Gabriella Joss Gabriella Joss
Allmänt

Den där ständiga rädslan

Jason har varit i denna fas länge nu. ALLT ska in i munnen och ju mer rörlig han blir ju svårare blir det att hålla koll. Det sker på bara några sekunder och vips så är något i hans hand och går snabbt vidare in i hans mun. Han har lärt sig gå så himla bra nu också och det gör inte saken så mycket lättare.

När vi är hemma så går det oftast jättebra just för att man har koll på vilka saker som ligger var! Vi har dessutom ett otroligt barnsäkert hem och det finns inga småsaker framme som han skulle kunna sätta i halsen. Vi håller också städat hela tiden! Hemma kan jag slappna av och låta honom krypa och gå runt var han vill. När man är hos andra är det värre! Det är stenkoll som gäller och oftast går jag runt på helspänn konstant när jag är på andra platser än hemma. Här om dagen var vi i ett lekrum i ett köpcentrum och han hittade en sten på golvet som han började föra mot munnen. Det är så otroligt stressigt och jag längtar verkligen tills denna period är över. NÄR går den över? När gick det över för era små och när slutade dom stoppa in allt i munnen!? Det känns som att mitt liv kommer att bli tio gånger lättare direkt han slutar med detta, haha..

12421493_10208722458320170_73723981_n

Min värsta mardröm är verkligen att han ska sätta i halsen! Det skedde faktiskt för några veckor sedan. Vi var ute och åt lunch. Jason fick mumsa bröd och morotsbitar. Helt plötsligt börjar han göra konstiga ljud och visa att han inte får luft. Jag grips genast av panik. F är mer lugn och ser vad som händer medan jag börjar säga ”gör något, gör något!” helt förtvivlat. Folk runt omkring börjar ställa sig upp och komma mot oss då han helt enkelt inte får upp det som har fastnat i halsen. Efter några sekunder tar F upp Jason ur barnstolen och vänder honom med magen mot hans knä. F behöver inte klappa honom på ryggen utan han lyckas hosta nästan direkt han vänder honom! Vilken lättnad! Denna minut kändes som en EVIGHET och både jag och F var helt skakiga efteråt. Tycker att det är fruktansvärt obehagligt när det blir såhär trots att jag har gått en HLR-kurs. Osäkerheten just där och då tar över och jag blir besviken på mig själv efteråt att jag inte vågade ta för mig mer för att hjälpa mitt barn. Rädslan att göra mer skada än nytta fyller upp hela mig i sådana situationer.

Kommentarer

  1. Iman

    Visst är det jobbigt! Min son är 1,5 år och det mesta åker fortfarande in i munnen. Längtar till den dagen det går över haha is i magen

  2. Karin

    Åh,, känner såå väl igen mig..! Jag tyckte att det började ändra sig när han var ca 1 1/2 år. Det kan fortfarande hända någon enstaka gång men då mer som att han testar mig. För ett tag sen tog han upp en grusbit och höll den i handen ganska länge. Sen kollade han att han verkligen hade min uppmärksamhet, och öppnar munnen väldigt demonstrativt och försöker stoppa in gruset. 😄 Men han började få lite mer eget omdöme runt 1 1/2. Förstod att vissa saker inte var till för att smaka på. Ett bra sätt som vi har gjort för att lätt få ut grejer som han eventuellt har stoppat in är att vi lärde honom att man säger aaaah hos tandläkaren. Sen om han har stoppat in något så säger vi ”Rafael, vad säger man hos tandläkaren!”. Då säger han aaaah och så tar vi ut det som är i munnen. 😄

  3. Emelie

    1.5 stämmer verkligen inte på mina två pojkar. Ena är snart 3.5 är och han biter av bildäck på sina bilar så vi måste ja koll! Sen har vi en som är 1.5 och han smakar fort på allt. Tvivlar starkt på att det snart är borta. Är nog väldigt olika på barn. Risken finns upp till 3 år vad jag hört.
    Jätte jobbigt… Bara att hålla ut tyvärr sen kommer andra faser man blir kallsvettig över ist. Tar aldrig slut 🙈😅

    1. Gabriella Joss
      gabriellajoss

      Tack för att du delade med dig <3 ååh förstår det! Då är det två år kvar för mig i värsta fall <3 kram kram 🙂

  4. Marika

    Förstår dig precis, tror det skiljer 3 veckor mellan våra små så det är precis lika med min lilla prinsessa och det har hänt 2 ggr att hon satt i halsen vid middagen och för mig är det bara att agera snabbt eftersom jag är själv med henne under veckorna då hennes pappa jobbar borta men det är sååå läskigt när det händer, Känner mig ganska liten vid dom tillfällena kan jag säga.

