En tillbakakommande fråga som jag får här, på mail och på instagram är hur det ser ut med min höft idag. Ni som följt mig sedan graviditeten vet att jag mot slutet hade sådana enorma problem. Jag kunde inte gå eller stödja alls på ena benet och höften gick i lås. Jag tänkte berätta hela historien för er här och fråga om ni undrar något =)

Det kom verkligen från INGENSTANS! Jag hade inte haft några fysiska krämpor alls under graviditeten mer än illamåendet och var så glad över det. I vecka 35 eller liknande så slog det till. Från absolut INGENSTANS. Det gjorde ont och högg till när jag tog ett steg. Jag kunde inte riktigt stödja på benet och jag kunde absolut inte röra benet bakåt. Det gjorde så så så ont. Pratade med min barnmorska som trodde att det var vanlig foglossning och jag fick samma svar på vårdcentralen som rekommenderade mig en sjukgymnast. Jag visste att detta inte var foglossning och blev så otroligt ledsen över att inte bli tagen på allvar av vården. Låg i sängen och grät större delen av dagarna då jag inte alls kunde röra mig. Blev värre för varje dag. F tog till sist tag i saken och vi kontaktade både kiropraktor och en expert på låsningar. Redan på första besöket fick jag veta att jag hade en låsning i SI-leden som förmodligen berodde på att min över-rörlighet gjort att höften fastnat lite konstigt och låst sig. Jag är redan extremt vig och rörlig och under graviditetens sluttamp blir man ju ÄNNU lite rörligare i höft och bäcken. Så ja, det var precis som jag trodde INTE foglossning.

Efter två besök så blev det lite bättre och sedan började jag även gå på vattengympa för gravida då jag enbart kunde röra mig under vatten. Tänka sig att det funkade! Jag kunde röra mig helt igen lagom till förlossningen och det är jag SÅ SÅ tacksam för. Att inte kunna gå är det värsta jag kan tänka mig och efter den upplevelsen så tar jag inte längre för givet att ha två ben som bär mig. Är så tacksam över att kunna röra mig obehindrat. Det är inte en självklarhet för alla.

Mitt tips till alla i samma eller liknande sits är att våga söka hjälp privat om ni inte får hjälp av vården. TYVÄRR så har jag inte alls bra erfarenheter av vården i Sverige i överlag och detta var ännu ett exempel på en sits där jag känt mig ledsen, maktlös och inte lyssnad på. Kändes bara som om dom läste rakt ifrån ett manus när jag ringde dit och bad om hjälp. Att dom bara rabblade upp saker som man säger till en ”sådan som mig”. När jag dessutom sa att jag vet att jag inte har foglossning så fick jag höra att jag har fel och dom har rätt i princip. Så tråkigt bemötande. Men ja! Mitt tips är att söka vård privat. Kostar en del men att få känna att man får hjälp och blir lyssnad på är så viktigt. Jag fick så bra tips och råd och framförallt bra behandling på plats.

Hur ser det ut idag? Jag har inga problem med höften idag! Det är så otroligt skönt. Däremot så är jag noga med hur jag sitter och försöker att sitta rakt och bra. Det är nämligen lätt att få tillbaka problemen om man sitter snett fick jag förklarat för mig.

Här låg jag på behandlingsbordet hos kiropraktorn. =) Magen var så liten när jag låg på rygg, haha.