen man ska leva i.. Det är ju en stor omställning och jag tror att alla vi mammor kan sakna något från förr när det kommer till just det yttre. Det är bara ”förbjudet” att prata om på något vis. Nämner man något om att man inte trivs i sin kropp så får man höra något i stil med ”Äh skärp dig, du är ju mamma nu och tänk vad din kropp har gått igenom. Det är inte så konstigt att den ser ut som den gör”. Nej, det kanske inte är konstigt. Det är fullt naturligt! Men man kanske inte känner sig nöjd iallafall. Hur mycket man än vet om vad ens kropp har varit igenom.
Vill skicka lite mammapepp till alla er mamas där ute!! Vi är så jäkla grymma och tänk att våra kroppar har skapat ett helt nytt liv! Vad gör det om 100 år med lite ränder, hängbröst eller extra kilon! Det spelar ju ingen roll i det stora hela och jag hoppas att vi alla någon dag kan känna oss helt nöjda i våra kroppar för det är vi värda att göra! Jag är inte där än och jag har precis fått se och känna en av förändringarna med min kropp såhär efter 16 månaders amning. Jag vet att jag är jättefin och duger som jag är. Jag försöker iallafall intala mig själv om att det är så varje dag. Och jag kommer att fortsätta göra det tills jag en dag kan acceptera mina tuttar. Dom är ju en del av mig och även om dom inte ser ut som förut så ska jag leva med dom resten av mitt liv. Dom kommer aldrig att bli som förr och det behövs inte heller. Men det kommer att ta tid för mig att acceptera den tanken och den känslan.
Åh, vilket flummigt och överdrivet långt inlägg det blev. Hoppas att jag fick fram min poäng. Om ni inte förstod något så får ni fråga så att det inte blev några missförstånd i min lite fööör långa text, haha. Vi är som sagt alla helt perfekta som vi är! Och våra kroppar är SÅ vackra, starka och fantastiska. Men man behöver inte känna sig vacker på en gång utan det SKA kännas okej att låta det ta tid att älska sitt ”nya” skal. För alla är det inte lika lätt att acceptera kroppens förändringar och det ska man inte behöva skämmas för.. Och ni som har lätt att acceptera det – SÅ underbart för er. Det är ni värda att göra!! <3 Så.. Där fick jag ihop hela inlägget till bara några meningar tror jag.. Kram på er och ha en fin kväll!
Gravid i vecka 12..
Gravid i vecka 20
Någon dag innan jag födde!
Någon dag efter förlossningen..
Och tänk att vi fick en helt perfekt liten kille!
Är så evigt tacksam och lyckligt lottad <3 Vår skatt, vårt liv, vårt allt! Tack för att just du kom till oss och gav våra liv en helt ny mening!
Kommentarer
Nu har du fött 2 barn och du har ändå en sjuuuuukt fin kropp!
Jag har aldrig varit nöjd med min kropp, men jag blev till slut OK med kroppen. Nu 1 månad efter förlossningen är det hemskt. Extra fett på kroppen, extra degig mage, massa bristningar och brösten har redan blivit hängigare även om de aldrig blev större i storlek! 🙁
23 år gammal och redan alla dessa besvär! Glad för min lilla dotter, men ledsen över vad som hänt med min kropp, som jag äntligen hade blivit helt okej med! Förhoppningsvis drar kroppen till sig mer med tiden och brösten får jag väl köpa nya när jag inte ska ha fler barn 🙁
Nu taggar jag håravfallet som kommer komma också. 💪
Men tack snälla!! <3 Åh förstår dig! Du ÄR PERFEKT precis som du är. Även om det inte känns så. Tänk på vad din kropp faktiskt har åstadkommit och var stolt över dig själv. Du är så vacker precis som du är. Stor kram <3
Du är inte ensam! Jag och ALLA jag känner som fött barn, anmat eller inte ammat, ALLA har fått mer eller mindre tomma, hängiga bröst. Blir värre för varje graviditet kan jag lova dig också… jag kan också lova dig att det känns bättre med tiden :). Och om inte så finns hjälp. KRAM
Förstår det 🙁 jaa, det är ju tur att det finns om man behöver, kram <3
Vilket fint och ärligt inlägg! Känner så igen mig i vad du skriver. Jag är stolt över min kropp och skäms inte för mina bristningar eller lite degigare mage, MEN jag är inte helt nöjd med hur jag ser ut nu. Men det är ju en process som får ta tid helt enkelt. Och man har rätt att känna som man gör, betyder inte att man inte är tacksam på något sätt.
Förresten det där med hängiga bröst pga amning, jag är ingen expert, men jag tror inte det har med amningen i sig att göra. Jag har ganska små bröst i vanliga fall och lyckades bara amma i en månad av många olika orsaker. Och efter att mjölkproduktionen gått tillbaka fanns bara två tomma påsar kvar, typ 😉 Men så får det va! 🙂
Men tack gulle du! <3 Förstår dig helg och du har så rätt i det 🙂 <3 Jaa, det är många som säger det. Att det beror på hormoner och så.. <3 kram fina du! 🙂
Hej Gabbi💕 du är verkligen verkligen super vacker! Och precis som du är oxå! Man kan ju säga såhär, ingen i hela världen är helt perfekt men du är verkligen ditt vackra du!
Ltssna på denna sång:
Alessia Cara – Scars To Your Beautiful
❤❤❤❤
Hej finis! 🙂 TACK <3 <3 blir så glad! Ja, den låten är så fin. Kram<3
Vet du jag förstår dig helt. Visst har jag varit nöjd med min kropp efter alla förlossningar. Men jag har ammat 5 barn och väntar nu barn nummer 6 och 4 veckor, jag vill amma den bebisen med. Men från att haft 70c i normal storlek till kanske 70b och mer tomma så trivs jag inte heller 🙁 man får känna så.
Förstår dig fina du <3 ja, det är helt okej att känna så tycker jag med. KRAM<3
Jag tycker att det är obehagligt och (för) ytligt att man inte kan ha lite skavanker men ändå känna sig nöjd.. Inget kommer vara perfekt för alltid.. Säkert många som känner som du och jag menar inte att klanka ner på dig.. Men tycker bara att det är synd att allt känns så ytligt.. Du är vacker,har familj och annat kul på
gång.. Lucky you✨ Kram Becca
Tack för att du delade med dig fina du <3 Alla känner ju olika och jag tycker att man som människa alltid har rätt till sina egna känslor. Kram <3
Ni vet väl om att det INTE är amning som påverkar brösten? Det har med hormoner att göra. Amningen är verkligen ingenting som bidrar till hängiga bröst. Varför jag skriver detta är för att jag mött tjejer som inte vill amma bara för att dom kommer få hängbröst. Fel,fel,fel!
