När man blir gravid så väcks det genast så himla mycket frågor. Så mycket oro och så mycket tankar. Jag kan vara ärlig och säga att jag inte alls njutit så mycket av min graviditet utan att jag mest gått runt och funderat på om vi kommer hinna klart med allt och hinna ordna allt som behövs innan bebisens ankomst. Det är så mycket som ska köpas och inhandlas och om i princip 25 veckor så är det inte längre bara vi två som det varit under alla dessa år. Nu blir vi helt plötsligt tre (eller ja, vi blir ju fem med hundarna men ni förstår) och vi ska lära känna en ny liten människa och hoppas att hon/han ska trivas hos oss och med oss. 

Andra tankar som kommer upp är ”HUR FAN AMMAR MAN?” eller ”Hur är det man sätter fast den där barnstolen i bilen och hur ska barnet sitta i den för att det ska vara säkert och tryggt?”. ”Vilken vagn ska vi ha?! Och varför? Vad är det som skiljer dom åt mer än färg och form?”. ”Tänk om vi gör något fel så att det händer något med bebis?” eller ”Tänk om man råkar tappa bebisen i marken?”. Jätteknäppa tankar kanske men det är sååå mycket frågor som cirkulerar i huvudet och det finns så lite svar. Vägrar att sitta och googla alla mina rädslor för av egen erfarenhet så blir det alltid ännu lite värre då, haha 😉

Det är så mycket som ska köpas, ordnas och införskaffas. Jag vill ge mitt barn det bästa av det bästa och kommer inte nöja mig med något halvdant. Alla pengar går på bebis och bebisgrejer och jag tittar för tillfället inte ens på kläder, smink eller annat som jag gjorde förr. Kommer helt klart börja göra det igen snart, men inte riktigt än. Först vill jag känna att jag har det mesta och som den planeringsmänniskan jag är så lär jag ha hunnit ordna allt (eller iallafall det viktigaste) tills innan sommaren. Kanske lite läskigt och konstigt att vara ute i så god tid men det är så jag är! Det är inte förrän allt runtomkring är iordning som jag kan slappna av och fokusera på annat.

Sen så funderar jag på så mycket annat också! Tänk om barnet inte tycker om oss? Tänk om barnet blir jättefult (haha)? Eller tänk om det helt enkelt händer något med bebis i magen eller att jag får missfall? Jag vet att risken för det är rätt liten men det är så mycket att fundera på! Alla säger att man ska njuta såååå mycket under graviditeten men HUR gör man!? Vet att jag har många mammor och gravida som läser så ni får gärna svara på den frågan! Man kanske kan slappna av mer när man väntar barn två eller barn tre – vad vet jag! Men nu när allt är så nytt och baserat på vetskapen att jag kommer hålla ett BARN i mina armar om ett halvår så är det inte alls så avslappnande eller njutningsfullt. Mest stressigt och pressigt med miljoner frågor som snurrar. 

Lilla du där inne, jag undrar så vem du är. Att jag vet så lite om dig, fast du redan är här