Nu är vår mini ungefär sex veckor gammal. Tiden går för snabbt. Vet att jag skriver det hela tiden – men det ÄR verkligen så. Kan inte förstå att det var så pass längesedan jag låg på förlossningen och krystade. DETTA inlägg skrev jag i mitten av november om hans utveckling och mycket har hänt sedan dess.
– Han har nu i princip vuxit ur storlek 56 och vissa av plaggen sitter liiite för tight. Så 62 ska vi plocka fram när vi är hemma från Umeå igen! Har även beställt massor med nytt och fint i större storlek till hans garderob.
– Han skrattar! Alltså första gången han skrattade så dog jag av lycka typ, haha. Ni ANAR INTE hur gulligt det var. Som ett skrik och lite joller blandat med ett stooort leende. Älskade barn!
– Han äter inte lika ofta. Förr låg han på bröstet typ 24/7! Nu äter han större mängder snabbare och är mätt lite längre.
– Han härmar det man gör. När F räcker ut tungan mot honom så räcker han ut tungan tillbaka. När man vinkar så försöker han vinka tillbaka, haha. SÅ gulligt.
– Han följer med blicken mer medvetet än tidigare. Han älskar fortfarande att glo in i lampor eller fönster när det är dagsljus ute.
– Han ler och gör ljud när han blir kittlad. Vi killar honom lite under hakan eller under fötterna och han blir SÅ glad av det.
– Han håller huvudet och nacken helt själv under väldigt långa stunder och tycker fortfarande om att ligga på mage och träna på det.

På bilden ovanför var han bara någon vecka gammal! Känns som igår. Tiden rinner verkligen mellan fingrarna med en bebis hemma.