Jaså!? Hade ingen aning om det, kram <3
Bra skrivet! Men förstår inte hur du kan känna att du inte kan ha sex utan bh.. Speciellt inte när F tycker du är snygg och inte bryr sig! Det är ju din man lixom! Nä när det kommer till det stadiet att man inte kan visa sig naken för sin man så går det överstyr :/ då tycker jag man behöver söka hjälp o få självkänslan tbx! man får väldigt gärna klaga över att kroppen förändras för det är självklart och väldigt ledsamt o tråkigt! Jag tycker du borde tänka såhär istället, var glad att dina bröst har vart så stora o perfekta hittills o nu när du redan skaffat dig kärleken o allt! Är nog svårt o tänka så speciellt när man vart så nöjd med dom innan hehe. Själv har jag aldrig vart nöjd pga att dom är så små men vi alla har olika problem! Pepp till dig iallafall!! O tack för du tar upp ett mycket bra ämne, girlpower
Haha smart tänkt 😉 Förstår hur du tänker men för mig är det så att om jag inte trivs själv så trivs jag inte framför någon annan heller. För mig handlar det så mycket om själva känslan JAG har. Spelar ingen roll vad någon annan tycker tyvärr. Så han kan inte övertala mig till att tycka att jag är snygg och sexig om jag själv inte tycker det i grunden. Är nog olika det där hur man funderar som person. Allt är lika okej tycker jag och man ska inte behöva skämmas för hur man känner. KRAM och tack fina du!! <3 <3 Hoppas du har en fin dag 🙂
Nej jag fick ärligt talat bara ångest över det här inlägget, jag tycker det är väldigt motsägelsefullt att skriva i inlägget hur du vill acceptera hur du ser ut och och att det är normalt att kroppen förändras m.m… sen svarar du nästan i varje kommentar att du ska ”fixa” dig i framtiden? hur går det ihop med att man duger som man är osv som du skriver ? Du kunde skrivit det i inlägget att du ev ska operera dina bröst, istället för dubbla budskap som fet upplevs som. Hela texten blir så felvänd och ej trovärdig när du egentligen inte tycker att dina bröst duger som dem är. Nej, väldigt sorgligt att så många kvinnor är så missnöjda med sig själva så man till o med överväger att lägga sig under kniven, men alla risker det innebär med en bröstoperation.
Tråkigt att du känner så och tråkigt att du tycker att det känns motsägelsefullt. Om jag i framtiden gör en operation så kommer det att vara för MIN skull 🙂 för att jag ska få trivas med mig själv igen. Men först ska jag jobba med att acceptera mig själv i mitt nya skal och i min nya kropp. Kommer inte att göra några snabba beslut gällande att operera mig men ser det absolut inte som ett alternativ att välja bort. Jag tycker inte att man ska trycka ner människor som väljer operation för att få en chans till att trivas bättre med sitt yttre. Varför ska man skämmas för att man inte trivs och varför ska man INTE få operera sig om alternativet finns? Och om man dessutom gör det för sin egna skull och mår bra efter att operationen blivit gjord? Jag tycker att alla ska få välja själva och är så less på folk som trycker ner andra som inte trivs med sitt yttre och vill förändra det. Låt alla välja själva! Jag ska jobba med att acceptera mig själv men kanske opererar mig längre fram. Vi får se. Kram kram!
Men du, ta det lite lugnt med kritiken till dina bröst 🙂 Du ammar lite grann fortfarande? Jag har två barn och min erfarenhet är att dem faktiskt ändrar sig både när du har ammat under en tid, när du sen slutat och sen efter rätt lång tid efter att du slutat… så när du har slutat amma så vänta minst ett år innan du ger dem nåt ”betyg”, för dem hinner liksom bli lite finare i formen. ♡
Jaa, lite! 🙂 vad skönt att höra. Dom kanske ”går till sig” lite senare <3 vi får väl se, kram <3
Jag har problem med min kropp. Gravid i v37 och jag har sånna ENORMA bristningar. Runt hela magen, går högre upp än naveln. Bröt ihop totalt för några veckor sen när vi upptäckte dom. Låg i soffan och hade dragit upp linnet, då tittar mannen på magen, känner på bristningarna och frågar oroligt om dom inte gör ont? Dom kom på en dag! Hade precis börjat acceptera att jag gått upp i vikt, då jag hade gått ner i vikt innan pga att vi gifte oss. Det va som ett slag i magen att bristningarna kom. Visst är jag glad att vi ska ha bebis,men visst får man betala ett högt pris för det oxå om man är obekväm i sin kropp…
Mannen har lovat att vi ska fixa så jag ska få korrigera brösten i framtiden om jag vill, så det är väll en liten tröst… Men ändå. Jag ser alla fina mammor som har en platt fin mage, inga bristningar osv efter graviditeten, och visst blir jag avundsjuk! Så vill jag med se ut sen. Dom där jäkla hjärnspöken kommer ”tänk om min man inte attraheras av mig sen?” Är väll gravidhormonerna som spökar antar jag….
Tack för att du delar med dig <3 förstår att det känns jobbigt 🙁 <3 men du är sååå vacker precis som du är!! <3 och det får ta den tiden det tar för dig att lära dig leva med dom. Du måste inte acceptera dom på en gång. Och klart han kommer att attraheras av dig!! <3 Men förstår dina tankar. Känner samma om mina bröst 🙁 KRAM vackra du. Och stort lycka till med bebis <3
Alltså tack för att du tar upp detta! Själv fick jag tyvärr jättemycket bristningar trots att jag endast gick upp 10 kg under graviditeten så jag ser ut som en tiger på magen tyvärr. Men jag har börjat acceptera det mer och mer, däremot kommer jag exempelvis aldrig ha bikini igen.
Sen vad gäller brösten märker jag nu efter 7 månader av amning att de börjar hänga alltmer, men jag har faktiskt tänk och operera dom när jag är klar med barnafödandet för att det ska kännas bra för mig!
När jag tagit upp detta så får jag bara höra att jg ska vara så glad att jag fått barn som är friskt och att jag kan amma. Det är jag verkligen, jag är så tacksam och lycklig för det men kan inte rå för att jag känner som jag gör! Så tusen tack för du tar upp detta, för vi är många som känner så tror jag. Kram på dig fina du!