  5. Sara

    Men usch vilken panik! Jag gick hlr kurs för barn förra veckan men tror att jag precis som du mest skulle va rädd för att göra mer skada än nytta. Tur vi har bra karlar som fixar sådana situationer lite bättre:) En fråga som inte har med inlägget att göra haha, men hur lång är Jason nu? 🙂 han såg så liten och söt ut på bilden! Massa kramar<3

  6. Sarah Ljungberg

    Det här med att stoppa i munnen drev mig till vansinne! Löste det genom att att varje gång, utan undantag, min baby F skulle stoppa i munnen stoppade jag den lilla handen och sa vänligt: Nej, inte munnen, aj aj. Heeeela tiden i ett par dagar. Gud vilken papegoja jag kände mig som. Idag behöver jag bara säga Aj aj så släpps vad det nu kan vara. Ögonkontakt är viktig med. Tack för att du delar med dig av era liv!

  7. Cecilia

    Ett av mina barn var 3år då han började sluta stoppa in och sätta saker i halsen. Han fick ”klumpig” mat/bitar från 6månaders ålder men har ändå alltid satt mat i halsen. Han tuggade knappt utan bara svalde 😝 Banan, kex, allt fastnade flera ggr varje dag. Oftast kom det upp via kräkning men ibland behövde han vändas på mage och dunkas ordentligt!

    Han stoppade i sig storasyskonens små leksaker, bet av kritor m.m. Han pillrade lös en skruv från en möbel. Stoppade i sig björklöv från hallgolvet. Vi dammsög 3ggr/dag men han hittade alltid något. Drog sönder saker och stoppade i mun. Han var extrem.

    Övriga kids har oxå stoppat saker i mun men inte på samma vis. Dessutom har dem ofta lyssnat till ”ajjabajja, spotta ut”. Två av barnen hade problem och satte ofta just mat i halsen. Varje dag. Jättestressig tid var det! För de barnen har jag varit extra noga med att dela i mindre bitar, ej ge äpple med skal, Aldrig popcorn, dela druvor i 4 bitar. Bananslantar är big no no -gör månar eller små pissabitar av slantarna ist. Likaså med korv 😊

    1. Gabriella Joss
      gabriellajoss

      Men hjärtat då! <3 tack för att du delade med dig. Förstår det. Och ja, man ska ju akta sig för att ge dom vissa saker, kram 🙂

  8. Miirox

    Usch vad läskigt!! Jag e precis som dej, får panik o skriker åt min man att hjälpa till haha!
    Tror d e runt 1.5 mina slutade stoppa allt i mun. Men min snart tre åring kan få för sej o smaka på d ena o d andra ibland haha!!

  9. Tina

    Men fy vilken mardröm! UFF stackars er! Så skönt att det gick bra! Var inte för hård mot dig själv. Det här är inte samma sak för det är mycket värre när det gäller ens barn. Men ändå värt att nämna hur jag försöker tänka.. jag var med om att en vuxen person fick ett anfall på ett tåg så agerade jag men inte riktigt så bra som jag önskar..även om det gick bra så får man tankar efteråt. Man blir lätt väldigt hård mot sig själv när det gäller något så viktigt. Men det hjälper ju ingen.. Istället försöker jag tänka att nu har jag varit med om det en gång och därigenom fått chansen att utvärdera mig själv och tänka igenom scenariet vad jag kunde ha gjort osv. Så om något händer igen så tror jag att jag är ännu bättre redo. Min sambo utbildar i hlr och han säger alltid att bästa sättet att vara förberedd är att tänka igenom vad som kan hända och tänka vad man ska göra.
    Jag hoppas absolut inte ni behöver gå igenom detta igen men jag tror att vid överraskande händelser är du nog bättre rustad genom denna händelse.

    PS nu är min dotter 2 år och det börjar bli lättare att slappna av lite i alla fall.
    Kram på dig

  10. Frida

    Jag förstår dig! Min son är 1 och ett halvt stoppar allt i munnen. Känner precis som dig. Hemma kan man slappna av på ett helt annat sätt. Till och med hans böcker här hemma får man ta bort för han biter sönder dom. Även däck på leksaksbilar livsfarligt! Hoppas på att det går över snart 😅

  11. Johanna Håkansson

    Hej! Förstår känslan. Obehagligt. Klandra inte dig själv du fick en chock helt enklet klart svårt stt tänka klart då. Jag och min man gick på HLR kurs när jag var gravid. Kolla med ert försäkrings bolag om dom har HLR kurs. Kan verkligen rekommendera det 👍🏻. Kram

    1. Gabriella Joss
      gabriellajoss

      Nej men precis! <3 vi har gått HLR redan men det behöver man ju göra ofta för att hålla igång kunskaperna,kram

  12. S.

    Hej Gabriella!
    Är det en tapet med luftballonger eller är det klistermärken typ? Vart kommer dom ifrån?
    Super fint och mysigt 🙂

    1. Gabriella Joss
      gabriellajoss

      Jaa, så är det ju! Men han har ätit små bitar förr utan problem 🙂 det var bröd han satte i halsen.. Blev för mycket på samma gång :/ kram

