Visste ni att jag och Zelda inte alls klickade till en början? Det är konstigt och speciellt – det där med personkemi. Jag har verkligen fått uppleva det där med att kemi mellan två individer inte alls bara behöver innefatta relationen mellan just människor utan även mellan människa/djur. Zelda tyckte inte alls om mig när hon flyttade hem till oss våren 2013. Hon kissade i min jacka, morrade åt mig och la sig på min huvudkudde när vi skulle sova. Hon tydde sig bara till F och ville aldrig mysa eller gosa hos mig. Hon lyssnade inte heller på vad jag sa. Dexter har det nästan varit lite mer tvärtom med och han har tytt sig mer till mig än till F från dag ett. Här hemma stämmer verkligen begreppen ”pappas flicka” och ”mammas pojke” när det kommer till just hundarna, haha.. Idag kommer jag och Zelda överens otroligt mycket bättre men det tog verkligen sin lilla tid och vi är fortfarande inte ”där” än till 100%.
Kommer aldrig att glömma när jag var ensam hemma med hundarna och satt i badet med öppen toalettdörr. Zelda kom in och började morra och skälla på mig (helt oprovocerat) och jag blev SÅ rädd och ringde F samtidigt som jag skvätte vatten på henne. Haha.. Ja hörrni.. Men som tur är så kommer vi som sagt bra överens idag trots att hon fortfarande inte riktigt vill lyssna på vad jag säger 😉 Kanske kan vara så att vi är rätt lika i personligheterna trots att jag är människa och hon är hund. Att båda vill bossa och bestämma här hemma.

En bild från i våras på mig och min lilla madame.