Förstår dig <3 så grym du är som börjar acceptera det mer och mer! Du är SÅ vacker som du är <3 Jamen ellerhur! Man får bara höra att man ska "rycka upp sig" och skärpa sig typ.. Så man vågar knappt prata om det. TACK SJÄLV FINA!! <3 stor kram
Vilket bra inlägg ! Jag har aldrig haft stora bröst , snarare tvärt om men det har aldrig stört mig och stör mig inte nu heller , dem sitter där dem ska trots amning så för mig blev det ingen skillnad men där emot magen ! Jag har fortfarande ca 2-3cm delning och detta ska jag fixa efter nästa barn (om jag får lyckan till ett till) då jag får ont av detta och känner mig mindre fin , ska självklart ge träningen en chans först då men annars tar jag kirurgisk hjälp . Jag har dessutom en förlossningsskada som missades som ska opereras i april/maj så nog kan barnafödande och graviditet skapa skavanker på oss som inte alla klarar att acceptera , tur det finns hjälp att få för dem som vill ! ❤
Tack!! <3 förstår dig! Tack för att du delade med dig. Du är så fin som du är. Och jaa, det är så tur att det går att få hjälp om man behöver eller vill. Kramar
Hej! Bra skrivet.
Alla är sina egna individer och alla bestämmer över sin egen kropp. Är du nöjd, super! Är du inte nöjd så får du vara även det. Det är du och bara du som bor i din egen kropp och det kommer det alltid att vara. Skulle någon kommentera något negativt så vifta bort det. Det är bara på grund av avundsjuka som folk är negativa.
Heja sin egen kropp, vare sig man fött barn eller inte. Du är jättefin!🌸
Tack! Jamen ellerhur <3 du har så rätt i att det är så man SKA få lov att känna <3 stor kram och desamma!
Vill bara säga kram och tack för ett bra inlägg! Jag tycker, precis som du, att det är SÅ fel att man måste vara ”nöjd och glad” över sin kropp bara för att man fött barn. Sen finns såklart aspekten att man kanske inte KAN gå tillbaka och få exakt samma kropp som man hade innan, särskilt inte efter flera barn. Men det är ju inte det det handlar om nödvändigtvis. Utan att kunna få känna sig fin, både med kläder och utan. Så jag tycker absolut att man ska få klaga lite och försöka göra något åt sin situation om man vill. Däremot är jag såå trött på att det ”måste” gå så jäkla fort att bli av med sina kilon (som det oftast handlar om). Man får liksom lugna ner sig lite! Kroppen måste få återhämta sig! Självklart kan man röra på sig osv och köra styrketräning i lämplig omfattning. Men hetsen på sociala medier, både bland så kallade kändisar och oss vanliga dödliga har verkligen gått till överdrift! Så trött på det!
Men tack igen för ett bra inlägg. Själv är man ju gravid igen, så den här kroppen får man väl ta tag i till hösten… <3
Åh kram tillbaka fina!! Och tack själv <3 Ja, så är det ju verkligen. Jag tror att allas kropp förändras mer eller mindre efter en graviditet. Håller med dig till 100% i det du skriver. Den där ständiga hetsen är även jag såå less på. GRATTIS till graviditeten! Kram kram <3
Kände precis som dig och förstår dig till 100%. Tänkte faktiskt fixa till dem efter att ha fött alla barn. För mina försvann typ också…. Blev dock gravid igen och dem är tillbaka, större saftigare och mindre hängiga!! Haha.
Jamen ellerhur <3 Kanske jag också gör 😉 får se till att bli gravid snart då så kanske mina blir lite fylliga igen 😉 KRAM
Klart som sjutton att man ska kunna prata om detta! Själv tillhör jag skaran som trivs bra med min kropp nu efter att ha fött barn. Var i tonåren närmast underviktig och rent utsagt spinkig. Sen blev jag istället överviktig. När jag sen gick ner så blev kroppen bara obalanserad. Har aldrig känt mig så snygg som när jag var gravid och sen efter att min lilla tjej föddes känns det som att kurvorna hamnat ”på plats”. Ja jag har bristningar och magen är väldigt mjuk och kuddig samt att högerbröstet är betydligt större än vänstra men trots detta känner jag mig äntligen bekväm i min kropp till 100%. Jag vet att jag har tur i detta. Kram till dig och bra att du skriver om detta!
Så skönt! <3 Låter hur bra som helst. Härligt att det blev så för dig! Jag är också nöjd med min kropp efteråt på många vis men på många vis inte.. Går lite i perioder. Tack för att du delade med dig. Stor kram till dig med <3
Jag förstår dig precis☺ jag har aldrig varit supersmal och supertränad men lagom smal och alltid varit stark. Utemänniska som bor på liten gård med djur, så grundstötning. Tränat lite och alltid rört migen. Hade lagom stora bröst som satt rätt bra och fasta eller vad man ska säga☺ efter andra barnet ni börjar man verkligen känna att det inte kommer bli sig likt. Tycker det är tråkigt man vill ju känna sig fin, fjantig nej😕 fick några bristningar efter dottern nu inte många men dom stör mig vet att andra kanske har mer. Men man kan inte jämföra med andra alltid, finns alltid dom som har värre. Jag förstår dig hade bh i början jämt men är obekvämt ibland och början släppa på det nu ☺ hoppas du också kan börja känna att det blir mindre jobbigt sen😕
Tack för att du delade med dig <3 Jamen visst är det så! Man vill ju må bra och få känna att man trivs och själv tycker att man är fin. Du har så rätt i det! <3 Och så bra att du har börjat släppa det lite. Det hoppas jag att jag med ska göra, kram <3
När jag slutade amma stod jag också en dag framför spegeln och undra vart dom var över huvudtaget! Har alltid haft små boobs men när jag ammade blev de såklart större men efter…. värst var pås-effekten. Men!!! Dom återgick ganska okej med tiden till mer fluffy än påse. Så håll ut lite så kommer de säkert komma tillbaka mer och mer. Läst att de kan ta ett halvår.
Så skönt att dom kom tillbaka lite! Hoppas jag att mina ska göra med 🙂 <3 kram
Så himla bra inlägg! Tycker det är superbra att du skriver om sånt man ”inte får” tänka då samhället säger så. Samhället kan ju vara ganska skruvat… Kram!
Men ellerhur! Kram
Du är en förebild Gabriella! Verkligen starkt gjort av dig att skriva om!