  13. Lottie

    2 gånger har min dotter satt i halsen
    en gång tacoschips som jag kunde typ fmdra ut från halsen och den andra gpngen bet hon av en boll av skumgummi. Alla såna bollar åkte i soporna direkt!
    Saker inom mat att inte ge de små är tacoschips, stora äppelbitar (jag ger tunna skivor av de) hårda grönsaker,
    marshmallows, popcorn! Finns säkert mer men de här vet jag.. de är riktigt otäckt! Tror de är ca 3 år som de börjar sluta stoppa min. Min dotter är 2.5 år hon hon stoppar ännu i mUn fast inte som hon gjorde när hon va mindre. Nu förstår hon mer och ofta blir de som om hon vill retas. Alla åldrar har sin grej. Tror man aldrig kommer sluta vara nervös tyvärr.. mysig blogg och insta 💕

  14. nathalie

    jag tror allmänt att dem flesta barnen slutar att stoppa saker i munnen runt 1,5 år då det händer lite saker i utvecklingen åh de är då inte heller lika lätt att få dem att äta all mat utan dem blir lite mer kräsna för nya smaker, de stämmde ganska bra på vår son iaf 🙂 sen finns de ju fortfarande 3 åringar som sitter åh tuggar grus på förskolan åh dem som aldrig stoppar nått i munnen alls men tror de här med att stoppa ALLT i munnen slutar för dem flesta runt 1,5 🙂

    1. Gabriella Joss
      gabriellajoss

      Hoppas det stämmer! Verkar ju stämma bra med tanke på att alla barn jag vet över 1,5 år INTE stoppar saker i munnen 🙂 Kram kram

  15. F

    Förstår dig! Vår lilla satte riktigt illa i halsen två gången när hon inte vant sig vid klumpar i maten. Första gången var jag själv hemma (PANIK) men då hostade hon till slut av sig själv. Andra gången fick min sambo lägga henne på knäet och dunka loss det. Hon hade då börjar bli blå/röd i ansiktet. Ska tilläggas att jag också gått många HLR-utbildningar och arbetar som sjuksköterska, men när det kommer till ens eget barn tappar jag allt som har med min profession att göra! Vi är alla bara människor <3

    1. Gabriella Joss
      gabriellajoss

      NEJ ÅH 🙁 <3 förstår dig! Jag vet inte vad jag hade gjort om jag var själv 🙁 så jäkla hemskt! Man hinner se hela livet passera under dessa sekunder som det händer. Jag trodde att Jason skulle dö när han satte i och inte fick luft. Han började också bli röd/blå.. 🙁 kram kram <3 och ja så är det!

  16. Nathalie

    Min son har fått äta bitar redan från 6mån, då tränar de upp sina reflexer redan från start. 🙂 han har aldrig satt i halsen och fyller 1 år snart. Sen har jag låtit honom äta sten, pinnar osv utan att göra en stor grej av det. Och det har aldrig hänt ngt! ju mer man vaktar och förbjuder desto mer spännande blir det för barnet! Försök släpp lite på oron och kontrollen. Det skulle du bara må bra av 🙂

    1. Gabriella Joss
      gabriellajoss

      Jaa, det har Jason också! 🙂 ojdå, det hade jag däremot inte vågat 🙂 häftigt att du haft så mycket is i magen <3 tack för att du delade med dig, kram kram

  17. Jannicke-Mamma Till 3

    Usch så hemskt det är när ens älskade barn sätter i halsen😢
    Mio gjorde det i sommras och han kipade efter luft och blev blå om läpparna. Han satte cornflakes i halsen. Jag har nog aldrig varit så rädd och hjälplös just där och då. Som tur var fick han upp det när vi tryckte in 2 fingrar. Han spydde upp det. Sedan den dagen så mosar jag alltid sönder cornflakesen om han ska äta det.

  18. Ida

    Usch jag kan förstå den ständiga oron alltså. Blir nojjig så fort vår valp sätter i halsen.
    Att ständigt gå på spänd är inte alls roligt.
    Hopps de går bort snart, kram!!

  19. Charlie

    Hej gabby!

    Förstår att ni blev rädda! Skönt att allt gick bra.
    En helt annan sak som jag skulle bli supertacksam för om du svarade på: vart kommer jackan du har på dig o vloggen där ni handlar o du åker till Sthlm samma kväll? Svart med luva o dragkedja, lite ”lurvig”. Precis en sån jag letat efter!! Kram o tack för en bea blogg!

×

Om Gabriella Possler

Hej på dig och vad kul att du har hittat till min blogg! Jag är 25 år, lycklig i livet och mamma till två underbara barn. Bor i mitt drömhus som byggdes 2017/2018, jobbar som mäklarkordinator och driver en av Sveriges största bloggar. Hoppas att du ska tycka att det är kul att hänga med i både med och motgång, ta del av min träning, goda recept, livet med barn och att bolla allt samtidigt som mamma och egen företagare. Kram!


SAMARBETSFÖRFRÅGNINGAR
gabriellajoss@hotmail.com


INSTAGRAM:
@gabriellajpossler


Policies
Cookie- och integritetspolicy


BANNERANNONSERING
Kontakta Stylewish