Men tack fina du <3
Just det här med brösten har jag också så himla svårt att acceptera. Lite bristningar, gropar i låren, degigare mage och några kg tyngre har jag inga problem med, det mesta av det går ju ändå att träna sig i bättre form bara man har ork. Men tuttarna, usch så deprimerande det är att se dom. Jag som alltid varit så nöjda med dom hela mitt liv 🙁
Och ångesten över en eventuell graviditet nr 2, kommer dom bli ännu värre efter den isf? Vill inte ens tänka tanken.
Vi kvinnor går igenom graviditeter med diverse krämpor (kanske några missfall också ?) och en kropp som förändras, växer. En förlossning med allt vad det innebär, sen amning (för de som ammar). Visst får man vara tacksam över vad kroppen klarar av och visst, man får det bästa i hela världen -sitt barn! Men även papporna får ju sitt älskade barn utan att gå igenom allt det här så nog tusan måste väl vi mammor få känna oss lite missnöjda ibland över hur våra kroppar förändras.
Jamen visst är det så! Håller med dig om att det är något speciellt med just brösten 🙁 <3 tänker faktiskt samma sak.. JAMEN ELLERHUR!!! Håller med dig till 1000%. Det är verkligen så det är och man måste verkligen få ha rätten till att känna vad man vill utan att skämmas för det, kram 🙂 <3
Wooord! Känner igen mig så mycket! 👍
Tja..fick mitt andra barn för snart 7 år sen och ja jag har lärt mig med tiden som har gått att ja så här ser den ut dvs hängmage och hängpattar och att det är ok. Jag har småhat för den ibland men tänker äsch vafan jag har fött två fina barn så JAG BORDE vara stolt över mig själv vilket jag självklart jag till en viss grad om du förstår vad jag menar. Har bara lite hatkärlek på den bara i vissa dar.
Ränderna, äh..dom har jag aldrig brytt mig i, det är mina tigerränder 😊
Men för mig att ta hand om mitt yttre är viktigt för mig, det var inte inte när barnen var mindre för jag orkade verkligen inte bry mig. Småbarnslivet var tufft och jag hade ingen ork att direkt bry mig så noga som jag gör det idag. Nu är mina barn inte så där jättesmå längre men jag tar hand om mig betydligt bättre, önskar att jag hade gjort det tidigare när barnen var små för det är gultvärt för ibland är det inte lätt med dessa blivande tonåringar ibland heller 😉😂
Men sure jag tog hand om mig själv så mycket man kunde när dom var små men förstå mig rätt men det blev inte ofta att man hade typ hemmaspa osv..😊
Så skönt att man inte är ensam! 🙂 <3 Ja, du ska verkligen vara stolt fina du! Din kropp är stark, vacker och fantastisk. Men förstår dig verkligen <3 stor kram
Mina sitter inte där dom ska och dom är som skinnpåsar/taxöron. Jag är missnöjd och jag har tänkt fixa det längre fram…. Men först ska vi försöka få ett syskon till vår dotter 😊❤
Kram fina du ❤️
Jag kommer nog också att fixa sen när jag är ”klar” med att få barn 🙂 kram fina <3
Tyvärr blir de ännu värre efter amningen 🙁
Jaa, alla säger så olika så vi får väl se 🙂 KRAM
Känner igen mig massor! Efter att jag ammat mitt första barn kände jag mig jätte missnöjd men mina bröst, och rätt ledsen. Nu ammar jag barn nummer två, och även fast jag inte är nöjd, och dom bara har blivit hängigare, och jag känner mig som om att jag har bröst som en gammal tant (he he), Så har det blivit lättare att leva med, jag går tom runt utan bh då och då utan att skämmas, även fast jag kanske inte skulle våga att göra det utanför hemmet. Men förhoppningsvis blir det lättare och lättare.
Haha ååh förstår dig <3 kan tänka mig att det blir allt lättare att acceptera med tiden. Det hoppas jag att det ska bli för mig med. KRAM
Måste bara säga hur grymt vacker ansikts profil du har! Bilden där du fönar håret.. såå wow!!
Har själv alltid haft stora bröst (E kupa),ammars just nu och bär F kupa..men att brösten redan börjat hänga..det märks..och de är så mjuka när de är tomma att de alltid ”väller” över bh kanten -.-
Men i det stora hela så har jag börjat älska att ställa mig framför spegeln och digga mitt utseende!! Viktnedgången av ammningen älskar jag maximalt 😀
Men ååh tack!! Har inte ens tänkt på det <3 Förstår dig!! <3 Jag vill också känna så till 100% så längtar tills även jag är där 🙂 <3 haha jaa, man går ju verkligen ner mycket av amningen. kanske inte alla men jag rasade alla kilon direkt typ 😉 KRAM <3
Så viktig sak som du tar upp!!!
Så känner jag med! När man fött barn så ska man bara acceptera allt…. Jag har haft sååå jobbigt med detta och mått stundvis väldigt dåligt. Har ammat 3 barn och det syns och jag är väldigt missnöjd med mig själv nu, men älskar mina barn över allt annat. Men vad ska priset vara? Jag vill få bli hyfsat lik mig själv igen men det medför sådan skam att ha dom tankarna för då känns det som att jag är otacksam för mina barn…. visst är detta helt orimligt!! blir arg av att jag tänker så. Jag förtjänar att få vara nöjd över min kropp så som jag vill ha den och inte hur samhället och landstinget anser att det ska synas att man fött barn och ammat barn. Kvinnans kropp har inget värde när man väl förr barnet och slutat amma är min känsla och något jag länge funderat över att jag skulle vilja jobba med och förändra. Ge mammor tillbaka sin rätt över sin egen kropp etc. Funderar på operation men är rädd också, fast nu vill man helt sova i bh… jaja en massa pladder och tusen tankar men stoooor kram till dig som tar upp detta!!!! sååååå viktigt! Kram <3
Jamen ellerhur!! <3 Förstår det.. Det är klart att man gör det men som du säger så kanske man inte mår bra med sin förändrade kropp ändå. Hur mycket man än älskar sina barn eller tycker att det var värt det. Det har du SÅ rätt i. Tack för alla tankar. Förstår dig till fullo och känner samma. Stor kram vännen <3
Jag tycker INTE att det är ett måste och vara nöjd med sin kropp efter en graviditet. Har själv pratat med mina vänner om att kroppens förändringar efter en graviditet kan ta hårt på en. Man kan och får vara missnöjd för det är ändå våra kroppar som speglar av sig rätt in i självförtroendet. Vår kärlek till våra barn sitter inte i om vi gillar den ena bristningen mer än den andra. Jag kan vara ärlig och säga att skulle jag få en så kallad ”tigermage” så skulle jag bli helt knäckt! Inte för att jag ångrar barnet. Det hör liksom inte hit. Men va tusan, det är väll inte konstigt att man vill vara tillfredsställd med sitt yttre. Heja oss mammor!!
Nej så är det ju verkligen.. <3 Nej, ens barn har inget med kärleken och acceptansen till ens kropp att göra. Hur mycket man än älskar sina barn så vill man ju kunna älska sitt yttre också på något vis.. Förstår dig verkligen. HEJA! Kram <3
Hej du fina,
Du har helt rätt i att det finns två starka sidor (som hörs). Damned if you do, damned if you don’t. Det finns en massa anledningar till varför det är så men det kan vi prata om någon annan gång haha.
Så: för det första ammar du ännu, brösten har alltså inte haft en chans att återhämta sig. För det andra är återhämtningen otroligt individuell. En del känner igen sina bröst, andra inte. Du hade (väl?) ganska fylliga innan du blev gravid, så det finns ju helt klart en chans till att de blir fylliga igen.
Men. Oavsett hur de är eller blir: känn ingen skam. Inte över att du ”borde” acceptera och tycka att de är fina. Vilket du kanske gör längre fram, vem vet! Men känn inte heller skam över att du ”borde” se ut på ett visst sätt bara för att du fött barn – eller är kvinna. Du är MER än så. Jag tror att vi måste börja prata mer om hur kroppen kan ändras efter en graviditet och förlossning. Inte skrämmas, men göra oss förberedda. Ingen förälder är exakt densamma i tankarna som innan barn. Jag är fortfarande Joanna, och vill gärna nämna mig själv som Joanna. Men jag är självklart också mamma. Mamma till just mitt hjärtegryn. Men om psyket, tankarna, och känslorna ändras – vilket vi alla ändå både accepterar och välkomnar – varför skulle inte den kropp som burit våra barn få bli accepterade och välkommen?
Jag tror att vi också behöver göra skillnad mellan att acceptera och nöja oss. Jag accepterar att mina bröst har ändrats, jag accepterar att kroppen ser ut på ett sätt som jag inte vant mig med. Jag nöjer mig med att min kropp ser ut på ett visst sätt. Jag kanske nöjer mig med att mina bröst ser ut på ett visst sätt. Vill gärna föda ett barn till, och hoppas på det. Och när det är avklarat: då kanske jag gör något ingrepp. För att JAG vill. Inte för att ett samhälle säger det, eller någon man eller någon elak kommentar jag fått eller läst. Utan för att JAG (eventuellt) vill. Det är det allra viktigaste. Är jag obekväm pga någon mall/roll? Eller är jag obekväm pga vad jag själv anser är vackert? Det är ju faktiskt exakt detsamma som när vi färgar ögonbryn, ögonfransar, hår. Målar och/eller fixar naglar. Tatuerar oss. Klipper frisyrer. Använder vissa kläder. Använder deodorant, duschar varje dag etc, använder mediciner osv osv. Bara vi förstår ATT samhället påverkar oss och att vi själva måste tänka på v a r f ö r vi tänker och känner på ett visst sätt.
Nu blev min kommentar i princip lika lång som din kommentar men du har ju skrivit att du har gott självförtroende men sämre självkänsla. Så denna kommentar skriver jag i hopp om att du ska känna något i stil med; fan vad jag är bra! Hur jag än gör blir det bra – så länge jag gör det för min skull! (Och andra i vissa sammanhang, så klart). FÖR DU ÄR FANTASTISK!
Men ellerhur! Skönt att även du har fått se dessa två sidor. Det är så typiskt att det ska behöva vara så.. Ja,vissa verkar få ännu hängigare bröst efter amningen medan andra får fastare igen.. Så det där är nog himla olika! Jag får ju hoppas att mina vill bli lite fylligare igen men vi får väl se. Jättefina tankar av dig. Du har så himla rätt i att man måste prata mer om detta och även i det där att man är så mycket mer än bara mamma. Man har ju fortfarande en relation till sig själv, sin kropp.. Man är en MÄNNISKA och inte bara en förälder och en mamma. Förstår verkligen hur du tänker! <3 Jättefina och sanna tankat återigen. Givande att läsa för mig. STOR kram vännen och det är du med!!!<3
Förstår dig precis!
Jag ammade min son lite mer än ett år. Jag upplevde också att brösten blev platta och lite hängiga, kändes typ tomma. Däremot när vi slutade amma så kändes det som brösten blev mer ”sitt normala jag” efter någon månad. Kanske inte riktigt som förr men betydligt bättre än när vi ammade. Kanske bara jag som upplevt det så? Jag hoppas du också trivs bättre sen. 🙂 Förövrigt jätte bra ämne att ta upp!!
Men ååh härligt 😀 kanske blir samma sak för mig då 🙂 Får hålla tummarna för det, kram <3
Jag är med dig! Innan amning hade jag de mest perfekta brösten! Kunde gå utan bh, de var fasta och lagom stora, helt underbara! Commando for the win lixom! Nu efter 2 barn är de hängande och tomma och jag saknar dem så hårt! Jag sörjer dem.. Som du säger så ska man ” vara stolt, man har ju gett liv”. Jag ÄR stolt! Men jag kan väl sakna ändå?.. Så jag beslutade för länge sen att jag ska fylla ut dem. Har inget att göra med att jag ska se fin ut för omvärlden eftersom pressen är stor.. Jag gör det för mig! Så att jag äntligen kan känna mig hel igen och vara stolt över hur jag ser ut.. Hur knasigt det än låter 😂
Jaa, hade precis likadant! Älskade att vara utan BH förut! Förstår att du tänker så. Jag gör också det! Och kärleken till ens barn har ju inget att göra med känslorna man har för sin kropp vilket många verkar tro. Tack för att du delade med dig. Och jag kommer också att fixa brösten sen för MIG 🙂 kram <3
Jag känner precis samma sak! Känner mig så ensam då ingen pratar om det! Mina tuttar har blivit mindre, tomma, hängiga påsar efter min graviditet. Jag hade redan komplex över dem innan då jag ansåg att de var för små, men nu är det värre! jag har sex med min kille i tröja eller bh, och varje gång jag måste vara utan bh eller tröja mår jag så så dåligt! Försöker acceptera och bli nöjd, men det är så svårt. Jättesvårt att prata om det då folk säger ”Så är det, man blir aldrig sig själv efter man skaffat barn så därför skulle du väntat, man är så ytlig och osäker som artonåring”. Så jag vågar inte ens prata om det.
Ja, man känner sig galet ensam då detta inte är något man ska prata om.. Känns som att det tystas lite och så ska man bara leva med det. Tack för att du delade med dig fina du. Du är så perfekt och vacker som du är <3 men vet känslan du har. Stor kram <3
Men alltså du som har så perfekta stora bröst! Fast visst så ser man ju dem själv på ett annat sätt och du ska självklart få känna som du gör. Jag har ju inte fött barn heller så vad har jag att säga om den saken haha. Bara det att jag själv har lite komplex över att jag har små bröst och önskar ibland att de var större men vad ska man göra… Tittar ofta på dig och tänker ”Åh om man hade såna…”
Kram
Tycker du!? Nej usch.. Eller det är ju såklart en definitionsfråga men enligt mig är dom inte alls fina längre 🙁 <3 Men vad gullig du är!! KRAM fina <3
Förstår dig till fullo!!!! Jag ammade ”bara” i 7 månader (sonen blir 10 månader nästa vecka) och mina bröst känns som en katastrof. Jag HATAR dom och vill inte alls se mig i spegeln även om sambon säger att dom är fina. Har dock gått ner över 30 kg sedan förlossningen också (12 kg från graviditeten) så det har ju också satt sina spår just där också. Från en stor C/liten D-kupa till en knappt liten B! DET ÄR INGENTING KVAR! Hoppas att jag en dag kanske komma över detta… Just nu överväger jag starkt en operation när jag är klar med barn.
Tack för ett superbra inlägg! Skönt att det inte bara är man själv som är missnöjd trots att man inte ”får”. Kram ♡
Förstår dig verkligen. Känner samma sak. Får nästan nära till tårar när jag ser dom. Blir kanske lättare med tiden men just nu känns det jättejobbigt 🙁 <3 Förstår att du funderar på operation. Det gör jag med. Men i så fall när jag är klar med barn precis som du 🙂 <3 kram fina du och ja, det är så skönt att veta att man inte är ensam <3
Kom ihåg alla att lösningen inte är operation, utan lösningen är att ta tag i sitt inre! En investering för livet!
Ja, så är det givetvis. Men jag tycker att det är SÅ bra att det finns möjlighet till operation för dom som vill. Vissa mår ju otroligt mycket bättre efteråt. Huvudsaken är att man gör det för sig själv och inte för någon annan, kram <3
MEN TACK!!!! känner PRECIS likadant som du skriver, alltid om man ”klagar på sin kropp” ska någon säga en kommentar om att man har ju faktiskt fått barn..
lite mer privat kanske, men om du funderar på att operera dig tycker jag helt klart du ska vänta till du har fått barn ”färdigt”, annars kan det hända du blir missnöjd ännu en gång efter nästa barn och så blir det dubbla utgifter 🙂
Jamen ellerhur! <3 Kommer nog att vänta precis som du säger.. Just för att brösten förändras efter varje gång oavsett om dom är opererade eller ej <3 kram 🙂
Hej Gabriella! Jag fick barn i april 2015 och ammade i nästan 8 månader, och efteråt kände jag precis som du och gillade inte alls dom bröst jag såg i spegeln. Jag googlade allt ifrån ”bröst efter amning” till ”bästa kliniken för bröstförstoring”, jag övertalade till och med min sambo att han skulle vara med och betala för kalaset. Men jag märkte att efter ca 6 månader efter jag hade slutat ammat så hade mina bröst faktiskt i princip återgått till sin forna storlek och form. Nu är vi gravida med vårt andra barn och jag ser fram emot en amningsperiod med denna bebis. Jag tror att brösten kommer att förändras ännu mera efter barn nummer 2, men jag tror att dom kommer att bli bättre med tiden 🙂 så det jag vill säga efter min erfarenhet är HANG IN THERE!!! Förhoppningsvis så kommer dina bröst att återhämta sig med tiden och du kommer att gilla din spegelbild igen 🙂 kram!
Jag googlar på samma saker haha 😉 MEN ÅÅÅH Underbart!!! <3 <3 hoppas att mina också vill gå till sig lite iallafall 🙂 skönt att det finns lite hopp! KRAM <3
Åh vad jag känner igen mig. Jag är rätt liten och har alltid haft små bröst. Blev mamma tidigt 16 och 17 år. Och efter det mådde jag sååå dåligt över mina ännu mer mindre tomma bröst! Så ung och redan ”förstörd” var min tanke. Kunde inte tänka tanken på triangel Bikini osv. Min mamma sa men brösten kommer tillbaka! Fattade ingenting just då. Ville operera osv. Var helt bestämd på det. Men nu gör jag det. Nu är dom nästan helt återställda. Fortfarande små, men har inte komplex över dom längre och tänker inte alls på dom som något negativt.
Så till dig. Dom kommer gå tillbaka. Det tar tid men det kommer att hända. Operera inte det första du gör! Låt kroppen ta tid att återhämta sig. <3
Åh förstår <3 så himla häftigt att kroppen återställer sig sådär! För mig känns det som att det inte finns något hopp när det kommer till det men har jag tur så kanske mina också blir "sig själva" igen efteråt Stort tack för att du delade med dig. KRAM <3
Visst känner jag att brösten inte ser likadana ut som förut nu när jag har ammat. Visst tyckte jag om dem mer när de var mer lika dagens ideal. Men det är ju bara ett ideal. Jag mår inte dåligt över det och känner inget behov att prata om det. Om jag skulle må dåligt över det så skulle jag vilja prata med kurator/psykolog. Det är en viktig investering. Jag vill ju ge mitt barn bra självkänsla!
Tack för att du delade med dig <3 kram
Vill bara tillägga en sak. Jag ammade inte men fick förändrade bröst iallafall, vilket inte alls är kul. Men eftersom du tvivlade på om du skulle amma eller inte så vill jag bara skriva det så du inte känner att du ångrar det. För det blir inte detsamma iallafall, inte för jag tror du ångrar det. Men ja du förstår säkert vad jag menar.
Men du är fantastiskt fin, nu har inte jag sett dig naken. Men du är en sån mamma som man tänker ”om man ändå såg ut sådär efter allt”.
Men man känner ju oftast värre själv än vad andra ser utifrån. Hoppas det känns bättre snart. <3
Jaa, det kan ju ske under graviditeten med.. <3 Tack för att du skrev det. Nej, jag ångrar inte amningen alls men har såklart tänkt "hur hade dom varit om jag inte hade ammat?!". Jag är så glad över att jag har fått amma så länge ändå men så ledsen över att brösten ser ut som dom gör idag 🙁 men dom känslorna hänger inte ihop alls. Tacksamheten för amningen är EN känsla och tankarna kring bröstens utseende är en annan. Om du förstår hur jag menar. Tack fina du för så peppande ord och tankar! Och för dom snälla orden med, blir ju helt rörd! <3 KRAM
Du är inte ensam. Min son är nu 10 månader och jag slutade amma för ca 3 månader sedan. Så länge jag ammade så var dom ju fortfarande fylliga, nu heeeelt tomma, en storlek mindre och hänger. Nu för tiden har jag alltid sex med Bh på! Har förklarat för min kille att jag är så missnöjd och känner mig osexig. Han får bara ta det och det gör han såklart. Överväger operation i framtiden, ytligt kanske, men vill känna mig kvinnlig igen.
Förstår dig precis! Jag tänker precis i samma banor och det hade lika gärna kunna vara jag som skrev den där kommentaren, kram<3
Jättefint inlägg!
Du är en jättefin tjej! Insidan och utsidan. ibland behöver man få skriva ut sina känslor.
Kram
Gulle du <3 detsamma och kram <3
Blir lite ledsen när jag läser ditt inlägg, jag känner sååå igen mig! Jag fick tvillingar i mars -16, de vägde 6,5kg tsm så de va stora, och innan jag blev gravida med de så fick jag ner 45kg, så magen blev lite hängig och brösten blev lite hängigare, men efter tvillinggraviditeten (födde i v 40) och amning så är det 100ggr värre med löshud, hängbröst å en suuuperdegig mage, dessutom fick jag suoerbreda höfter 😱 vill absolut inte vara naken.. Dock säger maken att jag är lika vacker nu som innan, och det är som du säger att standarden säger att man ska vara nöjd med kroppen när man fött barn, varför gnälla? Men hela kroppen har ju gått igenom en förändring och är absolut inte samma. Så bra att du lyfte det, skönt att inte behöva känna sig ensam. Och du är fin! Kram 🙂
Tack för att du delade med dig. DU ÄR SÅ VACKER!!! <3 <3 precis som du är. Och det är även jag och alla andra men det är ju SÅ svårt att känna det själv och lära sig att acceptera sin nya kropp. <3 Ja, det är ju verkligen så. Man ska verkligen "bo in sig" och lära känna sig själv på nytt och det är inte alltid lätt. KRAM <3 Du med 🙂
All eloge till dig som vågar skriva om detta!! Och en stor STYRKEKRAM till dig!!
Jag hade väldigt små bröst innan graviditeten och när mjölken rann till så blev det såå fina och precis så som jag skulle vilja ha dem alltid. Dock så sket sig amningen med sonen och han ammades bara i lite över en månad. Och DIREKT efter jag slutade amma så försvann mjölken och jag lämnades kvar med två hängande påsar fulla med bristningar… inte alls nöjd och ska absolut fixa dem för MIN skull, sambon älskar dem fortfarande… hehe
Magen och låren och vikten över huvud taget är jag missnöjd med med men det är ju något man kan träna i form igen och alltså något jag får ”skylla mig själv” för att jag inte tar tag i träningen men just brösten är så tråkigt när det liksom inte finns något man kan göra åt det förutom operation som kostar skjortan…
Bra inlägg, du är inte ensam och massvis med styrkekramar till dig och alla andra som läser detta!!
SÅ bra att du vill göra det för DIN skull! Funderar också på att göra det i framtiden <3 förstår precis hur du känner! Stort tack för att du delade med dig och tack för så fina ord. STOR kram <3
Du är inte ensam. Min son är nu 10 månader och jag slutade amma för ca 3 månader sedan. Så länge jag ammade så var dom ju fortfarande fylliga, nu heeeelt tomma, en storlek mindre och hänger. Nu för tiden har jag alltid sex med Bh på! Har förklarat för min kille att jag är så missnöjd och känner mig osexig. Han får bara ta det och det gör han såklart. Överväger operation i framtiden, ytligt kanske, men vill känna mig kvinnlig igen.
Förstår dig! Tänker i precis samma banor som dig.. KRAM <3
Jag känner precis likadant! Mina bröst blev platta och tappade formen helt två månader efter förlossningen… Är så missnöjd och funderar på om en operation är lösningen. Bra att du tar upp sånnahär ämnen! Så slipper man känna sig ensam i detta.
DU är superfin.
DU MED!! <3 <3 Man är så självkritisk själv också men det är bra att man KAN fixa till om man vill. Jag kanske också gör det i framtiden 🙂 kram kram fina!
Åh så bra att du lyfte ämnet. Säker på att många känner likadant men ej vågat prata om det eftersom att det, precis som du säger, finns massa oskrivna regler om hur man ska känna och yttra sig som mamma. Starkt av dig! Stort tack också för att du öppnar upp dig här på bloggen, känns speciellt och fint på något sätt att du delar med dig av sådana här saker. Ha det bra i fortsättningen allra vackraste du!<3
Men åååh tack själv fina du!! <3 <3 Blir så himla glad för så snälla ord. Stor kram!
Jag tycker att de är såå himla bra att du tar upp detta. Tror vi är många som känner så. Jag hade väldigt små bröst innan, gillade dem när jag va gravid och sen ammade.. Då blev. Dom ju stora och härliga! Men nu, alltså på riktigt så har jag inga bröst kvar. De är bara två bröstvårtor som sitter direkt på kroppen, gått ner väldigt mycket i vikt! Jag HATAR mina bröst som inte ens finns! Stor kram till dig!
Jaa, gud vad stora dom blev då haha 🙂 kommer ihåg att mina var typ tre gånger så stora som Jasons huvud när han var nyfödd och mjölken hade runnit till! Galet. Förstår dig.. Du är långt ifrån ensam finaste du! Och det är skönt att veta att man inte är ensam. STOR KRAM <3
Tack! Tack för att du skriver exakt som jag själv och många andra känner, men som man inte riktigt ”vågar” säga eftersom man ska vara nöjd och stolt över sin kropp! Jag har mått ganska dåligt över min mammakropp eftersom det faktiskt är ganska chockerande att se sig själv så.. man accepterade att kroppen ändrades under graviditeten och sen kommer ytligare denna nya kropp som man ska leva med tills man kommer ”iordning” igen.. otroligt ärligt inlägg och jag vet att många känner som du!
Nu väntar jag mitt andra barn inom kort tid efter förlossningen av min son och först nu har jag kunnat släppa stressen! Jag bara lever i en ny fantastisk graviditet och sen ska jag ge järnet! Alla kroppar är vackra, men man ska vara lycklig i sin egen <3
Ja, det är ju en helt ”ny” kropp eller vad man ska säga. Man måste ju som skapa en helt ny relation till sitt nya jag och det är inte alltid lätt.. <3 Förstår dig precis. Och tack snälla för peppen och dom fina orden!! <3 Ååååh stort grattis!! SÅ underbart att du kan känna så. Det är du så värd. Så avis på dig som ska få en till, vill jag också ha 😀 <3 lycka till med allt stor kram <3
Så fint skrivet💕💕
<3<3<3
TACK för detta inlägg! Det sätter ord på hur jag känner kring det här med att kroppen har förändrats efter graviditeten. Försöker jobba med det varje dag och acceptera hur kroppen har förändrats, Tycker det är så synd att det pratas så lite om detta, man känner sig ganska ensam i hur man känner och det är få som förstår när man pratar om det.
Men tack själv!! <3 Tycker också att det är så himla synd att det är så. Jag vågade knappt skriva det för var så rädd att få höra hur otacksam jag är just för att jag faktiskt har fått äran att bli mamma. TACK <3 <3 kram fina
Förstår dig!
Jag har alltid haft små bröst och
jag själv var SÅ nöjd över mins bröst under amningen! De blev ju stora, dock så stora att jag fick bristningar när mjölken rann till men det bleks med tiden och stör mig inte… det som stör mig är nu när jag slutat amma, brösten är som två små tomma påsar! Tråkigt men bara att acceptera.
En sak som varit värre för mig var att jag sprack väldigt mycket under förlossningen, båda blygdläpparna, upp mot klitoris och så blev jag även klippt… detta syddes ju då, och ett par dagar senare släppte ALLA stygn förutom de mot klitoris! Detta resulterade i en sjuklig brännande smärta när jag skulle kissa och sedan läkte allt sprucket… har alltså två spruckna inre blygdläppar (ser ut som jag har 4 blygdläppar) och själva ”hålet” är öppet från klippet… detta har stört mig psykiskt och sexuellt! Det gjorde ont och var ömt länge men efter va 6 månader blev det bättre.. ska få detta opererat när jag fått så många barn jag vill ha men det kan ju dröja…
hur som så är min sambo jättebra och det känns inte alls jobbigt inför honom, världens bästa <3 det är mer jag själv som tycker det är jobbigt för MIN del, att ha haft ett fint och normalt underliv till ett helt uppsprucket.. har aldrig tidigare uppskattat hur mitt underliv såg ut innan förlossningen men nu i efterhand gör jag det!
Aja, man får väl helt enkelt lära sig att leva med det och acceptera hur man ser ut, och inte vara för hård mot själv.. tror man själv är den hårdaste kritikern!
Kram på dig.
Åh förstår dig 🙁 <3 så himla hemskt att du har behövt gå igenom det.. Som att det inte är nog men en graviditet och förlossning liksom. Kan knappt tänka mig hur det känns. Starka du!! <3 Så skönt med en så bra sambo också. Det behöver man för att få pepp och stöd när det känns tungt. Tack för att du ville dela med dig fina. Stor kram! <3
Alltså neeeej du är INTE ensam!!! Jag ammade min son i 10 månader, varav sista tiden på bara ett bröst (favoritbröstet) och alltså mina tuttar ser ut att tillhöra varsin person! De är ojämna och jag gick (ofrivilligt) ner i vikt rätt snabbt efter FL så tuttarna är typ bara en massa lös hud :’) det är skitjobbigt och jag trivs inte alls. Så nej du är inte ensam och du är FULLT berättigad att känna som du känner! <3
SÅ skönt att jag inte är ensam!! <3 Vet hur det är. Här är favvotutten den vänstra ;p Stor kram och stort tack!<3
Ååh du ska verkligen inte känna skam för att skriva detta inlägg, det är inte ytligt utan väldigt ärligt och blottande inlägg som jag tror att många behöver läsa, de som fått barn och även de precis som jag som inte har barn själv men som är väldigt intresserad ändå. Tycker du är väldigt modig och man ska vara stolt över sig kropp och det är helt klart okej att inte alltid vara det.
Som jag alltid sagt och tyckt du är grymt inspirerande och speciellt när du gör såna här ärliga inlägg som man annars kanske inte läser om. 🙂
Tänker på när du pratade om att skriva en amningsbok detta går ju lite hand i hand, amning och bröst. 🙂
Fortsätt med det du gör, för du inspirerar andra tjejer där ute! Puss❤
Men åååh tack fina du!! Du är ju för snäll. Dina ord betyder så himla mycket för mig 🙂 <3 STOR kram, du är bäst!<3
Jag kan inget annat än hålla med dig. Det är egentligen hemskt hur allt ligger till. Jag har ju fått två barn ganska tätt och efter första så hade jag sådan tur att jag snabbt blev ”mig själv” igen men nu med mitt andra barn så har min mage fått en annorlunda form som jag inte riktigt trivs med. Det är något som jag inte heller vågar prata direkt öppet med eftersom de flesta säger att man minsann haft lyckan att få två friska barn. Well well. Tänkte i alla fall kommentera att jag också tyckte att brösten såg ”annorlunda” ut men att de efter några månader när jag slutat amma helt så blev de liksom som vanligt igen, så kanske blir det så även för dig? För visst ammar du lite fortfarande? 🙂
Jamen ellerhur! Det är sjukt.. :/ Och det är så hemskt att man ska behöva skämmas för att man känner som man gör. Tack för att du delade med dig. Åh, hoppas dom blir lite mer ”sig själva” igen när jag har slutat helt. Har dragit ner mycket nu och nattammar i princip bara. Stor kram <3
Jag hade helt perfekta bröst. Men efter graviditet och amning är dem heeeelt förstörda! Bristningar och ojämna! Jag hade inga bröst innan och gjorde en bröstförstoring och blev super nöjd med mina bröst! Kommer absolut göra en ny operation efter när jag är klar med barnafödandet.
Åh underbart!! <3 Jag kommer nog att göra det någon gång i framtiden när jag har fött klart. Det är man värd om man vill tycker jag! Kram <3